Det första jag såg på morgonen när jag vaknade var grannarnas hundar som sprang omkring med fläckar av alla möjliga färger. De verkade panikslagna och jag skulle senare förstå bättre varför.
Där jag stod vid fönstret och studerade hur hundarna sprang omkring hoppade jag plötsligt till av 5 snabba smällar mot fönstret som bildade 5 gula rejäla fläckar på glaset. Jag hoppade faktiskt ganska högt för det small rejält och när jag sen dessutom fick se en person komma krypande längs häcken ut mot gatan. Iklädd full kamouflageutrustning och med något vapen i högsta hugg och med ett stort och belåtet flin i hela ansiktet, ja de delar som syntes genom masken såklart. Tydligen så hade Fredag hittat några glada kompisar som tyckte det här med paintball verkade oemotståndligt och självklart så samlade han ihop alla dessa kompisar hemma hos mig. Plötsligt var hela trädgården full av kamouflageklädda krigare med likadana vapen i händerna, hukandes sprang de ner mina rosor och mina buskar som jag så ömt hade vårdat efter episoden med alla tomburkar och nu äntligen hade fått fason på dem igen.
Nu såg jag att de var ganska många när de samlades utanför mitt fönster. Fredag flinade fortfarande och pekade mot mitt fönster och vinkade. De andra vinkade också och såg minst lika glada ut. Plötsligt var alla borta igen och jag bävade för hur min fasad skulle må efter detta. Visserligen skulle huset ändå målas om men kanske inte med gevär och pistoler och framför allt inte i alla de kulörer som verkade finnas i vapnen.
Jag bad en stilla bön att de nu hade stuckit till skogs men jag hade fel. De hade tydligen bara omgrupperat som det så vackert heter i Hemvärnet. Dvs de hade flyttat lite på sig till grannarnas hus. Innanför de gardinerna hos grannarna såg jag rörelse också och det verkade som att de hytte med nävarna och visade hur långa deras långfingrar var. Jag släppte ner rullgardinen och försökte låtsas som att det regnade när jag hörde sirenerna långt borta och tyvärr i annalkande.
Jag ville verkligen flytta någon annanstans nu och av en händelse glömma bort att berätta för Fredag vart jag tänkte flytta. En gång tidigare hade jag ju försökt göra det med resultatet att Fredag hade varit lite upprörd över att jag flyttat och inte sagt något. Det var något om 4 kubikmeter betong på de nya ägarnas garageuppfart som han tydligen hade tänkt gjuta trädgårdstomtar av och hela det tilltaget slutade med att köparna av mitt gamla hus stämde mig av alla personer för att betongen hamnade där den hamnade. Tydligen så hade de insett att det inte var någon ide att stämma Fredag för han hade bara flinande stått där och sagt att det minsann var mitt fel som inte sagt något till honom. Jag vet inte hur han gör men han verkar alltid gå helskinnad ur alla möjliga situationer.
Polisen kom tydligen med hela styrkan trots att det var fikatid och svängde in på gatan, inte helt olikt hur Fredag brukar köra, med skrikande däck och hela piketstyrkan anlände och jösses, 2 meter långa allihop och med riktiga vapen. De såg rätt irriterade ut och jag misstänker att det kan ha berott på koffeinabstinens när de började springa ilsket runt bland husen och trampade ner det sista av mina rosor.
De kom efter en stund gående med Fredag och alla hans kompisar, som fortfarande flinade glatt, utan vapen i händerna för de bars utav de uppretade poliserna och hela gänget kom nu gående mot mitt hus. Kraftiga bultanden på dörren och någon som skrek att det var polisen - öppna!
Det gick tyvärr inte att gömma mig längre utan det var bara att bita i det sura äpplet och öppna dörren så de fick komma in och förstöra mina möbler också. Hallmattan hade ju kaninerna redan förstört tillsammans med en del av möblerna men några hela fanns ju kvar att förstöra tänkte jag när jag öppnade dörren.
Mycket riktigt, med leriga kängor, klev de bara in och satte handbojor på mig också och förde mig ut till bussen efter att ha frågat hur jag kunde förklara att jag anordnat en Paintball tävling inne i ett villaområde utan att söka tillstånd eller ens fråga grannarna.
Jag tittade på Fredag med ilskna blickar och frågade hur han kunde komma på tanken att leka här hemma hos mig?
- Men du har ju redan en förstörd tomt så då tänkte vi att det inte gjorde så mycket att vi sprang omkring här hemma hos dig. Förresten tillade han när vi studerade fasadens numera fläcksjuka trä, så behövde du ändå måla om huset eller hur? Med sitt sista uttalande svepte han ut med handen mot fasaden för att understryka hur illa det såg ut.
Han hade rätt - nu såg det verkligen illa ut...
Jag lät mig föras iväg till polishuset under djupa, och då menar jag djupa suckar. Riktigt djupa suckar faktiskt.
Hoppas Fredag kan förklara det hela för mig någon gång och min flytt börjar kännas mer och mer angelägen.
Hoppas ni får en bättre helg än jag. Misstänker att jag inte slipper ur häktet på hela helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar