Tusse på mörkerpromenad

Husse fick något konstigt ryck häromdagen som jag glömt bort att berätta. Vi hade varit på utflykt med bilen, jag kräktes inte en enda gång så det så, och när vi var som längst bort så fick husse för sig att vi skulle ta en promenad hem. I mörkret, det var faktiskt jättemörkt ute så jag funderade lite på hur husse skulle klara det. Han är ju dessutom lite skraj för vildsvin och sånt så det såg jag fram emot att se en vilt springande husse när det dundrade i skogen. Ibland så är vildsvinen lite roliga när de kommer skumpande mot oss och jag får skälla lite, ganska mycket förresten. Nu i mörkret så vet jag att husses mörkerseende är ganska dåligt, nästan lika dåligt som hans förmåga att hitta faktiskt. Husse har därför många ficklampor, en som han sätter i pannan som lyser jättestarkt och långt och en som han brukar ha i handen. Jag tror faktiskt att han är lite rädd för mörkret men inte vill avslöja det. Som tur är så har ju husse mig, jag är minsann inte rädd för mörkret alls men det kan ju hänga ihop med att jag ser troligen mycket bättre än husse när det är mörkt. Det kanske är tur det också förresten med tanke på husses rädsla för mörker. Tänk om han visste vilka skojiga djur han missar när vi är ute i mörkret. Senast när vi var ute så såg jag massor av vildsvin ute på en stor äng men husse minsann hade tur att inte se dem alls. Det var ganska många och de såg rätt så irriterade ut över att vi gick just där på vägen ganska nära deras äng.

I vilket fall som helst så skulle vi minsann gå nu i mörkret igen och husse hade sin stora jacka med de där grejerna på som blänker ganska snyggt när det lyser på dem. Jag tror att husse brukar kalla dem för reflexer. Såna behöver inte jag, jag reagerar direkt istället och klarar mig ändå. Det var verkligen mörkt ute, husse tände båda lamporna så vi såg ut som ett tivoli där vi gick längs vägen och som vanligt så hade husse inte en aning om vad som rörde sig i skogen och det var som vanligt tur. Om husse hade sett alla djuren vi gick förbi så hade han sprungit hela vägen hem och det hade varit ganska jobbigt för mig så jag lät bli att berätta om vad jag såg. Det är klart att jag drog lite i kopplet när jag såg några rådjur men inte så mycket så att husse skulle bli rädd utan bara lagom lite. Husse var glad för han hittade en sån där pinne som låg i vägkanten, plast tror jag det var, med sån där reflex på mitten som liknade den han har på sin stora jacka. Jag tyckte den verkade ganska fånig men husse såg nöjd ut så jag lät honom hållas en stund. Jag ska gräva ner den när vi kommer hem istället så kan husse få leta lite sen. Det blir nog en skojig lek.

Vi kom till det där stället där jag sett vildsvin förut och mycket riktigt de stod där den här gången också utan att husse kunde se dem. Fantastiskt vad husse missar när han är ute, fastän han har så mycket lampor med sig. Jag tycker nästan lite synd om honom och allt han missar för det är verkligen rätt kul att se så många djur i skogen när vi är ute. Jag tror dessutom att husses luktsinne inte är som mitt alls. Jag kan känna lukten av djur på långt håll och då är det ju lättare att hitta dem också. Det kan inte husse heller. Han hittar faktiskt ingenting när vi är ute, utom möjligen en sån där löjlig pinne i plast som man inte kan ha till någonting. Husse verkade nöjd i alla fall där han gick och svängde med sin pinne i mörkret. Ett par bilar kom farande också och dem skällde jag lite på för de störde djuren i skogen och det tyckte jag var ganska onödigt. Som tur var så stod rådjuren kvar i alla fall, de rådjur som jag har träffat, eller träffat och träffat förresten, de verkar vara ganska fega också för de springer sin väg så fort jag vill prata med dem. De verkar vara lite korkade för de vill både vara i ljuset från bilen och inte och ibland så vill de springa fram för att prata med bilarna och det verkar ju vara jättedumt ju. De kan ju slå sig ganska mycket, jag vet minsann att bilar är väldigt hårda och det är inte rådjur.

Den här gången var det väldigt många vildsvin som verkade stå och prata inne i skogsdungen, de hade rivit upp mycket jord där de stod och pratade så jag skällde lite för sådär får det ju inte se ut. De verkade inte bry sig om mig alls utan bara fnyste lite åt mitt håll och fortsatte prata och riva i jorden så jag försökte berätta för husse att de förstörde skogen men husse verkade inte lyssna utan lyste med sina ficklampor åt andra hållet istället. Hör han ingenting husse? Att han inte ser så bra det vet jag ju men att han inte hör heller det var en liten överraskning för mig den här gången. Vildsvinen lät ju jättehögt där de grymtade och höll på. Jag måste nog kolla husses öron när vi kommer hem. Efter jag har grävt ner den där plastpinnen först såklart. Måste fundera ut hur jag kan smita ut sen bara. Det brukar lösa sig för småhussarna är inte så snabba att stänga dörren alls.

Det hände inte så mycket mer på hemvägen annat än att vi såg några harar och ett par rådjur, eller jag såg, husse gjorde det inte där han gick och flåsade över att det var ganska mycket längre än han tänkt sig. Han är inte så bra på att hitta, hör dåligt, ser dåligt och dessutom så är hans känsla för avstånd jättedålig. Jag tyckte det var precis lagom långt när vi kom hem och jag fick äta lite mat och dricka lite vatten. Husse försvann ner i soffan direkt och såg ganska nöjd ut.

Jag grävde ner plastpinnen senare under kvällen bakom lekstugan men säg inget så får husse fundera en stund över var den tog vägen.

Vi hörs igen snart skulle jag tro, för min husse verkar ha en del grejer för sig hela tiden som jag måste berätta om. Det dröjer nog inte länge alltså...

Med vänliga hälsningar
Tusse

Följa sin instinkt eller vilse i pannkakan (också)

Skulle bara ta en sväng förbi kontoret jag aldrig besökt tidigare. Jag visste precis var det låg och hur jag skulle köra för att komma dit men så hände något på vägen som gjorde att jag hamnade precis fel. Jag satt som vanligt i andra tankar och blev plötsligt påmind om att jag borde nog svänga eller så snart vilket jag också gjorde. Tittade förundrat på alla hus och skyltar ungefär som vanligt och fick för mig att jag kände igen en skylt - vilket jag egentligen inte gjorde alls. Svängde gjorde jag efter en ingivelse och hamnade på ett ställe där jag inte varit förut, ett alldeles, för mig nytt villaområde med parkförvaltningsmopeder som susade runt omkring mig.

Mitt lokalsinne är omvittnat rätt uselt och likaså min känsla för riktning. Jag har försökt att göra tvärtom mot min instinkt och det har fungerat någon gång tills jag kom på att jag kunde fundera ett varv till och följdaktligen kom lika fel som vanligt.

Den här gången svängde jag efter första ingivelsen och hamnade precis fel som sagt, mitt i ett förvirrat villaområde med gator som inte följde räta linjer och räta vinklar, då blir det osvikligt fel. Så blev det den här gången också eftersom den lilla omväg jag skulle ta och som bara skulle ta 10 minuter för att slinka in på kontoret och säga hej slutade med att jag som vanligt fick väldigt bråttom på slutet för att hinna det jag egentligen skulle hinna med.

För er som varit i Örebro, den senaste platsen för mitt lokalsinnes förträfflighet vet att det finns en svamp där. Den såg jag, två gånger fast från olika håll. Fråga mig inte hur det gick till för det vet jag fortfarande inte. Stationen dit jag egentligen skulle och ett ställe jag varit på många gånger förr såg jag också på fel sätt. För att inte tala om när jag väl varit där jag skulle vara och skulle därifrån för då gick det fel igen och nu hamnade jag på helt nya gator och kom ut på E18 på ett helt nytt ställe igen. Hur många påfarter finns det på E18 i Örebro, jag borde egentligen veta eftersom jag numera provat de flesta.

Normalt sett när jag ska till Örebro så är det en avfart jag behöver hålla koll på och det brukar jag klara men så fort jag ska till något nytt ställe eller ett ställe som inte är det ställe jag brukar åka till så blir det fel.

Hann jag säga att jag även såg Postens stora distributionscentral från två håll också? Det gjorde jag i alla fall, lika fult åt båda håll får jag väl erkänna men spännande att få en hel bild av ett så fult betongkomplex.

Till slut så hade jag i alla fall varit på kontoret, sagt hej och stressat farit vidare åt fel håll och under fel viadukt för att ännu en gång se ett nytt område och en ny motorvägspåfart. Efter vad som kändes som en evighet så kom jag äntligen fram dit jag skulle och dit jag ursprungligen startat i god tid, faktiskt en ocean av tid till förfogande, i sista minuten så hade jag sån tur att den jag skulle träffa var något försenad så jag hann åtminstone få ner pulsen till under hjärtinfarktsnivå innan jag satte mig i mötet.

Det är spännande att vara ute och åka bil med mig. Jo, jag har GPS men de visar ju aldrig den väg som min instinkt säger mig är rätt så vad kan man göra annat än att följa instinkten och stänga av GPS:en.

På återhörande troligen på en plats du inte tänkt dig!

Fredag 2013-10-04

Jag vaknade av att en naken, svettig man stod vid min säng och bara log sådär som bara han kan göra. Vem? Fredag såklart. På ett ögonblick var jag helt klarvaken och bara stirrade. Jag fick inte fram ett ljud alls utan bara fortsatte att stirra på en fortfarande svettig och milt leende Fredag. Till slut så fick jag mål i mun och frågade:

- Vad gör du här, i mitt sovrum, naken och luktar svett?
- Jag behöver vila lite, har jobbat rätt hårt faktiskt, sa han förnärmat.
- Kan jag krypa ner här och vila lite hos dig, det ser så mysigt ut?
- Aldrig i livet, svarade jag och tillade skräckslaget, vad har du jobbat med då?
- Byggt en bowlinghall, svarade Fredag.
- VA?
- Ja, du vet en sån där lång golvgrej med olja på och en massa grejer som man ska putta omkull med ett snyggt klot med hål i. Bowling borde väl du ha hört talas om tycker jag va? När han sa dessa ord så kom det omisskännliga pekfingret fram men istället för att peka på mig så gjorde han en cirkelformad rörelse mot tinningen som för att visa att jag minsann var dum i hela huvudet.
- Men, men stammade jag, vad gör du här då isåfall?
- Kom får du se, sa Fredag och tog mig i handen. Jag fick en lite olustig känsla där jag gick hand i hand med en naken Fredag. Själv hade jag bara min finaste pyjamas på mig, den randiga som jag fått i julklapp för många år sen. Snygg var den inte och särskilt bekväm var den inte heller. Nu var det dock inte min pyjamas som gjorde mig lite olustig till mods utan det faktum att jag gick hand i hand med en naken Fredag ut i en morgontidig trädgård där grannarna kunde se oss och sannolikt börja undra lite.

Fredag pekade stolt på mitt garage som från gatan så rätt normalt ut men från sidan plötsligt hade blivit mer än en smula längre. Neonskyltarna skvallrade också om att det minsann inte var ett vanligt garage heller längre utan lyste upp halva gatan med sitt budskap: Ha lite Fredagsmys med bowling här!

Jag kände hjärtat började slå ganska fort och väldigt hårt plötsligt när jag insåg hur vi måste se ut för grannarna. Jag funderade lite på när i hela friden Fredag hade hunnit bygga om mitt garage till en bowlinghall utan att jag tänkt på det. Visserligen hade jag varit bortrest några dagar tidigare men tydligen så kunde han vara både snabb och diskret den gode Fredag.

- Hur i h-e kan du ens komma på tanken att bygga om mitt garage till en bowlinghall? Ska du servera öl också kanske till dina hojkompisar här hade du tänkt?
- Jajamensan, grannen därborta, sa han och pekade på ett hus lite längre bort, han har ordnat serveringstillstånd för öl i slutna sällskap. Han jobbar ju på kommunen så det var inget bekymmer alls att få. Jag var där tidigare med några hojkompisar och frågade snällt om vi kunde få servera öl i ditt garage. Vi förklarade att så fort garageportarna stängts så var det ju ett slutet sällskap. Han såg visserligen inte ut som att han ville ge oss något tillstånd alls men då råkade en av mina kompisar välta hans brevlåda lite stillsamt genom att luta sig kraftfullt mot den och då nickade han bara bifall plötsligt. Då var det ju bara att sticka blanketterna i näven på honom och en penna så var det klart.

- Har kloten kommit, frågade Fredag plötsligt.
- Vilka klot?
- Man behöver klot för att spela bowling såklart dummer.
- Jag kan inte påminna mig att jag sett några klot alls i min trädgård, hade jag sett några så kanske jag hade anat lite oråd typ.
- Konstigt, de borde vara här nu.

I samma ögonblick svängde en lastbil in på min gata, och Fredags gata också tydligen, och började lasta av 4 pallar med vad som såg ut som bowlingklot.

Nu plötsligt kom jag på att vi fortfarande stod och höll varandra i händerna och jag släppte kvickt Fredags hand och bara sprang, jag sprang fort in genom dörren och låste i samma ögonblick låset med dubbla slag och gick suckande in i sovrummet bara för att möta Fredag igen, fortfarande lika naken och med samma leende.

- Visst är det en bra ide va, sa Fredag och kröp ner till mig i sängen varpå jag skräckslaget rusade ut igen och väl utanför dörren hörde jag Fredags hesa skratt samtidigt som jag hörde dörren låsas igen.

Nu fanns det nog ingen återvändo, jag måste flytta och det snarast.

Hoppas ni får en trevlig helg allihop och undvik långa garage för därinne kan Fredag och hans kompisar vara...

Hälsningar från Fredags före detta vän...

Tusse letar svamp

Jag tittade medlidsamt på husse där han satt med huvudet nedsjunket i händerna. Det verkade som att det här skulle bli en ganska spännande dag för husse hade ingen aning om var vi var alls. Jag visste såklart exakt var vi var och vart vi skulle men jag tänkte reta husse lite och hans dåliga lokalsinne.

Såhär långt hade det gått bra tycker jag, han hade verkligen ingen aning om var han befann sig. Hur kul som helst och dessutom så verkade inte hans mobiltelefon fungera heller, en riktigt lyckad dag som började med att husse tog på sig sina finaste kängor och tog fram mitt koppel. När husse dessutom tog fram stora svampkorgen och med ett segervisst leende till matte gav sig av ut genom dörren men höll på att glömma mig så visste jag att det skulle bli en ganska rolig dag. Det var nog dags att ge igen för alla telefonsamtal under våra påtvingade promenader tidigare.

Med glada och forcerade steg försvann vi ut i skogen som luktade sådär höstgott som det bara kan göra i september. Alla löven hade så otroligt fina färger och jag fick faktiskt springa lite lös då och då. Något enstaka rådjur fick jag förklara för att de inte skulle vara just där och då där jag och husse var. Det bästa var att de verkade förstå det och de flesta andra djur också förutom hararna som bara satt och stirrade på mig liksom undrande vad det var för något jag hade tagit med mig ut i skogen.

Jag hade noga sett till att husses alla GPS:er var undangömda i bastun i källaren. Jag fick anstränga mig väldigt mycket för att få upp dörren men till slut lyckades det och nu ligger allesammans där bakom den där varma grejen på väggen.

Inte hittade vi mycket svamp heller, husse sprang mellan allt som glimmade gult och förundrat muttrande varje gång han hittade en samling av gula löv istället för den enda svamp han kände igen, kantareller. Visserligen var husse världens bästa husse men han var inte världens bästa svampplockare direkt. Lite skeptisk till de flesta svampar som inte var gula och såg ut som vattentornet i Örebro, jodå jag har faktiskt sett den en gång när vi åkte bil och jag inte kräktes just då. Snygg men lite färg skulle ju inte skada direkt.

Flera timmar gick och husses svampkorg gapade lika tom som när vi segervisst försvann ut genom dörren, det enda vi hittat var ett antal samlingar av gula löv, några röd och vitprickiga svampar som luktade ganska äckligt faktiskt. Husses muttrande blev till slut nästan öronbedövande så jag stack iväg lite in i skogen, bara lite men husse blev tydligen orolig. Innan vi gick ut efter mattes fundering kring om vi skulle hitta hem igen eller inte så bedyrade husse att han minsann hade mig med sig så det skulle inte vara någon fara alls. Han skulle bara veta att jag inte riktigt hade samma mål med dagens utflykt som han hade. Husse skulle minsann få gå vilse och sen skulle jag rädda honom ur skogens djup med alla vildsvin som grymtade överallt. Jag visste minsann var vildsvinen fanns så dit skulle husse oavsett vad han ville eller inte.

Nu hade vi kommit fram till stället där vildsvinen bodde och jag försökte peka ut för husse var de bökat och fixat till marken så den luktade gudomligt men husse förstod ingenting han bara fortsatte att muttra över alla svampar han inte hittade. Jag hade minsann sett ganska många men valde att inte säga något så jag kunde få rädda honom och låta honom slippa nesan av att inte ha hittat en enda svamp. En rejäl kantarell kunde han få hitta men inte mer. Det fick komma lite senare på vägen hem tänkte jag.

Vildsvinen var inte så pigga på att se oss så några kom grymtande mot oss och jag fick tala om för dem ganska tydligt att jag minsann skulle skydda husse om det var så att de inte tyckte om oss. Då försvann de tillbaka in i en betydligt djupare skog och lämnade en darrande husse kvar. Björnfrossa hade jag hört talas om men inte vildsvinsfrossa. Det hade i alla fall husse nu där han satt på stubben med huvudet i händerna och funderade över var i allsindar han befann sig och jag då tittade medlidsamt på honom. Jag hade haft rätt, det skulle bli en bra dag som antagligen skulle sluta med att jag fick både köttbullar och korv när jag kom hem, bara för att jag räddat husse ur den vilda skogen med alla vildsvin och säkert björnar också.

Jag puffade lite på husse för att tala om att jag fanns kvar vid hans sida, nu verkade det som att husse var ganska bekymrad över att han inte visste var vi var. Jag visste ju som sagt exakt var vi befann oss men ville inte låta husse veta det riktigt än. Några rådjur kunde jag allt skrämma upp några gånger till så jag fick lite mer skojigt innan jag kunde leda husse tillbaka hem.

Plötsligt så brakade det till i buskarna bakom oss och en rejäl vidsvinsgalt kom farande och tvärstannade 25 meter framför oss och bara stirrade på husse och mig. Då var jag tvungen att morra lite och förklara igen ganska tydligt att de andra vildsvinen försvann åt andra hållet rätt så nyss. Då grymtade bara vildsvinet lite till och frustade lite som den där tjuren på tv som satte sig på en humla. En humla, bara en sån sak, tv är verkligen fördummande, det var ju en geting som satt där för humlor kan ju inte stickas på det där sättet. Jag kunde ju inte gärna förklara för husse att det var fel utan fick låta honom tro att det var en humla. Husses biologiska kunskaper var inte så stora alls, snarare ungefär lika stora som hans förmåga att hitta. Många gånger hade matte fått förklara för husse att han skulle ha svängt alldeles nyss när vi var ute och åkte med bilen varpå husse hummande fått göra en kraftig sväng lite längre fram och förklara att han minsann visste vart han skulle. Matte tittade då bara kärleksfullt på honom och lät honom tro att det var så. Sen tittade matte på mig och log lite i smyg och jag log tillbaka för vi visste båda två att han inte hade en aning om var han skulle svänga minsann.

Nu satt vi i alla fall mitt ute i skogen och nyligen blivit lämnade av en muttrande och svärande vildsvinsgalt och en snyftande husse på en stubbe. Det verkade som att det började bli dags att ta hem husse innan han bröt ihop fullkomligt så jag puffade lite på honom och började gå sakta åt rätt håll. Var 5:e steg fick jag vända mig om och titta bestämt på husse så han skulle följa efter och inte försvinna åt något annat håll som han tyckte han kände igen. Husse känner inte igen någonting ifall ni undrar så det var lika bra att hålla koll på honom hela tiden. Jag kanske råkade passera ett av de där svampställena som jag sett innan husse gick vilse och lät honom åtminstone fylla korgen till hälften, inte mer innan vi skulle komma hem.

Husse såg överlycklig ut när vi såg vårt hus på avstånd och glädjestrålande så kastade han sig ner och gav mig en kram. Fast bara efter att ha varit säker på att matte inte skulle se oss från huset. Det spelade inte mig någon roll utan husse fick vara hur glad som helst och nu visste jag att det skulle bli lite korv och sånt efter att matte fått höra alla historier om hur vi blivit uppskrämda i träd och jagade av alla vildsvin osv. Utan att skämmas ett dugg så berättade husse mycket riktigt om alla strapatser vi varit med om och glömde av en händelse att berätta att det var faktiskt jag som lotsade oss hem från stubben där han satt och inte hade en aning om var han var.

Jag fick i alla fall som jag trodde ganska många köttbullar och väldigt god korv senare på kvällen. Husse pratade tyst med mig och sa att han inte visste vad han skulle göra utan mig så då fick jag ta fram mina finaste ögon och titta på honom och lägga huvudet på sned. Det verkade som att husse tyckte om just det för då fick jag de sista köttbullarna också.

Det var en trevlig dag i skogen och matte fick minsann höra historien många gånger till och för varje gång så blev de snälla vildsvinen större och mer ilskna än tidigare. Matte fortsatte bara att le mot mig då hon fick ännu en gång höra allt vi varit med om och ruskade bara lite på huvudet så inte husse skulle se.

De verkade i alla fall tycka om svampen jag hittade åt husse för de åt upp alltihop ganska snabbt så jag såg fram emot ännu en dag i skogen och då skulle husse få se lite björn tänkte jag. Det får bli en annan gång för nu var jag lite trött och ville vila lite på maten.

Hoppas ni får en bra dag om ni går ut plockar svamp och om jag känner mina kompisar rätt, har ni bastu så kolla bakom den där varma grejen om inte gps:erna ligger där innan ni går ut.

Bara ett litet tips i all välmening om ni nu inte vill ha köttbullar och korv förstås för då är det bättre att låta bli att berätta var de finns.

Med vänliga vackra tassar
Tusse

Fredag 2013-09-20

Jag vaknade med ett ryck av tre snabba skott och en vilt skrikande fasan. Tätt följd av Fredags upphetsade och adrenalinstinna röst som vrålade skjut den då din dj-a mes!

Det var då inte lätt att bo i den här trakten sen Fredag kommit på att bjuda in hojkompisarna mfl på jakt i min trädgård. Jodå, han kallade det att de skulle jaga i skogen bakom mitt hus men jag visste nog hur det skulle bli. Jag fick ju rätt också för när jag tittade ut genom fönstret så möttes jag av en kamoflagemålad Fredag med näsan tätt tryckt mot fönstret och med handen höjd till hälsning. I handen ett gevär som verkade vara något högteknologiskt och hämtat ur en rymdfilm. Jag anade att det inte var någon vanligt fasanjägarvapen alls.

Sekunden senare så vände sig Fredag om och avfyrade en salva upp mot skogen följt av ett mordiskt skrik som besvarades uppifrån kullen av något som jag tolkade som ett skrik från en sårad person. Naturligtvis tätt följt av en galen fasans skrikande som kom nerfarande med fjädrarna på ända mot min trädgård. Där hade tydligen de andra fasanerna sökt sin tillflykt bakom trädgårdsskjulet. Med tanke på att Fredag köpte 500 fasaner så var det både trångt och ett himla oväsen där bakom nu.

Jag gick och hämtade min skyddsväst och satte mig i soffan. Det var lika bra att ta på sig hjälmen också, och hörselskydden. Jag hade kommit på att det gick utmärkt att peta in hörsnäckorna från telefonen innanför så jag kunde lyssna på någon kassettbok eller liknande istället för att höra Fredag och hans kompisars vilda skjutande. Precis innan jag skulle sätta mig i soffan så hörde jag köksdörren slängas upp och in kommer först en av fasanerna och efter i en galen fart Fredag med geväret/vapnet skjutklart och siktandes mot den stackars fasanen. Jag skulle precis skrika: "Du får inte skjuta härinne din idiot!" när jag hörde en salva avlossas och en vilt stirrande och flinande Fredag sprang fram till väggen för att kolla om han fått död på fasanen eller inte.

Fasanen levde och fortsatte springa fram och tillbaka varpå naturligtvis Fredag avlossade hela magasinet för säkerhets skull och skapade något som inte såg bra ut på min vägg direkt. Snarare som en schweizerost eller nåt sånt för fullt med hål blev det och dammet låg nu som en dimma över hela vardagsrummet där Fredag nu laddade om bössan.

Jag grät en liten skvätt när jag såg att min finaste tavla hade passerat stadiet där det var någon ide att försöka renovera. Det var ingen ide att ens försöka såg jag där den vackra landskapstavlan nu hängde i trasor.

Köksdörren slängdes upp och jag hörde upphetsade röster i radion.

"Jag såg den bakom soffan försök komma åt den från söder" hörde jag Fredag vråla varpå några av hans kompisar skulle genskjuta fasanen bakom soffan och då kan ni ju själva förstå vad jag gjorde. Jag smet ut genom dörren och försökte lugna mina skräckslagna grannar istället. Det gick inte så bra och när så polisen svängde in på gatan så insåg jag att slaget var förlorat och ringde hotellet inne i stan igen samt den byggfirma som brukade få fixa till huset när Fredag varit i farten igen.

Hoppas ni får en trevlig helg, jag tänker tillbringa hela helgen på hotell och äta hotellfrukost och ha det lugnt och skönt och Fredagsfritt. För jag kan ju inte tänka mig att Fredag slipper ut alls under helgen med tanke på den oreda som de skapat för en liten stillsam jakt i skogen bakom mitt hus som han kallade det. Pyttsan, stillsamt blev det ju inte direkt alls.

Provkörning Kia Carens

Jag blundar och sitter stilla, trevar efter knappar för att känna efter hur de känns. De sitter fast och inger förtroende när jag vrider på knapparna till klimatanläggningen och klämmer lite på ratten. Utan att veta vad det är för bil jag testar så är det svårt att känna annat än premium i inredning och funktion. Visst, det finns en del knappar som jag funderar över hur de tänkt på Kia när de placerades men det är bara marginalanteckningar. Startar bilen och ett knappt hörbart dieselknatter hörs. 

Backar ut från parkeringen och backvarnaren piper glatt när jag närmar mig punkten då det är dags att vrida på ratten. Känslan av var bilen finns framåt är svårare, varför inte en parkeringsradar även framåt? Styrningen känns lätt och det visar sig sen också ute på vägen i normala farter att det är svårt att vänja sig vid känslan i styrningen, det blev bättre och bättre visserligen, men den första känslan vill inte riktigt ge med sig och i början vinglas det. Provar några olika inställningar på styrningen och jag märker ingen större skillnad. Känslan sitter sen i hela körningen och är förmodligen bara en justering och inget allvarligt. 

Körningen går i övrigt bra och jag slås av känslan att sitta i en trevlig bil där passagerare och förvaring har fått komma högt upp på listan över lämpliga saker att ha med i bilen. Det finns gott om fack att ställa och gömma saker för samtliga 7 personer i bilen. Stör mig lite grand på att insteget till sista raden baksäte är lite besvärligt, det krävs några handgrepp för att komma på plats. Vuxna får vara något av fakir om man inte är småvuxen och kortbent. För barn så passar de perfekt. Noterar att det är Isofix-fästen i mellersta raden bak som i denna version är eluppvärmda på ytterplatserna bak och med tanke på att vi har vinter i det här landet så är det något som borde uppskattas av föräldrar som kanske slipper blåskatarr hos sina barn. Baksätet är kort i sitsen varför längre turer kan bli lite ansträngande för en vuxen men för barn bör det fungera utmärkt. De uppfällbara borden tillhör de saker som passar barnfamiljen bra när det ska ritas eller besökas en drive-through. 

På det stora hela en trevlig bil, både prismässigt men också utrustningsmässigt. Den här bilen passar en familj som inte har behovet av en bil där märket är avgörande för bemötandet i grannskapet utan där funktion och pris är det som är viktigt. Bilen har en uppsjö konkurrenter men den bör tittas på då den ger mycket bil för pengarna och generösa garantier.

Ett litet test av en historia - kommentera gärna ;-)

Jag har lite ont här, sa han och pekade mot bröstet. I samma ögonblick föll han ihop till slutvinjetten av något lekprogram på tv. Kvinnan i fåtöljen lyckades nu flytta blicken från tv:n och såg förvånat på mannen som låg vid hennes fötter. Trevligt, tänkte hon, där ska männen vara. Sen började hon fundera lite om det var normalt eller vettigt att han bara låg där och blev lätt blåfärgad i ansiktet. Hon stängde av tv:n och letade reda på sin telefon för att ringa larmcentralen. Efter två glas vin så var hon inte helt nykter och hade en del problem med att dels hitta telefonen och dels att lyckas slå numret. Hur svårt kunde det vara egentligen? 112 - men siffrorna ville inte riktigt infinna sig i rätt ordning så det blev alla möjliga kombinationer innan hon kom fram och en man i andra änden svarade: 112, vad har hänt?

Anders Johansson var en medelålders man med en något förhöjd risk för hjärtinfarkt på grund av fetma men vällevnad hade alltid fått komma först redan som liten. När de andra barnen sparkade fotboll och sprang och hoppade så satt alltid Anders vid sidan av och ruskade på huvudet. Alltid var det någon bok som väckte hans intresse i större utsträckning än att springa sig svettig efter en boll. Det hela ledde fram till en kraftig övervikt samt ett stort intellektuellt förråd av roliga historier och vetenskap.

Genom hela lekskolan, grundskola och resterande skolgång inklusive universitetet där han lyckades ta sig igenom en 3-årig utbildning till geografiexpert, förmådde Anders inte träna alls utan ägnade sig bara åt vin, öl och böcker. Den kraftiga övervikt som i tidiga år var bara kraftig blev med tiden för examen till en sjuklig övervikt. Dock kunde ingen ta ifrån honom hans enda intresse; böcker och lärdom. Med tiden så blev Anders mer och mer stillasittande och kunde knappt resa sig upp vid fyllda 40. Andra människors 40-årskriser gick honom helt förbi. Det var motorcyklar, träningsfanatism och skilsmässor i en enda röra tyckte Anders som bara ryckte på axlarna och fortsatte läsa. Under studenttiden så hade Anders träffat en kvinna som såg bortom allt det feta och bara tyckte om det som fanns inuti Anders och alltså tyckte om honom i alla fall. Under några år efter examen hade hon försökt få honom att minska på sockerätandet och kanske röra på sig en smula. Anders hade bara hummat lite och bytt sida i boken varje gång det kom på tal och till slut hade kvinnan givit upp och insett att hon skulle få leva med Anders precis som han såg ut. Kanske inte så länge till insåg hon men gick det inte att ändra på honom så gick det ju inte. Två barn hade de lyckats få tillsammans vilket bara det var en bragd. De måste ha sett ganska lustiga ut, en mager kvinna och en mycket överviktig man när de vid något lyckligt tillfälle lyckades gå en tur på stan. Nu gick de ju inte så långt utan bara ner till kiosken för att köpa cigaretter och kanske lite godis så Anders kunde nöjt försjunka i sina böcker igen med en cigarett i mungipan.

Operatören på larmcentralen valde att omedelbart skicka en ambulans för att hämta upp Anders. Han suckade medan han lyssnade på kvinnans hysteriska röst i telefonen. Tänk om folk kunde låta bli att bli så feta att de dog alldeles för tidigt. Han försökte få reda på ungefär hur mycket personen vägde men fick bara till svar att vågen inte räckte till. Med den informationen så vidarebefordrade han larmet till ambulansen som svarade med att de fick skicka med en extra sjukvårdare för att kunna få in Anders i ambulansen. Med tjutande sirener så hörde kvinnan hur ambulansen närmade sig och strax efteråt hördes några bastanta och bestämda knackningar på dörren och hur lägenheten plötsligt fylldes av en febril aktivitet.

Kvinnan verkade en smula förvirrad och tv:n stod på i tv-rummet på hög volym. Fjärrkontrollen hade hon fortfarande i handen och verkade dessutom chockad och stod bara och såg på när Anders släpades ur lägenheten ner till den väntande ambulansen.

Väl framme på sjukhuset så var det som vanligt ett organiserat kaos men då Anders hade problem med hjärtat så fick han omedelbar förtur och hamnade direkt på hjärtintensiven. Ett febrilt arbete vidtog och flera läkare arbetade i skift för att få Anders på benen igen men hur mycket de än arbetade så verkade det inte hjälpa utan Anders svävade längre och längre in i dimman för att så småningom försvinna helt.
Läkarna förstod ingenting utan stod bara handfallna och hjälplösa och såg på hur Anders hamnade i koma.

Anders märkte ingenting av all uppståndelse utan låg där bara och drömde om solvarma stränder och såg sitt liv passera revy, en gammal kliché tänkte han i dimmorna men plötsligt så stannade tiden för honom där han låg och drömde och han var tillbaka på 70-talet och kände sig både smal, smidig och ung igen. Visserligen med alla böckerna travade omkring honom men ändå var han en sticka jämfört med sitt jag som låg där på sjukhussängen.

Han såg sig själv vandra ur sitt rum i lägenheten han bodde i och gick ut i solen och tittade på barnen som sparkade fotboll som vanligt. Barnen såg förvånat på Anders då han tecknade att han ville vara med och sparka fotboll. Det hade ju aldrig hänt förut men Anders hade ju såklart läst allt böcker som fanns även inom idrotten och ansåg sig vara en fulländad fotbollspelare, åtminstone i teorin. Han kunde allt om frisparkar, straffläggning och dåtidens offsideregler och dessutom så kunde han det mesta inom taktisk fotboll. Hur det än var så hade han trots sin stora kroppshydda följt med även senare i livet när det gällde taktik osv inom fotbollen. Konditionen var dock inte den bästa med de lungor som närmast var att likna vid en rökares lungor men istället för tjära och rök så var Anders lungor fyllda med bokdamm. Dessa kunskaper kom Anders väl till pass nu för springa var han inte så bra på men var han skulle vara i varje ögonblick på planen hade han full kontroll över och lyckades till sin förvåning få iväg både en och två riktigt bra passningar som båda ledde till mål. De andra barnen såg bara förvånat på Anders och ruskade på huvudet som om det här var något som gick över deras förstånd helt. När så Anders råkade stå framför mål, ingen vet hur han kommit dit och med vilken hastighet och skulle försöka sig på en cykelspark också så fann jublet inga gränser när de fick se hur Anders försvann upp i luften, missade bollen och landade mycket illa på en axeln och fick bäras av planen av några lärare som råkade vara i närheten och förvånat tittat på när Anders spelat fotboll. Det här var något att berätta i lärarrummet senare.

Anders fru sen många år satt stillatigande vid sjuksängen och tittade på sin oformlige make ovetandes om de bragder Anders utförde samtidigt på fotbollsplanen men hon höll Anders i handen och fick ingen kontakt med honom alls och upptäckte till sin förvåning att hon fortfarande höll fjärrkontrollen i handen. Lite på måfå tryckte hon på några knappar och riktade den mot Anders huvud som om hon hoppades att det skulle få Anders att vakna. Naturligtvis så hände ingenting som hon såg. Däremot så hände det något för Anders.

Plötsligt såg Anders hur tiden försvann för honom och han blev plötsligt äldre igen, fortfarande något smalare än han var i sjuksängen men fetare än han varit som barn.

Fredag 2013-08-09

Sista dagen på semestern och jag blir naturligtvis väckt av Fredag 0430. Jag hade ingen aning om vad det var som lät först men jag förstod snart att det bara kunde vara Fredag som härjade. Hela semesterna hade varit lugn och fridfull och väldigt Fredagsfri så det var väl bara lugnet före stormen skulle jag tro.

Vad jag vaknade av var ett fasansfullt oväsen ute på gatan och när jag försiktigt kikade ut bakom gardinen så såg jag Fredag i en liten skåpbil. Det var inte skåpbilen jag vaknade av utan oväsendet runt den. Ur skåpbilen vällde fasan efter fasan och sprang sådär som bara fasaner kan, rakt in på min tomt.

Det gick inte att räkna dem men jag misstänkte att Fredag skulle berätta för mig hur många som han hade med sig. Varför kunde jag ju alltid fundera över en stund medan jag klädde på mig. Jag såg att det tändes lampor och gläntades på gardiner hos grannarna också så jag misstänkte att jag än en gång skulle få stå till svars för det Fredag hittat på den här gången.

Väl påklädd och med bestämda steg kryssade jag bland fasanerna jag till Fredag och skåpbilen och försökte göra min röst hörd över fasanernas skrikande. Det var inte helt lätt och dessutom så vällde det fortfarande ut fasaner ur bilen så det var bara att vänta och stillatigande titta på Fredags breda leende. 

Från tomten och skogsdungen bakom mitt hus hördes nu alla fasanerna springa omkring så det gick äntligen att fråga Fredag vad han höll på med.

- Vad i alla glödheta håller du på med nu? Det har varit VÄLDIGT lugnt hela semestern och så kommer du hit min sista lediga dag?

- Jag tänkte liva upp området lite med lite fåglar, och senare i höst kan vi ha lite jakt här i skogen bakom ditt hus. Är inte det en ganska bra idé?

- Nej, det är inte någon bra idé alls.

 

- Du menar alltså att du och dina kompisar ska springa runt bakom mitt hus för att skjuta fasaner och ha skjutvapen här i bostadsområdet?

- Ja, det är väl ingen fara, mina kompisar från hojklubben är vana att hantera vapen så det ska inte vara något problem alls. Dessutom, la Fredag till, så får de ju betala för varje skjuten fasan. 800:-/st. Med tanke på att de flesta kommer att ha automatvapen så blir det en hel del pengar till mig.

 

- Ok, så du menar alltså att dina skjutglada vänner ska springa i min skog med automatvapen och skjuta fasaner och sen få betala dig?

- Precis så hade jag tänkt, sa Fredag. Skjutglada och skjutglada vet jag väl inte men de kan i alla fall hantera vapen och ammunition så det borde inte vara så farligt. Dessutom så har jag lagt lappar hos dina grannar också om att det kommer att vara fyrverkerier här senare i höst så de inte undrar så mycket över varför det smäller i skogen.

- Det blir en hel del pengar det här, fortsatte han, 500 fasaner á 800:- blir mycket pengar. Med tanke på att jag bara betalat 10:-/st för allihop så får jag nog ihop till en skaplig semesterresa efter att jakten är avslutad.

Nu kunde jag bara dra efter andan, fullkomligt mållös, andningen övergick ganska snart i någon sorts hyperventilerande stadium och jag bara flämtade när jag gick in igen för att packa väskorna. Det var ju snart höst och det här skulle nog inte bli så bra alls. Bara tanken på Fredags skjutglada kompisar i skogen bakom mitt hus gjorde att jag undrade hur länge det skulle dröja innan piketpoliser skulle omringa mitt hus och slå in dörrar och skrika och gapa om att höja händerna osv. Jag struntade i att packa så noga, jag bara rafsade ihop lite av det allra nödvändigaste och ringde ett hotell inne i stan. Som tur var så hade de ett rum ledigt och det gick att förhandla fram ett bra pris eftersom det nog skulle bli en längre vistelse.

Förbaskade Fredag att han ska vara så påhittig. Det skulle troligen inte hjälpa att flytta heller för han hade en fantastisk förmåga att hitta mig var jag än var så jag funderade lite på att ta in på hotellet under ett annat namn. Det skulle säkert inte hjälpa det heller någon längre stund men det kanske skulle kunna låta mig få lite lugn och ro några dagar i alla fall. Jaha, det var den semestern det.

Ser ni fasaner så undvik att stanna - man vet aldrig om Fredag har utsträckt jakten även till andra områden. Bara ett tips i all välmening.

Hoppas ni får en trevlig helg!

Tusses äventyr: Grannens katt

Igår såg jag husse göra något som såg lite tokigt ut: han spottade tre gånger och rusade in efter havssaltet. Det där saltet är dyrt har jag hört matte säga och att husse sen bara tar av saltet och kastar det över sin ena axel samtidigt som han säger tvi, tvi och tvi verkar lite bortkastade pengar tycker jag. Det hände sig att husse hade varit iväg med soporna och då hade grannens svarta katt sprungit över vägen och då släppte husse soporna och sprang hem igen. Med mig i kopplet såklart.

Ibland kan minsann husse vara ganska snabb och just den här gången var husse mycket snabbare än jag. Det var ju knappt jag hann lukta i dikena på vägen tillbaka, men jag kunde bromsa husse lite grand i alla fall. Matte brukar skoja med husse om att han är så vidskeplig och måste hålla på sådär varje gång han ser en svart katt springa över vägen. Till saken hör att grannen har en svart katt och den brukar springa runt vårt hus också och då brukar jag tala om för katten att den ska gå hem igen, husse och matte tycker att jag skäller för mycket men det måste jag ju göra för katten verkar höra ganska dåligt och går inte hem alls lika fort som jag tycker att den ska göra. Istället brukar den sätta sig ner utanför fönstret och tvätta sig riktigt nonchalant och liksom bara retas. Jag tycker inte om katter alls för de är så otäcka med sina klor.

Ibland när jag kommer ut för att gå på toa så sitter katten på lagom avstånd och bara kikar på mig och vet att jag inte kommer så långt när jag har kopplet på mig. Då tvättar den sig också och retas jättemycket men häromdagen då jag inte riktigt hann bli kopplad innan husse öppnade dörren så var jag först ut. Husse kom tvåa och sprang efter mig mot katten samtidigt som han spottade och fräste och skrek tvi, tvi och tvi som vanligt. Jag hann nästan ikapp katten innan den smet upp i ett träd och satte sig på en gren och tittade på mig nästan lite medlidsamt och som om den tyckte lite synd om mig. Jag tror att om bara husse eller matte lät bli att klippa mina klor så skulle jag klättra upp efter katten och då skulle den få se på grejer och vad en hund kan göra med en katt på nära håll. Förutom att akta sig för de vassa klorna såklart för de är ganska otäcka faktiskt och det kan göra ganska ont länge.

Som vanligt när jag kikade ut genom fönstret så satt kattskrället där och tittade på mig med sin lite ledsna blick. Undrar om den bara vill leka kanske? Jag får kolla det nästa gång när jag är lite snabb ut genom dörren. Tur att inte husse var här nu förresten för matte har sagt åt honom att låta bli saltet för att maten inte smakar så bra utan salt. Undrar hur mycket salt det ligger runt vårt hus nu, jag tyckte att gräset hade blivit lite brunare närmast huset. Jag håller med matte, saltet är för dyrt för att slösa på en katt och dessutom så verkar det inte hjälpa heller. Katten är kvar och husse går och fräser och muttrar något om att kattägare kan minsann hålla sina katter hemma och inte runt vårt hus. Han tycker om grannarna ändå men katten har han lite svårare för. Jag tror han är psykiskt allergisk mot katter, alltså att han inte tål dem men inte så han får utslag utan mer att han får utbrott av dem.

Nu satt alltså katten utanför mitt fönster igen och tittade in på mig och då kanske jag råkade peta till fönstret lite bakom blomkrukan så fönstret öppnades och blomkrukan verkade vilja ut den också. Luften har varit lite torr inne så jag förstod varför och i och med att det varit husses uppgift att vattna den blomman så förstod jag ändå mer varför den ville ut. I vilket fall som helst så var ju fönstret öppet nu och där satt jag innanför och funderade på om jag inte borde hoppa ut genom fönstret och prata lite med katten en stund för att kolla varför den såg så ledsen ut. Jag hade knappt funderat färdigt så satt katten i mitt fönster och försvann som en blixt in genom köket och ut i vardagsrummet. Jag följde nog efter den lite och förklarade att den inte skulle vara här inne för att husse var allergisk. Katten ville inte riktigt lyssna så jag var tvungen att höja rösten lite och då kom minsann både husse och matte farande och skulle prata med katten också. Det brydde sig katten inte om utan hoppade upp ovanpå bokhyllan som husse redan förra sommaren skulle ha skruvat fast i väggen. Det hade han inte gjort alls. Så nu välte hela bokhyllan med böcker och mina finaste priser ner mot golvet med en faslig fart. Under bokhyllan stod husse och försökte hålla emot och bakom stod matte och bara skrek något om att den där skulle ha varit fastskruvad va?

Katten försvann ut igen och stack ut genom det öppna fönstret och satte sig på gräsmattan igen och tittade medlidsamt på mig och tvättade sig såklart också. Tänk att en katt kunde ställa till så mycket oreda bland mina priser på sådär kort tid, och inte hann vi prata heller för att matte och husse störde. Dessutom så stängde matte fönstret med en smäll och en suck efter att ha plockat upp blomkrukan också. Sen ställde hon undan saltet och gömde det i skåpet ovanför kylen. Där hittar husse det aldrig.

Hoppas ni har en kattfri dag alla hundkompisar! Vi hörs igen!

Hälsningar Tusse

Tusse's sommarlov

Vaknade jättetidigt idag, alldeles först faktiskt och var tvungen att peta lite på husse så han vaknade någon gång. Det tog en bra stund innan han förstod att det var morgon men han gav upp till slut. Morgonrastningen var ungefär som vanligt en lite sömndrucken promenad till soptunnan där jag pliktskyldigt gjorde det jag skulle göra så husse fick gå hem igen.

Den här dagen skulle husse ha semester så jag bävade lite för vad han skulle hitta på, ville verkligen inte gå långa promenader för jag vill också vara ledig ibland. Det här var en sån dag då jag ville vara ledig och bara äta hundgodis och ligga i soffan hela dagen. Som tur var så verkade husse vara inne på samma linje för det första husse gjorde efter promenaden var att gå och hämta en kopp kaffe och sätta sig på balkongen en stund. Som vanligt så låg jag vid husses fötter och ibland undrar jag varför. Husse hade inte tvättat fötterna på ett tag kändes det som så jag försökte tala om det genom att vända rumpan till. Husse förstod verkligen inte utan försökte lite förstrött klia mig på ryggen med sina fötter. Då gick jag därifrån och lämnade en förvånad husse efter mig. Han skulle bara veta hur det luktade ibland. Då skulle han också gå därifrån.

Efter kaffet så verkade det som att det inte skulle göras så mycket den här dagen i alla fall för nu styrde husse stegen mot hängmattan med en bok i handen. Det kändes ganska bra att han var utomhus i alla fall. Hängmattan är lite lurig för den kan anfalla och kasta ur mig hur lätt som helst och när man minst anar det men husse verkar kunna ligga där hur länge som helst om det inte blir för varmt alltså. För då stönar han och tycker att det är alldeles för svettigt att ligga där och går till skuggan istället.  Jag håller med honom, ibland kan det bli alldeles för varmt och då är skuggan mycket bättre. Nu hade vi ju inte hunnit så långt än utan vi hade precis kommit fram till hängmattan och husse la sig ner lite försiktigt, nästan som att han inte ville reta upp den lömska hängmattan utan försökte vara snäll mot den. Det gick bra ända tills jag skulle göra honom sällskap. Jag tror att jag inte var tillräckligt snäll mot hängmattan för plötsligt så låg vi båda på marken och husse skrattade så han tjöt. Undrar varför egentligen, kanske var det för att han ville ligga där på marken tillsammans med mig så jag kunde bli kliad på lite närmare håll än bara med en tankspridd hand lite då och då. När det händer så försöker jag alltid tala om för husse att jag vill bli kliad lite mer koncentrerat och det brukar fungera en liten stund i alla fall.

Tillsammans låg vi nu där på marken, husse och jag, med bok och hängmattan som fnissade lite åt oss där vi låg i gräset. Kliandet fungerade en liten stund i alla fall så jag var nöjd då jag gick till skuggan istället, precis bredvid en slang som såg lite lömsk ut. Jag provade att bita lite i den och låtsades att det var en orm och oj vad den fräste åt mig och husse. Husse blev ganska irriterad och boken också för den blev så arg så den blev alldeles bucklig av ormen. Sen började husse skratta och ville leka med ormen och låta den spruta vatten på mig. Då gick jag därifrån och hoppades att husses semester skulle bli ganska kort. För såhär kunde vi inte ha det. Visserligen så är det kul när husse är hemma hela dagen men gränsen för mig går när han vill spruta vatten på mig - då kan han åka tillbaka till jobbet så jag får ha soffan ifred istället. Hängmattan låter jag bli i fortsättningen också.

Tusse på andjakt!

Det började redan tidigt på morgonen, alldeles för tidigt faktiskt. Jag hörde ett pipande ljud utomhus och var bara tvungen att säga till husse på skarpen att det var ett nytt ljud utomhus som han borde kolla upp. Tänk om det var inbrottstjuvar som pep som distraherande ljud. Jag säger bara tänk om det var så?
Men husse tyckte inte det verkade så märkvärdigt alls utan han bara hyssjade åt mig och sa åt mig att gå och lägga mig igen. Klockan verkade vara jättemycket för det var redan ganska varmt ute.

Till slut så gav husse upp och vi gick upp för att titta på varifrån ljudet kom och till min glädje var det inga inbrottstjuvar utan en hel flock med läckra andungar som vaggade fram över min gräsmatta. Jag försökte förklara för husse att jag anmälde mig frivilligt att gå ut och be dem flytta sig till grannarnas gräsmatta istället men husse tyckte att det var en dålig idé och sa att vi nog skulle gå och lägga oss igen istället. Husses ögon såg sådär trötta ut och han var alldeles kuddskrynklig i hela ansiktet. Vet han inte att det är bättre med päls i ansiktet så skrynklorna inte syns?

Husse stretade och försökte få med mig in i sovrummet igen men jag valde att stanna kvar i uterummet en stund för att hålla koll på andungarna så de inte försökte komma för nära mitt hus. Det verkade som att de inte riktigt förstod vad jag menade när jag skällde när jag tyckte de kom för nära så jag var bara tvungen nu. Husse hade som tur var glömt att skjuta till dörren ordentligt till uterummet så det räckte med bara en liten puff så kunde jag knuffa upp dörren och med värdiga steg, tyckte jag själv i alla fall, gick jag emot hela flocken. De verkade tycka att jag såg ganska farlig ut så då skingrades allihop vilt pipande åt alla håll. Jag försökte verkligen att tala snällt till dem men de verkade ha en massa fjädrar i öronen så de hörde mig nog inte, inte ens när jag försökte tala till dem med lite högre röst.

Nu hade husse kommit ner från sovrummet igen också för att hjälpa till lite men jag tyckte det var bättre att han försökte från sitt håll och jag från mitt så jag struntade lite grand i att lyssna på honom där jag sprang efter allihop som nu verkade vara på väg mot min egen fågeldamm. De hade samlats i ett långt streck och försvann ilsket pipande ner i dammen och jag råkade kanske följa efter dem lite. Bara lite, blöt kanske jag blev över hela kroppen och luktade gjorde jag tydligen också för när lillhusse som också vaknat och funderat vad det var liv utomhus kom stövlande genom gräset och tog mig faktiskt lite oömt i nackskinnet och förklarade att jag skulle låta änderna vara ifred.

Lillhusse släpade mig nästan genom gräset mot husse som stod paralyserad och bara ropade kom, kom hit osv med olika hög röst. Han ska väl vara glad över att jag faktiskt jagade bort allihop från tomten så han kunde sova en stund till men det verkade inte vara så han tänkte utan lillhusse lämnade över mig ganska hårdhänt faktiskt till husse som ganska snart förstod att det var duschen som gällde. Så snart var jag inföst i duschen med det där nya illaluktande schampot som matte köpt, alltså jag tyckte inte jag luktade så illa innan schamponeringen som efteråt då jag luktade som de där katterna jag sett på en utställning en gång. Stora fluffiga vita saker som luktade som matte gör när hon ska på fest. Hur jag vet att hon ska på fest? Jo, för då får jag massor av godis och mycket klappande och sen säger matte de där konstiga och jobbiga orden:

- Jag är snart hemma igen, säger hon alltid men sen dröjer det jättelänge innan hon kommer tillbaka igen och ska klappa mig och kramas och prata människovalpspråk som är det värsta jag vet.

Nu tillbaka till duschen där jag fått det förhatliga schampot ingnuggat över hela kroppen. Äckligt luktade det faktiskt nu också. Jag kanske råkade hämnas lite på husse genom att ruska av mig flera gånger innan han torkat mig med handduken. Husse svor lite då och såg lite arg ut men det fick jag ur honom genom att ge honom en stor blöt kram så han skrattade istället.

Sen skulle husse prata allvar med mig om änderna och att jag minsann inte fick röra dem alls i fortsättningen. Hörde jag det minsta pip ute så skulle jag inte bry mig om det så husse fick lite lugn och ro på morgnarna. Jag hörde väldigt tydligt vad husse sa och tänkte såklart göra som han sa. Jag skulle i vilket fall som helst inte jaga dem mer idag för någon mer schamponering ville jag inte ha. Imorgon kanske de kommer tillbaka och då kanske jag kan jaga dem lite försiktigt så inte husse märker det alls.

Han kommer att bli jätteglad om jag får tyst på dem innan han vaknar tror jag.

They say that curiosity killed the cat

They say that curiosity killed the cat but no one, as far as I know, has tried to figure out if curiosity saved the cat in earlier stages. Why? Since science is trying to find out just about everything about everything I am a bit curious why they haven't come up with a study that shows that just because cats are curious they somehow manage to survive until the curiosity backfires.

Please scientists do this study as I am quite curious myself...

Fredag 2013-05-03

Vaknade av ett infernaliskt spikande, på mitt garage visade det sig när jag tittade efter. Jag har sån tur att jag har gardiner för fönstren mot garaget så jag behöver ju knappt synas när jag kikar. Nu ska ni ju inte tro att jag kunde kika osedd i alla fall för utanför fönstret stod såklart Fredag med hammaren i högsta hugg. Ett enda stort flin var det jag såg när jag kunde slita blicken från Fredags hotfulla hållande i hammaren. Tänk att han alltid kunde se så glad och lycklig ut oavsett vad han höll på med och oavsett vad han råkar ut för. Jag kunde ju inte gärna stå där i fönstret och se fånig ut så jag gick ut för att titta närmare på vad han nu höll på med.

Ovanför garaget satt nu en jättestor skylt, handtextad såklart, med texten:

"Fredags och Myra:s auktoriserade VVS och bilmekaniker"

Med betydligt mindre text stod det u p a. Faktiskt väldigt liten stil när jag tänkte efter och förstod innebörden. Utan personligt ansvar. Bra ide, det stämde väl in på de flesta verkstäder egentligen även om de inte var lika tydliga med det budskapet.

Jag pekade förstummad på skylten och frågade Fredag hur han tänkt nu, i mitt garage?

- Du använder det ju inte för tillfället.

Gymverksamheten och däckhotellsverksamheten hade som tur var avstannat i ett tidigt sked och det tog mig ungefär en vecka att röja upp efter varje verksamhet så jag såg framför mig ännu en veckas jobb när Fredag hade tröttnat igen.

- Hur länge ska du hålla på den här gången då, sa jag lite nedlåtande.
- Det här kommer jag att hålla på med fram till pensionen, sa Fredag och log ändå bredare.
- Jag är nog inte så förtjust i den tanken alls och heller.
- Du är alltid så petig med detaljer, kan du på något sätt erkänna för mig att du använder garaget till något vettigt?
- Jag kanske vill ställa bilen där någon gång ibland när det finns plats, sa jag syrligt.
- Då kan vi bara tömma ur garaget en stund så kan du få stå där lite, fast inte gratis.
- Vi måste ju dra in pengar och om du har din bil där så kan jag ju inte jobba.
- Du har inte funderat på att vara någon annanstans än i mitt garage?
- Nä, det skulle bli för dyrt.

Det dröjde inte länge innan den första kunden kom. Jag satt i köket och tittade när en gammal Volvo Amazon kom inkörande på min garageuppfart. En gammal farbror klev ur och Fredag följde med när farbrorn pekade och verkade förklara vad som var fel.

Nu kunde jag inte hålla mig längre utan smygöppnade fönstret för att lyssna på vad de pratade om och jag kunde till min förfäran höra Fredag säga att ingenting var något problem utan det kunde hans medhjälpare Myra ta hand om.

Farbrorn fick skjuts därifrån av en ytterligare bil som kommit smygande längs gatan. Jag var nu tvungen att gå ut för att lyssna och titta lite på Fredags verksamhet.

- Vad ville farbrorn?
- Han ville att jag skulle fixa hans bil lite. Så jag sa att det kommer att bli dyrt, cirka 14000:-, men det tyckte han inte var så farligt att få all rost fixad och motorn genomgången. Blir klar imorgon sa jag också och då blev farbrorn jätteglad. Så nu måste jag sätta igång med den här bilen.

In på gården kom nu Fredags alla kamrater med allehanda delar som de tydligen redan varit förberedda med för här kom skärmar, svetsar och stora lådor med verktyg och annat som behövdes.
Dessutom så blev det nu rätt trångt på gården med alla människor och alla verktyg men jag hann knappt tänka tanken förrän kompressorer och svetsar startades upp med en hiskelig fart.

Amazonen plockades ner i smådelar och delar byttes ut och det svetsades friskt överallt. Det såg faktiskt ut som att de skulle hinna i den här takten så jag gick in och drack mitt morgonkaffe istället. Då hörde jag en rejäl smäll ute vid garaget och jag sprang och tittade. Skylten hade fallit ner över taket på Amazonen och gjort ett mycket snyggt veck rakt över taket. Fredag ruskade på huvudet och tittade på eländet och gick sen in i garaget där han hämtade en hink med spackel och började kladda ner hela taket med spackel. Snyggt blev det ju inte men taket hade till slut den ursprungliga linjen igen och jag tordes inte tänka på hur det såg ut inne i bilen. Som tur var hade ju farbrorn varit en smula kortväxt så han skulle troligen inte behöva huka sig i vilket fall som helst.

Jag förstod nu vartåt det lutade och jag gick in igen och ville inte se eländet. Framför allt ville jag inte se när farbrorn kom och hämtade bilen dagen efter. Det kändes som att det skulle bli en tråkig historia.

Jag var ändå tvungen att beundra Fredag för hans påhittighet men en sak som jag funderat över när jag läste skylten var vem den där Myra var. Jag var tvungen att gå ut och fråga Fredag.

- Vem är den där Myra som står på skylten sa jag och pekade.
- Myra, fnissade Fredag. Det är den där sa han och pekade han också på en liten glasburk längst in i garaget. Jag tyckte det såg bra ut på skylten och de som läser den tror att vi har jämlikhet här på verkstande. Myra är ett tjejnamn för du har väl aldrig hört en kille kallas för Myra va?
- Men, hur tänkte du nu?
- Myra har jag för att skylla på om det går lite snett med något jobb. Då kan jag alltid skylla på Myra och låtsas som att jag verkligen försökt få henne att ta reson. Jag har provat den här metoden förut och ingen vill skälla på en tjej på det sättet så jag tänkte klara mig såhär.

Jag var tvungen att fråga en sak till:
- Auktoriserad VVS - vad menar du med det? Du kan väl inget om rör och VVS?
- Nä, men det såg också bra ut på skylten och jag kan ju säga att det är Myra som sköter rören också va?

Nu var jag tvungen att sucka djupt, ruska på huvudet och peka en smula i tinningen med en vridande rörelse så att Fredag verkligen skulle förstå hur dumt jag tyckte det var.

Jag packade en väska och trixade ut min bil ur röran och gasade friskt iväg längs gatan. Jag hade ändrat mig, jag ville inte längre se och höra när farbrorn kom och hämtade sin älskade Amazon. Jag ville bara så långt bort som möjligt nu istället.

Tusse firar Valborg (avsnitt 14)

Det var tydligen en alldeles speciell dag idag. Både husse och matte var på ett alldeles strålande humör redan när jag var tvungen att gå ut för morgonrastningen tydligen. Varken husse eller matte vet att jag hellre ligger kvar en stund när de gått upp. Bästa stunden är när de går ner för att göra frukost då jag kan försiktigt smyga upp i sängens värme en stund. De verkar tro att så fort de ätit sen så måste jag gå ut. Det behöver jag inte alls. Jag kan hålla mig ganska länge faktiskt.

Både husse och matte gnolade på konstiga sånger så fort de gick upp, det var något om hur hela Uppland står i plågor eller vad de nu sjöng för något. Sjöng och sjöng förresten, det lät lite i alla fall.

Väl efter frukosten så kom de upp igen och bannade mig för att jag låg i sängen. Jag har tränat på att se skamsen ut så det funkade även idag (och alla andra dagar också). Jag vet ju att de bara är avundsjuka på att jag får ligga kvar och gräva ner mig i fluffiga duntäcken och mysiga kuddar.

Den vanliga lite hastiga "innan-jobbet"-rastningen tog som vanligt inte lång tid och sen verkade det som att varken husse eller matte skulle till jobbet alls den här dagen. De bara luras hela tiden. Nädå, nu skulle det schamponeras i badkaret som jag tycker rätt illa om. Dessutom så luktar jag illa efteråt, de har köpt något lödder som luktar som såna där blommor som är perfekta att kissa på om man inte går för nära för då sticks det.

Jag ruskade av mig ordentligt och lyckades pricka både spegel och fönster med vatten så jag kände mig ändå ganska nöjd efteråt om det inte varit för lukten. Sen började det riktigt jobbiga, kloklippning, borstning och allmän pillande som jag inte tycker om heller. Har jag tur så blir jag utsläppt i hundgården efteråt och kan rulla mig i min speciella sand och grushög så jag får bort lukten men den här dagen var verkligen annorlunda för så fort de hade pillat färdigt med mig så skulle vi iväg med bilen. Tänk att man aldrig kan få lite lugn och ro i det här huset?

Som tur var så var det ingen längre tur vi skulle åka så vi var snart hemma igen med kassar som luktade väldigt gott, jag tror det var något kött som doftade ljuvligt så jag förstod att det skulle grillas idag också. De brukar grilla jämt när de är lediga och den här dagen såg mer och mer ut som en ledig dag så då skulle det grillas. Då brukar husse ta en öl när han grillar och gör allt det där enkla som att vända på köttet på grillen medan matte brukar få slava och göra allt annat i köket medan hon suckar och stönar och säkert också hade velat ta en öl istället vid grillen. Ölen håller husse hårt i och låter inte matte få smaka alls annat än om han får den där konstiga blicken då matte minsann också kan få en öl.

Dagen gick sen i lugn och ro tills det var grillat och klart då alla skulle äta för att sen naturligtvis åka bil igen. Som tur var hade inte matte fått någon öl den här dagen så matte fick köra. Det brukar vara mycket lugnare i bilen när matte kör och det var lika perfekt den här gången. Undrar varför matte är så duktig på att köra bil? Det är mjukare och inte lika stressigt när hon kör så husse får gärna fortsätta dricka öl så matte kan köra istället. Jag kräktes inte en enda gång den här gången heller.

Väl framme efter ännu en kortare biltur så skulle vi gå på promenad också, mycket märklig dag det här. Vi skulle inte så långt utan bara till något ställe där de verkade elda mycket och massor av folk som stod runt elden och sjöng på samma visor som matte och husse gnolat på vid frukosten. Jag hörde nu att de inte sjöng plågor utan lågor. Illa lät det i alla fall. Det var väldigt roligt att se alla människors ansikten som var alldeles illröda i ansiktet och med stora gapande munnar mitt i ansiktet som lät hela tiden. En liten grupp av människor sjöng högst av alla framför en vilt viftande tant som verkade tala om hur de skulle sjunga. Undrar om hon inte kunde tecknet för TYST! De störde mig där jag snokade på marken efter tappade korvar och annat godis som småbarnen hade tappat. Det fanns såna där små där också såklart men de flesta av dem sjöng inte alls utan mer skrek ibland. Då visade jag tänderna och morrade lite när de kom för nära. Det hjälpte inte ett dugg utan då skrek de bara mer och deras hussar och mattar tittade ilsket på mig, som om jag hade gjort något. Som tur var så tappade nästan alltid barnen det de hade i händerna så jag kunde i lugn och ro äta upp allehanda godsaker när de gått sin väg. Tyvärr så blev jag nog lite dålig av alla smakerna för när vi åkte hem sen så åkte det mesta ut igen trots att det var matte som körde.

Husse och matte såg ändå ganska nöjda ut när vi kom hem för de satte sig direkt i soffan för att titta på ändå fler eldar på tvn och nu fick minsann matte lite vin också och då visste jag att vi inte skulle åka något mer idag som tur var så jag gick ut i köket och kikade om det fanns något för mig att äta i kylskåpet. Tack förresten till de som gjort kylskåpet med en perfekt utformad tassplatta att trycka på så jag inte behöver lirka in klorna längre för att få upp dörren. Köttbullar är gott när man är hungrig!

Hoppas ni får en fin Valborgsmässoafton (jodå matte berättade vad det hette) och att ni slipper åka bil så mycket idag och ett litet tips låt bli de där grejerna med mycket kryddor på och som är platta och verkar vara av potatis. De är inte bra alls.

Hälsningar Tusse

En tur på motorcykel

Efter att ha beslutat mig för en liten sväng på motorcykel där målet inte var viktigt så påbörjades processen med att göra allting i ordning. Det var en påklädnadsprocedur med ryggskydd, tvätta hjälmens visir sen förra gångens provkarta av insekter. Märkligt att innanmätet av de flesta insekter är gult förresten. Vanligt vatten och hushållspapper brukar vara det som fungerar bäst, att blöta ner visiret och sen gnugga bort allt dött från synfältet är en bra grej att göra innan det är dags att åka.

Alla kläder återfanns ungefär där de lades efter förra turen och det gick relativt fort att klä på sig. Eftersom timmen var tidig så var det bara hundarna som var vakna och tittade förvånat på mig där jag höll på att administrera hela turen genom klädval osv.

Tyst smyger jag fullt påklädd ut genom dörren och tar mig till garaget där min trogna följeslagare står ivrigt och nästan stampar för att få komma ut en sväng. Klappar sadeln och tvättar rent strålkastaren innan nyckeln vrids om och ett dovt muller hörs i hela kroppen. Baxar ut hojen ur garaget och känner redan hur det pirrar i hela kroppen efter att få sträcka ut däcken på den nysopade asfalten som sveper in mig i en längtan efter horisonten.

Stänger till garaget och kör försiktigt ut genom grindarna och ser hur solen sakta kliver upp bakom skogen. Lite nyvaket och det känns nästan som att solen gnuggar tröttheten ur ögonen för att lysa upp vägen åt mig.

Tar det lite försiktigt i början för att riktigt känna mig bekväm och ett med hojen. Det ligger en del grus i kurvorna som gör att hastigheten inte är så hög i början utan det sker en försiktig hastighetsökning vartefter som vi blir varma tillsammans. Det är märkligt hur många intryck man hinner få på en hojtur så här tidigt på morgonen innan resten av världen verkar ha vaknat. Hur gräset sträcker på sig, hur blommorna längs vägkanten också rätar upp sig och slår ut sina kronblad för att omfamna världen. Hur lukten av de nyligen utsläppta kor och kalvar tycks kanta vägen och fylla visiret med vårens alla dofter. Hur dofterna blandas med motorcykelns sång och mjuka brummande. En boxermotor är nog det bästa sättet att möta vår och sommar tillsammans med.

Längs vägen ser jag några nyvakna bönder som är ute och startar upp maskinparken, undrar om de känner samma sak som jag att nu är våren här och det är dags att starta upp hjärtat och låta kroppen omfamna sommaren så småningom?

Sänker farten i kurvorna och känner gruset knastra och skänker en tacksamhetens tanke till Vägverk, Trafikverk med flera som låter mig uppleva det här. En känsla av fullkomlig frihet kantad av grus.
Hur känslan av att bli ett med hojen och veta att närhelst jag önskar kan jag stanna och ta en kopp kaffe och en korvsmörgås vid vägkanten utan att behöva störas av ett måste att vara på en viss plats vid en viss tid. Det är frihet på hjul i komprimerat format. Det behövs inte så mycket för att känna en viss köpt frihet och smaken av korvsmörgås är aldrig så god som i en skogsbacke med håret lite lagom tillkrånglat av ett visir och hjälm.

Tittar på harar och rådjur som förtjust och lite vårystert skuttar omkring där i skogsbacken. De kikar lite nyfiket på mig där jag sitter som en rymdmänniska i mitt goretexställ. Jag kikar tillbaka och ler lite för mig själv och tänker än en gång vilken tur jag har som får uppleva den här känslan. Utan att känna fartens tjusning eller hetsande kring en jakt på mysiga kurvor utan bara en färd utan mål med korvsmörgås och en god kopp kaffe ur en gammal sliten termos.

Turen går vidare och upplevelsen är större än livet såhär tidigt på säsongen innan hojtristessen slagit till och hojåkningen blivit till viss del en tristess den också. Hittar en trevlig grusväg och känner hur farten trissas upp en smula och granar och tallar susar förbi i allt snabbare takt, i fullkomligt samklang med mitt hjärtas puls. En symfonisk likhet infinner sig och musiken i min kropp samlas ihop till en symfoni i glädjens dur.

Vederkvickt och på ett alldeles strålande humör svänger jag så in på gården och sitter en stund i garaget och bara lyssnar på motorns tickande och hör hur dalen vaknar till liv och hur ljuden återvänder och ekar över åkrarna.

Sakta går jag så tillbaka in i huset och klär av mig alla motorcykelkläder och anfalls av hundar och en förvånad familj som ser hur jag lite rufsigt ser nöjd ut.

Dagen kunde inte börja bättre än såhär och det är såhär livet ska vara när det är som bäst.

Vetenskapens världs påverkan

Satt och slötittade på ett program från Vetenskapens världs redaktion häromkvällen. Det är märkligt hur lättpåverkad man kan bli. Programmet handlade om att det skulle räcka med att fasta 2 dagar per vecka och då max 600 kcal för en man och 500 kcal för en kvinna.

Bäst att tillägga redan här på amerikanskt maner att jag uppmanar er INTE att prova detta utan att rådgöra med er läkare först.

Jag blev i vilket fall som helst entusiastisk då metoden förutom att skapa fler hjärnceller under fastedagarna utan också lovade (åtminstone reportern) att gå ner 6 kilo på 5 veckor. Dessutom så fanns det inga som helst restriktioner de övriga dagarna. Lat som jag är så tyckte jag att det här verkade vara en bra metod så jag har nu provat 3 dagar, 1 dag i förra veckan och två dagar den här veckan. Det är märkligt vad man kan drömma om pommes frites och fläskkotletter när man fastar men här ska för en gångs skulle visas på ett visst mått av karaktär och det innebär inte att jag 00.01 smäller i mig en BigMac och co utan faktiskt håller ut ända till morgonen. Det är ändå ganska enkelt att kika på förpackningar nuförtiden för där står ju alltid kaloriinnehållet så de dagar jag fastar börjar jag med en smörgås med hårdkokt ägg och sen blir det en soppa till lunch och kanske lite müsli på kvällen. Sen kan jag drömma om pommes frites ;-)

Ännu har det inte märkts något på vågen och inte heller min ständigt avtagande intelligens heller men jag hoppas på bättre tider både när det gäller vågen och mina hjärnceller.

Det som verkade vara så fiffigt och faktiskt vetenskapligt bevisats är att under fastedagarna så går kroppen in i någon sorts serviceläge och låter hela klabbet återhämta sig under dessa dagar. Klart intressant program faktiskt och när man kunde påvisa kraftiga förbättringar så var jag såld. Allt beroende på en bristande karaktär och lathet.

Det roliga med den här metoden är ju att man faktiskt tänker på vad man äter även under icke-fastedagarna och det är väl troligen där som viktminskningen dyker upp skulle jag tro. Programmet intervjuade några personer också som inte hade ett uns fett på kroppen och dit har jag ju en bit även om jag inte strävar dit alls. Det vore roligt bara att kunna se fötterna utan att behöva luta sig framåt. Dessutom så finns ju numera risken att man trillar omkull också och då gör det garanterat ont.

Som sagt än har jag bara fastat 3 dagar och kan inte direkt säga att det hjälper på varken det ena eller andra planet men jag har förhoppningar.

På återhörande och om ni vill titta på programmet själva så finns det på SVT Play.

Fredag (fast det bara är torsdag) 2013-03-28

Öl!

Var det första jag hörde när jag öppnade dörren. Det hade knackat ihärdigt en längre stund så jag kände mig till slut tvungen att gå och öppna.

Utanför dörren stod Fredag klädd som en påskkärring med kvast och allt, dock hade han sin mc-väst på sig för att skrämma folk med troligen. Jag hade aldrig sett hans märke på ryggen förut men nu fick jag möjligheten att läsa ordentligt.

Blueridge bikers from HELL
(And Inkasso) med mindre text.

Jag ruskade på huvudet åt Fredag och konstaterade att han var som vanligt ungefär. Det hade varit lugnt i grannskapet ett tag beroende på att Fredag och hans kompisar hade varit utomlands ett tag. Så hette det i alla fall och på en direkt förfrågan så menade Fredag att de förberedde en utlandslansering av sina inkassotjänster så det var nödvändigt att åka till Thailand och marknadsföra sig lite. Med betoning på lite.

Nu blev Fredag lite mer ihärdig i sitt framhärdande om öl och pekade menande på sin korg där det stod:

Starköl till höger och folköl kan ni behålla!

Det var ju svårt att inte förstå hans uppmaning så jag gick till köket för att hämta några öl till den stackarn. Tyvärr följde han med mig till köket och hann se innehållet och innan jag förstod vad som hänt så hade samtliga hårdkokta ägg landat i hans korg och alla öl försvann ner i korgen. Först då insåg Fredag att hans korg inte skulle räcka till allt han ville ta med sig så korgen ställdes in i kylen. Istället tog han en kasse och fyllde den med all min påskmat. Tyvärr hittade han min Skåne också som jag försökt gömma bakom potatis och grönsaker. Med min påskölback under armen och en välfylld kasse försvann han ut genom dörren med ett glatt Glad Påsk.

Hans kamrater flockades runt honom vid grinden och det hördes många knäppanden från ölburkar. Kul att kunna glädja honom såhär inför påsk. Även om min påsk nu skulle bli rätt mager och nykter så var det trots allt roligt att kunna glädja honom och hans kamrater med lite mat.

Undrar hur Fredags påsk skulle blivit annars? Vem skulle han ha våldgästat istället? Kanske det är Fredag som ringer på din dörr snart och frågar sin standardfråga om: Ge oss ÖL nu!

Hoppas ni får en Glad Påsk!

Persongalleri Körskolestraffet

Persongalleri Körskolestraffet:

Per-Anders Gustavsson, 46, körskoledirektör

Ingen fru sen några år tillbaka, viril enligt egen utsago. Tack Viagra! Inget samförstånd med myndigheter alls. Horn i sidan till Disponent Albihn Melin. Inga barn.  Inga skrupler alls när det gäller kvinnor. Ett självhävdelsebehov på det manliga planet utan dess like.

Sven Persson, 47, bilhandlare

Fru men betuttad i P-A:s receptionist, Rebecka Johansson. I likhet med Per-Anders osams med myndigheterna horn i sidan till Disponent Albihn. Gift, ett barn dotter, 19 år

Disponent Albihn Melin, 48

Kommer från en lite finare släkt, akademikerfamilj, lite former än andra. Snodde en tjej i ungdomen från P-A och Sven på en dans och har för den händelsen alltid stått på de bådas svarta lista. Riskerar hämnd. Tycker inte om fackliga företeelser alls, bara ett hinder för fri företagsamhet. Gift, 3 välartade barn, 16, 21 och 22 samtliga söner. Ingen av dem vill ta över bruket.

Överläkare Gunnar Oscarsson, 54

Storhetsvansinne, irriterade på Socialstyrelsen i största allmänhet. Trött på sitt jobb som överläkare beroende på all administration. Gift 2 barn, 21, 24 båda döttrar.

2

Försäljaren Johan G Carlsson, 38

Frän tycker han själv, kör Porsche och investerar stora pengar i hårgelé för att nå sin eftertraktade look med bakåtslickat hår. Kommer från fattiga förhållanden och vill uppåt till de fina människorna och strävar hårt. Ogift, inga barn som han känner till.

Receptionist Rebecka Johansson, 27

Snygg, smärt och med naturligt stora bröst som Sven fattat tycke för. Rebecka har förstått att Sven har ett gott öga till henne och gör allt för att dra nytta av den situationen. Hon åker ständigt i nyare bilar som Sven tillhandahåller. Ogift men med pojkvän som undrar och är konstant sjukligt svartsjuk.

Lantmätare Anders Johansson. 42

Kartfantast, regelivrare och håller på sitt. Ogift förutom med kartor och inga barn. Allmänt irriterad på människor som inte håller avståndet till Anders gränser. Tillbakadragen och introvert, faiblesse för jordglober och kartor i största allmänhet.

Engelsklärarinna Fiona Mc Dermot, 46

Parant kvinna med barnasinnet kvar, har dock uppenbara problem med högertrafik då härstamningen är engelsk. Brukar dock kunna prata sig ur de flesta situationer. Ogift, tre utflugna barn. En ständig medelpunkt på stadens engelska pubar.

Diversearbetare Nina Andersson, 41

Singel men har inga egna barn. Uppfordrande och med en bestämd uppfattning om att alltid ha rätt. Tyvärr har hon oftast det och är ständigt nöjd över sin förträfflighet. Omgivningen är inte lika nöjd. Har som mål att hitta någon som försörjer henne och drömmen är att bli väktare.

Lagerarbetare Thomas Andersson, 31

Avlägsen släkting till Sven Persson och pojkvän till Rebecka Johansson. Svartsjuk som få och har ett outtömligt kontrollbehov.