Tusse i mörkret - mörkrädd tillsammans med husse

Nu skulle det tydligen ut och kollas om vildsvinen var uppe så det blev fickorna fulla av ficklampor, pannlampor osv så det skulle vara så ljust som möjligt. Jag försökte tala om för husse att det inte var någon bra ide eftersom jag är mörkrädd och inte gillar när det är mörkt ute alls.

Husse såg rätt så nöjd ut när han provade alla lampor och det blev ganska otrevligt med allt ljus. Det verkar inte som att han fattar alls att mina ögon är rätt känsliga för ljus så jag såg ingenting på en lång stund när husse ryckte i kopplet och tyckte att vi skulle gå nu.

Jag stretade emot så gott jag kunde och var duktig och kissade direkt utanför dörren så vi kunde gå in igen men det ville tydligen inte husse. Vi skulle gå vidare och trots allt godis som han hade i fickan, jodå mitt luktsinne är det inget fel på, så ville inte jag gå alls utan bara gå in igen och äta godis och sen få lägga mig i soffan. Den där filten som jag hade hittat var verkligen perfekt och när jag lyckats knöla till den lite så blev den ändå bättre.

Nädå, det skulle gås en sväng, du behöver motion muttrade husse och drog mig i kopplet mot den mörka otäcka skogen. Redan efter några meter så tände husse pannlampan och ficklampan med det otäckt starka skenet och lyste upp allt det otäcka därute. Jag hörde minsann hur det både prasslade och fräste därute i mörkret men lomhörda husse hörde minsann ingenting utan bara nöjt och fnissande lät lampan lysa upp. Granar i mörker kan vara rätt så otäcka och bakom dem kan ju vad som helst gömma sig men husse traskade glatt på utan att tänka på sånt.

Framme vid fågeldammen så stannade husse plötsligt och jag hörde ett dånande i marken och vände tvärt på alla tassarna för att gå hem igen. Husse hade hört något - grattis! Framför oss i mörkret såg jag en hel flock med vildsvin komma springande, det var nog dem husse hört men riktningen var rätt så dåligt eftersom han lyste åt helt fel håll. Jag försökte vara lite ihärdig åt andra hållet men som sagt husse är ju lite lomhörd och ville gå åt det hållet som vildsvinen kom ifrån och det ville verkligen inte jag. Har du sett vilka betar de har de där otäcka varelserna? De kan ju hugga ihjäl en på nolltid och i jämförelse med min soffa och filt så är de väldigt otäcka.

Hur jag än stretade och drog så ville husse verkligen inte gå hemåt igen utan försökte locka mig med lite godis. Gott visserligen men det hjälpte inte, jag försökte kränga av mig kopplet så jag kunde springa hem igen men jag hann inte tyvärr. Husse upptäckte vildsvinen när han lyste åt andra hållet och stämde upp ett tjut av både överraskning och skräck och nu minsann skulle det dras i kopplet fast nu hemåt. Nöjt satte jag upp en väldig fart och husse också. Det guppande ljuset från pannlampan hoppade upp och ner och en mer flåsande husse var det länge sen jag hörde.

När vi väl kom hem, äntligen så stod matte på trappan och undrade vad som stod på?

- Det var nog minst 100 fullvuxna vildsvin i skogen sa husse.
- Nu överdriver du nog, sa matte, och log lite sådär överslätande som vanligt.
- Nej, de verkade dessutom på väg att anfalla oss men Tusse räddade oss som vanligt genom att börja springa hemåt och skälla på dem.
- Tusse är en duktig hund sa matte och undrade lite stilla, varför vi skulle ut och ränna i skogen.

Det var precis det jag också undrade, vad skulle vi ut och göra?
Husse fick ju prova sina lampor men det hade han ju kunnat göra ändå och hemma på gården istället. Nästa gång tänker jag inte följa med alls, jag gömmer mig under min favoritfilt istället och låtsas som att jag sover.

Låt bli att gå ut i skogen när det är mörkt i alla fall med min husse!

Hoppas ni har det bra allihop och kramar från mig där jag ligger under filten i soffan igen!

Hälsningar
Tusse

Ett litet paket Marlboro

I tvåtaktsrök och damm

åkte vi till centrum där alla fanns

vi åkte längs gatan fram

kungar på väg ingenstans

I kiosken köpte vi ett litet paket

Marlboro för vi hade sett reklamen

vi körde sen sakta och sket

i att det luktade sommaren

Uppe på en kulle där ljungen grydde

där låg vi sen och tjuvade och rökte

tills hostan anföll och vi nästan spydde

vi levde livet hela tiden men sökte

frågan om vad som kommer sen i livet

vi var vänner och skulle så alltid förbli

men sen kom det som inte var givet

vi sökte varandra men tappade vi

växte upp och parkerade mopederna

försvann till varsitt håll långt borta

blev offer för vuxenlivet och sederna

och tänkte på sommarkvällarna korta

då vi var kungar i mopedernas tjut

mot centrum längs avenyerna

tills ungdomen försvann och tog slut

då levde vi inte och såg inte vyerna

vi sökte varandra i klassträffarnas sken

men vi såg inte varandra nu när

vi växt ifrån och vuxit upp och drömde igen

om kvällar med mopeder och sånt där

men glömskans makt förtärde

den känslan vi hade då

när vi kände ett värde

i vad som fanns däruppe på

kullen med ett litet paket Marlboro