onsdag 30 januari 2013

Fredag 2013-01-25

Eftersom jag för en gångs skulle blev väckt av klockradion den här fredagen så kände jag ett stort lugn infinna sig. Det blev inte så långvarigt, jag hade varit dum nog att ratta in lokalradion som väckning och det första jag hör är Fredags röst som vrålar: Godmorgon, Godmorgon alla glada bybor - här är Äntligen Fredag med mig er ödmjuke tjänare. Redan här kände jag att jag borde ha stängt av radion men med någon skräckblandad förtjusning så fortsatte jag lyssna och hörde till min förskräckelse att Fredag skrek att: NU SKA VI VÄCKA NÅGON BYBO! samtidigt som det ringde i telefonen hemma hos mig. Jag kände en parallell skräck över att svara och inse att det troligen var Fredag som ringde och att jag skulle hamna i lokalradion. Skulle jag svara eller inte - signalen var rätt ihärdig så jag kunde tyvärr inte motstå frestelsen och stilla min nyfikenhet och naturligtvis hade jag rätt. Det första jag hör är rundgång och Fredags röst som vrålar: GODMORGON - är du vaken, vad ska du göra idag, blir det en bra dag idag? VA?

Redan här så kändes det olustigt som 17 och när jag sen hörde Fredag skrika för att överrösta rundgången att jag skulle vrida ner radion så rann det över för mig fullkomligt.

- Jag BARA UNDRAR VARFÖR DU RINGER MIG DIN DUMMA TYP?
- Ojdå, vi har visst vaknat på fel sida tror jag, men du kan ju ändå berätta vad du ska göra idag. Berätta för mig, Fredag, och hela byns alla invånare vad som står på schemat idag.
- Jag tänker inte göra något speciellt faktiskt, ska väl bara rensa lite i trädgården tror jag, det är någon idiot som har min trädgård som ett lager för sommar och vinterdäck så det krävs en del jobb.
- Ojojoj, sa Fredag, det verkar som att du har en dags jobb framför dig, men berätta vem det kan vara som har lagt en massa däck i din trädgård?
- Det är ju DU vrålade jag och nu kände jag att jag snart skulle bli hånad om jag skulle visa mig på byn. DäckOskar skulle jag bli kallad helt utan min förskyllan. Det var ju faktiskt inte jag som lagt däcken i trädgården.
- Skulle jag, nu stönade Fredag lite oförstående i radion och fortsatte, du måste blanda ihop mig med någon annan. Jag jobbar på radion och har verkligen inte tid med sånt.

Det hela utvecklade sig nu till en hjärnornas kamp mellan oss och jag insåg tidigt att jag skulle förlora den kampen också, precis som jag förlorade trädgården tidigare. Fredag fortsatte glatt i samma stil och frågade än det ena och än det andra innan han avslutade samtalet med mig och sa att nu ska vi spela en skiva för Oskar: Secret Garden och då hade jag redan slagit dövörat till. Jag visste redan vad som skulle komma om jag visade mig i byn efter det här. Tyvärr så hade jag inte ork att slå av radion utan fick höra både det ena och det andra om mitt morgonhumör spridas över byn.

Den här dagen skulle inte bli bra, det kände jag direkt och efter samtalet med Fredag över lokalradion så var det bekräftat till 100 %. Jag måste nog flytta, eller åtminstone byta kanal på klockradion i fortsättningen.

Använd inte klockradio, ta en gammal vanlig väckarklocka istället är mitt tips till er!

Ha en skön helg när det väl är dags och ta sovmorgon!


fredag 4 januari 2013

Tusse avsnitt 13


Det är alltid så märkvärdigt när husse är ledig, då ska det minsann ut och promeneras och självklart ska jag med. Aldrig är det någon som frågar mig om jag vill med eller inte. Nu hände det igen i förra veckan att husse glädjestrålande kom hem efter en sen kväll med jobbet och förklarade för alla som orkade, dels hålla sig vakna och dels orkade lyssna på att han minsann haft en bra dag på jobbet och därför tagit ledigt dagen efter.
Jag förstod direkt vad som väntade så jag försökte hosta lite och kröp ihop och gnällde lite i preventivt syfte. Det visade sig att det hade inte hjälpt för redan tidigt på morgonen så skulle koppel och annat fram och husses nya fina vandringsskor (som jag provbet lite i häromdagen) helt ok faktiskt. Så mycket märken blev det inte heller men skosnöret fick de byta ut till ett annat så husse blev lite irriterad eftersom det bara fanns ett som var tillräckligt långt. Att det var ett annat mönster på det nya skosnöret hjälpte väl inte till heller. Husse var ganska irriterad på mig då. Nu rasslades det med kopplet och husse var glädjestrålande och ropade på mig: Tusse! Var är du? Själv låg jag i soffan och försökte gömma mig  men det var ju bara en kudde så det kanske stack ut lite Tusse här och där så husse hittade mig ganska snabbt tyvärr.
Motvilligt så gick jag med på att gå ut en kort vända men husse hade andra planer. Matte har muttrat lite om att det nog inte kunde skada med lite promenader och kanske något färre popcorn och chips framöver. Det kunde inte skada husse alltså, matte tyckte att hon kunde äta både praliner (såna där som inte jag får äta) och ostar som luktade väldigt gott.  Husse hittade mig i alla fall så det var ju bara att följa med ut och jag förstod att det skulle bli en lååååång tur eftersom husse fyllde sina fickor med hundpåsar och jag såg nog; lite godis också, både till mig och husse.
Mitt koppel är ganska bra faktiskt för jag kan springa iväg ganska långt utan att behöva släpa på husse för det är så det känns när jag går ut, först går jag och sen långt efter kommer husse. Tyvärr så är husse ganska långsam så jag får hela tiden vänta på honom. Jodå, när jag väl kommer ut så brukar det vara ganska kul till slut. Den här gången så skulle vi gå hela vägen runt udden som brukar ta en timme ungefär, ja det är vad husse säger i alla fall han glömmer alltid berätta att han vid halva vägen ungefär brukar prata i telefon med jobbet, jag vet att det är jobbet för då tar han fram sin arbetsröst och säger saker som synergieffekter och kunden i centrum och sånt. Det är därför det brukar ta minst en timme att gå runt.
Det blir ganska tråkigt att sitta och vänta medan husse pratar så nu har jag kommit på ett knep att få av mig kopplet och kunna springa lite fritt i skogen en stund. Om jag får in klorna bakom själva kopplet och sparkar till lite så brukar det lossna och husse får väldigt bråttom att försöka jaga ikapp mig – han hinner aldrig utan det är när jag tröttnar som han får sätta på mig kopplet igen. Den här gången så hann han vråla i telefonen som låg kvar på stubben att: hunden hade rymt och han skulle ringa upp igen. Allt det där hörde jag medan jag sprang efter haren som var dum nog att försöka springa förbi oss i skogen.
Tyvärr så hann jag inte ikapp den utan det blev som vanligt att jag fick gå tillbaka till husse så han inte blev ledsen och fick alldeles för mycket motion (även om matte tycker att det vore bra). Jag och matte har pratat om det här så jag försöker hjälpa till så gott jag kan.