Fredag 2012-09-14

Jag vaknade mitt i natten av konstiga ljud, jag kunde inte placera dem först utan blev tvungen att gå upp för att lyssna bättre. Till min fasa hörde jag ljuden starkare och starkare från gatusidan och gick till fönstret. Det var kolsvart ute så det var ju inte mycket man såg tyvärr men ljudet var mycket riktigt starkare på den här sidan. Där jag stod och stirrade ut genom fönstret så dök plötsligt en svartklädd kåpförsedd figur utanför fönstret, med en kloliknande hand pekande på mig. Självklart var det Fredag, svartsminkad i ansiktet så man knappt såg något huvud innanför kåpan, förutom när han nu började skratta förstås, sen blev han allvarlig igen när jag öppnade fönstret för att klappa till honom.

Han fortsatte peka på mig med sin klo till hand, jag funderade lite på hur han gjort det men slog bort tanken för att försöka bli argare igen. 

- Vem ska du föreställa nu då? frågade jag

- Jag är döden, svarade Fredag

Jag förstod direkt var han fått den här idén ifrån så jag spelade med.

- Har du kommit för att hämta mig?

- Jag har redan gått vid din sida en längre tid, sa Fredag med vad han troligen trodde var en mörk olycksbådande stämma.

Sen kunde han inte hålla sig längre utan höll fram en öl och frågade om jag ville ha en?

Jag tog emot en öl för det kunde ju inte gärna bli värre tänkte jag och lät mig väl smaka. Då, när ögonen börjat vänja sig vid mörkret utanför så såg jag en herrans massa stolar på min garageuppfart och en jättelik duk uppspänd på en skåpbil parkerad precis framför och på tvären. Runt alla stolar fanns trasiga speglar, schackspel, en häst och ytterligare saker som jag inte kunde urskilja riktigt. Vad jag däremot kunde urskilja var den ström av människor som började dyka upp hemma hos mig. De verkade veta precis vad de skulle göra för de lät skramlande några mynt trilla ner i en burk vid grindstolpen och satte sig på de framställda stolarna och jag hörde ett förväntansfullt sorl där bland stolarna.

- Vad har du gjort vrålade jag till Fredag. 

- Vadå gjort, jag tyckte ditt kvarter kunde behöva lite bildning så jag kanske har knackat på några fönster här på gatan för att bjuda in dem till filmvisning. Man kan inte titta på Sjunde inseglet på dagtid så då tyckte jag att det var perfekt nu inatt. Det är därför alla är här nu, fortsatte han glatt. Nu fick jag dessutom syn på popcornmaskinen som stod och puttrade utanför garaget och ytterligare en kåpförsedd person stod och delade ut popcorn.

Filmen hade nu börjat så duken flimrade av svartvita bilder och ljudet från filmen fyllde min trädgård med raspande röster.

Fredag försvann från mitt fönster och efter några sekunder hörde jag en massa konstiga ljud igen som överröstade filmljudet, det var glas som krossades, ljud från stormar osv. Jag kände mig nu tvungen att gå ut för att se efter vad det var mer som hände. I min trädgård.

Bakom häcken stod Fredag med massor av teatermaskiner, det var stormgrejer, åskmaskiner och en hel skottkärra full med glas. Där stod Fredag, fortfarande klädd i sina svarta kläder med en hammare och bankade till filmen och krossade glas. Självklart med en öl i handen, annars hade jag ju knappt känt igen honom. 

- Vad gör du skrek jag, det finns väl inga glaskrossningar i den där filmen. Publiken hyssjade åt oss, eller framför allt mig, de verkade tycka att jag störde tydligen. Glaskrossningen verkade de inte ha något emot.

- Jodå, svarade Fredag, jag värmer upp dem lite bara för efter den här filmen så blir det några till. Först: Spegeln sprack från kant till kant och sen blir det kanske Fanny & Alexander fram till gryningen. 

Med de orden så satte han igång storm/vindmaskinen med en dåres envishet samtidigt som han skrek åt mig: Dina grannar verkar må alldeles för bra, de kan ju inte gå omkring på det sättet - de ska lida alla helvetes kval och verkligen känna elände när den här natten är slut. Sen kan de få varsin öl innan de går hem. Fast de får ju betala för ölen såklart, popcornen är gratis men ölen ska jag tjäna pengar på. Du anar inte vad jag saltat popcornen flinade han. Jag bara ruskade på huvudet och gick in igen.

Hoppas ni fick en bättre natt än jag, det blev ingen sömn förrän alla hade gått hem till sina egna trädgårdar igen.

Ha en trevlig helg på er allihop!

Fredag 2012-09-07

Det hade nästan blivit en vana nu att vakna av oväsen i svinottan. Den här morgonen var heller inget undantag så jag var redan vaken när det började skramla ute på garageuppfarten. Bakom gardinen såg jag Fredag backa in med en kåpförsedd släpkärra, på min uppfart. Jag ville inte riktigt ge mig till känna än så jag smög undan gardinen för att kunna se lite bättre. Jag var tvungen att gnugga mig i ögonen för jag trodde verkligen inte mina ögon. På garageuppfarten såg jag Fredag iklädd träningsoverall, iPhone-hörlurar och vita träningsskor. Självklart med pannband och när jag tittade efter så såg jag att Fredag dessutom hade benvärmare. Jag var tvungen att sätta mig ner och hämta andan för jag kunde verkligen inte tro att det var sant - att Fredag klätt sig sportigt! Han var väl den sista jag skulle tro skulle börja träna på riktigt, fast jag lugnade mig själv genom att tänka tanken att han bara hittat sportkläder någonstans och alla hans andra kläder låg i tvättstugan. Jag hann knappt tänka tanken färdigt förrän kåpan på släpkärran öppnades och där yppades en allsköns röra av sportartiklar, det var rullskidor, motionscyklar, landsvägscyklar och löpband. Såg jag inte en skivstång där också - jo, en rejälare sort dessutom som Fredag måste ha fått hjälp att lyfta upp på kärran.

Efter att ha lastat av allting, vilket skapade en herrans oreda på min garageuppfart så började han gräva i mina blomkrukor. En efter en grävdes igenom och till slut hade han hittat det han letade efter, nyckeln till garaget. När han ruskat jorden av nyckeln så smög han fram till garageporten och öppnade den försiktigt, jag tror det var för att han inte ville väcka mig den här morgonen också. Han hade fått en del åthutningar förra veckan efter hans ide att ha grillparty för hela grannskapet kl 0600 en fredagsmorgon.

Med garagedörren öppen så började en lustig scen framför mina ögon, ut åkte alla mina saker och in åkte alla träningsgrejer. Jag funderade lite på var han tänkte göra av mina saker men jag behövde inte fundera länge för alla mina saker lastades upp på släpkärran. Nu kunde jag inte hålla mig längre utan jag rusade ut till Fredag och frågade vad i herrans namn han höll på med?

- Jag ska bygga ett gym i ditt garage sa han och nöp mig i magtrakten. Du har visst lagt på dig lite va?
- Vad menar du? sa jag med min argaste röst som tyvärr bara lät som en kraxning av återhållen ilska.
- Du kan ju inte se ut sådär längre, nu ska du börja träna sa han och började spika upp en skylt på mitt garage. PÅ MITT GARAGE!
- Vad håller du på med? Jag läste skylten och fann följande text:

"Har du blivit för tjock? Börja träna på Fredag(s) gym och spa!"

Vadå, spa? Det här är väl inget spa heller sa jag och pekade på alla tortyrinstrument som han släpat in i garaget.

- Nä, inte här, ditt badrum, sa Fredag, blir perfekt. Du använder det ju uppenbarligen inte sa han och klappade mig på huvudet. Känns som att du behöver en hårinpackning också tillade han och fortsatte bära grejer fram och tillbaka.

- Men vad tänker du göra med mina saker? Var har du tänkt göra av dem? Jag behöver ha alla saker i mitt garage, det finns inga onödiga saker här.

- De här, sa Fredag, behöver du inte, och slängde mina gamla dubbdäck på släpkärran. Det blir en mild vinter i år sa han trosvisst.

- Och de här behöver du absolut inte, sa han och mina gamla fina cyklar åkte samma väg.

Varför hade han en sån stor kärra tänkte jag där jag stod och bara mållöst såg på när alla mina saker hamnade på kärran en efter en. Jag fann mig inte förrän Fredag slängde igen kåpan och satte sig i bilen och körde iväg. Jag försökte springa efter för att stoppa honom men jag kom inte så långt. Blev alldeles för andfådd av att springa så Fredag hade kanske rätt egentligen. Hade jag inte lagt på mig lite för mycket mat under sommaren? Jag gick in i garaget och tittade på alla maskiner och saker han ställt upp, ganska så snyggt faktiskt.

Jag tänkte att det skadar väl inte att prova lite och spände på mig rullskidorna och tog stavar och skulle bara ta ett par provrundor på vägen utanför. Det jag inte tänkte på då var att det lutade ju ganska mycket utanför mitt hus så farten ökade till vansinne ganska snabbt och jag insåg att jag inte hade en aning om hur man bromsade såna här skidor. Min sista tanke när jag for in i ett staket var: det var tur att han inte hunnit byta ut de ruttna brädorna.

Hoppas ni får en trevlig helg allihop, träna gärna men kolla bruksanvisningarna först!

Ture avsnitt 2

Första tiden i den egna lägenheten hade gått åt till att möblera och justera soffan så den stod i rätt vinkel mot tv:n. Äntligen tänkte Ture, nu har jag fått den perfekta tvsoffan och den perfekta tv:n också. Han log för sig själv när han såg den glänsande fjärrkontrollen ligga på soffbordet. Inte en tejpremsa så långt ögat nådde och alla knappar satt på sin rätta plats. Att jag stod ut så länge, tänkte Ture. När han flyttade från huset där han och Beata bott så länge så var det inte många av hans prydnadssaker som var hela längre. Det hade gått åt en del superlim och tejp genom åren. Alla hans minnessaker stod nu uppradade i lägenheten och det var en ganska skamfilad uppsättning numera. Kastat något hade han dock inte gjort, inte ens den gången då hans kristallskål, som var ett pris från klubben han spelat fotboll i gick i golvet och i tusentals små skärvor. Under flera veckor efteråt hade han suttit där och pusslat och pusslat och till slut fått ihop något som med lite vilja och kärlek skulle kunna tolkas som en skål. Det var den enda gången som Ture höjt rösten mot Beata och faktiskt nästan skällt ut henne. Det hade bara fått till följd att Beata hade surat i 5 sekunder och sen sagt att den nog gick att laga och försvunnit med dammsugaren runt hörnet.

Nu satt han i alla fall i sin egen lägenhet med sina egna möbler och sin egen fjärrkontroll. Nu kunde livet börja om igen sa han högt för sig själv. Han hade redan börjat titta på en massa saker som han alltid förträngt, motorcyklar och dansbandsmusik. Redan i yngre år hade han varit intresserad av motorcyklar och faktiskt ägt en egen hoj som han skjutsat tjejer på. Ture ryste till när han mindes allt roligt han gjort på hoj, alla turer till badstränder på nätterna när solen lyste nästan hela dygnet. Tänk om man skulle skaffa sig en hoj igen, Ture hade ju inget arbete och visste väl egentligen inte hur han skulle få råd med en motorcykel igen men han kunde väl alltid försöka nere vid cykelaffären där han sett ett gammalt vrak stående för en tid sen när han passerat. Det var samtidigt som en röd Volvo stod och försökte lasta in en kraftigt tillbucklad cykel under butiksföreståndarens förtjusta flinande. Det hade sett ut som att motorcykeln varit ganska komplett men i ganska många delar. Ture funderade inte så mycket mer än att hade han fått ihop kristallskålen efter Beatas härjningar så skulle han nog kunna få ihop en motorcykel. Delarna var ju större och i och med att han åkt motorcykel som yngre så visste han ju faktiskt vad som var fram och bak på en hoj.

Ture reste sig och gick till garderoben där hans gamla skinnjacka hängde. Visserligen så verkade den ha krympt en smula men det skulle nog ordna sig det också. Om jag slutar med Tortellini så kommer jag nog snart i den igen. Ture gjorde ett försök att stänga jackan men gav snabbt upp då han insåg att dragkedjan inte räckte till riktigt. Blev mer som en väst och det var ju inte riktigt så han såg sig i fantasin. Nu skulle det minsann bantas ordentligt så han kom i jackan och kunde skjutsa tjejer igen på hojen. Bantning lär nog bli svårt att undvika med tanke på att ett hojinköp var nära förestående. På måndag skulle han gå förbi cykelaffären och fråga om han kunde få köpa hojen i delar på avbetalning. Han hoppades att det skulle gå bra, utan att ens veta vad det var för hoj så kände han bara att den hojen var helt rätt. Det kan ju vara så naturligtvis att han hoppades få den billigt men det berättade han inte för sig själv.

Ture mindes tillbaka till en speciell tur på motorcykeln, det var med Gudrun som han tyckt så mycket om. Undrar hur livet blivit om vi hade gift oss istället. Han letade reda på sin gamla skamfilade telefonbok för att se om han hade hennes nummer kvar. Mycket riktigt, numret fanns kvar men Ture tordes inte ringa utan slog ihop boken igen och satte sig framför tv:n och tryckte lite slumpmässigt på några knappar och fick fram ett program om motorcyklar. Vilken tur tänkte han och satte sig tillrätta. Ture var nu närmast uppslukad av tv:n när det ringde på dörren och Ture fick suckande gå och öppna för att se vem det var. Det var bara grannen som ville hälsa honom välkommen, en snygg dam, tänkte Ture. Henne skulle man kunna skjutsa på motorcykeln. I Tures värld var redan motorcykeln hans och i toppskick. Det stämde inte riktigt med verkligheten men det brydde sig inte Ture om där han fantiserande stod och pratade med grannen.

- Har du möjligen lite socker som jag kan få låna, frågade grannen.

- Självklart, sa Ture utan att tänka efter om han överhuvudtaget hade något hemma. Han sprang iväg, lite snyggt tyckte han själv, mot köket för att hämta socker.

Han hittade tyvärr bara florsocker så han tog med det och frågade om det gick bra med florsocker istället.

- Det var kanske inte riktigt det jag behövde men det kanske fungerar också, vem vet, en ny maträtt är kanske uppfunnen sa hon och tog emot det lilla paketet och gick efter att lett ett alldeles fantastiskt leende mot Ture. Ture blev alldeles knäsvag av detta soliga leende och såg nu framför sig hur de rullade runt på en sandstrand, översköljda av vågor och en fantastisk orangefärgad sol i bakgrunden. Ture tyckte det såg vackert ut, i verkligheten såg det nog mera ut som en valrosshanne som lekte med sin dotter. Ture hade en ganska livlig fantasi så i hans huvud såg det väldigt romantiskt ut. Ture kunde inte släppa tankarna på motorcykeln den kvällen och han hade ju redan bestämt sig för att försöka köpa den från cykelaffären. Garage fanns det ju möjlighet att få hyra hade han kollat tidigare när han skrev på kontraktet för lägenheten så där kunde han ju vara under vintern. Det blir perfekt, hojen klar och jag smal och smärt när våren kommer så jag kan åka på hojturer igen. Att grannfrun troligen inte skulle kunna åka hoj i den kjol hon haft när hon skulle låna socker. En väldigt kort, sexig tänkte Ture, och leopardmönstrad sak som slutade väldigt högt upp. Bar mage och en tight topp ovanpå i ceriserosa färg. Hade hon inte varit väldigt snyggt sminkad också? Jo, det hade hon varit kom Ture ihåg, väldigt turkos ögonskugga och långa fladdrande ögonfransar hade hon ju haft. Ju längre tiden gick ju vackrare blev grannfrun och han såg för sitt inre igen hur de nu åkte tätt omslingrade mot solnedgången på hans skinande blanka motorcykel.

Ture gick och la sig efter att ha tittat färdigt på tv och inte kunde koncentrera sig på något annat i alla fall. Han hade från hans och Beatas hus tagit med alla motorcykeltidningarna som han haft liggande under skrivbordet i hans rum. Nu bläddrade han försiktigt, för att inte förstöra de gamla tidningarna, och nästan stönade av alla vackra bilder och äventyr som han fick läsa om.

Måndagen kom och Ture var snabbt iväg efter en sparsmakad frukost bestående av bara ett kokt ägg. Cykelaffären väntade och redan innan de öppnat stod Ture utanför och bankade på dörren. En andfådd yngling öppnade dörren när han såg att det bara var en ofarlig farbror utanför. Vet inte om han tänkte sig att någon ville råna en cykelaffär en måndag morgon eller vad han nu tänkte sig. Öppnade gjorde han och släppte in en flåsande Ture. Ture var nu så upphetsad över alla sina fantasier om vad han skulle göra med motorcykeln så han fick knappt fram ett ord utan bara stammade.

- Kan, kan, kan jag få köpa hojen på baksidan, stammade han fram mellan flåsningarna.

- Va, vadå, vilken hoj, sa ynglingen.

- Den som, som, som baksidan sa Ture och pekade.

- Det där är väl inget att ha, sa ynglingen, det är ju min gamla Honda bara som jag skulle renovera men tappade intresset. Tiden räckte inte till alls sen jag började jobba här, det kommer in så många konstiga människor som tror de kan laga cyklar och sen får jag göra om alltihop från början igen.

- Men det är klart att du kan få köpa den, men den är ju inte särskilt fin, tillade han.

- Nä, nä, det är klart, nu hade Ture börjat besinna sig och var medveten om att han inte fick verka alltför ihärdigt intresserad för då skulle den väl bli dyr.

- Men om du får 1000:- av mig så kanske jag kan få ta den? Jag behöver bara lite delar till min egen, tillade han lite listigt. Ja, det var alltså Ture som tyckte det var lite listigt. Ynglingen hade redan genomskådat honom. För vem annars än någon som är verkligt intresserad står utanför en cykelaffär med andan i halsen en tidig måndagsmorgon och vill köpa en motorcykel i delar? Ganska många delar visade det sig när de kommit överens om att Ture skulle få köpa lådorna för 1000:- och dessutom på avbetalning. Ture var överlycklig där han släpade hem den första kartongen. Han hade redan vid 5-tiden på morgonen väckt den stackars hyresvärden för att se till att han kunde få ett garage. Hyresvärden var minst sagt tagen på sängen så innan han visste ordet av så hade han lämnat ut nycklar till ett garage och dessutom fått ett kontrakt på samma garage påskrivet. Till detta garage var nu Ture, lyckligt leende och skrattande, på väg med sin hoj.

Ture avsnitt 1

Ture, sjukpensionerad sen länge, hade sett hur Beata drog fram i huset som en korsning mellan orkan och tromb. Det var ändå när Beata inte skulle göra något särskilt, som att städa eller bara plocka in disk i diskmaskinen. Ture visste minsann vad som väntade varje gång, fram med sopskyffel, sopsäck och näsdukar. Näsdukarna var tyvärr nödvändiga då många av de saker som gick sönder var Tures favoriter. Som när åsnan som släppte cigaretter ur rumpan av en händelse hamnade under bröllopsvasen de fått när de gifte sig. Vasen var inte särskilt snygg och Ture hade aldrig tyckt om den heller men åsnan, åsnan var ett minne från den gången han varit på Kanarieöarna med grabbarna i fotbollslaget och haft så otroligt roligt.  När den gick sönder så gick också något sönder i Ture och en dag så klarade han inte längre att leva tillsammans med Beata.

Så när Beata väl kom hem efter jobbet, lite svettig och ganska ful egentligen, tänkte Ture att det var dags. Ture hade som vanligt lagat maten, Beatas favoriträtt, Tortellini med ostsås. En troligen starkt bidragande orsak till att Beata inte direkt var trådsmal. De satte sig och började äta och Ture som normalt sett sällan sa något harklade sig men tystnade. Beata tittade förvånat upp från tidningen och liksom väntade på något ytterligare ljud från Ture. Det kom inget mer på en lång stund och Beata återgick till tidningen igen. Som vanligt så läste hon tidningen med Ture i åtanke och tänkte ringa in det som borde intressera honom senare. Just nu hade hon ju ingen penna så det fick vänta en stund till. Plötsligt så sa Ture att han skulle flytta i nästa vecka.

- Vad sa du att du skulle göra sa du, sa Beata mållös.

- Jag ska flytta i nästa vecka, upprepade Ture. Jag har fått en lägenhet inne i stan som jag ska bo i alldeles själv tills jag dör, sa Ture.

- Men, sa Beata, hur ska jag klara mig då? Hur ska jag överleva diskmaskinen och huset och städningen?

- Jag klarar inte mer sa Ture och gick in till sitt rum.

Ture hade verkligen fått nog och när han gick in i sitt rum så var det med en lättnad i bröstet. Han tittade kärleksfullt på sin modelljärnväg och tänkte att den skulle få ett alldeles eget rum i lägenheten. Alla andra saker skulle också räddas tänkte han när han tittade på alla minnessaker som stod i hyllan. Åsnan stod fortfarande kvar men var limmad i princip överallt och limskarvarna syntes tydligt. Inte ens på långt håll, riktigt långt håll, så doldes inte limmet. Ture var glad i alla fall att han lyckats rädda den såpass att den fortfarande påminde om en åsna. Ena örat hade tyvärr försvunnit i Beatas orkan men minnet av tiden då åsnan införskaffades övervägde i alla fall i positiv riktning.

Han hörde genom den stängda dörren att Beata inte direkt grät. Hon grät inte alls utan hon satt troligen kvar vid köksbordet och gnolade tyst och vände blad i tidningen. Ture tänkte att det var väldigt vad bra hon tog beskedet att han skulle flytta. Beata hade ju alltid varit lite speciell och det faktum att hennes pappa var sjukhusdirektör hade ju varit en fjäder i hatten för Ture. Tyvärr så var det ju inte så mycket mer än så. Hennes egenheter och skelögda drumlighet hade till slut fått Ture att ge upp. Nu var det bara att börja packa ner sakerna i flyttkartonger. Han hade blivit lovad hjälp att flytta i nästa vecka av grabbarna han spelat boll med i ett tidigare liv så den biten var under kontroll.

Ture hade smusslat hem ett antal flyttkartonger under de senaste veckorna utan att låta Beata se något. Under tiden som Ture började plocka isär modelljärnvägen så tänkte han tillbaka på stunderna med Beata. De hade trots allt haft några riktigt bra perioder i sitt äktenskap men Tures oförmåga att ha överseende med Beatas alla egenheter hade till slut fällt avgörandet. Ture var ju en ordningsmänniska och hade otroligt svårt att låta bli att rätta till saker som tumlade runt i hemmet, även utanför hemmet hade Ture varit tvungen att rätta till saker. Restaurangernas alla kryddställ som av en händelse välte så fort Beata svepte förbi och alla de gånger de varit på promenad och Ture fått rädda barnvagnar från att välta och be om ursäkt till alla de förvånade och senare även förargade föräldrar som tittat storögt på Beatas framfart. Ture hade blivit ganska bra på att komma med ursäkter. Träning gav ju färdighet tänkte Ture där han packade ner det sista av modelljärnvägen. Den stora skivan med landskapet på var ju som tur var delad så den var bara att koppla isär och ställa mot väggen. Ture hade som tur var inte så vansinnigt mycket saker inne i sitt rum. Helt och hållet beroende på att det var de saker som Beata ännu inte haft sönder bortom all räddning. Det räckte med 6 flyttkartonger och några möbler tänkte han inte ta med sig så i princip redan efter 3 timmar var allting nerpackat i sina lådor och Ture ställde upp dem innanför dörren tillsammans med modelljärnvägsskivan.

Försiktigt så öppnade han dörren ut till köket och till sin förvåning satt Beata kvar och all mat var borta. Ture hade ju tänkt äta lite till och hade hoppats på att slippa konfronteras med Beata igen. Men Beata tog ingen notis om att han kom tillbaka igen och verkade inte bry sig om att Ture tänkte flytta alls. I tidningen såga han fullt med ringar runt både det ena och det andra och han undrade om Beata alls förstått att han tänkte flytta i nästa vecka. Storögt tittade han på Beata som bara log och ruskade på sina råttfärgade testar till lockar.

Ture orkade inte se på eländet längre utan tog på sig jackan och gick ut på promenad. Irriterat tittade han på grusgången där Beatas klackar gjort djupa märken i gruset. Utan att tänka sig för hade Ture börjat peta igen alla gropar med foten där han gick ut mot vägen. Ture tyckte det såg alldeles för tillstökat ut i gruset så under alla år där Beata farit fram hade Ture gått ett par steg efter och slätat över och plattat till. Inte bara försökt rädda vad som räddas kunde.

Under promenaden så fortsatte tankarna att mala i Tures huvud om vad han kunde gjort annorlunda om han inte gift sig med Beata. Han trodde inte att skilsmässan skulle bli något problem alls, det verkade ju inte bekomma Beata alls så det gick nog att få ett snabbt slut på det hela. Pengar hade han ju inte i överflöd men han hade lyckats stoppa undan några kronor här och där och hade nu samlat ihop så det faktiskt skulle räcka till att möblera lägenheten och till och med skaffa en tv, en egen fjärrkontroll där alla knappar satt på sin rätta plats. Ingen tejp heller för den delen.

Ture gick med lätta steg på sin promenad och såg verkligen fram emot att få flytta till ett eget boende. Han kunde ha pokerkvällar med grabbarna och dricka så mycket öl han ville och framför allt få bestämma över vad som skulle visas på tv:n varje kväll. Ture förstod att det skulle bli mer ensamt men det var en av de saker som Ture också såg fram emot.