Förorten där jag bor är byggd i små cirklar med vägar mellan cirklarna. Ett eldorado för mopedburen ungdom för några år sedan då det var ytterst kul, tydligen, att köra med trimmade mopeder så fort som möjligt i cirkel efter cirkel. Tack och lov tog detta ofog slut när ungdomarna växte upp, i sanningens namn och i jämställdhetens tecken så var det både flickor och pojkar som ägnade sig åt detta. Trafiksituationen har varit lugn med undantag för Fredags påhitt med jämna mellanrum men alla påhitt från hans sida hade ju inte inneburit någon risk för traktens barn eller deras föräldrar heller för den delen. Tills i morse.
Jag vaknade som vanligt alldeles för tidigt av skrikande däck och vrålande motorer ute på gatan. I korta stunder av tystnad så hörde jag tyvärr en vilt skrikande och skrattande Fredag så det var ju bara att gå upp och titta vad eländet höll på med den här gången. Hela gatan var fylld av banderoller med reklam för olika däckfirmor, inklusive en handritad som gjorde reklam för Fredags däck. Inte särskilt snygg faktiskt, jag hade lätt gjort en snyggare variant om jag hade velat och det ville jag definitivt inte.
Fredag fick syn på mig genom däcksröken och vinkade glatt med handen som höll i, visade det sig, ett stoppur. Nu kunde jag ju inte gömma mig längre utan gick som vanligt ut i morgonrock (naturligtvis med byxor under vad trodde ni). Närmare Fredag såg jag att hela gatans invånare stod bakom sina häckar och staket och jublade över något. Flera större kameror såg jag också av proffstyp och jag tog några bestämda steg mot Fredag och skulle just fråga vad han höll på med när han bara höll upp stoppurshanden för att hindra mig från att säga något.
- Du får sköta tankningen, sa han och återgick till tidtagningen.
- Vad i hela friden sa du?
- Du får sköta tankningen, sa han och nu en smula irriterat.
- Varför då?
- Jag hinner ju inte ser du väl sa Fredag och hötte med stoppuret mot mig, dunkarna står där! Fredag pekade mot mitt garage där en försvarlig radda med dunkar stod.
- Törs man fråga varför jag ska tanka bilarna som uppenbarligen hellre borde vara någon annanstans än här hos mig en tidig fredagsmorgon?
- Vi har streetrace här, för både motorcyklar och bilar, tillade han stolt. Och 4-hjulingar också förresten och allihop måste ju tanka för annars kan vi ju inte köra.
- Vad är det där för några med kameror hos grannen?
- Det är tv som är här för att filma racen till något program på 5:an. Jag råkade kanske nämna det lite för en kompis som lyckades föra budskapet vidare och igår ringde de och sa att skulle det bli tv så fick det bli idag tidigt på morgonen. Så då blev det så.
- Vad tycker grannarna då, frågade jag?
- De tycker det är jättekul och flera har frågat om de får vara med och prova lite. Andersson där borta har redan börjat putsa sin Volvo för han ska snart köra en sväng han också. Titta förresten på Pettersson också, han har börjat lätta sin bil. Jag tittade mot Pettersson som normalt brukade vara en butter typ i en Opel som nu stod iklädd en smutsig overall och en gammal Caltex-keps och tömde sin bil på allt som verkade onödigt. Säten, reservdäck och allt möjligt löst hamnade på hans gräsmatta i en faslig hög.
- Du är verkligen inte klok men jag måste erkänna att trots allt som du drabbat mina grannar med så har du ändå lyckats med att få med dem på noterna oavsett vad du har hittat på. Jag är faktiskt imponerad erkände jag en smula motvilligt.
- Stå inte här och pladdra nu utan sätt igång att tanka istället. Du vet var dunkarna står. Med sin vanliga svepande hand så lät han mig ännu en gång förstå var dunkarna stod och vad man skulle använda dem till.
Så kom det sig att denna fredag stod jag i morgonrock och med en Castrolkeps på huvudet och tankade grannarnas bilar på min garageuppfart medan tv filmade. Får villigt erkänna att det var en smula absurd situation men snäll som jag är så fann jag mig även i detta, nästan i alla fall. Det var ju ingen ide att skälla på Fredag heller för då kom det bara något ändå värre nästa vecka.
Jag konstaterade att efter det här så kunde jag helt enkelt inte bo kvar. Jag misstänkte att filmen med mig i morgonrock ganska snart skulle hamna på Youtube och få ett antal besökare så det var ju lika bra att dra så fort Fredag lämnat grannskapet.
fredag 23 november 2012
lördag 17 november 2012
Fredag 2012-11-16
Fredagen var lugnare än jag kunde minnas på väldigt länge, ingen väckte mig i svinottan utan jag kunde sova ut som en vanlig människa ända till kl 8 då jag i alla fall var tvungen att gå upp.
Dagen förlöpte som vanligt med en massa jobbrelaterade saker men när kvällen kom så kändes det som vanligt. Något fredagsmys var det ju inte tal om.
När kvällen kom och mörkret började falla över det lugna villasamhället där jag bor så brakade hela helvetet loss på gatan. In på gatan kom en stor fläskig bil med stereon dunkande på högsta volym och efter kom ett större antal motorcyklar, visserligen utan stereo men de hördes i alla fall. Ljuddämpare verkade vara ett tillbehör som var valfritt, dvs inte alls. Med skrikande däck så tvärnitade bilen på min garageuppfart och motorcyklisterna parkerade längs med hela gatan. Det blev äntligen tyst men jag tyckte mer att det blev en olycksbådande tystnad än lugnt. Jag var ju tvungen att gå ut och kolla vad i hela friden det var frågan om och naturligtvis så var det Fredag som anlänt med sina kompisar.
Det var den största bil jag någonsin sett, det var knappt att den fick plats på min lilla ynkliga uppfart och hade Fredags leende varit bredare så hade jag fått flytta häcken.
- Vad är det här sa jag till Fredag med knappt bärande stämma.
- Har kanske köpt en ny bil, svarade Fredag, det var nästan svårt att höra honom eftersom han log så brett att han hade svårt att prata.
- Hur har du haft råd med en sån här? Den måste ju kosta hur mycket som helst, en Slummer I? Den kostar väl nästen en miljon va?
- Nä, inte den här, det var ett demoex och det verkade vara rea på bilfirman när vi kom dit idag. Jag hade ju lite pengar över från däckbytardagen så då tänkte jag att en bil kunde ju vara passande för firman.
- Men, stammade jag, så mycket pengar kan du ju inte ha fått från den dagen?
- Nä, men jag fick rätt bra rabatt faktiskt, svarade Fredag. Mina kompisar var ju med inne hos bilfirman och kikade lite och kanske sparkade på några fler saker än däck därinne så rabatten blev riktigt bra. 100.000:- för bilen med vinterdäck får väl anses vara ett bra pris va?
- 100.000:- som första avbetalning?
- 100.000:- totalt, säljaren verkade jätteglad när vi åkte för han kom ut och vinkade med hela handen när jag åkte därifrån, och mina kompisar också, tillade Fredag.
- Så nu har jag en rejäl bil och fick lite pengar över till öl också sa han och svepte ut med handen mot bakluckan på ett ganska så typiskt Fredagsvis.
Jag gick närmare bilen nu och började kika lite mer på vad Fredag köpt. En fullkomligt groteskt stor bil och vad jag kunde se så var bagageutrymmet väldigt stort, och fullt med öl. Massor av öl.
Jag började nu ana oråd såklart, Fredag och öl var ingen bra kombination och när kombinationen dessutom involverade ett antal mc-burna ynglingar där klädkoden var väst och ansiktsbehåringen tydde på att rakhyvlar eller rakapparater inte var högst på julklappslistan hos någon av dem.
- Ni tänker väl inte ha fest här va hoppas jag, frågade jag Fredag.
- Jo, kanske lite men bara ikväll och bara på baksidan av huset. Vi tänkte spänna upp lite presenningar mellan däckpelare så vi får en bättre festlokal. Det är väl ok va?
Jag var nu mållös som vanligt i konversationen med Fredag och förmådde bara ruska på huvudet. En stor buss stannade på gatan och lyckades precis ta sig fram mellan alla motorcyklarna och ur bussen vällde ett mycket stort antal kvinnor som verkade ha samma typ av uniform som killarna på motorcyklarna med den skillnaden att här var det inte fråga om några västar utan mer åt lila kortkorta kjolar, stora solglasögon och något som med en stor portion vilja kunde betraktas som tröjor eller linnen. Korta var dem i alla fall, tröjorna, både upptill och nedtill så det svällde åt alla håll när de kom närmare.
Jag flydde nu, jag sprang och sprang nerför gatan och mötte polisbil efter polisbil där jag sprang. Andfådd var jag till slut tvungen att stanna i slutet av gatan och synen som jag möttes av var nog för att börja springa igen. Gatan var proppfull av motorcyklar, bussen, bilen och alla dessa människor som tydligen hade på ett gemensamt kommando tagit sig in i bakluckan på bilen där en vilt skrikande Fredag stod och delade ut öl till både västfolket och "för korta tröj"-tjejerna. Jag ville verkligen inte se mer så jag sprang vidare och funderade på om inte tanken på att flytta kunde vänta. Det borde faktiskt funka att bara fly istället och lämna allt bakom mig. Ingen skulle ju vilja köpa mitt hus i alla fall när Fredag satt sin prägel på omgivningen med hans nyvunna kamrater. Troligen så skulle det ju inte ske så många inbrott i grannskapet men det var ju klen tröst.
Hoppas ni får en lugn helg och har ni däck, presenning och en tom garageuppfart så passa er noga!
Trevlig helg på er!
Dagen förlöpte som vanligt med en massa jobbrelaterade saker men när kvällen kom så kändes det som vanligt. Något fredagsmys var det ju inte tal om.
När kvällen kom och mörkret började falla över det lugna villasamhället där jag bor så brakade hela helvetet loss på gatan. In på gatan kom en stor fläskig bil med stereon dunkande på högsta volym och efter kom ett större antal motorcyklar, visserligen utan stereo men de hördes i alla fall. Ljuddämpare verkade vara ett tillbehör som var valfritt, dvs inte alls. Med skrikande däck så tvärnitade bilen på min garageuppfart och motorcyklisterna parkerade längs med hela gatan. Det blev äntligen tyst men jag tyckte mer att det blev en olycksbådande tystnad än lugnt. Jag var ju tvungen att gå ut och kolla vad i hela friden det var frågan om och naturligtvis så var det Fredag som anlänt med sina kompisar.
Det var den största bil jag någonsin sett, det var knappt att den fick plats på min lilla ynkliga uppfart och hade Fredags leende varit bredare så hade jag fått flytta häcken.
- Vad är det här sa jag till Fredag med knappt bärande stämma.
- Har kanske köpt en ny bil, svarade Fredag, det var nästan svårt att höra honom eftersom han log så brett att han hade svårt att prata.
- Hur har du haft råd med en sån här? Den måste ju kosta hur mycket som helst, en Slummer I? Den kostar väl nästen en miljon va?
- Nä, inte den här, det var ett demoex och det verkade vara rea på bilfirman när vi kom dit idag. Jag hade ju lite pengar över från däckbytardagen så då tänkte jag att en bil kunde ju vara passande för firman.
- Men, stammade jag, så mycket pengar kan du ju inte ha fått från den dagen?
- Nä, men jag fick rätt bra rabatt faktiskt, svarade Fredag. Mina kompisar var ju med inne hos bilfirman och kikade lite och kanske sparkade på några fler saker än däck därinne så rabatten blev riktigt bra. 100.000:- för bilen med vinterdäck får väl anses vara ett bra pris va?
