Det första jag såg var en liten ilsket gläfsande hund med hörselskydd på. Ilsket krafsande mot min altandörr stod den där imorse och ville tydligen in till mig istället för att vara ute. Det andra jag såg efter att ha släppt in hunden, har ju alltid varit lite svag för hundar, var Fredag. Milt sagt lindrigt nykter, väldigt lindrigt faktiskt där han kom krypande över gräsmattan iklädd en overall med en herrans massa pinnar stickande ur fickorna. Plötsligt stannade han och tog fram en cigarettändare och lågan var åtminstone vacker där i morgonmörkret men sen tog han en pinne ur fickan och tände på den. Samtidigt som detta skedde försvann den lilla ilskna hunden in under min säng och började gnaga på sängstolparna. Nu fräste det till i Fredags hand och en raket for iväg mot skjulet på baksidan. Där jag sparar returpapper om ni undrar. Det var absolut ingen bra kombination alls för plötsligt så exploderade raketen och antände skjulet i samma ögonblick så mer spännande morgon en nyårsafton kan man ju inte ha direkt. En hund som ligger och gnager på sängbenen, ett skjul i ljusan låga och en Fredag med fickorna fulla med raketer och tydligen tändare också. I skenet från det brinnande skjulet såg jag en, visserligen duktigt berusad Fredag, men också ett stort belåtet leende. Fredag såg uppenbarligen ganska nöjd ut med effekten från den raketen så innan jag hann stoppa honom så var nästa raket antänd och i full fart på väg mot skogen bakom huset (och alla däck). Jodå, ni gissade rätt, skogen började såklart brinna den också. Det här såg ut att arta sig till en rätt så händelserik nyårsafton istället för den lugna hemmakväll jag tänkte mig igår. Fredag fortsatte med samma belåtna flin fram mot altanen, fortfarande krypandes på den snötäckta gräsmattan, och hasade sig med armbågarnas hjälp upp på altanen. Tydligen så hade han tänkt sig att använda min altan som en avskjutningsramp eftersom han började ställa upp raket efter raket mot räcket. Nu kunde jag inte hålla mig längre utan var tvungen att gå ut och skulle precis börja skälla på honom då han bara hytte med fingret åt mig:
- Stopp, sluddrade Fredag, det här är farliga saker och kan bara hanteras av kunnig perschonal, dvs jag sa han och pekade på sig själv med ett litet knubbigt pekfinger.
- Du är alldeles för berusad och dessutom är det alldeles för tidigt som du börjar skjuta raketer. Var det din hund förresten?
- Ja, den hittade jag därborta sa Fredag och pekade på grannhuset. Den verkade vilja följa med mig så jag tog den med mig. Den stretade emot lite i början, som om den inte ville vara till besvär men vi kom snart överens han och jag.
- Den ligger nu under min säng och äter upp sängbenen sa jag.
- Bra, då vet jag var den är. I samma ögonblick som han uttalade de orden så vände han sig om och tände på ännu en raket som for rakt in i grannens garage.
- Där ser du hur farliga grejer det här är sa han och pekade på garaget som ännu inte tagit eld.
På avstånd hördes nu brandkårens sirener och jag lugnade ner mig såpass att jag kunde smita ut och ta tändaren från Fredag så det inte kunde bli fler eldsvådor i alla fall.
- Varför har du börjat skjuta raketer såhär tidigt förresten?
- Tänkte att det skulle vara mer effektfullt om jag gjorde det på morgonen istället för när alla andra skjuter raketer och förresten, tillade han förnärmat, det finns de som redan, eller snart i alla fall, har börjat fira in det nya året så det så!
- Här i Sverige är det lite ovanligt faktiskt att skjuta raketer på morgonen, lika ovanligt som att vara tokfull redan på morgonen och med fickorna fulla med raketer en nyårsafton.
- Du har alltid varit så himla noga sa han och ruskade på huvudet.
Nu anlände brandkåren med högsta fart och efter kom en vilt sladdande polisbil också. Jag kanske skulle få en lugn nyårsafton i alla fall tänkte jag när brandkåren började släcka bränderna i garage, skjul och skogen bakom mig. Poliserna var vänliga nog att ta med sig Fredag i bilen, de hade väl tråkigt antog jag så jag tänkte för mig själv att de skulle inte vara tråkigt på den polisstationen så länge till.
Fredag hade åkt, brandkåren hade släckt färdigt och det blev tyst och lugnt igen i huset. Sånär som på en sak, hunden, jag ropade och ropade men ingen hund kom farande. Från köket syntes ett ljussken och jag skyndade dit - i ljuset från kylskåpet stod hunden med nosen nerkörd i skålen med köttbullar som jag hade tänkt bjuda på under kvällen men det fick nog bli en lokal kebab istället.
Ta det lugnt nu på nyårsafton och GOTT NYTT ÅR!
PS, sängen stod på tre ben när jag senare på kvällen skulle gå och lägga mig DS
måndag 31 december 2012
söndag 23 december 2012
Tusse avsnitt 12
Jul är en bra tid, husse och matte far omkring som hönsen gjorde hos farfar. Det ska dras den där brummande grejen över golvet hela tiden och matte och jag leker med slangen där allting försvinner in i brummandet. Matte kanske inte leker lika mycket som jag eller tycker kanske inte om att jag leker med slangen för hon säger hela tiden NEJ, låt bli Tusse. Då blir det ju extra roligt faktiskt. Det bästa med julen är att jag åtminstone innan jul får väldigt mycket tid för mig själv, i soffan alltså. Förresten alla sofforna är mina den här tiden på året, annars under resten av året så är de alltid upptagna av någon i familjen. Det ska tittas på tv, ätas chips (som är alldeles för salta) och choklad. Choklad är ganska gott men när jag fick tag på lite för några dagar sen så började det klia över hela kroppen efteråt. Så choklad låter jag bli fastän det luktar ganska gott.
Den här morgonen började ganska bra, matte och husse kom infarande till mig där jag låg i soffan och berättade att de skulle åka iväg och handla en stund och så kom det vanliga: Vi kommer snart tillbaka! Ha, jag vet nog, varje gång jag får höra de orden så vet jag att jag har soffan för mig själv i flera timmar. De säger att vi inte har en aning om tid och sånt men jag kan minsann klockan. När det är morgon så står visarna på ett sätt och när det är kväll så står de på ett annat sätt. Så jag vet hur länge de är borta och när de säger just de där orden så vet jag att jag kan ligga på min favoritsoffa och titta på tv nästan hur länge jag vill. Så det gjorde jag också, oj vilka fina gamla filmer som var på tv, men de hade tappat färgerna allihop så det blev lite väl grått men de hoppade och dansade och sjöng gjorde de också och då kunde inte jag låta bli att sjunga lite jag också. Jag vill ju inte sjunga när husse och matte är hemma för de brukar bara bli avundsjuka över att jag sjunger så bra att de vill att jag ska vara tyst hela tiden. Så den här morgonen såg ut att bli en bra morgon, lillhusses smörgåsar hade han glömt på bordet så jag hjälpte matte att städa undan dem, blev bara några smulor på golvet men då kan ju matte och jag leka sen med dammsugaren när de kommer hem. Om nu inte matte blir på dåligt humör när hon kommer hem. Ibland kan hon vara det och bara sucka och stöna över alla de roliga påsarna som hon bär på när hon kommer in genom dörren. Hon verkar heller inte uppskatta när jag vill hjälpa till och titta i påsarna när hon kommer stönande in genom dörren. Ibland förstår jag mig inte på henne alls. När hon har varit och handlat en massa goda saker som luktar sådär fantastiskt gott att jag bara vill lukta lite. Då ställer matte upp alla påsarna på bänken långt in så jag inte når längre men jag vet nog. Så fort det ska ställas in något i kylen kan jag vara med och lukta lite.
Nu låg jag i alla fall i soffan och funderade över livet och universum och allting, husse och matte har inte förstått att jag är en tänkande hund som faktiskt kan fundera på annat än löptikar, hundgodis och promenader. Förresten hundpromenader när det är alldeles vitt ute är ganska roligt. I alla fall när jag får springa lös i snön och borra ner nosen och lukta på marken djupt där nere. En kul grej som jag kommit på är att om jag frustar och blåser riktigt mycket när jag har nosen under snön så sprutar det snö så jag får till och med snö på ryggen. Det är jätte mysigt men matte suckar bara och pratar någonting om blöt hund när vi kommer in sen. Det är i alla fall hur kul som helst att frusta under snön. Det verkar finnas lika många djur under snön som det är på sommaren och det är ju roligt att kunna lukta på allihop och säga till dem att det snart är sommar igen.
Den här gamla filmen som jag fastnade i nu verkar vara en gammal "westernfilm" som jag tror att husse gillar, jag förstår inte de där grejerna de har i händerna som spottar eld och låter jättehögt. Sen trillar alla som elden pekar på också, verkar vara farliga saker det där och jag hoppas att ingen pekar på mig. Det är tur att de har tappat bort färgerna för jag gillar ju inte blod. Det är ju inte så farligt när det inte är mitt blod men trevligt är det inte. Titta nu var det en som trillade ner från ett tak också, det måste ha gjort jätteont, isch. Sådär högt vill inte jag ramla. Jaha, nu blev det reklam också, doftagott-flaskor och bli glad av flaskor med den där roliga fasanen också. Den reklamen gillar jag - den där fasanen ser så struttig ut att man bara häpnar. Undrar vad den fick för att vara med på filmen? Jag passar på att gå ut i köket, blir alltid lite hungrig av att titta på tv så då är det perfekt att gå ut och kika lite. Oftast så kan jag få upp kylskåpet alldeles själv och sen får barnen skulden när det fattas köttbullar eller något annat gott. Den här tiden på året så står det alltid något kul på lagom höjd därinne och mycket riktigt så stod det köttbullar under sån där blank filt som är så lätt att peta undan och under den blanka filten fanns mycket riktigt köttbullar. Jösses vad goda de var i år, undrar om matte hittat ett nytt recept för otroligt goda var dem. Jag åt bara några stycken och hade lite problem med att lägga tillbaka filten över dem efteråt så jag var tvungen att ta ett par till och sen gick det bättre. Det syntes nästan inte alls att jag varit där tror jag.
Nu var äntligen reklamen nästan slut men de hann visa den struttiga fasanen en gång till och sen fortsatte filmen, nu var det en massa hästar som skulle springa omkring och alla som satt ovanpå hästarna hade såna där grejer som spottade eld och lät. Han som låg först såg ut att ha jättebråttom och vände sig hela tiden om för att kolla om de andra hann med eller inte.
Sen somnade jag ganska gott där jag låg utsträckt i hela min längd i soffan och vaknade inte förrän jag hörde ett brakande och stönande från dörren där husse kom ilsket in genom dörren och matte suckande kom in efteråt med alla kassarna. Varför bär inte husse också? Han har väl två armar han också så matte kan slippa bära, dessutom så låter husse mig kika i påsarna mycket bättre än matte så jag tycker absolut att husse ska bära mycket mera. Nu gällde det ju att se ledsen ut att de varit borta så länge att jag skulle få något riktigt smaskens nu när de äntligen kommit hem. Det gällde att hinna få det goda innan matte upptäckte att det fattades köttbullar för sen skulle jag bara få elaka pekfingrar och en massa FY DIG istället. Jag hann få några grisöron i alla fall och jag undrar hur alla grisar ser ut utan öron, vad ska de då slänga med lite gulligt? Gott var det i alla fall när jag tog med mig grisöronen under bordet och väntade på att matte skulle upptäcka både smulorna vid tv:n och att det fattades lite, bara några ynka köttbullar också.
Nu är det snart jul och då brukar det alltid stå en massa goda saker på bordet som jag faktiskt når om jag drar ut en stol lite grand. De springer värre än vanligt omkring på julen så då kan jag alltid ta en och annan köttbulle och lite julskinka. De gröna köttbullarna låter jag bli i år också - fy sjutton hur de ens kan tänka sig att äta såna. Det blir bara jobbigt i magen och en massa som måste ut fort.
God jul på er önskar Tusse!
Den här morgonen började ganska bra, matte och husse kom infarande till mig där jag låg i soffan och berättade att de skulle åka iväg och handla en stund och så kom det vanliga: Vi kommer snart tillbaka! Ha, jag vet nog, varje gång jag får höra de orden så vet jag att jag har soffan för mig själv i flera timmar. De säger att vi inte har en aning om tid och sånt men jag kan minsann klockan. När det är morgon så står visarna på ett sätt och när det är kväll så står de på ett annat sätt. Så jag vet hur länge de är borta och när de säger just de där orden så vet jag att jag kan ligga på min favoritsoffa och titta på tv nästan hur länge jag vill. Så det gjorde jag också, oj vilka fina gamla filmer som var på tv, men de hade tappat färgerna allihop så det blev lite väl grått men de hoppade och dansade och sjöng gjorde de också och då kunde inte jag låta bli att sjunga lite jag också. Jag vill ju inte sjunga när husse och matte är hemma för de brukar bara bli avundsjuka över att jag sjunger så bra att de vill att jag ska vara tyst hela tiden. Så den här morgonen såg ut att bli en bra morgon, lillhusses smörgåsar hade han glömt på bordet så jag hjälpte matte att städa undan dem, blev bara några smulor på golvet men då kan ju matte och jag leka sen med dammsugaren när de kommer hem. Om nu inte matte blir på dåligt humör när hon kommer hem. Ibland kan hon vara det och bara sucka och stöna över alla de roliga påsarna som hon bär på när hon kommer in genom dörren. Hon verkar heller inte uppskatta när jag vill hjälpa till och titta i påsarna när hon kommer stönande in genom dörren. Ibland förstår jag mig inte på henne alls. När hon har varit och handlat en massa goda saker som luktar sådär fantastiskt gott att jag bara vill lukta lite. Då ställer matte upp alla påsarna på bänken långt in så jag inte når längre men jag vet nog. Så fort det ska ställas in något i kylen kan jag vara med och lukta lite.
Nu låg jag i alla fall i soffan och funderade över livet och universum och allting, husse och matte har inte förstått att jag är en tänkande hund som faktiskt kan fundera på annat än löptikar, hundgodis och promenader. Förresten hundpromenader när det är alldeles vitt ute är ganska roligt. I alla fall när jag får springa lös i snön och borra ner nosen och lukta på marken djupt där nere. En kul grej som jag kommit på är att om jag frustar och blåser riktigt mycket när jag har nosen under snön så sprutar det snö så jag får till och med snö på ryggen. Det är jätte mysigt men matte suckar bara och pratar någonting om blöt hund när vi kommer in sen. Det är i alla fall hur kul som helst att frusta under snön. Det verkar finnas lika många djur under snön som det är på sommaren och det är ju roligt att kunna lukta på allihop och säga till dem att det snart är sommar igen.
Den här gamla filmen som jag fastnade i nu verkar vara en gammal "westernfilm" som jag tror att husse gillar, jag förstår inte de där grejerna de har i händerna som spottar eld och låter jättehögt. Sen trillar alla som elden pekar på också, verkar vara farliga saker det där och jag hoppas att ingen pekar på mig. Det är tur att de har tappat bort färgerna för jag gillar ju inte blod. Det är ju inte så farligt när det inte är mitt blod men trevligt är det inte. Titta nu var det en som trillade ner från ett tak också, det måste ha gjort jätteont, isch. Sådär högt vill inte jag ramla. Jaha, nu blev det reklam också, doftagott-flaskor och bli glad av flaskor med den där roliga fasanen också. Den reklamen gillar jag - den där fasanen ser så struttig ut att man bara häpnar. Undrar vad den fick för att vara med på filmen? Jag passar på att gå ut i köket, blir alltid lite hungrig av att titta på tv så då är det perfekt att gå ut och kika lite. Oftast så kan jag få upp kylskåpet alldeles själv och sen får barnen skulden när det fattas köttbullar eller något annat gott. Den här tiden på året så står det alltid något kul på lagom höjd därinne och mycket riktigt så stod det köttbullar under sån där blank filt som är så lätt att peta undan och under den blanka filten fanns mycket riktigt köttbullar. Jösses vad goda de var i år, undrar om matte hittat ett nytt recept för otroligt goda var dem. Jag åt bara några stycken och hade lite problem med att lägga tillbaka filten över dem efteråt så jag var tvungen att ta ett par till och sen gick det bättre. Det syntes nästan inte alls att jag varit där tror jag.
Nu var äntligen reklamen nästan slut men de hann visa den struttiga fasanen en gång till och sen fortsatte filmen, nu var det en massa hästar som skulle springa omkring och alla som satt ovanpå hästarna hade såna där grejer som spottade eld och lät. Han som låg först såg ut att ha jättebråttom och vände sig hela tiden om för att kolla om de andra hann med eller inte.
Sen somnade jag ganska gott där jag låg utsträckt i hela min längd i soffan och vaknade inte förrän jag hörde ett brakande och stönande från dörren där husse kom ilsket in genom dörren och matte suckande kom in efteråt med alla kassarna. Varför bär inte husse också? Han har väl två armar han också så matte kan slippa bära, dessutom så låter husse mig kika i påsarna mycket bättre än matte så jag tycker absolut att husse ska bära mycket mera. Nu gällde det ju att se ledsen ut att de varit borta så länge att jag skulle få något riktigt smaskens nu när de äntligen kommit hem. Det gällde att hinna få det goda innan matte upptäckte att det fattades köttbullar för sen skulle jag bara få elaka pekfingrar och en massa FY DIG istället. Jag hann få några grisöron i alla fall och jag undrar hur alla grisar ser ut utan öron, vad ska de då slänga med lite gulligt? Gott var det i alla fall när jag tog med mig grisöronen under bordet och väntade på att matte skulle upptäcka både smulorna vid tv:n och att det fattades lite, bara några ynka köttbullar också.
Nu är det snart jul och då brukar det alltid stå en massa goda saker på bordet som jag faktiskt når om jag drar ut en stol lite grand. De springer värre än vanligt omkring på julen så då kan jag alltid ta en och annan köttbulle och lite julskinka. De gröna köttbullarna låter jag bli i år också - fy sjutton hur de ens kan tänka sig att äta såna. Det blir bara jobbigt i magen och en massa som måste ut fort.
God jul på er önskar Tusse!
fredag 21 december 2012
Tusse avsnitt 11
Har aldrig sett husse så nervös som idag när det var dags för kloklippningen. Husse försökte för ett tag sen och just då var jag ju jätteglad över att jag tuggat Dentastix så jag kände att mina tänder var jätterena och jag ville ju bara visa husse hur fina och vita de var. Råkade kanske prata lite också samtidigt och det var väl ungefär då som husse tyckte att de tre klor han klippt fick räcka. Han brydde sig dessutom inte alls om att titta på mina tänder. Här gör man sig till och försöker göra sig ren och fin i munnen och så bryr han sig inte om det alls. Han släppte bara klotången och gick till matte och mumlade något om att det inte gick så bra. Matte visade ingen förståelse alls utan tyckte att han minsann fick bita ihop lite och försöka igen. "Du måste visa vem som bestämmer", hade hon tillagt innan hon gick med en fnysning. Alltså, nu var det dags igen och husse satt där alldeles vit i ansiktet och med en nervöst darrande klotång i handen. Klart att jag också blev nervös då, tänkt om husse skulle klippa fel och nypa mig så det kommer blod. Blod är det värsta jag vet, om det inte råkar vara i en rejäl köttbit förstås för då kan jag minsann stå ut och se hur mycket blod som helst. Husse försökte lägga mig ner på rygg och försökte hålla fast min tass så han skulle kunna klippa den men jag ville inte riktigt bli kloklippt riktigt än så jag tog tillbaka tassen och så höll vi på en stund. Till slut så morrade husse till mig och sa till mig med en läskigt hård röst att jag fick väl skärpa mig nu så vi kunde bli klara någon gång. Jag tyckte inte om rösten alls så jag försökte få honom på andra tankar och visade mina tänder igen och sa till honom på mitt vis att jag tyckte vi kunde låta klorna vara ett tag till. Husse slängde nu klotången ganska argt på golvet och gick därifrån och raka vägen till matte. Jag hörde deras upprörda röster utifrån köket där jag fortfarande låg alldeles stilla på golvet. Golvvärme är inte så tokigt alls om man är hund, alldeles varmt och mysigt om ryggen och med benen utsträckta så kunde jag faktiskt nå den där gröna blomman som doftade så mysigt sen jag kissade på den förra gången. Med ena tassen kunde jag få bladen att gunga i takt, rätt så kul faktiskt. Sen kom matte infarande med klotången och talade om för mig att nu fick det vara nog med tramsande och att klorna skulle klippas bums. Jag misstänker att en av anledningarna till allt detta intresse för kloklippning kommer sig av att det kanske blev några snygga spår i parkettgolvet när grannens katt kom in i vårt hus förra veckan och att matte försökt sen dess att få bort spåren av min rivstarter. Det gick en del porslin sönder också men det får man ju räkna med när det är objudna katter inne. De måste faktiskt lära sig att inte komma hem till oss alls. Det regnade i mattes ansikte efteråt när jag äntligen jagat ut katten så det blev lugnt igen men sen den dagen har det varit diskussion om kloklippning och husse har fått många hårda ord om mina klor. Nu satt vi där, matte och jag, eller rättare sagt, jag låg ju fortfarande och dinglade på de gröna bladen och matte satt där och stirrade stint på mig med klotången i högsta hugg. Jag tyckte inte det var någon ide att visa mina vita tänder för matte så hon fick väl hållas. Jag brydde mig inte ens om att ta tillbaka tassen när matte började heller så efter bara en liten stund så var alla klorna klippta och matte gick ut till husse med ett belåtet flin och förklarade att det var väl ingen match att klippa klorna. Husse blev sur och gick ut i garaget istället och började slå på saker med något som lät jättehögt. Matte fnissade för sig själv och gick visslande ut i köket igen.
måndag 17 december 2012
Tusse avsnitt 10 (Tusse firar JUL!)
Tänk att husse och matte har tagit in en toalett till mig. Jag vet inte hur jag ska tacka riktigt men jag försökte redan imorse att använda den men konstigt nog så blev matte lite trött på en gång. Undrar om det beror på att jag inte gjorde riktigt som hon tyckte. Själv undrar jag om de inte borde reklamera toaletten för den stacks ganska mycket, och en hund är ju lite känslig på magen så jag föredrar att de väljer en gran med mycket mjukare barr när de byter. Kanske också en med grenar bara högre upp?
I vilket fall som helst så blev matte mycket riktigt lite irriterad när jag bara gjorde som jag trodde att de ville att jag skulle göra. Nädå, då fick man skäll direkt och ett ilsket pekfinger pekat mot mig. Varför kan de aldrig titta på Cesar på tv så de lär sig prata med mig så jag förstår. Nu till exempel förstod jag inte vad de menade med sitt pekfinger. Jag försökte ju bara göra båda två lite gladare och slippa gå ut med mig i tid och otid men det var tydligen inte bra det heller. Det är naturligtvis möjligt att deras allmänna sinnesstämning är lite under fryspunkten sen igår förstås och att deras toleransnivå är kanske en gnutta lägre än vad den brukar vara. Jag var i köket igår och matte var det inte.
Det doftade ljuvligt från köksbänken där det stod något som doftade så otroligt gott men det goda låg under en blank filt. Den blanka filten var ju ingen match alls däremot så blev jag lite irriterad på de små stickiga sakerna som matte stuckit ner i det som doftade så gott. De försökte jag lägga ganska snyggt på bänken bredvid den blanka filten. En liten trevlig hög blev det. Sen kom matte tillbaka och då var det inte bara pekfingret hon använde, hon försökte till och med låtsasgråta och satte sig ner på huk för att skälla på mig. Hur kunde jag tro att den var till mig? Jag vill väl också fira jul med julbord och köttbullar och sånt. Det där gröna det hoppar jag nog över när det finns annat att mumsa på. Fick bara lite ont i magen efteråt och jag tror att jag måste fått i mig någon av de stickiga grejerna för det andra var ju hur gott som helst och dessutom lite ljummet också. Sen tog matte och husse fram kniven och började skära bort en massa gott som de kastade sen. Hörde ni vad jag sa: de kastade bort det! Allt det där goda som jag pillat bort det stickiga på. Efter den här händelsen så fick jag inte vara själv i köket alls utan matte var som en hök och vaktade på mig. Hade inte matte tid att vakta mig så var dörrarna stängda så jag inte kunde komma in alls. Urtrist!
Det är möjligt att min provsmakning hänger ihop med mattes lite usla humör så när jag väl provade toaletten så var det kanske inte så konstigt att hon började hänga läpp igen och fick det där blöta i ögonen direkt. Husse var dock snäll och förklarade för matte att det är svårt för en killhund att låta bli när man bär in "en gran" i huset. Det var ju bra att jag fick reda på vad toaletten kallades i alla fall även om jag tydligen inte skulle använda den på det sättet. Jag bara undrar, varför i hela friden har de släpat in den då? Träd ska vara i skogen och de ska kissas på, mycket.
Fick reda på sen också att det jag smaskat på heter julskinka och det är bra för då vet jag vad jag ska hålla utkik efter sen när de börjar lugna ner sig mera. Det brukar bli bra efter att alla ätit mat sen på julafton och blir sådär trötta som människor blir när de ätit för mycket. Då brukar det vara perfekt att få prova på både det ena och det andra. Förra året fick jag ont i magen av de gröna köttbullarna så de låter jag bli i år. Chokladen var däremot perfekt rumstempererad men den hann jag bara smaka lite grand på innan matte anade oråd och tog undan hela asken. Husse verkade betydligt lugnare och klappade mig på huvudet och sa God Jul, husse är snäll han. Efter att de tittat på tv så smög han till mig en liten chokladbit till och fick ett sånt där milt uttryck i ansiktet. Han såg nästan ut som grannens hund ett tag och jag blev nästan lite illa till mods men sen gick det över när matte förstod vad husse gjort. Då kom det där hemska pekfingret igen och husse fick gå till sitt hemliga skåp och ta något i ett glas som luktade jättestarkt. Undrar hur han kan tycka att det är gott? Hur som helst så blev husse på bättre humör sen och matte också för matte fick minsann tycka om det där starka också så sen blev det lugnare.
Undrar hur julen blir i år och om de tänker ha de gröna köttbullarna i år också? Jag hoppas de låter bli och bara har bruna köttbullar. Hoppas också att de pillar bort allt det stickiga från julskinkan också innan jul. Kan inte förstå varför det finns sånt. Jag såg minsann att både husse och matte pillade bort allihop också så då kan man väl låta bli att sätta dit dem från början va?
Glömde bort att berätta förresten att jag troligen inte får några julklappar i år eftersom jag råkade öppna några stycken innan jul förra året. Kanske råkade öppna allihop förresten och det var inte så populärt heller. Var ju tvungen att hitta mitt tuggben som de gömt lite listigt i en liten låda med snören på. Det var ganska lätt att öppna och sen var jag ju tvungen att kolla om det fanns fler tuggben i de andra paketen men det var mest mjuka grejer, långa saker av tyg som tydligen skulle svepa runt halsen och mössor och vantar.
Hoppas ni får en God Jul i år allihop och peta bort det stickiga och låt gärna dörren till köket stå öppen och ge matte sånt där som luktar starkt.
God Jul från Tusse!
I vilket fall som helst så blev matte mycket riktigt lite irriterad när jag bara gjorde som jag trodde att de ville att jag skulle göra. Nädå, då fick man skäll direkt och ett ilsket pekfinger pekat mot mig. Varför kan de aldrig titta på Cesar på tv så de lär sig prata med mig så jag förstår. Nu till exempel förstod jag inte vad de menade med sitt pekfinger. Jag försökte ju bara göra båda två lite gladare och slippa gå ut med mig i tid och otid men det var tydligen inte bra det heller. Det är naturligtvis möjligt att deras allmänna sinnesstämning är lite under fryspunkten sen igår förstås och att deras toleransnivå är kanske en gnutta lägre än vad den brukar vara. Jag var i köket igår och matte var det inte.
Det doftade ljuvligt från köksbänken där det stod något som doftade så otroligt gott men det goda låg under en blank filt. Den blanka filten var ju ingen match alls däremot så blev jag lite irriterad på de små stickiga sakerna som matte stuckit ner i det som doftade så gott. De försökte jag lägga ganska snyggt på bänken bredvid den blanka filten. En liten trevlig hög blev det. Sen kom matte tillbaka och då var det inte bara pekfingret hon använde, hon försökte till och med låtsasgråta och satte sig ner på huk för att skälla på mig. Hur kunde jag tro att den var till mig? Jag vill väl också fira jul med julbord och köttbullar och sånt. Det där gröna det hoppar jag nog över när det finns annat att mumsa på. Fick bara lite ont i magen efteråt och jag tror att jag måste fått i mig någon av de stickiga grejerna för det andra var ju hur gott som helst och dessutom lite ljummet också. Sen tog matte och husse fram kniven och började skära bort en massa gott som de kastade sen. Hörde ni vad jag sa: de kastade bort det! Allt det där goda som jag pillat bort det stickiga på. Efter den här händelsen så fick jag inte vara själv i köket alls utan matte var som en hök och vaktade på mig. Hade inte matte tid att vakta mig så var dörrarna stängda så jag inte kunde komma in alls. Urtrist!
Det är möjligt att min provsmakning hänger ihop med mattes lite usla humör så när jag väl provade toaletten så var det kanske inte så konstigt att hon började hänga läpp igen och fick det där blöta i ögonen direkt. Husse var dock snäll och förklarade för matte att det är svårt för en killhund att låta bli när man bär in "en gran" i huset. Det var ju bra att jag fick reda på vad toaletten kallades i alla fall även om jag tydligen inte skulle använda den på det sättet. Jag bara undrar, varför i hela friden har de släpat in den då? Träd ska vara i skogen och de ska kissas på, mycket.
Fick reda på sen också att det jag smaskat på heter julskinka och det är bra för då vet jag vad jag ska hålla utkik efter sen när de börjar lugna ner sig mera. Det brukar bli bra efter att alla ätit mat sen på julafton och blir sådär trötta som människor blir när de ätit för mycket. Då brukar det vara perfekt att få prova på både det ena och det andra. Förra året fick jag ont i magen av de gröna köttbullarna så de låter jag bli i år. Chokladen var däremot perfekt rumstempererad men den hann jag bara smaka lite grand på innan matte anade oråd och tog undan hela asken. Husse verkade betydligt lugnare och klappade mig på huvudet och sa God Jul, husse är snäll han. Efter att de tittat på tv så smög han till mig en liten chokladbit till och fick ett sånt där milt uttryck i ansiktet. Han såg nästan ut som grannens hund ett tag och jag blev nästan lite illa till mods men sen gick det över när matte förstod vad husse gjort. Då kom det där hemska pekfingret igen och husse fick gå till sitt hemliga skåp och ta något i ett glas som luktade jättestarkt. Undrar hur han kan tycka att det är gott? Hur som helst så blev husse på bättre humör sen och matte också för matte fick minsann tycka om det där starka också så sen blev det lugnare.
Undrar hur julen blir i år och om de tänker ha de gröna köttbullarna i år också? Jag hoppas de låter bli och bara har bruna köttbullar. Hoppas också att de pillar bort allt det stickiga från julskinkan också innan jul. Kan inte förstå varför det finns sånt. Jag såg minsann att både husse och matte pillade bort allihop också så då kan man väl låta bli att sätta dit dem från början va?
Glömde bort att berätta förresten att jag troligen inte får några julklappar i år eftersom jag råkade öppna några stycken innan jul förra året. Kanske råkade öppna allihop förresten och det var inte så populärt heller. Var ju tvungen att hitta mitt tuggben som de gömt lite listigt i en liten låda med snören på. Det var ganska lätt att öppna och sen var jag ju tvungen att kolla om det fanns fler tuggben i de andra paketen men det var mest mjuka grejer, långa saker av tyg som tydligen skulle svepa runt halsen och mössor och vantar.
Hoppas ni får en God Jul i år allihop och peta bort det stickiga och låt gärna dörren till köket stå öppen och ge matte sånt där som luktar starkt.
God Jul från Tusse!
torsdag 13 december 2012
Fredag 2012-12-13
Vaknade av ett hummande och brummande redan idag, en torsdag. Mycket märkligt men vaknade gjorde jag och det kändes som fredag i alla fall. Morgonrock på och mot fönstret som vanligt och naturligtvis så var det Fredag som kom farande. Jag var tvungen att gnugga mig i ögonen, dels för att det bara var torsdag men också för vad jag såg utanför fönstret. För övrigt så kostade fönsterreparationerna en smärre förmögenhet och jag fick ju förnya det mesta av porslinet sen förra veckan.
Den här veckan verkade det ändå lite mer stillsamt, det kan ju kanske bero på att det inte hade snöat på en vecka också.
Utanför fönstret så skred, ja, jag menar skred, en längre procession av bilar, snöskotrar, fyrhjulingar och diverse andra motordrivna åkdon, inklusive gräsklippare. På samtliga satt en vitklädd gestalt livligt gastande luciasånger. Jag vet inte om det var själva sången eller den lastbil som kom sist med en jättelik högtalaranläggning på som gjorde mig mest skrämd eller om det var gestalten först i tåget. Fredag!
Stående på en fyrhjuling, vrålandes: SAAAAAANKTTTTAAAAA LUUUUUUUCIIIIIIIIIAAAAA stod han där stolt som en tupp och log mot mig när han passerade. På ryggen hade samtliga stora dödskallar, verkade inte som att de tyckte om stjärngossetanken fullt ut så de var väl tvungna att "piffa till det" lite. Snyggt var det inte och framför allt så var det inte snyggt med 11 tatuerade lucior som också sjöng för full hals. Nu såg jag att de verkade kasta något åt alla håll också och en påse landade i min trädgård och jag var ju tvungen att gå ut och kolla vad det var. I påsen låg 5 st lussekatter, visserligen stenhårda kände jag men tanken var ju god i alla fall. Undrar varför det var just 5 förresten?
Nåja, klok på Fredag blir jag ju aldrig så jag brydde mig inte ens om att fundera över varför - men konstigt var det.
På andra varvet så var jag ute och hann stoppa hela tåget innan de passerade så jag passade på att fråga Fredag vad han höll på med.
- Vad gör ni? Varför måste ni alltid vara här hos mig? Frågade jag med en kanske, det ska jag erkänna, lätt irriterad ton.
- Lugn och fin nu, svarade Fredag med sin vanliga gladlynta och fullkomligt oförstörbara goda humör. Vi kände bara att det här tråkiga grannskapet behövde piggas upp lite och bullarna, han pekade på berget av lussebullar på alla fordon, har vi fått från ett bageri som gick i konkurs för nån vecka sen.
- Nån vecka sen, frågade jag, de är ju alldeles stenhårda?
- Kanske två veckor sen då, svarade Fredag, eller var det en månad sen? Kommer inte ihåg men jag fick dem billigt i alla fall.
- Det kan jag förstå för de är ju inte ätbara, om man inte är tandläkare och letar efter jobb.
- Nu ska du inte vara grinig, du borde vara glad att vi åker runt här och sprider lite julglädje i dina kvarter och ändå är det bara torsdag sa Fredag och log sitt sneda leende.
- Du tänker väl inte komma hit imorgon också frågade jag?
- Nä, jag tänker inte komma hit imorgon också sa Fredag, vi stannar i din trädgård inatt och ska ha luciafest. Det har du väl ingenting emot?
- Nu får du väl ändå ge dig, ni kan väl inte ha fest i min trädgård utan att fråga mig först?
- Jag frågade ju nästan dig nu ju? Men du kan ju inte säga nej nu i alla fall. De där, sa Fredag och svepte ut med armen mot de dödskalleförsedda luciorna och stjärngossarna, skulle nog bli väldigt besvikna då tror jag. Några av dem var redan när vi startade på lite dåligt humör för att det inte gick att åka motorcykel men du kan ju alltid säga till dem att vi inte får vara här på din gård och leka. Tyst tillade han, om du törs!
Jag såg de glada och förväntansfulla deltagarna i luciatåget redan börjat packa ur lastbilen med glögg i dunk och de självklara öllådorna så jag drog mig försiktigt tillbaka till sovrummet där jag pluggade in min gamla Walkman och lyssnade på Bachs cellosuite istället på högsta volym. Jag skulle troligen kunna spela den utan noter i helgen med tanke på hur många gånger jag skulle behöva lyssna på den. Jag hade ju tyvärr bara en kassett med musik så det fick ju bli den.
Hoppas ni haft en trevlig lucia och att ni inte får objudna gäster i trädgården.
Hej då från mig och Fredag!
Den här veckan verkade det ändå lite mer stillsamt, det kan ju kanske bero på att det inte hade snöat på en vecka också.
Utanför fönstret så skred, ja, jag menar skred, en längre procession av bilar, snöskotrar, fyrhjulingar och diverse andra motordrivna åkdon, inklusive gräsklippare. På samtliga satt en vitklädd gestalt livligt gastande luciasånger. Jag vet inte om det var själva sången eller den lastbil som kom sist med en jättelik högtalaranläggning på som gjorde mig mest skrämd eller om det var gestalten först i tåget. Fredag!
Stående på en fyrhjuling, vrålandes: SAAAAAANKTTTTAAAAA LUUUUUUUCIIIIIIIIIAAAAA stod han där stolt som en tupp och log mot mig när han passerade. På ryggen hade samtliga stora dödskallar, verkade inte som att de tyckte om stjärngossetanken fullt ut så de var väl tvungna att "piffa till det" lite. Snyggt var det inte och framför allt så var det inte snyggt med 11 tatuerade lucior som också sjöng för full hals. Nu såg jag att de verkade kasta något åt alla håll också och en påse landade i min trädgård och jag var ju tvungen att gå ut och kolla vad det var. I påsen låg 5 st lussekatter, visserligen stenhårda kände jag men tanken var ju god i alla fall. Undrar varför det var just 5 förresten?
Nåja, klok på Fredag blir jag ju aldrig så jag brydde mig inte ens om att fundera över varför - men konstigt var det.
På andra varvet så var jag ute och hann stoppa hela tåget innan de passerade så jag passade på att fråga Fredag vad han höll på med.
- Vad gör ni? Varför måste ni alltid vara här hos mig? Frågade jag med en kanske, det ska jag erkänna, lätt irriterad ton.
- Lugn och fin nu, svarade Fredag med sin vanliga gladlynta och fullkomligt oförstörbara goda humör. Vi kände bara att det här tråkiga grannskapet behövde piggas upp lite och bullarna, han pekade på berget av lussebullar på alla fordon, har vi fått från ett bageri som gick i konkurs för nån vecka sen.
- Nån vecka sen, frågade jag, de är ju alldeles stenhårda?
- Kanske två veckor sen då, svarade Fredag, eller var det en månad sen? Kommer inte ihåg men jag fick dem billigt i alla fall.
- Det kan jag förstå för de är ju inte ätbara, om man inte är tandläkare och letar efter jobb.
- Nu ska du inte vara grinig, du borde vara glad att vi åker runt här och sprider lite julglädje i dina kvarter och ändå är det bara torsdag sa Fredag och log sitt sneda leende.
- Du tänker väl inte komma hit imorgon också frågade jag?
- Nä, jag tänker inte komma hit imorgon också sa Fredag, vi stannar i din trädgård inatt och ska ha luciafest. Det har du väl ingenting emot?
- Nu får du väl ändå ge dig, ni kan väl inte ha fest i min trädgård utan att fråga mig först?
- Jag frågade ju nästan dig nu ju? Men du kan ju inte säga nej nu i alla fall. De där, sa Fredag och svepte ut med armen mot de dödskalleförsedda luciorna och stjärngossarna, skulle nog bli väldigt besvikna då tror jag. Några av dem var redan när vi startade på lite dåligt humör för att det inte gick att åka motorcykel men du kan ju alltid säga till dem att vi inte får vara här på din gård och leka. Tyst tillade han, om du törs!
Jag såg de glada och förväntansfulla deltagarna i luciatåget redan börjat packa ur lastbilen med glögg i dunk och de självklara öllådorna så jag drog mig försiktigt tillbaka till sovrummet där jag pluggade in min gamla Walkman och lyssnade på Bachs cellosuite istället på högsta volym. Jag skulle troligen kunna spela den utan noter i helgen med tanke på hur många gånger jag skulle behöva lyssna på den. Jag hade ju tyvärr bara en kassett med musik så det fick ju bli den.
Hoppas ni haft en trevlig lucia och att ni inte får objudna gäster i trädgården.
Hej då från mig och Fredag!
fredag 7 december 2012
Fredag 2012-12-07
Vaknade av ett fasansfullt dån på morgonkvisten. Svårt att placera ljudet men det lät som krossat glas och någon motor av något slag. Som vanligt med morgonrocken tätt omslutande min lilla runda kropp sprang jag till fönstret bara för att se hur det krossades med ett dån. Glassplitter precis överallt och naturligtvis så trampade jag i det. Ute på gatan såg jag bara ett vitt sken av en massa extraljus och bakljus från en lastbil, troligen som svängde runt hörnet. I grannarnas fönster såg jag uppretade människor samtidigt som de såg en aning förvånade ut. Jag vet inte riktigt hur de lyckades med det teaterstycket men det såg rätt märkligt ut.
Inte ett fönster på mitt hus var helt, samtliga fönster mot gatan var numera ett minne blott och glassplitter låg överallt så det var bara att hämta tofflorna och börja sopa upp eländet. Att det var Fredag som var i farten tvivlade jag inte en sekund på utan funderade mest på vad i hela friden han hittat på nu.
Tydligen så var det någon form av varvlopp som lastbilen höll på med för nu kom den igen och de få rutor som fortfarande var hela pepprades nu med närmast militär precision till samma status som de andra fönstren. Mina var ju redan sönderskjutna så hos mig kunde det ju inte bli värre. Trodde jag! Nu gick porslinet istället samma väg som fönstren och mormors fina kinesiska vas blev en liten hög med, visserligen snygga, skärvor och resten av Höganäsporslinet gick samma väg. Där ser man vådan av att dels vara bekant med Fredag (troligen) och dels ha öppna hyllor i köket. Hade jag bara haft vanliga skåp och luckor så hade porslinet klarat sig. Inte mormors fina vas, den hade gått åt skogen i alla fall.
Där gick induktionshällen också förresten och det var väl lika bra det. Det var ju liksom lättare att ringa försäkringsbolaget och prata om totalskada än enstaka fönster som blivit trasiga.
Det dånade fortfarande ute på vägen och belysningen på lastbilen gjorde att det var svårt att se vad som fanns bakom ratten men jag hade redan bilden klar för mig; det var klart att det var Fredag.
Lastbilen försvann ännu en gång bakom grannarnas häck och jag sprang ut i morgonrocken för att se vad som hänt. Grannarna sprang visst också ut och dessutom åt mitt håll så jag sprang inte så långt innan jag vände och sprang in igen. Lika kallt inne som ute så egentligen kunde jag har sprungit runt på baksidan av huset istället men det var svårt att tänka klart i en situation som denna.
Hela grannskapet såg nu ut som en krigszon med sönderskjutna fönster överallt och uppretade grannar som hötte med näven åt mitt håll. Som om jag hade haft sönder deras fönster va?
Nu hörde jag lastbilen igen och sprang ut på gatan tillsammans med grannarna som äntligen fått något att fokusera på, lastbilen! Hela folkhopen ställde sig mitt i vägen och med tjutande bromsar stannade lastbilen någon centimeter framför oss och med rutan nervevad så stack en alltid lika glad Fredag ut huvudet och svepte ut med handen på sitt vanliga sätt:
- Visst blir det snyggt va?
- Ja, men kanske en smula dragigt hos oss vrålade hela hopen tillbaka.
- Det där, sa Fredag, kan jag inte ta hänsyn till, ni får väl skaffa nya fönster. Jag sköter bara snöröjningen här i trakten.
- Vad är det här, stammade jag, och pekade på lastbilen som såg ut som ett riktigt monster. Jag räknade till 12 extraljus och naturligtvis så var dessa av den värsta sorten så det var nog bäst att inte titta för länge in i ljuset.
- Det här, sa Fredag stolt, är en militär snöslungelastbil som jag fick billigt och ungefär samtidigt som jag fick kontraktet på att röja lite snö här i stan. Hela stan söder om ån har jag fått kontrakt på så nu har jag inte tid med er längre sa han och gjorde en handrörelse och fick hela hopen av människor att hoppa förskräckt in bland buskar och häckar. Med en rivstart så försvann Fredag igen till ljudet från något enstaka före detta helt glas eller porslin som krossades.
Varför blev det inte en mild vinter i år så vi hade fått det lugnt och skönt istället för den här krigsliknande situationen.
Förbannade Fredag att han ska vara så påhittig. Varför skulle han hitta ett sånt där monster till snöröjningsfordon dessutom.
Skotta själva är mitt tips och släpp inte in lastbilar med snöslunga på gatan under några omständigheter, det kan ju vara Fredag.
Trevlig helg på er!
Inte ett fönster på mitt hus var helt, samtliga fönster mot gatan var numera ett minne blott och glassplitter låg överallt så det var bara att hämta tofflorna och börja sopa upp eländet. Att det var Fredag som var i farten tvivlade jag inte en sekund på utan funderade mest på vad i hela friden han hittat på nu.
Tydligen så var det någon form av varvlopp som lastbilen höll på med för nu kom den igen och de få rutor som fortfarande var hela pepprades nu med närmast militär precision till samma status som de andra fönstren. Mina var ju redan sönderskjutna så hos mig kunde det ju inte bli värre. Trodde jag! Nu gick porslinet istället samma väg som fönstren och mormors fina kinesiska vas blev en liten hög med, visserligen snygga, skärvor och resten av Höganäsporslinet gick samma väg. Där ser man vådan av att dels vara bekant med Fredag (troligen) och dels ha öppna hyllor i köket. Hade jag bara haft vanliga skåp och luckor så hade porslinet klarat sig. Inte mormors fina vas, den hade gått åt skogen i alla fall.
Där gick induktionshällen också förresten och det var väl lika bra det. Det var ju liksom lättare att ringa försäkringsbolaget och prata om totalskada än enstaka fönster som blivit trasiga.
Det dånade fortfarande ute på vägen och belysningen på lastbilen gjorde att det var svårt att se vad som fanns bakom ratten men jag hade redan bilden klar för mig; det var klart att det var Fredag.
Lastbilen försvann ännu en gång bakom grannarnas häck och jag sprang ut i morgonrocken för att se vad som hänt. Grannarna sprang visst också ut och dessutom åt mitt håll så jag sprang inte så långt innan jag vände och sprang in igen. Lika kallt inne som ute så egentligen kunde jag har sprungit runt på baksidan av huset istället men det var svårt att tänka klart i en situation som denna.
Hela grannskapet såg nu ut som en krigszon med sönderskjutna fönster överallt och uppretade grannar som hötte med näven åt mitt håll. Som om jag hade haft sönder deras fönster va?
Nu hörde jag lastbilen igen och sprang ut på gatan tillsammans med grannarna som äntligen fått något att fokusera på, lastbilen! Hela folkhopen ställde sig mitt i vägen och med tjutande bromsar stannade lastbilen någon centimeter framför oss och med rutan nervevad så stack en alltid lika glad Fredag ut huvudet och svepte ut med handen på sitt vanliga sätt:
- Visst blir det snyggt va?
- Ja, men kanske en smula dragigt hos oss vrålade hela hopen tillbaka.
- Det där, sa Fredag, kan jag inte ta hänsyn till, ni får väl skaffa nya fönster. Jag sköter bara snöröjningen här i trakten.
- Vad är det här, stammade jag, och pekade på lastbilen som såg ut som ett riktigt monster. Jag räknade till 12 extraljus och naturligtvis så var dessa av den värsta sorten så det var nog bäst att inte titta för länge in i ljuset.
- Det här, sa Fredag stolt, är en militär snöslungelastbil som jag fick billigt och ungefär samtidigt som jag fick kontraktet på att röja lite snö här i stan. Hela stan söder om ån har jag fått kontrakt på så nu har jag inte tid med er längre sa han och gjorde en handrörelse och fick hela hopen av människor att hoppa förskräckt in bland buskar och häckar. Med en rivstart så försvann Fredag igen till ljudet från något enstaka före detta helt glas eller porslin som krossades.
Varför blev det inte en mild vinter i år så vi hade fått det lugnt och skönt istället för den här krigsliknande situationen.
Förbannade Fredag att han ska vara så påhittig. Varför skulle han hitta ett sånt där monster till snöröjningsfordon dessutom.
Skotta själva är mitt tips och släpp inte in lastbilar med snöslunga på gatan under några omständigheter, det kan ju vara Fredag.
Trevlig helg på er!
fredag 23 november 2012
Fredag 2012-11-23
Förorten där jag bor är byggd i små cirklar med vägar mellan cirklarna. Ett eldorado för mopedburen ungdom för några år sedan då det var ytterst kul, tydligen, att köra med trimmade mopeder så fort som möjligt i cirkel efter cirkel. Tack och lov tog detta ofog slut när ungdomarna växte upp, i sanningens namn och i jämställdhetens tecken så var det både flickor och pojkar som ägnade sig åt detta. Trafiksituationen har varit lugn med undantag för Fredags påhitt med jämna mellanrum men alla påhitt från hans sida hade ju inte inneburit någon risk för traktens barn eller deras föräldrar heller för den delen. Tills i morse.
Jag vaknade som vanligt alldeles för tidigt av skrikande däck och vrålande motorer ute på gatan. I korta stunder av tystnad så hörde jag tyvärr en vilt skrikande och skrattande Fredag så det var ju bara att gå upp och titta vad eländet höll på med den här gången. Hela gatan var fylld av banderoller med reklam för olika däckfirmor, inklusive en handritad som gjorde reklam för Fredags däck. Inte särskilt snygg faktiskt, jag hade lätt gjort en snyggare variant om jag hade velat och det ville jag definitivt inte.
Fredag fick syn på mig genom däcksröken och vinkade glatt med handen som höll i, visade det sig, ett stoppur. Nu kunde jag ju inte gömma mig längre utan gick som vanligt ut i morgonrock (naturligtvis med byxor under vad trodde ni). Närmare Fredag såg jag att hela gatans invånare stod bakom sina häckar och staket och jublade över något. Flera större kameror såg jag också av proffstyp och jag tog några bestämda steg mot Fredag och skulle just fråga vad han höll på med när han bara höll upp stoppurshanden för att hindra mig från att säga något.
- Du får sköta tankningen, sa han och återgick till tidtagningen.
- Vad i hela friden sa du?
- Du får sköta tankningen, sa han och nu en smula irriterat.
- Varför då?
- Jag hinner ju inte ser du väl sa Fredag och hötte med stoppuret mot mig, dunkarna står där! Fredag pekade mot mitt garage där en försvarlig radda med dunkar stod.
- Törs man fråga varför jag ska tanka bilarna som uppenbarligen hellre borde vara någon annanstans än här hos mig en tidig fredagsmorgon?
- Vi har streetrace här, för både motorcyklar och bilar, tillade han stolt. Och 4-hjulingar också förresten och allihop måste ju tanka för annars kan vi ju inte köra.
- Vad är det där för några med kameror hos grannen?
- Det är tv som är här för att filma racen till något program på 5:an. Jag råkade kanske nämna det lite för en kompis som lyckades föra budskapet vidare och igår ringde de och sa att skulle det bli tv så fick det bli idag tidigt på morgonen. Så då blev det så.
- Vad tycker grannarna då, frågade jag?
- De tycker det är jättekul och flera har frågat om de får vara med och prova lite. Andersson där borta har redan börjat putsa sin Volvo för han ska snart köra en sväng han också. Titta förresten på Pettersson också, han har börjat lätta sin bil. Jag tittade mot Pettersson som normalt brukade vara en butter typ i en Opel som nu stod iklädd en smutsig overall och en gammal Caltex-keps och tömde sin bil på allt som verkade onödigt. Säten, reservdäck och allt möjligt löst hamnade på hans gräsmatta i en faslig hög.
- Du är verkligen inte klok men jag måste erkänna att trots allt som du drabbat mina grannar med så har du ändå lyckats med att få med dem på noterna oavsett vad du har hittat på. Jag är faktiskt imponerad erkände jag en smula motvilligt.
- Stå inte här och pladdra nu utan sätt igång att tanka istället. Du vet var dunkarna står. Med sin vanliga svepande hand så lät han mig ännu en gång förstå var dunkarna stod och vad man skulle använda dem till.
Så kom det sig att denna fredag stod jag i morgonrock och med en Castrolkeps på huvudet och tankade grannarnas bilar på min garageuppfart medan tv filmade. Får villigt erkänna att det var en smula absurd situation men snäll som jag är så fann jag mig även i detta, nästan i alla fall. Det var ju ingen ide att skälla på Fredag heller för då kom det bara något ändå värre nästa vecka.
Jag konstaterade att efter det här så kunde jag helt enkelt inte bo kvar. Jag misstänkte att filmen med mig i morgonrock ganska snart skulle hamna på Youtube och få ett antal besökare så det var ju lika bra att dra så fort Fredag lämnat grannskapet.
Jag vaknade som vanligt alldeles för tidigt av skrikande däck och vrålande motorer ute på gatan. I korta stunder av tystnad så hörde jag tyvärr en vilt skrikande och skrattande Fredag så det var ju bara att gå upp och titta vad eländet höll på med den här gången. Hela gatan var fylld av banderoller med reklam för olika däckfirmor, inklusive en handritad som gjorde reklam för Fredags däck. Inte särskilt snygg faktiskt, jag hade lätt gjort en snyggare variant om jag hade velat och det ville jag definitivt inte.
Fredag fick syn på mig genom däcksröken och vinkade glatt med handen som höll i, visade det sig, ett stoppur. Nu kunde jag ju inte gömma mig längre utan gick som vanligt ut i morgonrock (naturligtvis med byxor under vad trodde ni). Närmare Fredag såg jag att hela gatans invånare stod bakom sina häckar och staket och jublade över något. Flera större kameror såg jag också av proffstyp och jag tog några bestämda steg mot Fredag och skulle just fråga vad han höll på med när han bara höll upp stoppurshanden för att hindra mig från att säga något.
- Du får sköta tankningen, sa han och återgick till tidtagningen.
- Vad i hela friden sa du?
- Du får sköta tankningen, sa han och nu en smula irriterat.
- Varför då?
- Jag hinner ju inte ser du väl sa Fredag och hötte med stoppuret mot mig, dunkarna står där! Fredag pekade mot mitt garage där en försvarlig radda med dunkar stod.
- Törs man fråga varför jag ska tanka bilarna som uppenbarligen hellre borde vara någon annanstans än här hos mig en tidig fredagsmorgon?
- Vi har streetrace här, för både motorcyklar och bilar, tillade han stolt. Och 4-hjulingar också förresten och allihop måste ju tanka för annars kan vi ju inte köra.
- Vad är det där för några med kameror hos grannen?
- Det är tv som är här för att filma racen till något program på 5:an. Jag råkade kanske nämna det lite för en kompis som lyckades föra budskapet vidare och igår ringde de och sa att skulle det bli tv så fick det bli idag tidigt på morgonen. Så då blev det så.
- Vad tycker grannarna då, frågade jag?
- De tycker det är jättekul och flera har frågat om de får vara med och prova lite. Andersson där borta har redan börjat putsa sin Volvo för han ska snart köra en sväng han också. Titta förresten på Pettersson också, han har börjat lätta sin bil. Jag tittade mot Pettersson som normalt brukade vara en butter typ i en Opel som nu stod iklädd en smutsig overall och en gammal Caltex-keps och tömde sin bil på allt som verkade onödigt. Säten, reservdäck och allt möjligt löst hamnade på hans gräsmatta i en faslig hög.
- Du är verkligen inte klok men jag måste erkänna att trots allt som du drabbat mina grannar med så har du ändå lyckats med att få med dem på noterna oavsett vad du har hittat på. Jag är faktiskt imponerad erkände jag en smula motvilligt.
- Stå inte här och pladdra nu utan sätt igång att tanka istället. Du vet var dunkarna står. Med sin vanliga svepande hand så lät han mig ännu en gång förstå var dunkarna stod och vad man skulle använda dem till.
Så kom det sig att denna fredag stod jag i morgonrock och med en Castrolkeps på huvudet och tankade grannarnas bilar på min garageuppfart medan tv filmade. Får villigt erkänna att det var en smula absurd situation men snäll som jag är så fann jag mig även i detta, nästan i alla fall. Det var ju ingen ide att skälla på Fredag heller för då kom det bara något ändå värre nästa vecka.
Jag konstaterade att efter det här så kunde jag helt enkelt inte bo kvar. Jag misstänkte att filmen med mig i morgonrock ganska snart skulle hamna på Youtube och få ett antal besökare så det var ju lika bra att dra så fort Fredag lämnat grannskapet.
lördag 17 november 2012
Fredag 2012-11-16
Fredagen var lugnare än jag kunde minnas på väldigt länge, ingen väckte mig i svinottan utan jag kunde sova ut som en vanlig människa ända till kl 8 då jag i alla fall var tvungen att gå upp.
Dagen förlöpte som vanligt med en massa jobbrelaterade saker men när kvällen kom så kändes det som vanligt. Något fredagsmys var det ju inte tal om.
När kvällen kom och mörkret började falla över det lugna villasamhället där jag bor så brakade hela helvetet loss på gatan. In på gatan kom en stor fläskig bil med stereon dunkande på högsta volym och efter kom ett större antal motorcyklar, visserligen utan stereo men de hördes i alla fall. Ljuddämpare verkade vara ett tillbehör som var valfritt, dvs inte alls. Med skrikande däck så tvärnitade bilen på min garageuppfart och motorcyklisterna parkerade längs med hela gatan. Det blev äntligen tyst men jag tyckte mer att det blev en olycksbådande tystnad än lugnt. Jag var ju tvungen att gå ut och kolla vad i hela friden det var frågan om och naturligtvis så var det Fredag som anlänt med sina kompisar.
Det var den största bil jag någonsin sett, det var knappt att den fick plats på min lilla ynkliga uppfart och hade Fredags leende varit bredare så hade jag fått flytta häcken.
- Vad är det här sa jag till Fredag med knappt bärande stämma.
- Har kanske köpt en ny bil, svarade Fredag, det var nästan svårt att höra honom eftersom han log så brett att han hade svårt att prata.
- Hur har du haft råd med en sån här? Den måste ju kosta hur mycket som helst, en Slummer I? Den kostar väl nästen en miljon va?
- Nä, inte den här, det var ett demoex och det verkade vara rea på bilfirman när vi kom dit idag. Jag hade ju lite pengar över från däckbytardagen så då tänkte jag att en bil kunde ju vara passande för firman.
- Men, stammade jag, så mycket pengar kan du ju inte ha fått från den dagen?
- Nä, men jag fick rätt bra rabatt faktiskt, svarade Fredag. Mina kompisar var ju med inne hos bilfirman och kikade lite och kanske sparkade på några fler saker än däck därinne så rabatten blev riktigt bra. 100.000:- för bilen med vinterdäck får väl anses vara ett bra pris va?
- 100.000:- som första avbetalning?
- 100.000:- totalt, säljaren verkade jätteglad när vi åkte för han kom ut och vinkade med hela handen när jag åkte därifrån, och mina kompisar också, tillade Fredag.
- Så nu har jag en rejäl bil och fick lite pengar över till öl också sa han och svepte ut med handen mot bakluckan på ett ganska så typiskt Fredagsvis.
Jag gick närmare bilen nu och började kika lite mer på vad Fredag köpt. En fullkomligt groteskt stor bil och vad jag kunde se så var bagageutrymmet väldigt stort, och fullt med öl. Massor av öl.
Jag började nu ana oråd såklart, Fredag och öl var ingen bra kombination och när kombinationen dessutom involverade ett antal mc-burna ynglingar där klädkoden var väst och ansiktsbehåringen tydde på att rakhyvlar eller rakapparater inte var högst på julklappslistan hos någon av dem.
- Ni tänker väl inte ha fest här va hoppas jag, frågade jag Fredag.
- Jo, kanske lite men bara ikväll och bara på baksidan av huset. Vi tänkte spänna upp lite presenningar mellan däckpelare så vi får en bättre festlokal. Det är väl ok va?
Jag var nu mållös som vanligt i konversationen med Fredag och förmådde bara ruska på huvudet. En stor buss stannade på gatan och lyckades precis ta sig fram mellan alla motorcyklarna och ur bussen vällde ett mycket stort antal kvinnor som verkade ha samma typ av uniform som killarna på motorcyklarna med den skillnaden att här var det inte fråga om några västar utan mer åt lila kortkorta kjolar, stora solglasögon och något som med en stor portion vilja kunde betraktas som tröjor eller linnen. Korta var dem i alla fall, tröjorna, både upptill och nedtill så det svällde åt alla håll när de kom närmare.
Jag flydde nu, jag sprang och sprang nerför gatan och mötte polisbil efter polisbil där jag sprang. Andfådd var jag till slut tvungen att stanna i slutet av gatan och synen som jag möttes av var nog för att börja springa igen. Gatan var proppfull av motorcyklar, bussen, bilen och alla dessa människor som tydligen hade på ett gemensamt kommando tagit sig in i bakluckan på bilen där en vilt skrikande Fredag stod och delade ut öl till både västfolket och "för korta tröj"-tjejerna. Jag ville verkligen inte se mer så jag sprang vidare och funderade på om inte tanken på att flytta kunde vänta. Det borde faktiskt funka att bara fly istället och lämna allt bakom mig. Ingen skulle ju vilja köpa mitt hus i alla fall när Fredag satt sin prägel på omgivningen med hans nyvunna kamrater. Troligen så skulle det ju inte ske så många inbrott i grannskapet men det var ju klen tröst.
Hoppas ni får en lugn helg och har ni däck, presenning och en tom garageuppfart så passa er noga!
Trevlig helg på er!
Dagen förlöpte som vanligt med en massa jobbrelaterade saker men när kvällen kom så kändes det som vanligt. Något fredagsmys var det ju inte tal om.
När kvällen kom och mörkret började falla över det lugna villasamhället där jag bor så brakade hela helvetet loss på gatan. In på gatan kom en stor fläskig bil med stereon dunkande på högsta volym och efter kom ett större antal motorcyklar, visserligen utan stereo men de hördes i alla fall. Ljuddämpare verkade vara ett tillbehör som var valfritt, dvs inte alls. Med skrikande däck så tvärnitade bilen på min garageuppfart och motorcyklisterna parkerade längs med hela gatan. Det blev äntligen tyst men jag tyckte mer att det blev en olycksbådande tystnad än lugnt. Jag var ju tvungen att gå ut och kolla vad i hela friden det var frågan om och naturligtvis så var det Fredag som anlänt med sina kompisar.
Det var den största bil jag någonsin sett, det var knappt att den fick plats på min lilla ynkliga uppfart och hade Fredags leende varit bredare så hade jag fått flytta häcken.
- Vad är det här sa jag till Fredag med knappt bärande stämma.
- Har kanske köpt en ny bil, svarade Fredag, det var nästan svårt att höra honom eftersom han log så brett att han hade svårt att prata.
- Hur har du haft råd med en sån här? Den måste ju kosta hur mycket som helst, en Slummer I? Den kostar väl nästen en miljon va?
- Nä, inte den här, det var ett demoex och det verkade vara rea på bilfirman när vi kom dit idag. Jag hade ju lite pengar över från däckbytardagen så då tänkte jag att en bil kunde ju vara passande för firman.
- Men, stammade jag, så mycket pengar kan du ju inte ha fått från den dagen?
- Nä, men jag fick rätt bra rabatt faktiskt, svarade Fredag. Mina kompisar var ju med inne hos bilfirman och kikade lite och kanske sparkade på några fler saker än däck därinne så rabatten blev riktigt bra. 100.000:- för bilen med vinterdäck får väl anses vara ett bra pris va?
- 100.000:- som första avbetalning?
- 100.000:- totalt, säljaren verkade jätteglad när vi åkte för han kom ut och vinkade med hela handen när jag åkte därifrån, och mina kompisar också, tillade Fredag.
- Så nu har jag en rejäl bil och fick lite pengar över till öl också sa han och svepte ut med handen mot bakluckan på ett ganska så typiskt Fredagsvis.
Jag gick närmare bilen nu och började kika lite mer på vad Fredag köpt. En fullkomligt groteskt stor bil och vad jag kunde se så var bagageutrymmet väldigt stort, och fullt med öl. Massor av öl.
Jag började nu ana oråd såklart, Fredag och öl var ingen bra kombination och när kombinationen dessutom involverade ett antal mc-burna ynglingar där klädkoden var väst och ansiktsbehåringen tydde på att rakhyvlar eller rakapparater inte var högst på julklappslistan hos någon av dem.
- Ni tänker väl inte ha fest här va hoppas jag, frågade jag Fredag.
- Jo, kanske lite men bara ikväll och bara på baksidan av huset. Vi tänkte spänna upp lite presenningar mellan däckpelare så vi får en bättre festlokal. Det är väl ok va?
Jag var nu mållös som vanligt i konversationen med Fredag och förmådde bara ruska på huvudet. En stor buss stannade på gatan och lyckades precis ta sig fram mellan alla motorcyklarna och ur bussen vällde ett mycket stort antal kvinnor som verkade ha samma typ av uniform som killarna på motorcyklarna med den skillnaden att här var det inte fråga om några västar utan mer åt lila kortkorta kjolar, stora solglasögon och något som med en stor portion vilja kunde betraktas som tröjor eller linnen. Korta var dem i alla fall, tröjorna, både upptill och nedtill så det svällde åt alla håll när de kom närmare.
Jag flydde nu, jag sprang och sprang nerför gatan och mötte polisbil efter polisbil där jag sprang. Andfådd var jag till slut tvungen att stanna i slutet av gatan och synen som jag möttes av var nog för att börja springa igen. Gatan var proppfull av motorcyklar, bussen, bilen och alla dessa människor som tydligen hade på ett gemensamt kommando tagit sig in i bakluckan på bilen där en vilt skrikande Fredag stod och delade ut öl till både västfolket och "för korta tröj"-tjejerna. Jag ville verkligen inte se mer så jag sprang vidare och funderade på om inte tanken på att flytta kunde vänta. Det borde faktiskt funka att bara fly istället och lämna allt bakom mig. Ingen skulle ju vilja köpa mitt hus i alla fall när Fredag satt sin prägel på omgivningen med hans nyvunna kamrater. Troligen så skulle det ju inte ske så många inbrott i grannskapet men det var ju klen tröst.
Hoppas ni får en lugn helg och har ni däck, presenning och en tom garageuppfart så passa er noga!
Trevlig helg på er!
fredag 2 november 2012
Fredag 2012-11-02
Utsikten över min trädgård var inte vacker den här dagen - heller. Sedan Fredags förra påhitt med däckhotell så var nu hela min trädgård översvämmad med presenningar i olika färger och konstigt nog med märkning från olika företag. Självklart hade han säkert varit runt och "långlånat" presenningar från olika byggen i trakten eftersom han uttryckte sig: "man måste vara försiktig med firmans pengar". Jag ville verkligen inte veta var alla kom ifrån. Synen var inte vacker alls och den här gången tänkte jag ställa honom till svars för sina handlingar. Visserligen så hade jag ju en gång över den forna gräsmattan till fågelautomaten men mycket mer var det ju inte. Där jag stod och tittade ut denna tidiga fredagsmorgon så ringde det på dörren. Vem ringer på dörren kl 0600 en fredagsmorgon, en Allhelgonaafton? Redan nu borde jag ha anat oråd eftersom jag dels visste att det var Fredag men också att det var tidigt på morgonen. Med tunga steg gick jag mot dörren och med skräck kikade jag ut genom tittögat i dörren men ryggade omedelbart tillbaka. Utanför dörren stod en zombie med öron som hängde ner mot halsen, stripigt hår på den halvan av huvudet som inte täcktes av en yxa, en motorsåg och en slaktarkniv. Rödsprängda ögon kompletterade bilden till en fullständig skräckupplevelse.
Jag kunde ana en Fredag bakom förklädnaden så jag tordes till slut öppna dörren och mycket riktigt utanför dörren stod Fredag med en kasse från systembolaget framsträckt.
- Trick or Treat, väste han och höll fram kassen med en menande blick.
- Vad är det nu då, frågade jag, inte särskilt snällt alls faktiskt.
- Det är ju Allhelgonaafton, alltså går jag runt och gör bus eller får godis och nu är jag här sa han med ett stort flin och ruskade lite på kassen. Vill helst ha öl, men whisky går också bra tillade han snabbt.
- Varför skulle jag ge dig öl eller whisky? Du brukar ju sköta sånt själv och låta mig slippa hämta.
Nu började Fredag bli lite irriterad och stirrade stint på mig med sina blodiga ögon.
- Nu får du faktiskt leka med i den här leken, sa han. Ge mig öl! NU! Jag är törstig och de där också sa han och svepte ut med handen på det vanliga Fredagssättet och pekade på en lång ringlande kö av "kompisar" alla iklädda lika fasansfulla kostymer och allihop så lika törstiga ut.
- Ja, ja, jag ska bara hämta några öl men sen får ni ge er iväg igen. Jag gick till kylskåpet och hämtade fyra öl som jag tänkte ge Fredag. Mer ville jag inte att han skulle få, jag visste att han i sina vanliga anfall av öl kunde hitta på de mest kreativa saker att förgylla tillvaron med. Inte minst min tillvaro även om förgylla var väl kanske lite mycket sagt.
Fredag tittade besviket på mig när jag la ner mina fyra öl i hans kasse och det hördes ett unisont vrål från hans kompisar. Jag försökte stänga dörren men Fredags fot hamnade såklart mellan dörren och dörrposten så det gick inte att stänga den. Det unisona vrålet steg nu i styrka och in genom min dörr slank en efter en in och rusade mot köket med slängande kroppsdelar, tappade yxor på vägen och raka vägen till mitt kylskåp där de började slita i all mat som jag köpt hem till helgen. Jag försökte skrika till Fredag att han fick ta ut sina kompisar ur mitt hus innan jag fick ett vredesutbrott som han inte borde se.
- Ha, sa Fredag, skulle du se värre ut än de där sa han och pekade på några som stod och tömde fruktskålen i vardagsrummet.
- Jag är inte rädd för dig, utan mer för de där. De där ska man inte leka med, jag hittade de allihop utanför någon trevlig motorgård här i närheten och de tyckte det lät som en bra ide att gå runt i husen.
Vi har samlat ihop en hel släpkärra med öl nu. Mer lär det bli innan kvällen.
Nu såg jag till min fasa att på merparten av ryggarna till zombiekompisarna så fanns det västar med nitar och stora dödskallar, benknotor och arga uttryck. Jag backade försiktigt in i sovrummet där jag reglade dörren och lät de hållas. Jag fick väl ringa polisen senare när de gett sig iväg. Några borde de väl kunna ta för hemfridsbrott eller något sånt innan hela grannskapet hade gjort uppror. Att flytta från området började nu te sig som en ganska bra ide. Snabbt dessutom.
Jag behövde inte fundera särskilt länge för att veta vad mina grannar skulle tycka om "min kompis" senaste upptåg utan jag började leta efter lämpliga flyttfirmor med hjälp av datorn. Den här gången hade Fredag verkligen gått över gränsen, långt över den dessutom.
Hoppas ni får en bättre fredag än jag och var väldigt försiktiga med vem ni öppnar dörren för. Har de systemkassar så öppna inte!
Trevlig helg på er, själv håller jag på att packa...
Jag kunde ana en Fredag bakom förklädnaden så jag tordes till slut öppna dörren och mycket riktigt utanför dörren stod Fredag med en kasse från systembolaget framsträckt.
- Trick or Treat, väste han och höll fram kassen med en menande blick.
- Vad är det nu då, frågade jag, inte särskilt snällt alls faktiskt.
- Det är ju Allhelgonaafton, alltså går jag runt och gör bus eller får godis och nu är jag här sa han med ett stort flin och ruskade lite på kassen. Vill helst ha öl, men whisky går också bra tillade han snabbt.
- Varför skulle jag ge dig öl eller whisky? Du brukar ju sköta sånt själv och låta mig slippa hämta.
Nu började Fredag bli lite irriterad och stirrade stint på mig med sina blodiga ögon.
- Nu får du faktiskt leka med i den här leken, sa han. Ge mig öl! NU! Jag är törstig och de där också sa han och svepte ut med handen på det vanliga Fredagssättet och pekade på en lång ringlande kö av "kompisar" alla iklädda lika fasansfulla kostymer och allihop så lika törstiga ut.
- Ja, ja, jag ska bara hämta några öl men sen får ni ge er iväg igen. Jag gick till kylskåpet och hämtade fyra öl som jag tänkte ge Fredag. Mer ville jag inte att han skulle få, jag visste att han i sina vanliga anfall av öl kunde hitta på de mest kreativa saker att förgylla tillvaron med. Inte minst min tillvaro även om förgylla var väl kanske lite mycket sagt.
Fredag tittade besviket på mig när jag la ner mina fyra öl i hans kasse och det hördes ett unisont vrål från hans kompisar. Jag försökte stänga dörren men Fredags fot hamnade såklart mellan dörren och dörrposten så det gick inte att stänga den. Det unisona vrålet steg nu i styrka och in genom min dörr slank en efter en in och rusade mot köket med slängande kroppsdelar, tappade yxor på vägen och raka vägen till mitt kylskåp där de började slita i all mat som jag köpt hem till helgen. Jag försökte skrika till Fredag att han fick ta ut sina kompisar ur mitt hus innan jag fick ett vredesutbrott som han inte borde se.
- Ha, sa Fredag, skulle du se värre ut än de där sa han och pekade på några som stod och tömde fruktskålen i vardagsrummet.
- Jag är inte rädd för dig, utan mer för de där. De där ska man inte leka med, jag hittade de allihop utanför någon trevlig motorgård här i närheten och de tyckte det lät som en bra ide att gå runt i husen.
Vi har samlat ihop en hel släpkärra med öl nu. Mer lär det bli innan kvällen.
Nu såg jag till min fasa att på merparten av ryggarna till zombiekompisarna så fanns det västar med nitar och stora dödskallar, benknotor och arga uttryck. Jag backade försiktigt in i sovrummet där jag reglade dörren och lät de hållas. Jag fick väl ringa polisen senare när de gett sig iväg. Några borde de väl kunna ta för hemfridsbrott eller något sånt innan hela grannskapet hade gjort uppror. Att flytta från området började nu te sig som en ganska bra ide. Snabbt dessutom.
Jag behövde inte fundera särskilt länge för att veta vad mina grannar skulle tycka om "min kompis" senaste upptåg utan jag började leta efter lämpliga flyttfirmor med hjälp av datorn. Den här gången hade Fredag verkligen gått över gränsen, långt över den dessutom.
Hoppas ni får en bättre fredag än jag och var väldigt försiktiga med vem ni öppnar dörren för. Har de systemkassar så öppna inte!
Trevlig helg på er, själv håller jag på att packa...
fredag 26 oktober 2012
Fredag 2012-10-26
Den här morgonen kändes ovanlig så fort jag vaknade. Jag vaknade inte av smällar eller dunsar mot väggen och inga konstiga hummanden utan av högljudda röster utifrån och ett svagt men ändå utbrett brummande. Det var med tunga steg jag gick till fönstret för att se vad Fredag hittat på idag. Det var ändå ganska märkligt för morgontidig är Fredag bara på fredagsmorgnar inte annars. Fredag har vi ju redan konstaterat att han inte är som andra. Inte som någon annan alls utan tämligen unik. Nåväl, det var med skräck jag skapade en glipa i gardinen och kikade ut. Hela gatan var fylld av bilar, garaget stod vidöppet och det sprang runt massor av folk som verkade gapa åt varandra. Jag försökte lyssna vad de ropade men det var svårt att höra genom fönstret så jag fick glänta lite på fönstret.
- Jag har ju bokat tid, ropade en av bilförarna.
- Vi har haft lite datorstrul, sa Fredag med en ganska hög röst tillbaka.
- Vadå, datorstrul, du vet väl inte hur en sån fungerar i alla fall, eller hur?
- Nä,just det, då förstår du väl att vi har haft lite datorstrul. Jag har tyvärr ingen aning om hur såna där fungerar så strulat har det ju gjort, eller hur?
- Hur tänker du lösa det här då? Jag måste vara på jobbet om 30 minuter och då var det meningen att jag skulle haft vinterdäcken på, va?
- Vi får ta in dig först då, sa Fredag. Vi måste bara bli klar med den där bilen sa han och pekade in i garaget där 4 st skolungdomar stod och försökte byta däck. Problemet var att det bara fanns en domkraft, min, och ett fälgkors. Följden blev att tre av ungdomarna bara stod och tittade på när den fjärde stackaren fick slita som ett djur för att få på och av däcken.
Nu kunde jag inte hålla mig längre så det var bara att gå ut i morgonrocken som vanligt. Undrar om grannarna trodde att jag inte hade andra kläder? De hade ju bara sett mig i morgonrock varemda fredagsmorgon så det var ju inte att undra på om de trodde det.
- Vad håller du på med, frågade jag Fredag, med en djup suck som måste ha hörts ända in till stan.
- Har startat en däckbytarfirma med däckhotell, svarade Fredag glatt. Jag sköter administrationen och de där, sa han med en knyck på nacken mot ungdomarna, sköter det praktiska.
- Administration har väl inte varit din starkaste sida hittills, däremot så får jag medge att du är kreativ i alla fall.
Fredag sken upp vid de berömmande orden, han hade en förmåga att bortse från det som var oväsentligt för honom och bara ta till sig det som Fredag bedömde som intressant. Nu bedömde han att just ordet kreativ var intressant så han låtsades inte om ordet administration alls.
- Jag sköter bokningarna och de där byter däck och märker upp dem och lägger in alla däcken i däckhotellet.
Nu reagerade jag på ordet däckhotell och fick dåliga tankar direkt.
- Vadå, däckhotell? Här? Hos mig?
- Ja, du använder ju inte trädgården i alla fall på vintern så jag har några presenningar som vi lägger över däcken och så får alla betala för att jag, ja Fredag sa JAG, lagrar däcken här och byter tillbaka till sommardäck i vår. Det är en rätt bra affär det här log han och svepte ut med handen mot alla som stod på gatan i mer eller mindre uppretat tillstånd.
- De betalar 1100:- per bil för byte och lagring. Det blir fina pengar det och jag har lovat ungdomarna en liten fest senare ikväll när vi är klara med den här omgången.
Jag trodde inte mina öron, både över de möjliga pengarna att tjäna men också att Fredag verkligen trodde att alla bilar skulle hinna servas under dagen.
- Borde du inte haft fler verktyg och domkrafter så du kunde skött det här lite snabbare?
- Du hade ju bara en och jag vill ju inte slösa med pengar, du vet det är jobbigt och dyrt att driva en firma. Man måste vara försiktig med firmans pengar sa han och stötte pekfingret i bröstet på mig. Det gjorde ganska ont faktiskt så jag bad honom sluta. Jag gjorde ett snabbt överslag över antalet bilar på gatan och en beräkning om hur lång tid varje bil skulle ta.
- Med alla dessa bilar och att det tar cirka 40 minuter per bil så kommer du inte att vara klar förrän i vår, sa jag.
- Jodå, men du får nog skaffa flera verktyg, om du inte vill att vi ska stå här hela vintern.
- Så, du menar att det är så du håller i firmans pengar? Du låter mig köpa verktyg så du slipper slösa?
- Nu ska du inte bli irriterad, jag bara försöker hjälpa till lite och få din gata tom igen och så kommer du med såna där påhopp? Det tycker inte jag var särskilt snällt sagt.
- Ok, jag köper en domkraft till och ett fälgkors men klockan 17 så vill jag inte se några bilar här när jag kommer hem igen, ok?
- Jajamensan, det kommer att vara tomt när du kommer hem från jobbet lovade Fredag.
- Och när du ändå åker och köper verktygen så kanske du kan köpa lite öl också? Det är ju ändå fredag idag eller hur. Måste du jobba förresten? Jag skulle nog behöva lite hjälp med datorn, den verkar inte fungera alls och utan den så blir inte planeringen så bra.
Nu såg jag till min fasa att Fredag varit inne på kontoret och hämtat ut både min dator och skrivaren. Någon nätverkssladd hade han dock inte dragit så det var ju inte så konstigt att det inte fungerade. Nu blev jag ändå mer irriterad och gick till bilen för att åka och handla lite. Naturligtvis så var min bil blockerad av alla andra bilar så innan jag ens kunde flytta mig så var det en rejäl omflyttning av bilar som behövdes. Mycket tutande och gestikulerande blev det också och mitt i alltihop så stod en kolugn Fredag och bara lyste som en sol över alla pengar han skulle tjäna. Att han inte ens frågat mig om det var ok att fylla min trädgård med däck och presenningar kunde jag inte riktigt smälta när jag väl kom loss och for iväg med en rivstart längs gatan.
Jag tänkte minsann inte köpa öl till Fredag, däremot verktyg som behövdes för att jag skulle få tillbaka mitt garage igen.
Ännu en fredag tog sin början och den här kändes som vanligt inte särskilt bra alls.
Hoppas ni får en bra helg och byt helst däcken själva!
- Jag har ju bokat tid, ropade en av bilförarna.
- Vi har haft lite datorstrul, sa Fredag med en ganska hög röst tillbaka.
- Vadå, datorstrul, du vet väl inte hur en sån fungerar i alla fall, eller hur?
- Nä,just det, då förstår du väl att vi har haft lite datorstrul. Jag har tyvärr ingen aning om hur såna där fungerar så strulat har det ju gjort, eller hur?
- Hur tänker du lösa det här då? Jag måste vara på jobbet om 30 minuter och då var det meningen att jag skulle haft vinterdäcken på, va?
- Vi får ta in dig först då, sa Fredag. Vi måste bara bli klar med den där bilen sa han och pekade in i garaget där 4 st skolungdomar stod och försökte byta däck. Problemet var att det bara fanns en domkraft, min, och ett fälgkors. Följden blev att tre av ungdomarna bara stod och tittade på när den fjärde stackaren fick slita som ett djur för att få på och av däcken.
Nu kunde jag inte hålla mig längre så det var bara att gå ut i morgonrocken som vanligt. Undrar om grannarna trodde att jag inte hade andra kläder? De hade ju bara sett mig i morgonrock varemda fredagsmorgon så det var ju inte att undra på om de trodde det.
- Vad håller du på med, frågade jag Fredag, med en djup suck som måste ha hörts ända in till stan.
- Har startat en däckbytarfirma med däckhotell, svarade Fredag glatt. Jag sköter administrationen och de där, sa han med en knyck på nacken mot ungdomarna, sköter det praktiska.
- Administration har väl inte varit din starkaste sida hittills, däremot så får jag medge att du är kreativ i alla fall.
Fredag sken upp vid de berömmande orden, han hade en förmåga att bortse från det som var oväsentligt för honom och bara ta till sig det som Fredag bedömde som intressant. Nu bedömde han att just ordet kreativ var intressant så han låtsades inte om ordet administration alls.
- Jag sköter bokningarna och de där byter däck och märker upp dem och lägger in alla däcken i däckhotellet.
Nu reagerade jag på ordet däckhotell och fick dåliga tankar direkt.
- Vadå, däckhotell? Här? Hos mig?
- Ja, du använder ju inte trädgården i alla fall på vintern så jag har några presenningar som vi lägger över däcken och så får alla betala för att jag, ja Fredag sa JAG, lagrar däcken här och byter tillbaka till sommardäck i vår. Det är en rätt bra affär det här log han och svepte ut med handen mot alla som stod på gatan i mer eller mindre uppretat tillstånd.
- De betalar 1100:- per bil för byte och lagring. Det blir fina pengar det och jag har lovat ungdomarna en liten fest senare ikväll när vi är klara med den här omgången.
Jag trodde inte mina öron, både över de möjliga pengarna att tjäna men också att Fredag verkligen trodde att alla bilar skulle hinna servas under dagen.
- Borde du inte haft fler verktyg och domkrafter så du kunde skött det här lite snabbare?
- Du hade ju bara en och jag vill ju inte slösa med pengar, du vet det är jobbigt och dyrt att driva en firma. Man måste vara försiktig med firmans pengar sa han och stötte pekfingret i bröstet på mig. Det gjorde ganska ont faktiskt så jag bad honom sluta. Jag gjorde ett snabbt överslag över antalet bilar på gatan och en beräkning om hur lång tid varje bil skulle ta.
- Med alla dessa bilar och att det tar cirka 40 minuter per bil så kommer du inte att vara klar förrän i vår, sa jag.
- Jodå, men du får nog skaffa flera verktyg, om du inte vill att vi ska stå här hela vintern.
- Så, du menar att det är så du håller i firmans pengar? Du låter mig köpa verktyg så du slipper slösa?
- Nu ska du inte bli irriterad, jag bara försöker hjälpa till lite och få din gata tom igen och så kommer du med såna där påhopp? Det tycker inte jag var särskilt snällt sagt.
- Ok, jag köper en domkraft till och ett fälgkors men klockan 17 så vill jag inte se några bilar här när jag kommer hem igen, ok?
- Jajamensan, det kommer att vara tomt när du kommer hem från jobbet lovade Fredag.
- Och när du ändå åker och köper verktygen så kanske du kan köpa lite öl också? Det är ju ändå fredag idag eller hur. Måste du jobba förresten? Jag skulle nog behöva lite hjälp med datorn, den verkar inte fungera alls och utan den så blir inte planeringen så bra.
Nu såg jag till min fasa att Fredag varit inne på kontoret och hämtat ut både min dator och skrivaren. Någon nätverkssladd hade han dock inte dragit så det var ju inte så konstigt att det inte fungerade. Nu blev jag ändå mer irriterad och gick till bilen för att åka och handla lite. Naturligtvis så var min bil blockerad av alla andra bilar så innan jag ens kunde flytta mig så var det en rejäl omflyttning av bilar som behövdes. Mycket tutande och gestikulerande blev det också och mitt i alltihop så stod en kolugn Fredag och bara lyste som en sol över alla pengar han skulle tjäna. Att han inte ens frågat mig om det var ok att fylla min trädgård med däck och presenningar kunde jag inte riktigt smälta när jag väl kom loss och for iväg med en rivstart längs gatan.
Jag tänkte minsann inte köpa öl till Fredag, däremot verktyg som behövdes för att jag skulle få tillbaka mitt garage igen.
Ännu en fredag tog sin början och den här kändes som vanligt inte särskilt bra alls.
Hoppas ni får en bra helg och byt helst däcken själva!
fredag 12 oktober 2012
Fredag 2012-10-12
Som vanligt så vaknade jag av konstiga ljud den här morgonen också. Även om det varit några veckors frist då Fredag tydligen höll på att finna sig själv. Han hade berättat att han hittat någon kurs som han skulle gå på, svindyr såklart, men han skulle på något sätt få ihop pengarna sa han. Vad jag inte visste då var att pengarna kom från försäljning av mina saker i trädgård och garage. Trädgårdmöblerna var borta, likaså de flesta av mina trädgårdsredskap. När jag tittade i garaget så var varenda pryl borta där också. Ibland överraskar Fredag mig med sin snabbhet att få saker och ting gjorda. Det finns ju en tydlig koppling mellan snabbheten och när det gagnar honom själv - för då går det undan med blixtens hastighet. Tillbaka till de konstiga ljuden:
På garageuppfarten satt Fredag och en större grupp människor vända mot den uppåtgående solen. Tydligen så hade de någon kul ljud för sig, någon typ av brummande, som unisont dånade mot husväggarna i grannskapet. Det var det ljudet jag hade vaknat av.
Till viss del hade jag börjat tröttna på att bli väckt varje fredagsmorgon av Fredags alla påhitt men som tur var hade han i alla fall inte kommit hit med en rejäl skock husdjur den här morgonen utan bara en skock människor som alla, nu när jag började kunna fokusera, var klädda i färgglada kläder.
Jag drog morgonrocken tätare omkring mig och gick ut, morgonen var en smula kylig så det kittlades om benen där jag gick närmare Fredag.
- Vad gör ni? frågade jag Fredag som bara hyssjade och himlade med ögonen som om jag inte var riktigt klok.
När jag ställde frågan igen så möttes jag av ett gemensamt hyssjande från hela gruppen. Det var visserligen ett annat ljud än brummandet men bättre var det inte. Snacka om att känna sig ovälkommen.
Efter en stund så tittade Fredag på mig och förklarade vad han och alla andra höll på med. Gruppen hade allihop gått den där "hitta-dig-själv"-kursen och hade sista dagen bestämt att de tillsammans skulle möta soluppgången på min garageuppfart eftersom Fredags lägenhet var för liten. Kursen hade varit jättebra, mycket festande och gemensamma aktiviteter som kramkalas och gestaltningsterapi, men det hade det inte kallats på kursen utan alla hade förstått att det var levande charader så då gick det lättare eftersom det andra lät så flummigt som Fredag uttryckte det. Fredag förklarade att det var en mycket bra kurs och att han fått massor av trevliga nya kompisar så han undrade om det var ok med festen ikväll i garaget?
- Vilken fest då? frågade jag.
- Jag råkade kanske bjuda in alla som gick kursen hit ikväll för en liten avslutningsfest. Så vi behöver få plats i garaget och så, så det var väl bra att jag har tömt garaget åt dig, eller hur?
- Det var ju dina grejer allihop, svarade jag, förundrad över allt Fredag kunde ställa till med på så kort tid. Jag kom dock på en sak som jag var tvungen att fråga honom.
- Hur många var det som gick kursen?
- Inte så många, cirka 200 personer var med men alla kommer inte ikväll. Jag har fått svar från de flesta men det är nog minst 50 som inte kommer.
- Så, du menar att 150 personer kommer hit ikväll för att ha fest i mitt garage?
- Nä, det blir nog fler tror jag, sa Fredag. De andra 150 lovade att i gengäld ta med sig sina sambos, fruar och barn så det blir kanske några till.
Nu orkade jag inte höra mer för nu hade de övriga som satt på garageuppfarten börjat öppna ölburkar och skåla med varandra. Jag undrade i mitt stilla sinne om det skulle löna sig att ringa polisen den här gången, sist så gick det ju inte så bra med häktning mm och skulle jag den här gången behöva förklara att det var min kompis Fredag som ännu en gång gjort något som han inte borde så skulle de nog inte dyka upp alls. Jag orkade inte tänka mer utan slog igen ytterdörren och sprang för allt jag kunde nerför vägen med morgonrocken fladdrande runt benen. Jag orkade inte med en sån här dag till. Som tur var så hade jag inte så långt till jobbet och de hade ju sett mig i morgonrock förut.
Jahaja, ännu en fredag och den var inte bättre än någon av de andra heller när Fredag var inblandad. Jag tänkte lägga mig och sova en stund på soffan på kontoret så jag i alla fall såg utvilad ut när de andra kom till jobbet.
Hoppas ni får en bättre helg än jag räknar med att få!
Trevlig helg önskar Fredag och jag. Jag tror i alla fall att Fredag tillönskar er det men vad ni gör kom inte hit på festen ikväll - det blir alldeles tillräckligt med folk i mitt garage ändå!
På garageuppfarten satt Fredag och en större grupp människor vända mot den uppåtgående solen. Tydligen så hade de någon kul ljud för sig, någon typ av brummande, som unisont dånade mot husväggarna i grannskapet. Det var det ljudet jag hade vaknat av.
Till viss del hade jag börjat tröttna på att bli väckt varje fredagsmorgon av Fredags alla påhitt men som tur var hade han i alla fall inte kommit hit med en rejäl skock husdjur den här morgonen utan bara en skock människor som alla, nu när jag började kunna fokusera, var klädda i färgglada kläder.
Jag drog morgonrocken tätare omkring mig och gick ut, morgonen var en smula kylig så det kittlades om benen där jag gick närmare Fredag.
- Vad gör ni? frågade jag Fredag som bara hyssjade och himlade med ögonen som om jag inte var riktigt klok.
När jag ställde frågan igen så möttes jag av ett gemensamt hyssjande från hela gruppen. Det var visserligen ett annat ljud än brummandet men bättre var det inte. Snacka om att känna sig ovälkommen.
Efter en stund så tittade Fredag på mig och förklarade vad han och alla andra höll på med. Gruppen hade allihop gått den där "hitta-dig-själv"-kursen och hade sista dagen bestämt att de tillsammans skulle möta soluppgången på min garageuppfart eftersom Fredags lägenhet var för liten. Kursen hade varit jättebra, mycket festande och gemensamma aktiviteter som kramkalas och gestaltningsterapi, men det hade det inte kallats på kursen utan alla hade förstått att det var levande charader så då gick det lättare eftersom det andra lät så flummigt som Fredag uttryckte det. Fredag förklarade att det var en mycket bra kurs och att han fått massor av trevliga nya kompisar så han undrade om det var ok med festen ikväll i garaget?
- Vilken fest då? frågade jag.
- Jag råkade kanske bjuda in alla som gick kursen hit ikväll för en liten avslutningsfest. Så vi behöver få plats i garaget och så, så det var väl bra att jag har tömt garaget åt dig, eller hur?
- Det var ju dina grejer allihop, svarade jag, förundrad över allt Fredag kunde ställa till med på så kort tid. Jag kom dock på en sak som jag var tvungen att fråga honom.
- Hur många var det som gick kursen?
- Inte så många, cirka 200 personer var med men alla kommer inte ikväll. Jag har fått svar från de flesta men det är nog minst 50 som inte kommer.
- Så, du menar att 150 personer kommer hit ikväll för att ha fest i mitt garage?
- Nä, det blir nog fler tror jag, sa Fredag. De andra 150 lovade att i gengäld ta med sig sina sambos, fruar och barn så det blir kanske några till.
Nu orkade jag inte höra mer för nu hade de övriga som satt på garageuppfarten börjat öppna ölburkar och skåla med varandra. Jag undrade i mitt stilla sinne om det skulle löna sig att ringa polisen den här gången, sist så gick det ju inte så bra med häktning mm och skulle jag den här gången behöva förklara att det var min kompis Fredag som ännu en gång gjort något som han inte borde så skulle de nog inte dyka upp alls. Jag orkade inte tänka mer utan slog igen ytterdörren och sprang för allt jag kunde nerför vägen med morgonrocken fladdrande runt benen. Jag orkade inte med en sån här dag till. Som tur var så hade jag inte så långt till jobbet och de hade ju sett mig i morgonrock förut.
Jahaja, ännu en fredag och den var inte bättre än någon av de andra heller när Fredag var inblandad. Jag tänkte lägga mig och sova en stund på soffan på kontoret så jag i alla fall såg utvilad ut när de andra kom till jobbet.
Hoppas ni får en bättre helg än jag räknar med att få!
Trevlig helg önskar Fredag och jag. Jag tror i alla fall att Fredag tillönskar er det men vad ni gör kom inte hit på festen ikväll - det blir alldeles tillräckligt med folk i mitt garage ändå!
torsdag 11 oktober 2012
Tusse avsnitt 9
Husse och matte hade tisslat och tasslat i flera dagar om idag. Jag hade bara hört delar av konversationen och enstaka ord som kontoret och jag kan inte på måndag. Det lät inte bra alls tyckte jag men eftersom jag inte kunde höra och förstå allting så lät jag det vara och borrade ner mig i min filt istället.
Måndagen kom och nu fick jag svaret, jag skulle tydligen vara med husse på kontoret hela dagen eftersom matte skulle vara borta hela dagen. Dagmatte hade inte tid idag så då fanns inget alternativ till att jag måste följa med husse. Som vanligt så var det stress och hets hemma på morgonen, jag tänkte minsann inte stressa utan jag har ju mina vanliga ställen att nosa på och känna om det har varit någon på besök under natten. Husse och matte som brukar gå ut med mig på morgonen var ju som vanligt jättesena till allting. Hur vore det om de gick upp en stund tidigare på morgonen istället för att alltid vara sena, varje morgon. De tänker bara på sig själva och inte på mig. Jag fick verkligen dra och slita i kopplet idag för att de skulle följa med till det nedfallna trädet där jag vet att både rävar och harar tillsammans med grannhundarna brukade gå. Det tog verkligen en lång stund att få komma dit idag och ackompanjerad av både husse och mattes stönanden och suckningar så blev det snarare så att jag tog extra god tid på mig istället för att skynda mig. Det slutade med att husse och matte blev arga på varandra och pratade om "din hund" måste lära sig att skynda sig. HA, aldrig, jag tar den tid jag tar och tänker inte stressa och bara därför så släpade jag husse till rosenbusken också och höll mig jättelänge innan jag blev färdig. När vi nu kommit såhär långt så tordes jag inte stressa upp dem ytterligare utan jag följde lydigt med till bilen, men jag krävde att bli upplyft i hundburen. Jag tänkte minsann inte hoppa upp själv idag bara för att de var stressade. Undrar om jag inte ska ställa om deras väckarklockor imorgon om jag bara begriper hur den fungerar. Jag ska fundera sen när jag kommer hem i alla fall.
Väl inne i min bur så fortsatte jag mina tysta protester men höll mig hela vägen till kontoret innan jag kräktes. Fast då kräktes jag ordentligt, något straff skulle ju husse ha för att han hade så bråttom på morgonen att jag inte hann nosa ordentligt.
Det första husse gjorde när vi kom fram, efter att ha gjort rent mig och buren och delar av bakluckan var att hämta kaffe och småprata med damerna på kontoret. Har han inte ett jobb att sköta så vi kan komma hem någon gång. Du ska ju inte tro att husse tänkte på att ta med min filt till kontoret heller utan jag skulle få ligga på husses jacka på det kalla golvet hela dagen som det såg ut. Fast jag hade minsann sett en jätteskön soffa precis när vi kom in så jag tänkte smita ut till den så fort husse glömde att stänga dörren. Jag hade också känt doften av både bullar och kakor så fort vi kom in. Det blir nog bra men frågan är hur jag skulle få dagen att gå här inne på kontoret så jag la mig ner och började planera. Det var förresten något som både husse och matte kunde lära sig något av, lägg er ner på en jacka på ett hårt kontorsgolv och planera. Då skulle ni få se på 17, snabb planering skulle det bli och dagarna skulle bli mycket kortare. Dessutom så tror jag inte de skulle glömma filten någon mer gång heller.
Bäst som jag låg där så fick jag möjligheten att smita ut till både kakfat och soffa, husse gick och pratade i telefonen och glömde helt bort att jag fanns. Så jag stack direkt när han försvunnit ur synhåll och kastade mig över kakorna, bullarna slank ner de också och jag blev verkligen mätt och slängde mig i soffan efter att ha sträckt ut mig ordentligt. Det kliade lite i nosen också efter bullarna, men det var det värt för färskare bullar hade jag inte ätit på länge och la mig ner på soffan och somnade nästan på en gång. Tydligen hade jag snarkat eller något för plötsligt så var det någon där och drog i mig, husse hade tydligen upptäckt att han glömt dörren öppen till kontoret så nu var det slut på friden igen, insläpad till jacka och det hårda golvet igen och jag som hade det så bra nyss.
Eftersom jag vet att husse brukar prata ganska mycket i telefon så tänkte jag att det säkert blir fler tillfällen under dagen att smita ut till den fantastiskt sköna soffan. Jag hade drömt så många roliga saker när jag sov nyss.
Husse bankade på den där datorgrejen under en lång stund och muttrade för sig själv, konstiga papper med roliga färger kom ut ur den där lådan på golvet och några hann jag äta upp men inte alla. Husse skällde lite på mig och fick sätta sig och muttra vid datorgrejen igen. Kul lek tänkte jag och åt upp några till. Till slut blev husse plötsligt väldigt trött och pratade i telefonen igen och in på kontoret kom en dam med ett vänligt utseende, som en boxer ungefär, och ville gå ut med mig på gräsmattan utanför kontoret. Det ville inte jag, jag hade redan varit på toa bakom soffan förut så för min del var det ingen brådska alls men husse var ganska bestämd och hjälpte tanten ut med mig på gräset. Det luktade inte alls som hemma så jag bestämde mig för att bara streta emot hela tiden. Konstigt blev det för den här damen började låta precis som husse och matte på morgonen, stönande och stånkande hela tiden och jag tyckte hon nämnde husses namn flera gånger men jag är inte säker. Till slut så tänkte jag att det fick vara nog så jag pinkade lite på några ställen mest för att göra henne glad, husses bildäck, trädgårdsmöblerna och blommorna vid ingången tyckte jag var lämpligt. Det tyckte tydligen inte damen så hon bara slet i mig hela tiden medan jag försökte pinka. Hur ska hon ha det tänkte jag och följde till slut lydigt med in på kontoret igen där husse frågade om det gått bra och damen bara nickade och försvann snabbt till sin lilla skrubb.
Eftersom husse nu började prata i telefon igen och började gå av och an inne på kontoret så väntade jag bara på tillfället att smita ut och det kom till slut då husse med bestämda steg satte av mot en avlägsen del av kontoret och då stack jag igen. På vägen till soffan så hittade jag ett rum som luktade jättegott, det var tydligen ett ställe där alla på kontoret satt och åt. Bra ställe att snoka runt på tänkte jag samtidigt som brandlarmet gick och alla sprang ut. Vilken tur jag hade att det var en brandövning just nu när jag var så hungrig. På långt håll kunde jag höra husses röst som ropade på mig men jag hade verkligen inte tid, pannbiffar, konstig fisk och en massa grönsaker slank ner innan husse hittade mig. Nu blev det lite konstigt för husse verkade så arg på mig plötsligt att jag fick hans hand i nackskinnet och blev mer eller mindre släpad ut till bilen där jag tydligen skulle få tillbringa resten av dagen. Så blev det också men som tur var så dröjde det inte så länge innan husse kom ut igen alldeles svart i ansiktet av ilska, jag hörde honom ropa något om att han skulle jobba hemma resten av dagen eftersom det inte gick att ha mig med på kontoret. Tur för mig för då kunde jag äntligen få umgås med mina soffor och min filt igen. Jag var faktiskt snäll hela vägen hem och kräktes inte en enda gång utan följde lydigt med in där jag la mig och somnade direkt. Jag var fortfarande ganska mätt efter en rolig dag på kontoret där bullarna faktiskt var det bästa på hela dagen.
Hoppas ni har en bra dag och passa på att ta en kanelbulle innan de försvinner i gapet på någon hungrig hund.
Er egen Tusse.
Måndagen kom och nu fick jag svaret, jag skulle tydligen vara med husse på kontoret hela dagen eftersom matte skulle vara borta hela dagen. Dagmatte hade inte tid idag så då fanns inget alternativ till att jag måste följa med husse. Som vanligt så var det stress och hets hemma på morgonen, jag tänkte minsann inte stressa utan jag har ju mina vanliga ställen att nosa på och känna om det har varit någon på besök under natten. Husse och matte som brukar gå ut med mig på morgonen var ju som vanligt jättesena till allting. Hur vore det om de gick upp en stund tidigare på morgonen istället för att alltid vara sena, varje morgon. De tänker bara på sig själva och inte på mig. Jag fick verkligen dra och slita i kopplet idag för att de skulle följa med till det nedfallna trädet där jag vet att både rävar och harar tillsammans med grannhundarna brukade gå. Det tog verkligen en lång stund att få komma dit idag och ackompanjerad av både husse och mattes stönanden och suckningar så blev det snarare så att jag tog extra god tid på mig istället för att skynda mig. Det slutade med att husse och matte blev arga på varandra och pratade om "din hund" måste lära sig att skynda sig. HA, aldrig, jag tar den tid jag tar och tänker inte stressa och bara därför så släpade jag husse till rosenbusken också och höll mig jättelänge innan jag blev färdig. När vi nu kommit såhär långt så tordes jag inte stressa upp dem ytterligare utan jag följde lydigt med till bilen, men jag krävde att bli upplyft i hundburen. Jag tänkte minsann inte hoppa upp själv idag bara för att de var stressade. Undrar om jag inte ska ställa om deras väckarklockor imorgon om jag bara begriper hur den fungerar. Jag ska fundera sen när jag kommer hem i alla fall.
Väl inne i min bur så fortsatte jag mina tysta protester men höll mig hela vägen till kontoret innan jag kräktes. Fast då kräktes jag ordentligt, något straff skulle ju husse ha för att han hade så bråttom på morgonen att jag inte hann nosa ordentligt.
Det första husse gjorde när vi kom fram, efter att ha gjort rent mig och buren och delar av bakluckan var att hämta kaffe och småprata med damerna på kontoret. Har han inte ett jobb att sköta så vi kan komma hem någon gång. Du ska ju inte tro att husse tänkte på att ta med min filt till kontoret heller utan jag skulle få ligga på husses jacka på det kalla golvet hela dagen som det såg ut. Fast jag hade minsann sett en jätteskön soffa precis när vi kom in så jag tänkte smita ut till den så fort husse glömde att stänga dörren. Jag hade också känt doften av både bullar och kakor så fort vi kom in. Det blir nog bra men frågan är hur jag skulle få dagen att gå här inne på kontoret så jag la mig ner och började planera. Det var förresten något som både husse och matte kunde lära sig något av, lägg er ner på en jacka på ett hårt kontorsgolv och planera. Då skulle ni få se på 17, snabb planering skulle det bli och dagarna skulle bli mycket kortare. Dessutom så tror jag inte de skulle glömma filten någon mer gång heller.
Bäst som jag låg där så fick jag möjligheten att smita ut till både kakfat och soffa, husse gick och pratade i telefonen och glömde helt bort att jag fanns. Så jag stack direkt när han försvunnit ur synhåll och kastade mig över kakorna, bullarna slank ner de också och jag blev verkligen mätt och slängde mig i soffan efter att ha sträckt ut mig ordentligt. Det kliade lite i nosen också efter bullarna, men det var det värt för färskare bullar hade jag inte ätit på länge och la mig ner på soffan och somnade nästan på en gång. Tydligen hade jag snarkat eller något för plötsligt så var det någon där och drog i mig, husse hade tydligen upptäckt att han glömt dörren öppen till kontoret så nu var det slut på friden igen, insläpad till jacka och det hårda golvet igen och jag som hade det så bra nyss.
Eftersom jag vet att husse brukar prata ganska mycket i telefon så tänkte jag att det säkert blir fler tillfällen under dagen att smita ut till den fantastiskt sköna soffan. Jag hade drömt så många roliga saker när jag sov nyss.
Husse bankade på den där datorgrejen under en lång stund och muttrade för sig själv, konstiga papper med roliga färger kom ut ur den där lådan på golvet och några hann jag äta upp men inte alla. Husse skällde lite på mig och fick sätta sig och muttra vid datorgrejen igen. Kul lek tänkte jag och åt upp några till. Till slut blev husse plötsligt väldigt trött och pratade i telefonen igen och in på kontoret kom en dam med ett vänligt utseende, som en boxer ungefär, och ville gå ut med mig på gräsmattan utanför kontoret. Det ville inte jag, jag hade redan varit på toa bakom soffan förut så för min del var det ingen brådska alls men husse var ganska bestämd och hjälpte tanten ut med mig på gräset. Det luktade inte alls som hemma så jag bestämde mig för att bara streta emot hela tiden. Konstigt blev det för den här damen började låta precis som husse och matte på morgonen, stönande och stånkande hela tiden och jag tyckte hon nämnde husses namn flera gånger men jag är inte säker. Till slut så tänkte jag att det fick vara nog så jag pinkade lite på några ställen mest för att göra henne glad, husses bildäck, trädgårdsmöblerna och blommorna vid ingången tyckte jag var lämpligt. Det tyckte tydligen inte damen så hon bara slet i mig hela tiden medan jag försökte pinka. Hur ska hon ha det tänkte jag och följde till slut lydigt med in på kontoret igen där husse frågade om det gått bra och damen bara nickade och försvann snabbt till sin lilla skrubb.
Eftersom husse nu började prata i telefon igen och började gå av och an inne på kontoret så väntade jag bara på tillfället att smita ut och det kom till slut då husse med bestämda steg satte av mot en avlägsen del av kontoret och då stack jag igen. På vägen till soffan så hittade jag ett rum som luktade jättegott, det var tydligen ett ställe där alla på kontoret satt och åt. Bra ställe att snoka runt på tänkte jag samtidigt som brandlarmet gick och alla sprang ut. Vilken tur jag hade att det var en brandövning just nu när jag var så hungrig. På långt håll kunde jag höra husses röst som ropade på mig men jag hade verkligen inte tid, pannbiffar, konstig fisk och en massa grönsaker slank ner innan husse hittade mig. Nu blev det lite konstigt för husse verkade så arg på mig plötsligt att jag fick hans hand i nackskinnet och blev mer eller mindre släpad ut till bilen där jag tydligen skulle få tillbringa resten av dagen. Så blev det också men som tur var så dröjde det inte så länge innan husse kom ut igen alldeles svart i ansiktet av ilska, jag hörde honom ropa något om att han skulle jobba hemma resten av dagen eftersom det inte gick att ha mig med på kontoret. Tur för mig för då kunde jag äntligen få umgås med mina soffor och min filt igen. Jag var faktiskt snäll hela vägen hem och kräktes inte en enda gång utan följde lydigt med in där jag la mig och somnade direkt. Jag var fortfarande ganska mätt efter en rolig dag på kontoret där bullarna faktiskt var det bästa på hela dagen.
Hoppas ni har en bra dag och passa på att ta en kanelbulle innan de försvinner i gapet på någon hungrig hund.
Er egen Tusse.
fredag 14 september 2012
Fredag 2012-09-14
Jag vaknade mitt i natten av konstiga ljud, jag kunde inte placera dem först utan blev tvungen att gå upp för att lyssna bättre. Till min fasa hörde jag ljuden starkare och starkare från gatusidan och gick till fönstret. Det var kolsvart ute så det var ju inte mycket man såg tyvärr men ljudet var mycket riktigt starkare på den här sidan. Där jag stod och stirrade ut genom fönstret så dök plötsligt en svartklädd kåpförsedd figur utanför fönstret, med en kloliknande hand pekande på mig. Självklart var det Fredag, svartsminkad i ansiktet så man knappt såg något huvud innanför kåpan, förutom när han nu började skratta förstås, sen blev han allvarlig igen när jag öppnade fönstret för att klappa till honom.
Han fortsatte peka på mig med sin klo till hand, jag funderade lite på hur han gjort det men slog bort tanken för att försöka bli argare igen.
- Vem ska du föreställa nu då? frågade jag
- Jag är döden, svarade Fredag
Jag förstod direkt var han fått den här idén ifrån så jag spelade med.
- Har du kommit för att hämta mig?
- Jag har redan gått vid din sida en längre tid, sa Fredag med vad han troligen trodde var en mörk olycksbådande stämma.
Sen kunde han inte hålla sig längre utan höll fram en öl och frågade om jag ville ha en?
Jag tog emot en öl för det kunde ju inte gärna bli värre tänkte jag och lät mig väl smaka. Då, när ögonen börjat vänja sig vid mörkret utanför så såg jag en herrans massa stolar på min garageuppfart och en jättelik duk uppspänd på en skåpbil parkerad precis framför och på tvären. Runt alla stolar fanns trasiga speglar, schackspel, en häst och ytterligare saker som jag inte kunde urskilja riktigt. Vad jag däremot kunde urskilja var den ström av människor som började dyka upp hemma hos mig. De verkade veta precis vad de skulle göra för de lät skramlande några mynt trilla ner i en burk vid grindstolpen och satte sig på de framställda stolarna och jag hörde ett förväntansfullt sorl där bland stolarna.
- Vad har du gjort vrålade jag till Fredag.
- Vadå gjort, jag tyckte ditt kvarter kunde behöva lite bildning så jag kanske har knackat på några fönster här på gatan för att bjuda in dem till filmvisning. Man kan inte titta på Sjunde inseglet på dagtid så då tyckte jag att det var perfekt nu inatt. Det är därför alla är här nu, fortsatte han glatt. Nu fick jag dessutom syn på popcornmaskinen som stod och puttrade utanför garaget och ytterligare en kåpförsedd person stod och delade ut popcorn.
Filmen hade nu börjat så duken flimrade av svartvita bilder och ljudet från filmen fyllde min trädgård med raspande röster.
Fredag försvann från mitt fönster och efter några sekunder hörde jag en massa konstiga ljud igen som överröstade filmljudet, det var glas som krossades, ljud från stormar osv. Jag kände mig nu tvungen att gå ut för att se efter vad det var mer som hände. I min trädgård.
Bakom häcken stod Fredag med massor av teatermaskiner, det var stormgrejer, åskmaskiner och en hel skottkärra full med glas. Där stod Fredag, fortfarande klädd i sina svarta kläder med en hammare och bankade till filmen och krossade glas. Självklart med en öl i handen, annars hade jag ju knappt känt igen honom.
- Vad gör du skrek jag, det finns väl inga glaskrossningar i den där filmen. Publiken hyssjade åt oss, eller framför allt mig, de verkade tycka att jag störde tydligen. Glaskrossningen verkade de inte ha något emot.
- Jodå, svarade Fredag, jag värmer upp dem lite bara för efter den här filmen så blir det några till. Först: Spegeln sprack från kant till kant och sen blir det kanske Fanny & Alexander fram till gryningen.
Med de orden så satte han igång storm/vindmaskinen med en dåres envishet samtidigt som han skrek åt mig: Dina grannar verkar må alldeles för bra, de kan ju inte gå omkring på det sättet - de ska lida alla helvetes kval och verkligen känna elände när den här natten är slut. Sen kan de få varsin öl innan de går hem. Fast de får ju betala för ölen såklart, popcornen är gratis men ölen ska jag tjäna pengar på. Du anar inte vad jag saltat popcornen flinade han. Jag bara ruskade på huvudet och gick in igen.
Hoppas ni fick en bättre natt än jag, det blev ingen sömn förrän alla hade gått hem till sina egna trädgårdar igen.
Ha en trevlig helg på er allihop!
fredag 7 september 2012
Fredag 2012-09-07
Det hade nästan blivit en vana nu att vakna av oväsen i svinottan. Den här morgonen var heller inget undantag så jag var redan vaken när det började skramla ute på garageuppfarten. Bakom gardinen såg jag Fredag backa in med en kåpförsedd släpkärra, på min uppfart. Jag ville inte riktigt ge mig till känna än så jag smög undan gardinen för att kunna se lite bättre. Jag var tvungen att gnugga mig i ögonen för jag trodde verkligen inte mina ögon. På garageuppfarten såg jag Fredag iklädd träningsoverall, iPhone-hörlurar och vita träningsskor. Självklart med pannband och när jag tittade efter så såg jag att Fredag dessutom hade benvärmare. Jag var tvungen att sätta mig ner och hämta andan för jag kunde verkligen inte tro att det var sant - att Fredag klätt sig sportigt! Han var väl den sista jag skulle tro skulle börja träna på riktigt, fast jag lugnade mig själv genom att tänka tanken att han bara hittat sportkläder någonstans och alla hans andra kläder låg i tvättstugan. Jag hann knappt tänka tanken färdigt förrän kåpan på släpkärran öppnades och där yppades en allsköns röra av sportartiklar, det var rullskidor, motionscyklar, landsvägscyklar och löpband. Såg jag inte en skivstång där också - jo, en rejälare sort dessutom som Fredag måste ha fått hjälp att lyfta upp på kärran.
Efter att ha lastat av allting, vilket skapade en herrans oreda på min garageuppfart så började han gräva i mina blomkrukor. En efter en grävdes igenom och till slut hade han hittat det han letade efter, nyckeln till garaget. När han ruskat jorden av nyckeln så smög han fram till garageporten och öppnade den försiktigt, jag tror det var för att han inte ville väcka mig den här morgonen också. Han hade fått en del åthutningar förra veckan efter hans ide att ha grillparty för hela grannskapet kl 0600 en fredagsmorgon.
Med garagedörren öppen så började en lustig scen framför mina ögon, ut åkte alla mina saker och in åkte alla träningsgrejer. Jag funderade lite på var han tänkte göra av mina saker men jag behövde inte fundera länge för alla mina saker lastades upp på släpkärran. Nu kunde jag inte hålla mig längre utan jag rusade ut till Fredag och frågade vad i herrans namn han höll på med?
- Jag ska bygga ett gym i ditt garage sa han och nöp mig i magtrakten. Du har visst lagt på dig lite va?
- Vad menar du? sa jag med min argaste röst som tyvärr bara lät som en kraxning av återhållen ilska.
- Du kan ju inte se ut sådär längre, nu ska du börja träna sa han och började spika upp en skylt på mitt garage. PÅ MITT GARAGE!
- Vad håller du på med? Jag läste skylten och fann följande text:
"Har du blivit för tjock? Börja träna på Fredag(s) gym och spa!"
Vadå, spa? Det här är väl inget spa heller sa jag och pekade på alla tortyrinstrument som han släpat in i garaget.
- Nä, inte här, ditt badrum, sa Fredag, blir perfekt. Du använder det ju uppenbarligen inte sa han och klappade mig på huvudet. Känns som att du behöver en hårinpackning också tillade han och fortsatte bära grejer fram och tillbaka.
- Men vad tänker du göra med mina saker? Var har du tänkt göra av dem? Jag behöver ha alla saker i mitt garage, det finns inga onödiga saker här.
- De här, sa Fredag, behöver du inte, och slängde mina gamla dubbdäck på släpkärran. Det blir en mild vinter i år sa han trosvisst.
- Och de här behöver du absolut inte, sa han och mina gamla fina cyklar åkte samma väg.
Varför hade han en sån stor kärra tänkte jag där jag stod och bara mållöst såg på när alla mina saker hamnade på kärran en efter en. Jag fann mig inte förrän Fredag slängde igen kåpan och satte sig i bilen och körde iväg. Jag försökte springa efter för att stoppa honom men jag kom inte så långt. Blev alldeles för andfådd av att springa så Fredag hade kanske rätt egentligen. Hade jag inte lagt på mig lite för mycket mat under sommaren? Jag gick in i garaget och tittade på alla maskiner och saker han ställt upp, ganska så snyggt faktiskt.
Jag tänkte att det skadar väl inte att prova lite och spände på mig rullskidorna och tog stavar och skulle bara ta ett par provrundor på vägen utanför. Det jag inte tänkte på då var att det lutade ju ganska mycket utanför mitt hus så farten ökade till vansinne ganska snabbt och jag insåg att jag inte hade en aning om hur man bromsade såna här skidor. Min sista tanke när jag for in i ett staket var: det var tur att han inte hunnit byta ut de ruttna brädorna.
Hoppas ni får en trevlig helg allihop, träna gärna men kolla bruksanvisningarna först!
Efter att ha lastat av allting, vilket skapade en herrans oreda på min garageuppfart så började han gräva i mina blomkrukor. En efter en grävdes igenom och till slut hade han hittat det han letade efter, nyckeln till garaget. När han ruskat jorden av nyckeln så smög han fram till garageporten och öppnade den försiktigt, jag tror det var för att han inte ville väcka mig den här morgonen också. Han hade fått en del åthutningar förra veckan efter hans ide att ha grillparty för hela grannskapet kl 0600 en fredagsmorgon.
Med garagedörren öppen så började en lustig scen framför mina ögon, ut åkte alla mina saker och in åkte alla träningsgrejer. Jag funderade lite på var han tänkte göra av mina saker men jag behövde inte fundera länge för alla mina saker lastades upp på släpkärran. Nu kunde jag inte hålla mig längre utan jag rusade ut till Fredag och frågade vad i herrans namn han höll på med?
- Jag ska bygga ett gym i ditt garage sa han och nöp mig i magtrakten. Du har visst lagt på dig lite va?
- Vad menar du? sa jag med min argaste röst som tyvärr bara lät som en kraxning av återhållen ilska.
- Du kan ju inte se ut sådär längre, nu ska du börja träna sa han och började spika upp en skylt på mitt garage. PÅ MITT GARAGE!
- Vad håller du på med? Jag läste skylten och fann följande text:
"Har du blivit för tjock? Börja träna på Fredag(s) gym och spa!"
Vadå, spa? Det här är väl inget spa heller sa jag och pekade på alla tortyrinstrument som han släpat in i garaget.
- Nä, inte här, ditt badrum, sa Fredag, blir perfekt. Du använder det ju uppenbarligen inte sa han och klappade mig på huvudet. Känns som att du behöver en hårinpackning också tillade han och fortsatte bära grejer fram och tillbaka.
- Men vad tänker du göra med mina saker? Var har du tänkt göra av dem? Jag behöver ha alla saker i mitt garage, det finns inga onödiga saker här.
- De här, sa Fredag, behöver du inte, och slängde mina gamla dubbdäck på släpkärran. Det blir en mild vinter i år sa han trosvisst.
- Och de här behöver du absolut inte, sa han och mina gamla fina cyklar åkte samma väg.
Varför hade han en sån stor kärra tänkte jag där jag stod och bara mållöst såg på när alla mina saker hamnade på kärran en efter en. Jag fann mig inte förrän Fredag slängde igen kåpan och satte sig i bilen och körde iväg. Jag försökte springa efter för att stoppa honom men jag kom inte så långt. Blev alldeles för andfådd av att springa så Fredag hade kanske rätt egentligen. Hade jag inte lagt på mig lite för mycket mat under sommaren? Jag gick in i garaget och tittade på alla maskiner och saker han ställt upp, ganska så snyggt faktiskt.
Jag tänkte att det skadar väl inte att prova lite och spände på mig rullskidorna och tog stavar och skulle bara ta ett par provrundor på vägen utanför. Det jag inte tänkte på då var att det lutade ju ganska mycket utanför mitt hus så farten ökade till vansinne ganska snabbt och jag insåg att jag inte hade en aning om hur man bromsade såna här skidor. Min sista tanke när jag for in i ett staket var: det var tur att han inte hunnit byta ut de ruttna brädorna.
Hoppas ni får en trevlig helg allihop, träna gärna men kolla bruksanvisningarna först!
lördag 1 september 2012
Ture avsnitt 2
Första tiden i den egna lägenheten hade gått åt till att möblera och justera soffan så den stod i rätt vinkel mot tv:n. Äntligen tänkte Ture, nu har jag fått den perfekta tvsoffan och den perfekta tv:n också. Han log för sig själv när han såg den glänsande fjärrkontrollen ligga på soffbordet. Inte en tejpremsa så långt ögat nådde och alla knappar satt på sin rätta plats. Att jag stod ut så länge, tänkte Ture. När han flyttade från huset där han och Beata bott så länge så var det inte många av hans prydnadssaker som var hela längre. Det hade gått åt en del superlim och tejp genom åren. Alla hans minnessaker stod nu uppradade i lägenheten och det var en ganska skamfilad uppsättning numera. Kastat något hade han dock inte gjort, inte ens den gången då hans kristallskål, som var ett pris från klubben han spelat fotboll i gick i golvet och i tusentals små skärvor. Under flera veckor efteråt hade han suttit där och pusslat och pusslat och till slut fått ihop något som med lite vilja och kärlek skulle kunna tolkas som en skål. Det var den enda gången som Ture höjt rösten mot Beata och faktiskt nästan skällt ut henne. Det hade bara fått till följd att Beata hade surat i 5 sekunder och sen sagt att den nog gick att laga och försvunnit med dammsugaren runt hörnet.
Nu satt han i alla fall i sin egen lägenhet med sina egna möbler och sin egen fjärrkontroll. Nu kunde livet börja om igen sa han högt för sig själv. Han hade redan börjat titta på en massa saker som han alltid förträngt, motorcyklar och dansbandsmusik. Redan i yngre år hade han varit intresserad av motorcyklar och faktiskt ägt en egen hoj som han skjutsat tjejer på. Ture ryste till när han mindes allt roligt han gjort på hoj, alla turer till badstränder på nätterna när solen lyste nästan hela dygnet. Tänk om man skulle skaffa sig en hoj igen, Ture hade ju inget arbete och visste väl egentligen inte hur han skulle få råd med en motorcykel igen men han kunde väl alltid försöka nere vid cykelaffären där han sett ett gammalt vrak stående för en tid sen när han passerat. Det var samtidigt som en röd Volvo stod och försökte lasta in en kraftigt tillbucklad cykel under butiksföreståndarens förtjusta flinande. Det hade sett ut som att motorcykeln varit ganska komplett men i ganska många delar. Ture funderade inte så mycket mer än att hade han fått ihop kristallskålen efter Beatas härjningar så skulle han nog kunna få ihop en motorcykel. Delarna var ju större och i och med att han åkt motorcykel som yngre så visste han ju faktiskt vad som var fram och bak på en hoj.
Ture reste sig och gick till garderoben där hans gamla skinnjacka hängde. Visserligen så verkade den ha krympt en smula men det skulle nog ordna sig det också. Om jag slutar med Tortellini så kommer jag nog snart i den igen. Ture gjorde ett försök att stänga jackan men gav snabbt upp då han insåg att dragkedjan inte räckte till riktigt. Blev mer som en väst och det var ju inte riktigt så han såg sig i fantasin. Nu skulle det minsann bantas ordentligt så han kom i jackan och kunde skjutsa tjejer igen på hojen. Bantning lär nog bli svårt att undvika med tanke på att ett hojinköp var nära förestående. På måndag skulle han gå förbi cykelaffären och fråga om han kunde få köpa hojen i delar på avbetalning. Han hoppades att det skulle gå bra, utan att ens veta vad det var för hoj så kände han bara att den hojen var helt rätt. Det kan ju vara så naturligtvis att han hoppades få den billigt men det berättade han inte för sig själv.
Ture mindes tillbaka till en speciell tur på motorcykeln, det var med Gudrun som han tyckt så mycket om. Undrar hur livet blivit om vi hade gift oss istället. Han letade reda på sin gamla skamfilade telefonbok för att se om han hade hennes nummer kvar. Mycket riktigt, numret fanns kvar men Ture tordes inte ringa utan slog ihop boken igen och satte sig framför tv:n och tryckte lite slumpmässigt på några knappar och fick fram ett program om motorcyklar. Vilken tur tänkte han och satte sig tillrätta. Ture var nu närmast uppslukad av tv:n när det ringde på dörren och Ture fick suckande gå och öppna för att se vem det var. Det var bara grannen som ville hälsa honom välkommen, en snygg dam, tänkte Ture. Henne skulle man kunna skjutsa på motorcykeln. I Tures värld var redan motorcykeln hans och i toppskick. Det stämde inte riktigt med verkligheten men det brydde sig inte Ture om där han fantiserande stod och pratade med grannen.
- Har du möjligen lite socker som jag kan få låna, frågade grannen.
- Självklart, sa Ture utan att tänka efter om han överhuvudtaget hade något hemma. Han sprang iväg, lite snyggt tyckte han själv, mot köket för att hämta socker.
Han hittade tyvärr bara florsocker så han tog med det och frågade om det gick bra med florsocker istället.
- Det var kanske inte riktigt det jag behövde men det kanske fungerar också, vem vet, en ny maträtt är kanske uppfunnen sa hon och tog emot det lilla paketet och gick efter att lett ett alldeles fantastiskt leende mot Ture. Ture blev alldeles knäsvag av detta soliga leende och såg nu framför sig hur de rullade runt på en sandstrand, översköljda av vågor och en fantastisk orangefärgad sol i bakgrunden. Ture tyckte det såg vackert ut, i verkligheten såg det nog mera ut som en valrosshanne som lekte med sin dotter. Ture hade en ganska livlig fantasi så i hans huvud såg det väldigt romantiskt ut. Ture kunde inte släppa tankarna på motorcykeln den kvällen och han hade ju redan bestämt sig för att försöka köpa den från cykelaffären. Garage fanns det ju möjlighet att få hyra hade han kollat tidigare när han skrev på kontraktet för lägenheten så där kunde han ju vara under vintern. Det blir perfekt, hojen klar och jag smal och smärt när våren kommer så jag kan åka på hojturer igen. Att grannfrun troligen inte skulle kunna åka hoj i den kjol hon haft när hon skulle låna socker. En väldigt kort, sexig tänkte Ture, och leopardmönstrad sak som slutade väldigt högt upp. Bar mage och en tight topp ovanpå i ceriserosa färg. Hade hon inte varit väldigt snyggt sminkad också? Jo, det hade hon varit kom Ture ihåg, väldigt turkos ögonskugga och långa fladdrande ögonfransar hade hon ju haft. Ju längre tiden gick ju vackrare blev grannfrun och han såg för sitt inre igen hur de nu åkte tätt omslingrade mot solnedgången på hans skinande blanka motorcykel.
Ture gick och la sig efter att ha tittat färdigt på tv och inte kunde koncentrera sig på något annat i alla fall. Han hade från hans och Beatas hus tagit med alla motorcykeltidningarna som han haft liggande under skrivbordet i hans rum. Nu bläddrade han försiktigt, för att inte förstöra de gamla tidningarna, och nästan stönade av alla vackra bilder och äventyr som han fick läsa om.
Måndagen kom och Ture var snabbt iväg efter en sparsmakad frukost bestående av bara ett kokt ägg. Cykelaffären väntade och redan innan de öppnat stod Ture utanför och bankade på dörren. En andfådd yngling öppnade dörren när han såg att det bara var en ofarlig farbror utanför. Vet inte om han tänkte sig att någon ville råna en cykelaffär en måndag morgon eller vad han nu tänkte sig. Öppnade gjorde han och släppte in en flåsande Ture. Ture var nu så upphetsad över alla sina fantasier om vad han skulle göra med motorcykeln så han fick knappt fram ett ord utan bara stammade.
- Kan, kan, kan jag få köpa hojen på baksidan, stammade han fram mellan flåsningarna.
- Va, vadå, vilken hoj, sa ynglingen.
- Den som, som, som baksidan sa Ture och pekade.
- Det där är väl inget att ha, sa ynglingen, det är ju min gamla Honda bara som jag skulle renovera men tappade intresset. Tiden räckte inte till alls sen jag började jobba här, det kommer in så många konstiga människor som tror de kan laga cyklar och sen får jag göra om alltihop från början igen.
- Men det är klart att du kan få köpa den, men den är ju inte särskilt fin, tillade han.
- Nä, nä, det är klart, nu hade Ture börjat besinna sig och var medveten om att han inte fick verka alltför ihärdigt intresserad för då skulle den väl bli dyr.
- Men om du får 1000:- av mig så kanske jag kan få ta den? Jag behöver bara lite delar till min egen, tillade han lite listigt. Ja, det var alltså Ture som tyckte det var lite listigt. Ynglingen hade redan genomskådat honom. För vem annars än någon som är verkligt intresserad står utanför en cykelaffär med andan i halsen en tidig måndagsmorgon och vill köpa en motorcykel i delar? Ganska många delar visade det sig när de kommit överens om att Ture skulle få köpa lådorna för 1000:- och dessutom på avbetalning. Ture var överlycklig där han släpade hem den första kartongen. Han hade redan vid 5-tiden på morgonen väckt den stackars hyresvärden för att se till att han kunde få ett garage. Hyresvärden var minst sagt tagen på sängen så innan han visste ordet av så hade han lämnat ut nycklar till ett garage och dessutom fått ett kontrakt på samma garage påskrivet. Till detta garage var nu Ture, lyckligt leende och skrattande, på väg med sin hoj.
Ture avsnitt 1
Ture, sjukpensionerad sen länge, hade sett hur Beata drog fram i huset som en korsning mellan orkan och tromb. Det var ändå när Beata inte skulle göra något särskilt, som att städa eller bara plocka in disk i diskmaskinen. Ture visste minsann vad som väntade varje gång, fram med sopskyffel, sopsäck och näsdukar. Näsdukarna var tyvärr nödvändiga då många av de saker som gick sönder var Tures favoriter. Som när åsnan som släppte cigaretter ur rumpan av en händelse hamnade under bröllopsvasen de fått när de gifte sig. Vasen var inte särskilt snygg och Ture hade aldrig tyckt om den heller men åsnan, åsnan var ett minne från den gången han varit på Kanarieöarna med grabbarna i fotbollslaget och haft så otroligt roligt. När den gick sönder så gick också något sönder i Ture och en dag så klarade han inte längre att leva tillsammans med Beata.
Så när Beata väl kom hem efter jobbet, lite svettig och ganska ful egentligen, tänkte Ture att det var dags. Ture hade som vanligt lagat maten, Beatas favoriträtt, Tortellini med ostsås. En troligen starkt bidragande orsak till att Beata inte direkt var trådsmal. De satte sig och började äta och Ture som normalt sett sällan sa något harklade sig men tystnade. Beata tittade förvånat upp från tidningen och liksom väntade på något ytterligare ljud från Ture. Det kom inget mer på en lång stund och Beata återgick till tidningen igen. Som vanligt så läste hon tidningen med Ture i åtanke och tänkte ringa in det som borde intressera honom senare. Just nu hade hon ju ingen penna så det fick vänta en stund till. Plötsligt så sa Ture att han skulle flytta i nästa vecka.
- Vad sa du att du skulle göra sa du, sa Beata mållös.
- Jag ska flytta i nästa vecka, upprepade Ture. Jag har fått en lägenhet inne i stan som jag ska bo i alldeles själv tills jag dör, sa Ture.
- Men, sa Beata, hur ska jag klara mig då? Hur ska jag överleva diskmaskinen och huset och städningen?
- Jag klarar inte mer sa Ture och gick in till sitt rum.
Ture hade verkligen fått nog och när han gick in i sitt rum så var det med en lättnad i bröstet. Han tittade kärleksfullt på sin modelljärnväg och tänkte att den skulle få ett alldeles eget rum i lägenheten. Alla andra saker skulle också räddas tänkte han när han tittade på alla minnessaker som stod i hyllan. Åsnan stod fortfarande kvar men var limmad i princip överallt och limskarvarna syntes tydligt. Inte ens på långt håll, riktigt långt håll, så doldes inte limmet. Ture var glad i alla fall att han lyckats rädda den såpass att den fortfarande påminde om en åsna. Ena örat hade tyvärr försvunnit i Beatas orkan men minnet av tiden då åsnan införskaffades övervägde i alla fall i positiv riktning.
Han hörde genom den stängda dörren att Beata inte direkt grät. Hon grät inte alls utan hon satt troligen kvar vid köksbordet och gnolade tyst och vände blad i tidningen. Ture tänkte att det var väldigt vad bra hon tog beskedet att han skulle flytta. Beata hade ju alltid varit lite speciell och det faktum att hennes pappa var sjukhusdirektör hade ju varit en fjäder i hatten för Ture. Tyvärr så var det ju inte så mycket mer än så. Hennes egenheter och skelögda drumlighet hade till slut fått Ture att ge upp. Nu var det bara att börja packa ner sakerna i flyttkartonger. Han hade blivit lovad hjälp att flytta i nästa vecka av grabbarna han spelat boll med i ett tidigare liv så den biten var under kontroll.
Ture hade smusslat hem ett antal flyttkartonger under de senaste veckorna utan att låta Beata se något. Under tiden som Ture började plocka isär modelljärnvägen så tänkte han tillbaka på stunderna med Beata. De hade trots allt haft några riktigt bra perioder i sitt äktenskap men Tures oförmåga att ha överseende med Beatas alla egenheter hade till slut fällt avgörandet. Ture var ju en ordningsmänniska och hade otroligt svårt att låta bli att rätta till saker som tumlade runt i hemmet, även utanför hemmet hade Ture varit tvungen att rätta till saker. Restaurangernas alla kryddställ som av en händelse välte så fort Beata svepte förbi och alla de gånger de varit på promenad och Ture fått rädda barnvagnar från att välta och be om ursäkt till alla de förvånade och senare även förargade föräldrar som tittat storögt på Beatas framfart. Ture hade blivit ganska bra på att komma med ursäkter. Träning gav ju färdighet tänkte Ture där han packade ner det sista av modelljärnvägen. Den stora skivan med landskapet på var ju som tur var delad så den var bara att koppla isär och ställa mot väggen. Ture hade som tur var inte så vansinnigt mycket saker inne i sitt rum. Helt och hållet beroende på att det var de saker som Beata ännu inte haft sönder bortom all räddning. Det räckte med 6 flyttkartonger och några möbler tänkte han inte ta med sig så i princip redan efter 3 timmar var allting nerpackat i sina lådor och Ture ställde upp dem innanför dörren tillsammans med modelljärnvägsskivan.
Försiktigt så öppnade han dörren ut till köket och till sin förvåning satt Beata kvar och all mat var borta. Ture hade ju tänkt äta lite till och hade hoppats på att slippa konfronteras med Beata igen. Men Beata tog ingen notis om att han kom tillbaka igen och verkade inte bry sig om att Ture tänkte flytta alls. I tidningen såga han fullt med ringar runt både det ena och det andra och han undrade om Beata alls förstått att han tänkte flytta i nästa vecka. Storögt tittade han på Beata som bara log och ruskade på sina råttfärgade testar till lockar.
Ture orkade inte se på eländet längre utan tog på sig jackan och gick ut på promenad. Irriterat tittade han på grusgången där Beatas klackar gjort djupa märken i gruset. Utan att tänka sig för hade Ture börjat peta igen alla gropar med foten där han gick ut mot vägen. Ture tyckte det såg alldeles för tillstökat ut i gruset så under alla år där Beata farit fram hade Ture gått ett par steg efter och slätat över och plattat till. Inte bara försökt rädda vad som räddas kunde.
Under promenaden så fortsatte tankarna att mala i Tures huvud om vad han kunde gjort annorlunda om han inte gift sig med Beata. Han trodde inte att skilsmässan skulle bli något problem alls, det verkade ju inte bekomma Beata alls så det gick nog att få ett snabbt slut på det hela. Pengar hade han ju inte i överflöd men han hade lyckats stoppa undan några kronor här och där och hade nu samlat ihop så det faktiskt skulle räcka till att möblera lägenheten och till och med skaffa en tv, en egen fjärrkontroll där alla knappar satt på sin rätta plats. Ingen tejp heller för den delen.
Ture gick med lätta steg på sin promenad och såg verkligen fram emot att få flytta till ett eget boende. Han kunde ha pokerkvällar med grabbarna och dricka så mycket öl han ville och framför allt få bestämma över vad som skulle visas på tv:n varje kväll. Ture förstod att det skulle bli mer ensamt men det var en av de saker som Ture också såg fram emot.
fredag 31 augusti 2012
Fredag 2012-08-31
Efter att ha blivit utsläppt med många ursäkter osv redan på lördagen så använde jag söndagen till att slappna av och bearbeta det som hänt. Att huset nu var i akut behov av ny färg var jag tyvärr medveten om och blev dessutom påmind om när jag blev hemskjutsad. Båda poliserna stämde upp ett gapskratt när vi kom närmare mitt hus.
- Stänkmålat? frågade den ena polisen.
- Tog färgen slut ? frågade den andra.
Jag bemödade mig inte att svara ens på såna dumma påhopp så jag klev bara ur efter att ha stirrat surt på båda två.
Veckan gick och på torsdagen så hade jag på känn att jag inte sett det sista av Fredag trots det som hänt.
Mycket riktigt, när fredagsmorgonen knappt hade börjat så vaknade jag av att det lät som åska utanför och suckade djupt när jag stapplade mot fönstret för att se vad det var frågan om den här gången.
Fredag med anhang, säkert 8 personer kom rullande på varsitt tomfat nerför gatan mot mitt hus. Tyst var det ju inte och ni som hört tomfat rulla på asfalt av svensk kvalitet vet hur det låter. Ungefär som åska. Jag kastade mig ut genom dörren för att försöka hindra dem men de bara skrattade och tjoade trots att klockan bara var 6 på morgonen och rullade sina tomfat in på min tomt.
- Vad i h-e ska ni göra nu, det är möjligt att min toleransnivå sjunkit en smula sen förra veckans bravader så jag var väl inte odelat positivt inställd direkt.
- Vi tänkte ha grillafton här på din tomt om det går bra, samtidigt som han inte riktigt förväntade sig något svar utan svängde in med tomfaten på tomten och visade vad alla hade med sig förutom tomfaten. En vinkelslip och en stackare hade med sig en liten svets på en kärra också. Jag bara stirrade och hoppades att de inte skulle köra igång riktigt än men jag hade fel. Med skarvsladdar så kopplade de in sig i garageuttaget och satte igång direkt. Det bara dånade i huvudet av 8 st vinkelslipar i kör kl 6 på morgonen. Vad grannarna tänkte vågade jag inte ens fundera på utan jag försökte göra mig hörd men det var lönlöst. En flinande Fredag med en vinkelslip i handen är inget som jag känner att jag vill diskutera med. Jag gick in i garaget och letade reda på mina hörselskydd och gick in igen.
Trots hörselskydden så gick det inte att somna om, jag var för uppretad för att somna och med tanke på vad grannarna skulle hitta på den här gången så tordes jag inte somna om utan var tvungen att gå ut igen till Fredag och hans kompisar.
- Vi ska ha grillfest i hela kvarteret idag skrek Fredag för att överrösta vinkelsliparna. Vi tänkte som lite plåster på såren från förra veckan så du hamnar på plus igen.
- Tror du att det här hjälper skrek jag tillbaka och viftade med armen mot den kör av vinkelslipar som fortfarande gnistrade ikapp.
- De blir glada när de får se vad vi ska grilla, skrek Fredag.
- Vad har ni hittat att grilla då? frågade jag.
- Helstekt gris, fick dem billigt av en kompis till en slaktare, de var bara lite gamla men det går ju att skära bort, vrålade Fredag. Grannarna skulle säkert bli jätteglada tänkte jag när jag fick syn på två av vinkelsliparna som verkade göra lite annorlunda än de andra.
- Vad håller de där på med? vrålade jag och pekade.
- De ska sköta musiken till grillfesten, de håller på att göra Steel Drums för det har jag hört på tv och de verkade lite musikaliska med sina rastaflätor så de fick den uppgiften.
Nu var sammanbrottet nära och jag såg hur grannarna i morgonrock och pyjamas började närma sig med hotfulla steg min tomt. Till min förvåning så såg de glada ut när de kom närmare.
Jag började ursäkta mig och peka med ett ursäktande finger mot Fredag och började förklara vad som stod på. Till min förvåning så verkade de flesta positiva och kom med glada tillrop om att det minsann inte hände så mycket på vår gata så det här skulle nog liva upp lite.
Jag var minst sagt förvånad, kanske inte så mycket över att de tyckte att det var kul med grillfest utan mer på uttalandet om att det inte hände så mycket på vår gata. Undrar var de varit de senaste månaderna när Fredag hittat på allsköns tok, tänkte jag för mig själv. Jag var dock glad att de inte ville hänga mig direkt eller rulla mig i tjära och fjädrar på stört.
Jag spelade såklart med och förklarade att det var min ide att överraska grannarna med något roligt och så tidigt på morgonen att de skulle bli riktigt överraskade.
Grannarna blev överraskade och jag också. Hoppas de tycker köttet smakar bättre än vad Fredag beskrivit bara.
- Stänkmålat? frågade den ena polisen.
- Tog färgen slut ? frågade den andra.
Jag bemödade mig inte att svara ens på såna dumma påhopp så jag klev bara ur efter att ha stirrat surt på båda två.
Veckan gick och på torsdagen så hade jag på känn att jag inte sett det sista av Fredag trots det som hänt.
Mycket riktigt, när fredagsmorgonen knappt hade börjat så vaknade jag av att det lät som åska utanför och suckade djupt när jag stapplade mot fönstret för att se vad det var frågan om den här gången.
Fredag med anhang, säkert 8 personer kom rullande på varsitt tomfat nerför gatan mot mitt hus. Tyst var det ju inte och ni som hört tomfat rulla på asfalt av svensk kvalitet vet hur det låter. Ungefär som åska. Jag kastade mig ut genom dörren för att försöka hindra dem men de bara skrattade och tjoade trots att klockan bara var 6 på morgonen och rullade sina tomfat in på min tomt.
- Vad i h-e ska ni göra nu, det är möjligt att min toleransnivå sjunkit en smula sen förra veckans bravader så jag var väl inte odelat positivt inställd direkt.
- Vi tänkte ha grillafton här på din tomt om det går bra, samtidigt som han inte riktigt förväntade sig något svar utan svängde in med tomfaten på tomten och visade vad alla hade med sig förutom tomfaten. En vinkelslip och en stackare hade med sig en liten svets på en kärra också. Jag bara stirrade och hoppades att de inte skulle köra igång riktigt än men jag hade fel. Med skarvsladdar så kopplade de in sig i garageuttaget och satte igång direkt. Det bara dånade i huvudet av 8 st vinkelslipar i kör kl 6 på morgonen. Vad grannarna tänkte vågade jag inte ens fundera på utan jag försökte göra mig hörd men det var lönlöst. En flinande Fredag med en vinkelslip i handen är inget som jag känner att jag vill diskutera med. Jag gick in i garaget och letade reda på mina hörselskydd och gick in igen.
Trots hörselskydden så gick det inte att somna om, jag var för uppretad för att somna och med tanke på vad grannarna skulle hitta på den här gången så tordes jag inte somna om utan var tvungen att gå ut igen till Fredag och hans kompisar.
- Vi ska ha grillfest i hela kvarteret idag skrek Fredag för att överrösta vinkelsliparna. Vi tänkte som lite plåster på såren från förra veckan så du hamnar på plus igen.
- Tror du att det här hjälper skrek jag tillbaka och viftade med armen mot den kör av vinkelslipar som fortfarande gnistrade ikapp.
- De blir glada när de får se vad vi ska grilla, skrek Fredag.
- Vad har ni hittat att grilla då? frågade jag.
- Helstekt gris, fick dem billigt av en kompis till en slaktare, de var bara lite gamla men det går ju att skära bort, vrålade Fredag. Grannarna skulle säkert bli jätteglada tänkte jag när jag fick syn på två av vinkelsliparna som verkade göra lite annorlunda än de andra.
- Vad håller de där på med? vrålade jag och pekade.
- De ska sköta musiken till grillfesten, de håller på att göra Steel Drums för det har jag hört på tv och de verkade lite musikaliska med sina rastaflätor så de fick den uppgiften.
Nu var sammanbrottet nära och jag såg hur grannarna i morgonrock och pyjamas började närma sig med hotfulla steg min tomt. Till min förvåning så såg de glada ut när de kom närmare.
Jag började ursäkta mig och peka med ett ursäktande finger mot Fredag och började förklara vad som stod på. Till min förvåning så verkade de flesta positiva och kom med glada tillrop om att det minsann inte hände så mycket på vår gata så det här skulle nog liva upp lite.
Jag var minst sagt förvånad, kanske inte så mycket över att de tyckte att det var kul med grillfest utan mer på uttalandet om att det inte hände så mycket på vår gata. Undrar var de varit de senaste månaderna när Fredag hittat på allsköns tok, tänkte jag för mig själv. Jag var dock glad att de inte ville hänga mig direkt eller rulla mig i tjära och fjädrar på stört.
Jag spelade såklart med och förklarade att det var min ide att överraska grannarna med något roligt och så tidigt på morgonen att de skulle bli riktigt överraskade.
Grannarna blev överraskade och jag också. Hoppas de tycker köttet smakar bättre än vad Fredag beskrivit bara.
fredag 24 augusti 2012
Fredag 2012-08-24
Det första jag såg på morgonen när jag vaknade var grannarnas hundar som sprang omkring med fläckar av alla möjliga färger. De verkade panikslagna och jag skulle senare förstå bättre varför.
Där jag stod vid fönstret och studerade hur hundarna sprang omkring hoppade jag plötsligt till av 5 snabba smällar mot fönstret som bildade 5 gula rejäla fläckar på glaset. Jag hoppade faktiskt ganska högt för det small rejält och när jag sen dessutom fick se en person komma krypande längs häcken ut mot gatan. Iklädd full kamouflageutrustning och med något vapen i högsta hugg och med ett stort och belåtet flin i hela ansiktet, ja de delar som syntes genom masken såklart. Tydligen så hade Fredag hittat några glada kompisar som tyckte det här med paintball verkade oemotståndligt och självklart så samlade han ihop alla dessa kompisar hemma hos mig. Plötsligt var hela trädgården full av kamouflageklädda krigare med likadana vapen i händerna, hukandes sprang de ner mina rosor och mina buskar som jag så ömt hade vårdat efter episoden med alla tomburkar och nu äntligen hade fått fason på dem igen.
Nu såg jag att de var ganska många när de samlades utanför mitt fönster. Fredag flinade fortfarande och pekade mot mitt fönster och vinkade. De andra vinkade också och såg minst lika glada ut. Plötsligt var alla borta igen och jag bävade för hur min fasad skulle må efter detta. Visserligen skulle huset ändå målas om men kanske inte med gevär och pistoler och framför allt inte i alla de kulörer som verkade finnas i vapnen.
Jag bad en stilla bön att de nu hade stuckit till skogs men jag hade fel. De hade tydligen bara omgrupperat som det så vackert heter i Hemvärnet. Dvs de hade flyttat lite på sig till grannarnas hus. Innanför de gardinerna hos grannarna såg jag rörelse också och det verkade som att de hytte med nävarna och visade hur långa deras långfingrar var. Jag släppte ner rullgardinen och försökte låtsas som att det regnade när jag hörde sirenerna långt borta och tyvärr i annalkande.
Jag ville verkligen flytta någon annanstans nu och av en händelse glömma bort att berätta för Fredag vart jag tänkte flytta. En gång tidigare hade jag ju försökt göra det med resultatet att Fredag hade varit lite upprörd över att jag flyttat och inte sagt något. Det var något om 4 kubikmeter betong på de nya ägarnas garageuppfart som han tydligen hade tänkt gjuta trädgårdstomtar av och hela det tilltaget slutade med att köparna av mitt gamla hus stämde mig av alla personer för att betongen hamnade där den hamnade. Tydligen så hade de insett att det inte var någon ide att stämma Fredag för han hade bara flinande stått där och sagt att det minsann var mitt fel som inte sagt något till honom. Jag vet inte hur han gör men han verkar alltid gå helskinnad ur alla möjliga situationer.
Polisen kom tydligen med hela styrkan trots att det var fikatid och svängde in på gatan, inte helt olikt hur Fredag brukar köra, med skrikande däck och hela piketstyrkan anlände och jösses, 2 meter långa allihop och med riktiga vapen. De såg rätt irriterade ut och jag misstänker att det kan ha berott på koffeinabstinens när de började springa ilsket runt bland husen och trampade ner det sista av mina rosor.
De kom efter en stund gående med Fredag och alla hans kompisar, som fortfarande flinade glatt, utan vapen i händerna för de bars utav de uppretade poliserna och hela gänget kom nu gående mot mitt hus. Kraftiga bultanden på dörren och någon som skrek att det var polisen - öppna!
Det gick tyvärr inte att gömma mig längre utan det var bara att bita i det sura äpplet och öppna dörren så de fick komma in och förstöra mina möbler också. Hallmattan hade ju kaninerna redan förstört tillsammans med en del av möblerna men några hela fanns ju kvar att förstöra tänkte jag när jag öppnade dörren.
Mycket riktigt, med leriga kängor, klev de bara in och satte handbojor på mig också och förde mig ut till bussen efter att ha frågat hur jag kunde förklara att jag anordnat en Paintball tävling inne i ett villaområde utan att söka tillstånd eller ens fråga grannarna.
Jag tittade på Fredag med ilskna blickar och frågade hur han kunde komma på tanken att leka här hemma hos mig?
- Men du har ju redan en förstörd tomt så då tänkte vi att det inte gjorde så mycket att vi sprang omkring här hemma hos dig. Förresten tillade han när vi studerade fasadens numera fläcksjuka trä, så behövde du ändå måla om huset eller hur? Med sitt sista uttalande svepte han ut med handen mot fasaden för att understryka hur illa det såg ut.
Han hade rätt - nu såg det verkligen illa ut...
Jag lät mig föras iväg till polishuset under djupa, och då menar jag djupa suckar. Riktigt djupa suckar faktiskt.
Hoppas Fredag kan förklara det hela för mig någon gång och min flytt börjar kännas mer och mer angelägen.
Hoppas ni får en bättre helg än jag. Misstänker att jag inte slipper ur häktet på hela helgen.
Där jag stod vid fönstret och studerade hur hundarna sprang omkring hoppade jag plötsligt till av 5 snabba smällar mot fönstret som bildade 5 gula rejäla fläckar på glaset. Jag hoppade faktiskt ganska högt för det small rejält och när jag sen dessutom fick se en person komma krypande längs häcken ut mot gatan. Iklädd full kamouflageutrustning och med något vapen i högsta hugg och med ett stort och belåtet flin i hela ansiktet, ja de delar som syntes genom masken såklart. Tydligen så hade Fredag hittat några glada kompisar som tyckte det här med paintball verkade oemotståndligt och självklart så samlade han ihop alla dessa kompisar hemma hos mig. Plötsligt var hela trädgården full av kamouflageklädda krigare med likadana vapen i händerna, hukandes sprang de ner mina rosor och mina buskar som jag så ömt hade vårdat efter episoden med alla tomburkar och nu äntligen hade fått fason på dem igen.
Nu såg jag att de var ganska många när de samlades utanför mitt fönster. Fredag flinade fortfarande och pekade mot mitt fönster och vinkade. De andra vinkade också och såg minst lika glada ut. Plötsligt var alla borta igen och jag bävade för hur min fasad skulle må efter detta. Visserligen skulle huset ändå målas om men kanske inte med gevär och pistoler och framför allt inte i alla de kulörer som verkade finnas i vapnen.
Jag bad en stilla bön att de nu hade stuckit till skogs men jag hade fel. De hade tydligen bara omgrupperat som det så vackert heter i Hemvärnet. Dvs de hade flyttat lite på sig till grannarnas hus. Innanför de gardinerna hos grannarna såg jag rörelse också och det verkade som att de hytte med nävarna och visade hur långa deras långfingrar var. Jag släppte ner rullgardinen och försökte låtsas som att det regnade när jag hörde sirenerna långt borta och tyvärr i annalkande.
Jag ville verkligen flytta någon annanstans nu och av en händelse glömma bort att berätta för Fredag vart jag tänkte flytta. En gång tidigare hade jag ju försökt göra det med resultatet att Fredag hade varit lite upprörd över att jag flyttat och inte sagt något. Det var något om 4 kubikmeter betong på de nya ägarnas garageuppfart som han tydligen hade tänkt gjuta trädgårdstomtar av och hela det tilltaget slutade med att köparna av mitt gamla hus stämde mig av alla personer för att betongen hamnade där den hamnade. Tydligen så hade de insett att det inte var någon ide att stämma Fredag för han hade bara flinande stått där och sagt att det minsann var mitt fel som inte sagt något till honom. Jag vet inte hur han gör men han verkar alltid gå helskinnad ur alla möjliga situationer.
Polisen kom tydligen med hela styrkan trots att det var fikatid och svängde in på gatan, inte helt olikt hur Fredag brukar köra, med skrikande däck och hela piketstyrkan anlände och jösses, 2 meter långa allihop och med riktiga vapen. De såg rätt irriterade ut och jag misstänker att det kan ha berott på koffeinabstinens när de började springa ilsket runt bland husen och trampade ner det sista av mina rosor.
De kom efter en stund gående med Fredag och alla hans kompisar, som fortfarande flinade glatt, utan vapen i händerna för de bars utav de uppretade poliserna och hela gänget kom nu gående mot mitt hus. Kraftiga bultanden på dörren och någon som skrek att det var polisen - öppna!
Det gick tyvärr inte att gömma mig längre utan det var bara att bita i det sura äpplet och öppna dörren så de fick komma in och förstöra mina möbler också. Hallmattan hade ju kaninerna redan förstört tillsammans med en del av möblerna men några hela fanns ju kvar att förstöra tänkte jag när jag öppnade dörren.
Mycket riktigt, med leriga kängor, klev de bara in och satte handbojor på mig också och förde mig ut till bussen efter att ha frågat hur jag kunde förklara att jag anordnat en Paintball tävling inne i ett villaområde utan att söka tillstånd eller ens fråga grannarna.
Jag tittade på Fredag med ilskna blickar och frågade hur han kunde komma på tanken att leka här hemma hos mig?
- Men du har ju redan en förstörd tomt så då tänkte vi att det inte gjorde så mycket att vi sprang omkring här hemma hos dig. Förresten tillade han när vi studerade fasadens numera fläcksjuka trä, så behövde du ändå måla om huset eller hur? Med sitt sista uttalande svepte han ut med handen mot fasaden för att understryka hur illa det såg ut.
Han hade rätt - nu såg det verkligen illa ut...
Jag lät mig föras iväg till polishuset under djupa, och då menar jag djupa suckar. Riktigt djupa suckar faktiskt.
Hoppas Fredag kan förklara det hela för mig någon gång och min flytt börjar kännas mer och mer angelägen.
Hoppas ni får en bättre helg än jag. Misstänker att jag inte slipper ur häktet på hela helgen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)