Ture avsnitt 2

Första tiden i den egna lägenheten hade gått åt till att möblera och justera soffan så den stod i rätt vinkel mot tv:n. Äntligen tänkte Ture, nu har jag fått den perfekta tvsoffan och den perfekta tv:n också. Han log för sig själv när han såg den glänsande fjärrkontrollen ligga på soffbordet. Inte en tejpremsa så långt ögat nådde och alla knappar satt på sin rätta plats. Att jag stod ut så länge, tänkte Ture. När han flyttade från huset där han och Beata bott så länge så var det inte många av hans prydnadssaker som var hela längre. Det hade gått åt en del superlim och tejp genom åren. Alla hans minnessaker stod nu uppradade i lägenheten och det var en ganska skamfilad uppsättning numera. Kastat något hade han dock inte gjort, inte ens den gången då hans kristallskål, som var ett pris från klubben han spelat fotboll i gick i golvet och i tusentals små skärvor. Under flera veckor efteråt hade han suttit där och pusslat och pusslat och till slut fått ihop något som med lite vilja och kärlek skulle kunna tolkas som en skål. Det var den enda gången som Ture höjt rösten mot Beata och faktiskt nästan skällt ut henne. Det hade bara fått till följd att Beata hade surat i 5 sekunder och sen sagt att den nog gick att laga och försvunnit med dammsugaren runt hörnet.

Nu satt han i alla fall i sin egen lägenhet med sina egna möbler och sin egen fjärrkontroll. Nu kunde livet börja om igen sa han högt för sig själv. Han hade redan börjat titta på en massa saker som han alltid förträngt, motorcyklar och dansbandsmusik. Redan i yngre år hade han varit intresserad av motorcyklar och faktiskt ägt en egen hoj som han skjutsat tjejer på. Ture ryste till när han mindes allt roligt han gjort på hoj, alla turer till badstränder på nätterna när solen lyste nästan hela dygnet. Tänk om man skulle skaffa sig en hoj igen, Ture hade ju inget arbete och visste väl egentligen inte hur han skulle få råd med en motorcykel igen men han kunde väl alltid försöka nere vid cykelaffären där han sett ett gammalt vrak stående för en tid sen när han passerat. Det var samtidigt som en röd Volvo stod och försökte lasta in en kraftigt tillbucklad cykel under butiksföreståndarens förtjusta flinande. Det hade sett ut som att motorcykeln varit ganska komplett men i ganska många delar. Ture funderade inte så mycket mer än att hade han fått ihop kristallskålen efter Beatas härjningar så skulle han nog kunna få ihop en motorcykel. Delarna var ju större och i och med att han åkt motorcykel som yngre så visste han ju faktiskt vad som var fram och bak på en hoj.

Ture reste sig och gick till garderoben där hans gamla skinnjacka hängde. Visserligen så verkade den ha krympt en smula men det skulle nog ordna sig det också. Om jag slutar med Tortellini så kommer jag nog snart i den igen. Ture gjorde ett försök att stänga jackan men gav snabbt upp då han insåg att dragkedjan inte räckte till riktigt. Blev mer som en väst och det var ju inte riktigt så han såg sig i fantasin. Nu skulle det minsann bantas ordentligt så han kom i jackan och kunde skjutsa tjejer igen på hojen. Bantning lär nog bli svårt att undvika med tanke på att ett hojinköp var nära förestående. På måndag skulle han gå förbi cykelaffären och fråga om han kunde få köpa hojen i delar på avbetalning. Han hoppades att det skulle gå bra, utan att ens veta vad det var för hoj så kände han bara att den hojen var helt rätt. Det kan ju vara så naturligtvis att han hoppades få den billigt men det berättade han inte för sig själv.

Ture mindes tillbaka till en speciell tur på motorcykeln, det var med Gudrun som han tyckt så mycket om. Undrar hur livet blivit om vi hade gift oss istället. Han letade reda på sin gamla skamfilade telefonbok för att se om han hade hennes nummer kvar. Mycket riktigt, numret fanns kvar men Ture tordes inte ringa utan slog ihop boken igen och satte sig framför tv:n och tryckte lite slumpmässigt på några knappar och fick fram ett program om motorcyklar. Vilken tur tänkte han och satte sig tillrätta. Ture var nu närmast uppslukad av tv:n när det ringde på dörren och Ture fick suckande gå och öppna för att se vem det var. Det var bara grannen som ville hälsa honom välkommen, en snygg dam, tänkte Ture. Henne skulle man kunna skjutsa på motorcykeln. I Tures värld var redan motorcykeln hans och i toppskick. Det stämde inte riktigt med verkligheten men det brydde sig inte Ture om där han fantiserande stod och pratade med grannen.

- Har du möjligen lite socker som jag kan få låna, frågade grannen.

- Självklart, sa Ture utan att tänka efter om han överhuvudtaget hade något hemma. Han sprang iväg, lite snyggt tyckte han själv, mot köket för att hämta socker.

Han hittade tyvärr bara florsocker så han tog med det och frågade om det gick bra med florsocker istället.

- Det var kanske inte riktigt det jag behövde men det kanske fungerar också, vem vet, en ny maträtt är kanske uppfunnen sa hon och tog emot det lilla paketet och gick efter att lett ett alldeles fantastiskt leende mot Ture. Ture blev alldeles knäsvag av detta soliga leende och såg nu framför sig hur de rullade runt på en sandstrand, översköljda av vågor och en fantastisk orangefärgad sol i bakgrunden. Ture tyckte det såg vackert ut, i verkligheten såg det nog mera ut som en valrosshanne som lekte med sin dotter. Ture hade en ganska livlig fantasi så i hans huvud såg det väldigt romantiskt ut. Ture kunde inte släppa tankarna på motorcykeln den kvällen och han hade ju redan bestämt sig för att försöka köpa den från cykelaffären. Garage fanns det ju möjlighet att få hyra hade han kollat tidigare när han skrev på kontraktet för lägenheten så där kunde han ju vara under vintern. Det blir perfekt, hojen klar och jag smal och smärt när våren kommer så jag kan åka på hojturer igen. Att grannfrun troligen inte skulle kunna åka hoj i den kjol hon haft när hon skulle låna socker. En väldigt kort, sexig tänkte Ture, och leopardmönstrad sak som slutade väldigt högt upp. Bar mage och en tight topp ovanpå i ceriserosa färg. Hade hon inte varit väldigt snyggt sminkad också? Jo, det hade hon varit kom Ture ihåg, väldigt turkos ögonskugga och långa fladdrande ögonfransar hade hon ju haft. Ju längre tiden gick ju vackrare blev grannfrun och han såg för sitt inre igen hur de nu åkte tätt omslingrade mot solnedgången på hans skinande blanka motorcykel.

Ture gick och la sig efter att ha tittat färdigt på tv och inte kunde koncentrera sig på något annat i alla fall. Han hade från hans och Beatas hus tagit med alla motorcykeltidningarna som han haft liggande under skrivbordet i hans rum. Nu bläddrade han försiktigt, för att inte förstöra de gamla tidningarna, och nästan stönade av alla vackra bilder och äventyr som han fick läsa om.

Måndagen kom och Ture var snabbt iväg efter en sparsmakad frukost bestående av bara ett kokt ägg. Cykelaffären väntade och redan innan de öppnat stod Ture utanför och bankade på dörren. En andfådd yngling öppnade dörren när han såg att det bara var en ofarlig farbror utanför. Vet inte om han tänkte sig att någon ville råna en cykelaffär en måndag morgon eller vad han nu tänkte sig. Öppnade gjorde han och släppte in en flåsande Ture. Ture var nu så upphetsad över alla sina fantasier om vad han skulle göra med motorcykeln så han fick knappt fram ett ord utan bara stammade.

- Kan, kan, kan jag få köpa hojen på baksidan, stammade han fram mellan flåsningarna.

- Va, vadå, vilken hoj, sa ynglingen.

- Den som, som, som baksidan sa Ture och pekade.

- Det där är väl inget att ha, sa ynglingen, det är ju min gamla Honda bara som jag skulle renovera men tappade intresset. Tiden räckte inte till alls sen jag började jobba här, det kommer in så många konstiga människor som tror de kan laga cyklar och sen får jag göra om alltihop från början igen.

- Men det är klart att du kan få köpa den, men den är ju inte särskilt fin, tillade han.

- Nä, nä, det är klart, nu hade Ture börjat besinna sig och var medveten om att han inte fick verka alltför ihärdigt intresserad för då skulle den väl bli dyr.

- Men om du får 1000:- av mig så kanske jag kan få ta den? Jag behöver bara lite delar till min egen, tillade han lite listigt. Ja, det var alltså Ture som tyckte det var lite listigt. Ynglingen hade redan genomskådat honom. För vem annars än någon som är verkligt intresserad står utanför en cykelaffär med andan i halsen en tidig måndagsmorgon och vill köpa en motorcykel i delar? Ganska många delar visade det sig när de kommit överens om att Ture skulle få köpa lådorna för 1000:- och dessutom på avbetalning. Ture var överlycklig där han släpade hem den första kartongen. Han hade redan vid 5-tiden på morgonen väckt den stackars hyresvärden för att se till att han kunde få ett garage. Hyresvärden var minst sagt tagen på sängen så innan han visste ordet av så hade han lämnat ut nycklar till ett garage och dessutom fått ett kontrakt på samma garage påskrivet. Till detta garage var nu Ture, lyckligt leende och skrattande, på väg med sin hoj.