- 100.000:- som första avbetalning?
- 100.000:- totalt, säljaren verkade jätteglad när vi åkte för han kom ut och vinkade med hela handen när jag åkte därifrån, och mina kompisar också, tillade Fredag.
- Så nu har jag en rejäl bil och fick lite pengar över till öl också sa han och svepte ut med handen mot bakluckan på ett ganska så typiskt Fredagsvis.
Jag gick närmare bilen nu och började kika lite mer på vad Fredag köpt. En fullkomligt groteskt stor bil och vad jag kunde se så var bagageutrymmet väldigt stort, och fullt med öl. Massor av öl.
Jag började nu ana oråd såklart, Fredag och öl var ingen bra kombination och när kombinationen dessutom involverade ett antal mc-burna ynglingar där klädkoden var väst och ansiktsbehåringen tydde på att rakhyvlar eller rakapparater inte var högst på julklappslistan hos någon av dem.
- Ni tänker väl inte ha fest här va hoppas jag, frågade jag Fredag.
- Jo, kanske lite men bara ikväll och bara på baksidan av huset. Vi tänkte spänna upp lite presenningar mellan däckpelare så vi får en bättre festlokal. Det är väl ok va?
Jag var nu mållös som vanligt i konversationen med Fredag och förmådde bara ruska på huvudet. En stor buss stannade på gatan och lyckades precis ta sig fram mellan alla motorcyklarna och ur bussen vällde ett mycket stort antal kvinnor som verkade ha samma typ av uniform som killarna på motorcyklarna med den skillnaden att här var det inte fråga om några västar utan mer åt lila kortkorta kjolar, stora solglasögon och något som med en stor portion vilja kunde betraktas som tröjor eller linnen. Korta var dem i alla fall, tröjorna, både upptill och nedtill så det svällde åt alla håll när de kom närmare.
Jag flydde nu, jag sprang och sprang nerför gatan och mötte polisbil efter polisbil där jag sprang. Andfådd var jag till slut tvungen att stanna i slutet av gatan och synen som jag möttes av var nog för att börja springa igen. Gatan var proppfull av motorcyklar, bussen, bilen och alla dessa människor som tydligen hade på ett gemensamt kommando tagit sig in i bakluckan på bilen där en vilt skrikande Fredag stod och delade ut öl till både västfolket och "för korta tröj"-tjejerna. Jag ville verkligen inte se mer så jag sprang vidare och funderade på om inte tanken på att flytta kunde vänta. Det borde faktiskt funka att bara fly istället och lämna allt bakom mig. Ingen skulle ju vilja köpa mitt hus i alla fall när Fredag satt sin prägel på omgivningen med hans nyvunna kamrater. Troligen så skulle det ju inte ske så många inbrott i grannskapet men det var ju klen tröst.
Hoppas ni får en lugn helg och har ni däck, presenning och en tom garageuppfart så passa er noga!
Trevlig helg på er!
fredag 2 november 2012
Fredag 2012-11-02
Utsikten över min trädgård var inte vacker den här dagen - heller. Sedan Fredags förra påhitt med däckhotell så var nu hela min trädgård översvämmad med presenningar i olika färger och konstigt nog med märkning från olika företag. Självklart hade han säkert varit runt och "långlånat" presenningar från olika byggen i trakten eftersom han uttryckte sig: "man måste vara försiktig med firmans pengar". Jag ville verkligen inte veta var alla kom ifrån. Synen var inte vacker alls och den här gången tänkte jag ställa honom till svars för sina handlingar. Visserligen så hade jag ju en gång över den forna gräsmattan till fågelautomaten men mycket mer var det ju inte. Där jag stod och tittade ut denna tidiga fredagsmorgon så ringde det på dörren. Vem ringer på dörren kl 0600 en fredagsmorgon, en Allhelgonaafton? Redan nu borde jag ha anat oråd eftersom jag dels visste att det var Fredag men också att det var tidigt på morgonen. Med tunga steg gick jag mot dörren och med skräck kikade jag ut genom tittögat i dörren men ryggade omedelbart tillbaka. Utanför dörren stod en zombie med öron som hängde ner mot halsen, stripigt hår på den halvan av huvudet som inte täcktes av en yxa, en motorsåg och en slaktarkniv. Rödsprängda ögon kompletterade bilden till en fullständig skräckupplevelse.
Jag kunde ana en Fredag bakom förklädnaden så jag tordes till slut öppna dörren och mycket riktigt utanför dörren stod Fredag med en kasse från systembolaget framsträckt.
- Trick or Treat, väste han och höll fram kassen med en menande blick.
- Vad är det nu då, frågade jag, inte särskilt snällt alls faktiskt.
- Det är ju Allhelgonaafton, alltså går jag runt och gör bus eller får godis och nu är jag här sa han med ett stort flin och ruskade lite på kassen. Vill helst ha öl, men whisky går också bra tillade han snabbt.
- Varför skulle jag ge dig öl eller whisky? Du brukar ju sköta sånt själv och låta mig slippa hämta.
Nu började Fredag bli lite irriterad och stirrade stint på mig med sina blodiga ögon.
- Nu får du faktiskt leka med i den här leken, sa han. Ge mig öl! NU! Jag är törstig och de där också sa han och svepte ut med handen på det vanliga Fredagssättet och pekade på en lång ringlande kö av "kompisar" alla iklädda lika fasansfulla kostymer och allihop så lika törstiga ut.
- Ja, ja, jag ska bara hämta några öl men sen får ni ge er iväg igen. Jag gick till kylskåpet och hämtade fyra öl som jag tänkte ge Fredag. Mer ville jag inte att han skulle få, jag visste att han i sina vanliga anfall av öl kunde hitta på de mest kreativa saker att förgylla tillvaron med. Inte minst min tillvaro även om förgylla var väl kanske lite mycket sagt.
Fredag tittade besviket på mig när jag la ner mina fyra öl i hans kasse och det hördes ett unisont vrål från hans kompisar. Jag försökte stänga dörren men Fredags fot hamnade såklart mellan dörren och dörrposten så det gick inte att stänga den. Det unisona vrålet steg nu i styrka och in genom min dörr slank en efter en in och rusade mot köket med slängande kroppsdelar, tappade yxor på vägen och raka vägen till mitt kylskåp där de började slita i all mat som jag köpt hem till helgen. Jag försökte skrika till Fredag att han fick ta ut sina kompisar ur mitt hus innan jag fick ett vredesutbrott som han inte borde se.
- Ha, sa Fredag, skulle du se värre ut än de där sa han och pekade på några som stod och tömde fruktskålen i vardagsrummet.
- Jag är inte rädd för dig, utan mer för de där. De där ska man inte leka med, jag hittade de allihop utanför någon trevlig motorgård här i närheten och de tyckte det lät som en bra ide att gå runt i husen.
Vi har samlat ihop en hel släpkärra med öl nu. Mer lär det bli innan kvällen.
Nu såg jag till min fasa att på merparten av ryggarna till zombiekompisarna så fanns det västar med nitar och stora dödskallar, benknotor och arga uttryck. Jag backade försiktigt in i sovrummet där jag reglade dörren och lät de hållas. Jag fick väl ringa polisen senare när de gett sig iväg. Några borde de väl kunna ta för hemfridsbrott eller något sånt innan hela grannskapet hade gjort uppror. Att flytta från området började nu te sig som en ganska bra ide. Snabbt dessutom.
Jag behövde inte fundera särskilt länge för att veta vad mina grannar skulle tycka om "min kompis" senaste upptåg utan jag började leta efter lämpliga flyttfirmor med hjälp av datorn. Den här gången hade Fredag verkligen gått över gränsen, långt över den dessutom.
Hoppas ni får en bättre fredag än jag och var väldigt försiktiga med vem ni öppnar dörren för. Har de systemkassar så öppna inte!
Trevlig helg på er, själv håller jag på att packa...
Jag kunde ana en Fredag bakom förklädnaden så jag tordes till slut öppna dörren och mycket riktigt utanför dörren stod Fredag med en kasse från systembolaget framsträckt.
- Trick or Treat, väste han och höll fram kassen med en menande blick.
- Vad är det nu då, frågade jag, inte särskilt snällt alls faktiskt.
- Det är ju Allhelgonaafton, alltså går jag runt och gör bus eller får godis och nu är jag här sa han med ett stort flin och ruskade lite på kassen. Vill helst ha öl, men whisky går också bra tillade han snabbt.
- Varför skulle jag ge dig öl eller whisky? Du brukar ju sköta sånt själv och låta mig slippa hämta.
Nu började Fredag bli lite irriterad och stirrade stint på mig med sina blodiga ögon.
- Nu får du faktiskt leka med i den här leken, sa han. Ge mig öl! NU! Jag är törstig och de där också sa han och svepte ut med handen på det vanliga Fredagssättet och pekade på en lång ringlande kö av "kompisar" alla iklädda lika fasansfulla kostymer och allihop så lika törstiga ut.
- Ja, ja, jag ska bara hämta några öl men sen får ni ge er iväg igen. Jag gick till kylskåpet och hämtade fyra öl som jag tänkte ge Fredag. Mer ville jag inte att han skulle få, jag visste att han i sina vanliga anfall av öl kunde hitta på de mest kreativa saker att förgylla tillvaron med. Inte minst min tillvaro även om förgylla var väl kanske lite mycket sagt.
Fredag tittade besviket på mig när jag la ner mina fyra öl i hans kasse och det hördes ett unisont vrål från hans kompisar. Jag försökte stänga dörren men Fredags fot hamnade såklart mellan dörren och dörrposten så det gick inte att stänga den. Det unisona vrålet steg nu i styrka och in genom min dörr slank en efter en in och rusade mot köket med slängande kroppsdelar, tappade yxor på vägen och raka vägen till mitt kylskåp där de började slita i all mat som jag köpt hem till helgen. Jag försökte skrika till Fredag att han fick ta ut sina kompisar ur mitt hus innan jag fick ett vredesutbrott som han inte borde se.
- Ha, sa Fredag, skulle du se värre ut än de där sa han och pekade på några som stod och tömde fruktskålen i vardagsrummet.
- Jag är inte rädd för dig, utan mer för de där. De där ska man inte leka med, jag hittade de allihop utanför någon trevlig motorgård här i närheten och de tyckte det lät som en bra ide att gå runt i husen.
Vi har samlat ihop en hel släpkärra med öl nu. Mer lär det bli innan kvällen.
Nu såg jag till min fasa att på merparten av ryggarna till zombiekompisarna så fanns det västar med nitar och stora dödskallar, benknotor och arga uttryck. Jag backade försiktigt in i sovrummet där jag reglade dörren och lät de hållas. Jag fick väl ringa polisen senare när de gett sig iväg. Några borde de väl kunna ta för hemfridsbrott eller något sånt innan hela grannskapet hade gjort uppror. Att flytta från området började nu te sig som en ganska bra ide. Snabbt dessutom.
Jag behövde inte fundera särskilt länge för att veta vad mina grannar skulle tycka om "min kompis" senaste upptåg utan jag började leta efter lämpliga flyttfirmor med hjälp av datorn. Den här gången hade Fredag verkligen gått över gränsen, långt över den dessutom.
Hoppas ni får en bättre fredag än jag och var väldigt försiktiga med vem ni öppnar dörren för. Har de systemkassar så öppna inte!
Trevlig helg på er, själv håller jag på att packa...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)