Provkörning Kia Carens

Jag blundar och sitter stilla, trevar efter knappar för att känna efter hur de känns. De sitter fast och inger förtroende när jag vrider på knapparna till klimatanläggningen och klämmer lite på ratten. Utan att veta vad det är för bil jag testar så är det svårt att känna annat än premium i inredning och funktion. Visst, det finns en del knappar som jag funderar över hur de tänkt på Kia när de placerades men det är bara marginalanteckningar. Startar bilen och ett knappt hörbart dieselknatter hörs. 

Backar ut från parkeringen och backvarnaren piper glatt när jag närmar mig punkten då det är dags att vrida på ratten. Känslan av var bilen finns framåt är svårare, varför inte en parkeringsradar även framåt? Styrningen känns lätt och det visar sig sen också ute på vägen i normala farter att det är svårt att vänja sig vid känslan i styrningen, det blev bättre och bättre visserligen, men den första känslan vill inte riktigt ge med sig och i början vinglas det. Provar några olika inställningar på styrningen och jag märker ingen större skillnad. Känslan sitter sen i hela körningen och är förmodligen bara en justering och inget allvarligt. 

Körningen går i övrigt bra och jag slås av känslan att sitta i en trevlig bil där passagerare och förvaring har fått komma högt upp på listan över lämpliga saker att ha med i bilen. Det finns gott om fack att ställa och gömma saker för samtliga 7 personer i bilen. Stör mig lite grand på att insteget till sista raden baksäte är lite besvärligt, det krävs några handgrepp för att komma på plats. Vuxna får vara något av fakir om man inte är småvuxen och kortbent. För barn så passar de perfekt. Noterar att det är Isofix-fästen i mellersta raden bak som i denna version är eluppvärmda på ytterplatserna bak och med tanke på att vi har vinter i det här landet så är det något som borde uppskattas av föräldrar som kanske slipper blåskatarr hos sina barn. Baksätet är kort i sitsen varför längre turer kan bli lite ansträngande för en vuxen men för barn bör det fungera utmärkt. De uppfällbara borden tillhör de saker som passar barnfamiljen bra när det ska ritas eller besökas en drive-through. 

På det stora hela en trevlig bil, både prismässigt men också utrustningsmässigt. Den här bilen passar en familj som inte har behovet av en bil där märket är avgörande för bemötandet i grannskapet utan där funktion och pris är det som är viktigt. Bilen har en uppsjö konkurrenter men den bör tittas på då den ger mycket bil för pengarna och generösa garantier.

Ett litet test av en historia - kommentera gärna ;-)

Jag har lite ont här, sa han och pekade mot bröstet. I samma ögonblick föll han ihop till slutvinjetten av något lekprogram på tv. Kvinnan i fåtöljen lyckades nu flytta blicken från tv:n och såg förvånat på mannen som låg vid hennes fötter. Trevligt, tänkte hon, där ska männen vara. Sen började hon fundera lite om det var normalt eller vettigt att han bara låg där och blev lätt blåfärgad i ansiktet. Hon stängde av tv:n och letade reda på sin telefon för att ringa larmcentralen. Efter två glas vin så var hon inte helt nykter och hade en del problem med att dels hitta telefonen och dels att lyckas slå numret. Hur svårt kunde det vara egentligen? 112 - men siffrorna ville inte riktigt infinna sig i rätt ordning så det blev alla möjliga kombinationer innan hon kom fram och en man i andra änden svarade: 112, vad har hänt?

Anders Johansson var en medelålders man med en något förhöjd risk för hjärtinfarkt på grund av fetma men vällevnad hade alltid fått komma först redan som liten. När de andra barnen sparkade fotboll och sprang och hoppade så satt alltid Anders vid sidan av och ruskade på huvudet. Alltid var det någon bok som väckte hans intresse i större utsträckning än att springa sig svettig efter en boll. Det hela ledde fram till en kraftig övervikt samt ett stort intellektuellt förråd av roliga historier och vetenskap.

Genom hela lekskolan, grundskola och resterande skolgång inklusive universitetet där han lyckades ta sig igenom en 3-årig utbildning till geografiexpert, förmådde Anders inte träna alls utan ägnade sig bara åt vin, öl och böcker. Den kraftiga övervikt som i tidiga år var bara kraftig blev med tiden för examen till en sjuklig övervikt. Dock kunde ingen ta ifrån honom hans enda intresse; böcker och lärdom. Med tiden så blev Anders mer och mer stillasittande och kunde knappt resa sig upp vid fyllda 40. Andra människors 40-årskriser gick honom helt förbi. Det var motorcyklar, träningsfanatism och skilsmässor i en enda röra tyckte Anders som bara ryckte på axlarna och fortsatte läsa. Under studenttiden så hade Anders träffat en kvinna som såg bortom allt det feta och bara tyckte om det som fanns inuti Anders och alltså tyckte om honom i alla fall. Under några år efter examen hade hon försökt få honom att minska på sockerätandet och kanske röra på sig en smula. Anders hade bara hummat lite och bytt sida i boken varje gång det kom på tal och till slut hade kvinnan givit upp och insett att hon skulle få leva med Anders precis som han såg ut. Kanske inte så länge till insåg hon men gick det inte att ändra på honom så gick det ju inte. Två barn hade de lyckats få tillsammans vilket bara det var en bragd. De måste ha sett ganska lustiga ut, en mager kvinna och en mycket överviktig man när de vid något lyckligt tillfälle lyckades gå en tur på stan. Nu gick de ju inte så långt utan bara ner till kiosken för att köpa cigaretter och kanske lite godis så Anders kunde nöjt försjunka i sina böcker igen med en cigarett i mungipan.

Operatören på larmcentralen valde att omedelbart skicka en ambulans för att hämta upp Anders. Han suckade medan han lyssnade på kvinnans hysteriska röst i telefonen. Tänk om folk kunde låta bli att bli så feta att de dog alldeles för tidigt. Han försökte få reda på ungefär hur mycket personen vägde men fick bara till svar att vågen inte räckte till. Med den informationen så vidarebefordrade han larmet till ambulansen som svarade med att de fick skicka med en extra sjukvårdare för att kunna få in Anders i ambulansen. Med tjutande sirener så hörde kvinnan hur ambulansen närmade sig och strax efteråt hördes några bastanta och bestämda knackningar på dörren och hur lägenheten plötsligt fylldes av en febril aktivitet.

Kvinnan verkade en smula förvirrad och tv:n stod på i tv-rummet på hög volym. Fjärrkontrollen hade hon fortfarande i handen och verkade dessutom chockad och stod bara och såg på när Anders släpades ur lägenheten ner till den väntande ambulansen.

Väl framme på sjukhuset så var det som vanligt ett organiserat kaos men då Anders hade problem med hjärtat så fick han omedelbar förtur och hamnade direkt på hjärtintensiven. Ett febrilt arbete vidtog och flera läkare arbetade i skift för att få Anders på benen igen men hur mycket de än arbetade så verkade det inte hjälpa utan Anders svävade längre och längre in i dimman för att så småningom försvinna helt.
Läkarna förstod ingenting utan stod bara handfallna och hjälplösa och såg på hur Anders hamnade i koma.

Anders märkte ingenting av all uppståndelse utan låg där bara och drömde om solvarma stränder och såg sitt liv passera revy, en gammal kliché tänkte han i dimmorna men plötsligt så stannade tiden för honom där han låg och drömde och han var tillbaka på 70-talet och kände sig både smal, smidig och ung igen. Visserligen med alla böckerna travade omkring honom men ändå var han en sticka jämfört med sitt jag som låg där på sjukhussängen.

Han såg sig själv vandra ur sitt rum i lägenheten han bodde i och gick ut i solen och tittade på barnen som sparkade fotboll som vanligt. Barnen såg förvånat på Anders då han tecknade att han ville vara med och sparka fotboll. Det hade ju aldrig hänt förut men Anders hade ju såklart läst allt böcker som fanns även inom idrotten och ansåg sig vara en fulländad fotbollspelare, åtminstone i teorin. Han kunde allt om frisparkar, straffläggning och dåtidens offsideregler och dessutom så kunde han det mesta inom taktisk fotboll. Hur det än var så hade han trots sin stora kroppshydda följt med även senare i livet när det gällde taktik osv inom fotbollen. Konditionen var dock inte den bästa med de lungor som närmast var att likna vid en rökares lungor men istället för tjära och rök så var Anders lungor fyllda med bokdamm. Dessa kunskaper kom Anders väl till pass nu för springa var han inte så bra på men var han skulle vara i varje ögonblick på planen hade han full kontroll över och lyckades till sin förvåning få iväg både en och två riktigt bra passningar som båda ledde till mål. De andra barnen såg bara förvånat på Anders och ruskade på huvudet som om det här var något som gick över deras förstånd helt. När så Anders råkade stå framför mål, ingen vet hur han kommit dit och med vilken hastighet och skulle försöka sig på en cykelspark också så fann jublet inga gränser när de fick se hur Anders försvann upp i luften, missade bollen och landade mycket illa på en axeln och fick bäras av planen av några lärare som råkade vara i närheten och förvånat tittat på när Anders spelat fotboll. Det här var något att berätta i lärarrummet senare.

Anders fru sen många år satt stillatigande vid sjuksängen och tittade på sin oformlige make ovetandes om de bragder Anders utförde samtidigt på fotbollsplanen men hon höll Anders i handen och fick ingen kontakt med honom alls och upptäckte till sin förvåning att hon fortfarande höll fjärrkontrollen i handen. Lite på måfå tryckte hon på några knappar och riktade den mot Anders huvud som om hon hoppades att det skulle få Anders att vakna. Naturligtvis så hände ingenting som hon såg. Däremot så hände det något för Anders.

Plötsligt såg Anders hur tiden försvann för honom och han blev plötsligt äldre igen, fortfarande något smalare än han var i sjuksängen men fetare än han varit som barn.

Fredag 2013-08-09

Sista dagen på semestern och jag blir naturligtvis väckt av Fredag 0430. Jag hade ingen aning om vad det var som lät först men jag förstod snart att det bara kunde vara Fredag som härjade. Hela semesterna hade varit lugn och fridfull och väldigt Fredagsfri så det var väl bara lugnet före stormen skulle jag tro.

Vad jag vaknade av var ett fasansfullt oväsen ute på gatan och när jag försiktigt kikade ut bakom gardinen så såg jag Fredag i en liten skåpbil. Det var inte skåpbilen jag vaknade av utan oväsendet runt den. Ur skåpbilen vällde fasan efter fasan och sprang sådär som bara fasaner kan, rakt in på min tomt.

Det gick inte att räkna dem men jag misstänkte att Fredag skulle berätta för mig hur många som han hade med sig. Varför kunde jag ju alltid fundera över en stund medan jag klädde på mig. Jag såg att det tändes lampor och gläntades på gardiner hos grannarna också så jag misstänkte att jag än en gång skulle få stå till svars för det Fredag hittat på den här gången.

Väl påklädd och med bestämda steg kryssade jag bland fasanerna jag till Fredag och skåpbilen och försökte göra min röst hörd över fasanernas skrikande. Det var inte helt lätt och dessutom så vällde det fortfarande ut fasaner ur bilen så det var bara att vänta och stillatigande titta på Fredags breda leende. 

Från tomten och skogsdungen bakom mitt hus hördes nu alla fasanerna springa omkring så det gick äntligen att fråga Fredag vad han höll på med.

- Vad i alla glödheta håller du på med nu? Det har varit VÄLDIGT lugnt hela semestern och så kommer du hit min sista lediga dag?

- Jag tänkte liva upp området lite med lite fåglar, och senare i höst kan vi ha lite jakt här i skogen bakom ditt hus. Är inte det en ganska bra idé?

- Nej, det är inte någon bra idé alls.

 

- Du menar alltså att du och dina kompisar ska springa runt bakom mitt hus för att skjuta fasaner och ha skjutvapen här i bostadsområdet?

- Ja, det är väl ingen fara, mina kompisar från hojklubben är vana att hantera vapen så det ska inte vara något problem alls. Dessutom, la Fredag till, så får de ju betala för varje skjuten fasan. 800:-/st. Med tanke på att de flesta kommer att ha automatvapen så blir det en hel del pengar till mig.

 

- Ok, så du menar alltså att dina skjutglada vänner ska springa i min skog med automatvapen och skjuta fasaner och sen få betala dig?

- Precis så hade jag tänkt, sa Fredag. Skjutglada och skjutglada vet jag väl inte men de kan i alla fall hantera vapen och ammunition så det borde inte vara så farligt. Dessutom så har jag lagt lappar hos dina grannar också om att det kommer att vara fyrverkerier här senare i höst så de inte undrar så mycket över varför det smäller i skogen.

- Det blir en hel del pengar det här, fortsatte han, 500 fasaner á 800:- blir mycket pengar. Med tanke på att jag bara betalat 10:-/st för allihop så får jag nog ihop till en skaplig semesterresa efter att jakten är avslutad.

Nu kunde jag bara dra efter andan, fullkomligt mållös, andningen övergick ganska snart i någon sorts hyperventilerande stadium och jag bara flämtade när jag gick in igen för att packa väskorna. Det var ju snart höst och det här skulle nog inte bli så bra alls. Bara tanken på Fredags skjutglada kompisar i skogen bakom mitt hus gjorde att jag undrade hur länge det skulle dröja innan piketpoliser skulle omringa mitt hus och slå in dörrar och skrika och gapa om att höja händerna osv. Jag struntade i att packa så noga, jag bara rafsade ihop lite av det allra nödvändigaste och ringde ett hotell inne i stan. Som tur var så hade de ett rum ledigt och det gick att förhandla fram ett bra pris eftersom det nog skulle bli en längre vistelse.

Förbaskade Fredag att han ska vara så påhittig. Det skulle troligen inte hjälpa att flytta heller för han hade en fantastisk förmåga att hitta mig var jag än var så jag funderade lite på att ta in på hotellet under ett annat namn. Det skulle säkert inte hjälpa det heller någon längre stund men det kanske skulle kunna låta mig få lite lugn och ro några dagar i alla fall. Jaha, det var den semestern det.

Ser ni fasaner så undvik att stanna - man vet aldrig om Fredag har utsträckt jakten även till andra områden. Bara ett tips i all välmening.

Hoppas ni får en trevlig helg!

Tusses äventyr: Grannens katt

Igår såg jag husse göra något som såg lite tokigt ut: han spottade tre gånger och rusade in efter havssaltet. Det där saltet är dyrt har jag hört matte säga och att husse sen bara tar av saltet och kastar det över sin ena axel samtidigt som han säger tvi, tvi och tvi verkar lite bortkastade pengar tycker jag. Det hände sig att husse hade varit iväg med soporna och då hade grannens svarta katt sprungit över vägen och då släppte husse soporna och sprang hem igen. Med mig i kopplet såklart.

Ibland kan minsann husse vara ganska snabb och just den här gången var husse mycket snabbare än jag. Det var ju knappt jag hann lukta i dikena på vägen tillbaka, men jag kunde bromsa husse lite grand i alla fall. Matte brukar skoja med husse om att han är så vidskeplig och måste hålla på sådär varje gång han ser en svart katt springa över vägen. Till saken hör att grannen har en svart katt och den brukar springa runt vårt hus också och då brukar jag tala om för katten att den ska gå hem igen, husse och matte tycker att jag skäller för mycket men det måste jag ju göra för katten verkar höra ganska dåligt och går inte hem alls lika fort som jag tycker att den ska göra. Istället brukar den sätta sig ner utanför fönstret och tvätta sig riktigt nonchalant och liksom bara retas. Jag tycker inte om katter alls för de är så otäcka med sina klor.

Ibland när jag kommer ut för att gå på toa så sitter katten på lagom avstånd och bara kikar på mig och vet att jag inte kommer så långt när jag har kopplet på mig. Då tvättar den sig också och retas jättemycket men häromdagen då jag inte riktigt hann bli kopplad innan husse öppnade dörren så var jag först ut. Husse kom tvåa och sprang efter mig mot katten samtidigt som han spottade och fräste och skrek tvi, tvi och tvi som vanligt. Jag hann nästan ikapp katten innan den smet upp i ett träd och satte sig på en gren och tittade på mig nästan lite medlidsamt och som om den tyckte lite synd om mig. Jag tror att om bara husse eller matte lät bli att klippa mina klor så skulle jag klättra upp efter katten och då skulle den få se på grejer och vad en hund kan göra med en katt på nära håll. Förutom att akta sig för de vassa klorna såklart för de är ganska otäcka faktiskt och det kan göra ganska ont länge.

Som vanligt när jag kikade ut genom fönstret så satt kattskrället där och tittade på mig med sin lite ledsna blick. Undrar om den bara vill leka kanske? Jag får kolla det nästa gång när jag är lite snabb ut genom dörren. Tur att inte husse var här nu förresten för matte har sagt åt honom att låta bli saltet för att maten inte smakar så bra utan salt. Undrar hur mycket salt det ligger runt vårt hus nu, jag tyckte att gräset hade blivit lite brunare närmast huset. Jag håller med matte, saltet är för dyrt för att slösa på en katt och dessutom så verkar det inte hjälpa heller. Katten är kvar och husse går och fräser och muttrar något om att kattägare kan minsann hålla sina katter hemma och inte runt vårt hus. Han tycker om grannarna ändå men katten har han lite svårare för. Jag tror han är psykiskt allergisk mot katter, alltså att han inte tål dem men inte så han får utslag utan mer att han får utbrott av dem.

Nu satt alltså katten utanför mitt fönster igen och tittade in på mig och då kanske jag råkade peta till fönstret lite bakom blomkrukan så fönstret öppnades och blomkrukan verkade vilja ut den också. Luften har varit lite torr inne så jag förstod varför och i och med att det varit husses uppgift att vattna den blomman så förstod jag ändå mer varför den ville ut. I vilket fall som helst så var ju fönstret öppet nu och där satt jag innanför och funderade på om jag inte borde hoppa ut genom fönstret och prata lite med katten en stund för att kolla varför den såg så ledsen ut. Jag hade knappt funderat färdigt så satt katten i mitt fönster och försvann som en blixt in genom köket och ut i vardagsrummet. Jag följde nog efter den lite och förklarade att den inte skulle vara här inne för att husse var allergisk. Katten ville inte riktigt lyssna så jag var tvungen att höja rösten lite och då kom minsann både husse och matte farande och skulle prata med katten också. Det brydde sig katten inte om utan hoppade upp ovanpå bokhyllan som husse redan förra sommaren skulle ha skruvat fast i väggen. Det hade han inte gjort alls. Så nu välte hela bokhyllan med böcker och mina finaste priser ner mot golvet med en faslig fart. Under bokhyllan stod husse och försökte hålla emot och bakom stod matte och bara skrek något om att den där skulle ha varit fastskruvad va?

Katten försvann ut igen och stack ut genom det öppna fönstret och satte sig på gräsmattan igen och tittade medlidsamt på mig och tvättade sig såklart också. Tänk att en katt kunde ställa till så mycket oreda bland mina priser på sådär kort tid, och inte hann vi prata heller för att matte och husse störde. Dessutom så stängde matte fönstret med en smäll och en suck efter att ha plockat upp blomkrukan också. Sen ställde hon undan saltet och gömde det i skåpet ovanför kylen. Där hittar husse det aldrig.

Hoppas ni har en kattfri dag alla hundkompisar! Vi hörs igen!

Hälsningar Tusse