Redan när Brottarn var lite hade hans mor förstått att det var något speciellt med hennes son. Orimligt lång överkropp och orimligt korta armar och ett allmänt utseende som knappt ens hans mor kunde älska. Dock så var det hennes son, därom rådde inget tvivel. Under hela Brottarns uppväxt blev han överöst med kärlek hemma och tvärtom i skolan. Det var så han fick sitt smeknamn. Med sina alldeles för korta armar så hade han ingen chans i de boxningsmatcher som då och då försigick i skolan så hans egen metod var att bara rusa fram mot antagonisten och slå armarna om honom/henne och sen slå omkull personen. Tyvärr så fick denna metod en del efterverkningar, förutom smeknamnet, både öron och näsan antog nya utseenden efter alla dessa sammandrabbningar. Inget av dessa förändringar påverkade hans mors kärlek till honom. Inte heller påverkade hans nya utseenden något i skolan heller.
Rätt och slätt så såg Brottarn rätt elak ut ju äldre han blev och i 30-årsåldern så såg han ut som en yrkeskriminell slagskämpe och folk undvek honom på gator och torg där han gick. Smeknamnet hängde med honom fortfarande och otaliga var de historier om folk som slagits omkull av Brottarn så det fanns fog för att undvika honom. Den här dagen var en av de många dagar då Brottarn var ute på stan och träffade sin kompis Fredag för att "hitta på något kul" att göra. Brottarn hyste en alldeles obändig tilltro till Fredag och den här dagen var ingen skillnad alls. Fredag hade såklart ideer kring vad Brottarn skulle kunna användas till och hade redan gjort upp med några inkassoföretag om uppdrag som Brottarn var som klippt och skuren att utföra. Ett av företagen hade parkeringsböter som sin främsta inkomstkälla och den här morgonen så hade ett av uppdragen hamnat i Fredag och Brottarns knä och tyvärr så involverade detta uppdrag mig.
För en tid sedan hade jag råkat parkera fel och fick naturligtvis parkeringsböter som jag på stockholmsvis kastade i närmaste soptunna och tänkte inte mer på det förrän den här morgonen då det bankade på dörren och då jag öppnade fick omedelbart in Brottarn och Fredag i vardagsrummet med mig inknuffad framför och rakt ner i soffan.
Hotfullt stirrade ett par halvt igenmurade ögon, blomkålsöron och en näsa som såg ut som potatis gör innan man strimlar den och slänger den i fritösen. Den här situationen kändes ganska långt ifrån bekväm för min del så jag frågade naturligtvis vad det var frågan om. Jag kände att det inte var någon ide att fråga Fredag för han brukade bara mumla något knappt ohörbart så jag frågade Brottarn istället:
- Vad vill ni, vad har jag gjort och vad gör ni här?
Det där var ju betydligt fler frågor än vad Brottarn kunde få in mellan sina blomkålsöron så han tittade bara hjälplöst på Fredag.
- Du har inte betalat dina parkeringsböter ditt pucko, sa Fredag argt och hötte med fingret mot mig.
Samtidigt så var det signalen till Brottarn om att vrida om min arm så det gjorde obeskrivligt ont och jag bad honom lugna ner sig så skulle jag förklara. Greppet om min arm slappnade av lite och ett besviket ansiktsuttryck bredde ut sig hans ansikte när han insåg att han inte skulle få bryta min arm alls, inte ens lite grand.
- De där böterna har ju jag glömt bort fullkomligt så det är klart jag ska betala dem omgående. Vill ni titta när jag gör det eller litar ni på att jag gör det även efter ni gått, sa jag förhoppningsfullt.
- Vi litar på att du betalar, vi håller på att träna Brottarn till att bli en fullfjädrad indrivare och ville testa lite på dig innan vi släpper loss honom mer fritt på stan. Det verkar ju funka bra det här tillade han nöjd.
- Bra och bra vet jag väl inte men jag tror inte ni får svårt att få betalt om ni kommer hem till folk på det här sättet sa jag, så det kommer nog att bli bra det här men ni behöver ju inte komma hit fler gånger tycker jag. Ring istället eller skicka en påminnelse eller nåt sånt.
Brottarns ansiktsuttryck var nu som en ledsen hundvalps och såg oerhört besviket på min arm och sen lika besviket på Fredag.
Jag valde att betala p-böterna omgående för de där ville jag inte ha besök av fler gånger och Brottarn ville jag inte ha runt armen en gång till. Jag masserade min arm då de gick ut genom dörren, betydligt mer stillsamt än sättet de kom in på och lugnet lägrade sig igen över mitt lilla hus. Jag skänkte en stilla tanke till de som skulle få besök av Brottarn framöver och ruskade på huvudet åt Fredags kreativitet. Han är en påhittig pojk den där Fredag.
Efter att ha sett att de båda besökarna försvunnit bakom häcken så satte jag mig i soffan igen och tog igen mig lite och lät pulsen sjunka ner till icke-infarktliknande nivåer så kände jag att det började bli lite mycket Fredag numera...
Ha en trevlig helg, betala era p-böter omgående så slipper ni både Brottarn och Fredag!
