Fredag ringde redan igår och harklade sig lite och hummade en bra stund innan han kom fram till vad han ville egentligen. Kunde jag möjligen ta hand om hans husdjur över helgen? Svaret jag fick lät ju inte så farligt när Fredag svarade kanin. Vad jag då inte visste fick jag fullkomlig klarhet i när morgonen kom. Insladdande på garageuppfarten kom en gammal skåpbil, modell större, med Fredag sittande vid ratten och någon bekant på passagerarsätet. Fyra snabba och rätt högljudda tutningar senare var jag ju klarvaken och stövlade ut i morgonrocken för att se vad eländet hade hittat på för något. Redan då borde jag ha förstått att husdjur inte nödvändigtvis behöver vara singularis.
Fredag, iklädd en lång svart rock, kom glädjestrålande ur bilen och märkligt nog nykter också och följde med mig runt under tiden som han bedyrade hur tacksam han var att jag skulle ta hand om hans husdjur över helgen. När bakluckorna öppnades så besannades mina värsta farhågor. Hela lastutrymmet var fullt med kaniner i lösvikt och kaniner i burar. Samtliga lösa kaniner kastade sig ur bilen och började springa runt på gräsmattan som galna, just det som galna kaniner. De andra i burarna hade ju naturligtvis en smula svårare att bli lika lössläppta som tur var. Jag började gråta tyst för mig själv och undrade vad det var som gått fel den här gången.
Samtliga burar ställdes på gräsmattan och alla de lösa kaninerna fick bråttom då grannarnas hundar kom springande för att "hjälpa till". Det fungerade inte särskilt bra utan de flesta av kaninerna sprang in i mitt hus, förutom de som sprang till skogs. Tyvärr så lät sig inte grannarnas hundar hindras av att kaninerna sprungit in i mitt hus utan de följde efter med rätt mycket konstiga ljud inifrån huset av tunga saker som föll och det lät faktiskt som porslin som krossades också. Märkligt!
Så småningom lägrade sig lugnet igen och de flesta av grannarnas hundar kom ut ur huset, de flesta slickade sig om nosen konstigt nog. Kanske fått i sig av något i huset? Jag försökte tänka efter men kom inte på att jag haft några kemikalier framme. Nä, inget sånt hade stått framme. Grannarna som förgäves försökt fånga in sina hundar fick äntligen tag på dem och ledde hem allihop under rätt högljudda bannor och strypkoppel.
Nu när jag äntligen fick en liten pratstund med Fredag så frågade jag vad det här skulle betyda?
- Du lovade ju ta hand om djuren över helgen? Kommer du inte ihåg det frågade han och skakade lite på huvudet som att understryka att han tyckte jag börjat bli en smula senil.
- Det är klart jag kommer ihåg att jag lovat det, men du sa inget om mängden när du ringde. Jag var lite förnärmad över hans huvudskakningar och rätt irriterad när jag tänkte på ljuden inifrån huset nyss.
- Hur har du fått tag på så många kaniner frågade jag?
- Köpte en rock av, som det visade sig, en trollkarl på stan. Jag fick den billigt mot att jag lovade att inte ångra mig. Ja, jag fick den faktiskt gratis för övrigt för han tyckte jag verkade schysst. Problemen började först senare när det visade sig att det, i rocken, bodde två kaniner, en av vardera kön. Som du säkert vet, la han till, så förökar sig kaniner rätt snabbt. På den vägen är det sa Fredag och öppnade en öl. Han såg i alla fall nöjd ut där han gick mot passagerarsätet för att åka sin väg. Den nya föraren försvann snabbt in bakom ratten eftersom han förstod att det nog var lite bråttom att åka iväg igen.
Det sista jag såg, och hörde av Fredag var hans vrål ut genom sidofönstret:
TACK SKARU HA! HEDERSKNYFFEL! NU ÄR DET FREDAG IGEN, HURRA!
Då gick jag in för att beskåda förödelsen i huset, krossat porslin, välta möbler och den nya tv:n hade trillat ner över tv-möbeln och krossat mina glasvaser från Orrefors. Den här helgen skulle jag nog komma ihåg ett tag tänkte jag. För evigt troligen!
Trevlig helg på er alla ni andra, när ni lovar att ta hand om husdjur så ställ för sjutton frågan: HUR MÅNGA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar