Det första jag såg var en liten ilsket gläfsande hund med hörselskydd på. Ilsket krafsande mot min altandörr stod den där imorse och ville tydligen in till mig istället för att vara ute. Det andra jag såg efter att ha släppt in hunden, har ju alltid varit lite svag för hundar, var Fredag. Milt sagt lindrigt nykter, väldigt lindrigt faktiskt där han kom krypande över gräsmattan iklädd en overall med en herrans massa pinnar stickande ur fickorna. Plötsligt stannade han och tog fram en cigarettändare och lågan var åtminstone vacker där i morgonmörkret men sen tog han en pinne ur fickan och tände på den. Samtidigt som detta skedde försvann den lilla ilskna hunden in under min säng och började gnaga på sängstolparna. Nu fräste det till i Fredags hand och en raket for iväg mot skjulet på baksidan. Där jag sparar returpapper om ni undrar. Det var absolut ingen bra kombination alls för plötsligt så exploderade raketen och antände skjulet i samma ögonblick så mer spännande morgon en nyårsafton kan man ju inte ha direkt. En hund som ligger och gnager på sängbenen, ett skjul i ljusan låga och en Fredag med fickorna fulla med raketer och tydligen tändare också. I skenet från det brinnande skjulet såg jag en, visserligen duktigt berusad Fredag, men också ett stort belåtet leende. Fredag såg uppenbarligen ganska nöjd ut med effekten från den raketen så innan jag hann stoppa honom så var nästa raket antänd och i full fart på väg mot skogen bakom huset (och alla däck). Jodå, ni gissade rätt, skogen började såklart brinna den också. Det här såg ut att arta sig till en rätt så händelserik nyårsafton istället för den lugna hemmakväll jag tänkte mig igår. Fredag fortsatte med samma belåtna flin fram mot altanen, fortfarande krypandes på den snötäckta gräsmattan, och hasade sig med armbågarnas hjälp upp på altanen. Tydligen så hade han tänkt sig att använda min altan som en avskjutningsramp eftersom han började ställa upp raket efter raket mot räcket. Nu kunde jag inte hålla mig längre utan var tvungen att gå ut och skulle precis börja skälla på honom då han bara hytte med fingret åt mig:
- Stopp, sluddrade Fredag, det här är farliga saker och kan bara hanteras av kunnig perschonal, dvs jag sa han och pekade på sig själv med ett litet knubbigt pekfinger.
- Du är alldeles för berusad och dessutom är det alldeles för tidigt som du börjar skjuta raketer. Var det din hund förresten?
- Ja, den hittade jag därborta sa Fredag och pekade på grannhuset. Den verkade vilja följa med mig så jag tog den med mig. Den stretade emot lite i början, som om den inte ville vara till besvär men vi kom snart överens han och jag.
- Den ligger nu under min säng och äter upp sängbenen sa jag.
- Bra, då vet jag var den är. I samma ögonblick som han uttalade de orden så vände han sig om och tände på ännu en raket som for rakt in i grannens garage.
- Där ser du hur farliga grejer det här är sa han och pekade på garaget som ännu inte tagit eld.
På avstånd hördes nu brandkårens sirener och jag lugnade ner mig såpass att jag kunde smita ut och ta tändaren från Fredag så det inte kunde bli fler eldsvådor i alla fall.
- Varför har du börjat skjuta raketer såhär tidigt förresten?
- Tänkte att det skulle vara mer effektfullt om jag gjorde det på morgonen istället för när alla andra skjuter raketer och förresten, tillade han förnärmat, det finns de som redan, eller snart i alla fall, har börjat fira in det nya året så det så!
- Här i Sverige är det lite ovanligt faktiskt att skjuta raketer på morgonen, lika ovanligt som att vara tokfull redan på morgonen och med fickorna fulla med raketer en nyårsafton.
- Du har alltid varit så himla noga sa han och ruskade på huvudet.
Nu anlände brandkåren med högsta fart och efter kom en vilt sladdande polisbil också. Jag kanske skulle få en lugn nyårsafton i alla fall tänkte jag när brandkåren började släcka bränderna i garage, skjul och skogen bakom mig. Poliserna var vänliga nog att ta med sig Fredag i bilen, de hade väl tråkigt antog jag så jag tänkte för mig själv att de skulle inte vara tråkigt på den polisstationen så länge till.
Fredag hade åkt, brandkåren hade släckt färdigt och det blev tyst och lugnt igen i huset. Sånär som på en sak, hunden, jag ropade och ropade men ingen hund kom farande. Från köket syntes ett ljussken och jag skyndade dit - i ljuset från kylskåpet stod hunden med nosen nerkörd i skålen med köttbullar som jag hade tänkt bjuda på under kvällen men det fick nog bli en lokal kebab istället.
Ta det lugnt nu på nyårsafton och GOTT NYTT ÅR!
PS, sängen stod på tre ben när jag senare på kvällen skulle gå och lägga mig DS
måndag 31 december 2012
söndag 23 december 2012
Tusse avsnitt 12
Jul är en bra tid, husse och matte far omkring som hönsen gjorde hos farfar. Det ska dras den där brummande grejen över golvet hela tiden och matte och jag leker med slangen där allting försvinner in i brummandet. Matte kanske inte leker lika mycket som jag eller tycker kanske inte om att jag leker med slangen för hon säger hela tiden NEJ, låt bli Tusse. Då blir det ju extra roligt faktiskt. Det bästa med julen är att jag åtminstone innan jul får väldigt mycket tid för mig själv, i soffan alltså. Förresten alla sofforna är mina den här tiden på året, annars under resten av året så är de alltid upptagna av någon i familjen. Det ska tittas på tv, ätas chips (som är alldeles för salta) och choklad. Choklad är ganska gott men när jag fick tag på lite för några dagar sen så började det klia över hela kroppen efteråt. Så choklad låter jag bli fastän det luktar ganska gott.
Den här morgonen började ganska bra, matte och husse kom infarande till mig där jag låg i soffan och berättade att de skulle åka iväg och handla en stund och så kom det vanliga: Vi kommer snart tillbaka! Ha, jag vet nog, varje gång jag får höra de orden så vet jag att jag har soffan för mig själv i flera timmar. De säger att vi inte har en aning om tid och sånt men jag kan minsann klockan. När det är morgon så står visarna på ett sätt och när det är kväll så står de på ett annat sätt. Så jag vet hur länge de är borta och när de säger just de där orden så vet jag att jag kan ligga på min favoritsoffa och titta på tv nästan hur länge jag vill. Så det gjorde jag också, oj vilka fina gamla filmer som var på tv, men de hade tappat färgerna allihop så det blev lite väl grått men de hoppade och dansade och sjöng gjorde de också och då kunde inte jag låta bli att sjunga lite jag också. Jag vill ju inte sjunga när husse och matte är hemma för de brukar bara bli avundsjuka över att jag sjunger så bra att de vill att jag ska vara tyst hela tiden. Så den här morgonen såg ut att bli en bra morgon, lillhusses smörgåsar hade han glömt på bordet så jag hjälpte matte att städa undan dem, blev bara några smulor på golvet men då kan ju matte och jag leka sen med dammsugaren när de kommer hem. Om nu inte matte blir på dåligt humör när hon kommer hem. Ibland kan hon vara det och bara sucka och stöna över alla de roliga påsarna som hon bär på när hon kommer in genom dörren. Hon verkar heller inte uppskatta när jag vill hjälpa till och titta i påsarna när hon kommer stönande in genom dörren. Ibland förstår jag mig inte på henne alls. När hon har varit och handlat en massa goda saker som luktar sådär fantastiskt gott att jag bara vill lukta lite. Då ställer matte upp alla påsarna på bänken långt in så jag inte når längre men jag vet nog. Så fort det ska ställas in något i kylen kan jag vara med och lukta lite.
Nu låg jag i alla fall i soffan och funderade över livet och universum och allting, husse och matte har inte förstått att jag är en tänkande hund som faktiskt kan fundera på annat än löptikar, hundgodis och promenader. Förresten hundpromenader när det är alldeles vitt ute är ganska roligt. I alla fall när jag får springa lös i snön och borra ner nosen och lukta på marken djupt där nere. En kul grej som jag kommit på är att om jag frustar och blåser riktigt mycket när jag har nosen under snön så sprutar det snö så jag får till och med snö på ryggen. Det är jätte mysigt men matte suckar bara och pratar någonting om blöt hund när vi kommer in sen. Det är i alla fall hur kul som helst att frusta under snön. Det verkar finnas lika många djur under snön som det är på sommaren och det är ju roligt att kunna lukta på allihop och säga till dem att det snart är sommar igen.
Den här gamla filmen som jag fastnade i nu verkar vara en gammal "westernfilm" som jag tror att husse gillar, jag förstår inte de där grejerna de har i händerna som spottar eld och låter jättehögt. Sen trillar alla som elden pekar på också, verkar vara farliga saker det där och jag hoppas att ingen pekar på mig. Det är tur att de har tappat bort färgerna för jag gillar ju inte blod. Det är ju inte så farligt när det inte är mitt blod men trevligt är det inte. Titta nu var det en som trillade ner från ett tak också, det måste ha gjort jätteont, isch. Sådär högt vill inte jag ramla. Jaha, nu blev det reklam också, doftagott-flaskor och bli glad av flaskor med den där roliga fasanen också. Den reklamen gillar jag - den där fasanen ser så struttig ut att man bara häpnar. Undrar vad den fick för att vara med på filmen? Jag passar på att gå ut i köket, blir alltid lite hungrig av att titta på tv så då är det perfekt att gå ut och kika lite. Oftast så kan jag få upp kylskåpet alldeles själv och sen får barnen skulden när det fattas köttbullar eller något annat gott. Den här tiden på året så står det alltid något kul på lagom höjd därinne och mycket riktigt så stod det köttbullar under sån där blank filt som är så lätt att peta undan och under den blanka filten fanns mycket riktigt köttbullar. Jösses vad goda de var i år, undrar om matte hittat ett nytt recept för otroligt goda var dem. Jag åt bara några stycken och hade lite problem med att lägga tillbaka filten över dem efteråt så jag var tvungen att ta ett par till och sen gick det bättre. Det syntes nästan inte alls att jag varit där tror jag.
Nu var äntligen reklamen nästan slut men de hann visa den struttiga fasanen en gång till och sen fortsatte filmen, nu var det en massa hästar som skulle springa omkring och alla som satt ovanpå hästarna hade såna där grejer som spottade eld och lät. Han som låg först såg ut att ha jättebråttom och vände sig hela tiden om för att kolla om de andra hann med eller inte.
Sen somnade jag ganska gott där jag låg utsträckt i hela min längd i soffan och vaknade inte förrän jag hörde ett brakande och stönande från dörren där husse kom ilsket in genom dörren och matte suckande kom in efteråt med alla kassarna. Varför bär inte husse också? Han har väl två armar han också så matte kan slippa bära, dessutom så låter husse mig kika i påsarna mycket bättre än matte så jag tycker absolut att husse ska bära mycket mera. Nu gällde det ju att se ledsen ut att de varit borta så länge att jag skulle få något riktigt smaskens nu när de äntligen kommit hem. Det gällde att hinna få det goda innan matte upptäckte att det fattades köttbullar för sen skulle jag bara få elaka pekfingrar och en massa FY DIG istället. Jag hann få några grisöron i alla fall och jag undrar hur alla grisar ser ut utan öron, vad ska de då slänga med lite gulligt? Gott var det i alla fall när jag tog med mig grisöronen under bordet och väntade på att matte skulle upptäcka både smulorna vid tv:n och att det fattades lite, bara några ynka köttbullar också.
Nu är det snart jul och då brukar det alltid stå en massa goda saker på bordet som jag faktiskt når om jag drar ut en stol lite grand. De springer värre än vanligt omkring på julen så då kan jag alltid ta en och annan köttbulle och lite julskinka. De gröna köttbullarna låter jag bli i år också - fy sjutton hur de ens kan tänka sig att äta såna. Det blir bara jobbigt i magen och en massa som måste ut fort.
God jul på er önskar Tusse!
Den här morgonen började ganska bra, matte och husse kom infarande till mig där jag låg i soffan och berättade att de skulle åka iväg och handla en stund och så kom det vanliga: Vi kommer snart tillbaka! Ha, jag vet nog, varje gång jag får höra de orden så vet jag att jag har soffan för mig själv i flera timmar. De säger att vi inte har en aning om tid och sånt men jag kan minsann klockan. När det är morgon så står visarna på ett sätt och när det är kväll så står de på ett annat sätt. Så jag vet hur länge de är borta och när de säger just de där orden så vet jag att jag kan ligga på min favoritsoffa och titta på tv nästan hur länge jag vill. Så det gjorde jag också, oj vilka fina gamla filmer som var på tv, men de hade tappat färgerna allihop så det blev lite väl grått men de hoppade och dansade och sjöng gjorde de också och då kunde inte jag låta bli att sjunga lite jag också. Jag vill ju inte sjunga när husse och matte är hemma för de brukar bara bli avundsjuka över att jag sjunger så bra att de vill att jag ska vara tyst hela tiden. Så den här morgonen såg ut att bli en bra morgon, lillhusses smörgåsar hade han glömt på bordet så jag hjälpte matte att städa undan dem, blev bara några smulor på golvet men då kan ju matte och jag leka sen med dammsugaren när de kommer hem. Om nu inte matte blir på dåligt humör när hon kommer hem. Ibland kan hon vara det och bara sucka och stöna över alla de roliga påsarna som hon bär på när hon kommer in genom dörren. Hon verkar heller inte uppskatta när jag vill hjälpa till och titta i påsarna när hon kommer stönande in genom dörren. Ibland förstår jag mig inte på henne alls. När hon har varit och handlat en massa goda saker som luktar sådär fantastiskt gott att jag bara vill lukta lite. Då ställer matte upp alla påsarna på bänken långt in så jag inte når längre men jag vet nog. Så fort det ska ställas in något i kylen kan jag vara med och lukta lite.
Nu låg jag i alla fall i soffan och funderade över livet och universum och allting, husse och matte har inte förstått att jag är en tänkande hund som faktiskt kan fundera på annat än löptikar, hundgodis och promenader. Förresten hundpromenader när det är alldeles vitt ute är ganska roligt. I alla fall när jag får springa lös i snön och borra ner nosen och lukta på marken djupt där nere. En kul grej som jag kommit på är att om jag frustar och blåser riktigt mycket när jag har nosen under snön så sprutar det snö så jag får till och med snö på ryggen. Det är jätte mysigt men matte suckar bara och pratar någonting om blöt hund när vi kommer in sen. Det är i alla fall hur kul som helst att frusta under snön. Det verkar finnas lika många djur under snön som det är på sommaren och det är ju roligt att kunna lukta på allihop och säga till dem att det snart är sommar igen.
Den här gamla filmen som jag fastnade i nu verkar vara en gammal "westernfilm" som jag tror att husse gillar, jag förstår inte de där grejerna de har i händerna som spottar eld och låter jättehögt. Sen trillar alla som elden pekar på också, verkar vara farliga saker det där och jag hoppas att ingen pekar på mig. Det är tur att de har tappat bort färgerna för jag gillar ju inte blod. Det är ju inte så farligt när det inte är mitt blod men trevligt är det inte. Titta nu var det en som trillade ner från ett tak också, det måste ha gjort jätteont, isch. Sådär högt vill inte jag ramla. Jaha, nu blev det reklam också, doftagott-flaskor och bli glad av flaskor med den där roliga fasanen också. Den reklamen gillar jag - den där fasanen ser så struttig ut att man bara häpnar. Undrar vad den fick för att vara med på filmen? Jag passar på att gå ut i köket, blir alltid lite hungrig av att titta på tv så då är det perfekt att gå ut och kika lite. Oftast så kan jag få upp kylskåpet alldeles själv och sen får barnen skulden när det fattas köttbullar eller något annat gott. Den här tiden på året så står det alltid något kul på lagom höjd därinne och mycket riktigt så stod det köttbullar under sån där blank filt som är så lätt att peta undan och under den blanka filten fanns mycket riktigt köttbullar. Jösses vad goda de var i år, undrar om matte hittat ett nytt recept för otroligt goda var dem. Jag åt bara några stycken och hade lite problem med att lägga tillbaka filten över dem efteråt så jag var tvungen att ta ett par till och sen gick det bättre. Det syntes nästan inte alls att jag varit där tror jag.
Nu var äntligen reklamen nästan slut men de hann visa den struttiga fasanen en gång till och sen fortsatte filmen, nu var det en massa hästar som skulle springa omkring och alla som satt ovanpå hästarna hade såna där grejer som spottade eld och lät. Han som låg först såg ut att ha jättebråttom och vände sig hela tiden om för att kolla om de andra hann med eller inte.
Sen somnade jag ganska gott där jag låg utsträckt i hela min längd i soffan och vaknade inte förrän jag hörde ett brakande och stönande från dörren där husse kom ilsket in genom dörren och matte suckande kom in efteråt med alla kassarna. Varför bär inte husse också? Han har väl två armar han också så matte kan slippa bära, dessutom så låter husse mig kika i påsarna mycket bättre än matte så jag tycker absolut att husse ska bära mycket mera. Nu gällde det ju att se ledsen ut att de varit borta så länge att jag skulle få något riktigt smaskens nu när de äntligen kommit hem. Det gällde att hinna få det goda innan matte upptäckte att det fattades köttbullar för sen skulle jag bara få elaka pekfingrar och en massa FY DIG istället. Jag hann få några grisöron i alla fall och jag undrar hur alla grisar ser ut utan öron, vad ska de då slänga med lite gulligt? Gott var det i alla fall när jag tog med mig grisöronen under bordet och väntade på att matte skulle upptäcka både smulorna vid tv:n och att det fattades lite, bara några ynka köttbullar också.
Nu är det snart jul och då brukar det alltid stå en massa goda saker på bordet som jag faktiskt når om jag drar ut en stol lite grand. De springer värre än vanligt omkring på julen så då kan jag alltid ta en och annan köttbulle och lite julskinka. De gröna köttbullarna låter jag bli i år också - fy sjutton hur de ens kan tänka sig att äta såna. Det blir bara jobbigt i magen och en massa som måste ut fort.
God jul på er önskar Tusse!
fredag 21 december 2012
Tusse avsnitt 11
Har aldrig sett husse så nervös som idag när det var dags för kloklippningen. Husse försökte för ett tag sen och just då var jag ju jätteglad över att jag tuggat Dentastix så jag kände att mina tänder var jätterena och jag ville ju bara visa husse hur fina och vita de var. Råkade kanske prata lite också samtidigt och det var väl ungefär då som husse tyckte att de tre klor han klippt fick räcka. Han brydde sig dessutom inte alls om att titta på mina tänder. Här gör man sig till och försöker göra sig ren och fin i munnen och så bryr han sig inte om det alls. Han släppte bara klotången och gick till matte och mumlade något om att det inte gick så bra. Matte visade ingen förståelse alls utan tyckte att han minsann fick bita ihop lite och försöka igen. "Du måste visa vem som bestämmer", hade hon tillagt innan hon gick med en fnysning. Alltså, nu var det dags igen och husse satt där alldeles vit i ansiktet och med en nervöst darrande klotång i handen. Klart att jag också blev nervös då, tänkt om husse skulle klippa fel och nypa mig så det kommer blod. Blod är det värsta jag vet, om det inte råkar vara i en rejäl köttbit förstås för då kan jag minsann stå ut och se hur mycket blod som helst. Husse försökte lägga mig ner på rygg och försökte hålla fast min tass så han skulle kunna klippa den men jag ville inte riktigt bli kloklippt riktigt än så jag tog tillbaka tassen och så höll vi på en stund. Till slut så morrade husse till mig och sa till mig med en läskigt hård röst att jag fick väl skärpa mig nu så vi kunde bli klara någon gång. Jag tyckte inte om rösten alls så jag försökte få honom på andra tankar och visade mina tänder igen och sa till honom på mitt vis att jag tyckte vi kunde låta klorna vara ett tag till. Husse slängde nu klotången ganska argt på golvet och gick därifrån och raka vägen till matte. Jag hörde deras upprörda röster utifrån köket där jag fortfarande låg alldeles stilla på golvet. Golvvärme är inte så tokigt alls om man är hund, alldeles varmt och mysigt om ryggen och med benen utsträckta så kunde jag faktiskt nå den där gröna blomman som doftade så mysigt sen jag kissade på den förra gången. Med ena tassen kunde jag få bladen att gunga i takt, rätt så kul faktiskt. Sen kom matte infarande med klotången och talade om för mig att nu fick det vara nog med tramsande och att klorna skulle klippas bums. Jag misstänker att en av anledningarna till allt detta intresse för kloklippning kommer sig av att det kanske blev några snygga spår i parkettgolvet när grannens katt kom in i vårt hus förra veckan och att matte försökt sen dess att få bort spåren av min rivstarter. Det gick en del porslin sönder också men det får man ju räkna med när det är objudna katter inne. De måste faktiskt lära sig att inte komma hem till oss alls. Det regnade i mattes ansikte efteråt när jag äntligen jagat ut katten så det blev lugnt igen men sen den dagen har det varit diskussion om kloklippning och husse har fått många hårda ord om mina klor. Nu satt vi där, matte och jag, eller rättare sagt, jag låg ju fortfarande och dinglade på de gröna bladen och matte satt där och stirrade stint på mig med klotången i högsta hugg. Jag tyckte inte det var någon ide att visa mina vita tänder för matte så hon fick väl hållas. Jag brydde mig inte ens om att ta tillbaka tassen när matte började heller så efter bara en liten stund så var alla klorna klippta och matte gick ut till husse med ett belåtet flin och förklarade att det var väl ingen match att klippa klorna. Husse blev sur och gick ut i garaget istället och började slå på saker med något som lät jättehögt. Matte fnissade för sig själv och gick visslande ut i köket igen.
måndag 17 december 2012
Tusse avsnitt 10 (Tusse firar JUL!)
Tänk att husse och matte har tagit in en toalett till mig. Jag vet inte hur jag ska tacka riktigt men jag försökte redan imorse att använda den men konstigt nog så blev matte lite trött på en gång. Undrar om det beror på att jag inte gjorde riktigt som hon tyckte. Själv undrar jag om de inte borde reklamera toaletten för den stacks ganska mycket, och en hund är ju lite känslig på magen så jag föredrar att de väljer en gran med mycket mjukare barr när de byter. Kanske också en med grenar bara högre upp?
I vilket fall som helst så blev matte mycket riktigt lite irriterad när jag bara gjorde som jag trodde att de ville att jag skulle göra. Nädå, då fick man skäll direkt och ett ilsket pekfinger pekat mot mig. Varför kan de aldrig titta på Cesar på tv så de lär sig prata med mig så jag förstår. Nu till exempel förstod jag inte vad de menade med sitt pekfinger. Jag försökte ju bara göra båda två lite gladare och slippa gå ut med mig i tid och otid men det var tydligen inte bra det heller. Det är naturligtvis möjligt att deras allmänna sinnesstämning är lite under fryspunkten sen igår förstås och att deras toleransnivå är kanske en gnutta lägre än vad den brukar vara. Jag var i köket igår och matte var det inte.
Det doftade ljuvligt från köksbänken där det stod något som doftade så otroligt gott men det goda låg under en blank filt. Den blanka filten var ju ingen match alls däremot så blev jag lite irriterad på de små stickiga sakerna som matte stuckit ner i det som doftade så gott. De försökte jag lägga ganska snyggt på bänken bredvid den blanka filten. En liten trevlig hög blev det. Sen kom matte tillbaka och då var det inte bara pekfingret hon använde, hon försökte till och med låtsasgråta och satte sig ner på huk för att skälla på mig. Hur kunde jag tro att den var till mig? Jag vill väl också fira jul med julbord och köttbullar och sånt. Det där gröna det hoppar jag nog över när det finns annat att mumsa på. Fick bara lite ont i magen efteråt och jag tror att jag måste fått i mig någon av de stickiga grejerna för det andra var ju hur gott som helst och dessutom lite ljummet också. Sen tog matte och husse fram kniven och började skära bort en massa gott som de kastade sen. Hörde ni vad jag sa: de kastade bort det! Allt det där goda som jag pillat bort det stickiga på. Efter den här händelsen så fick jag inte vara själv i köket alls utan matte var som en hök och vaktade på mig. Hade inte matte tid att vakta mig så var dörrarna stängda så jag inte kunde komma in alls. Urtrist!
Det är möjligt att min provsmakning hänger ihop med mattes lite usla humör så när jag väl provade toaletten så var det kanske inte så konstigt att hon började hänga läpp igen och fick det där blöta i ögonen direkt. Husse var dock snäll och förklarade för matte att det är svårt för en killhund att låta bli när man bär in "en gran" i huset. Det var ju bra att jag fick reda på vad toaletten kallades i alla fall även om jag tydligen inte skulle använda den på det sättet. Jag bara undrar, varför i hela friden har de släpat in den då? Träd ska vara i skogen och de ska kissas på, mycket.
Fick reda på sen också att det jag smaskat på heter julskinka och det är bra för då vet jag vad jag ska hålla utkik efter sen när de börjar lugna ner sig mera. Det brukar bli bra efter att alla ätit mat sen på julafton och blir sådär trötta som människor blir när de ätit för mycket. Då brukar det vara perfekt att få prova på både det ena och det andra. Förra året fick jag ont i magen av de gröna köttbullarna så de låter jag bli i år. Chokladen var däremot perfekt rumstempererad men den hann jag bara smaka lite grand på innan matte anade oråd och tog undan hela asken. Husse verkade betydligt lugnare och klappade mig på huvudet och sa God Jul, husse är snäll han. Efter att de tittat på tv så smög han till mig en liten chokladbit till och fick ett sånt där milt uttryck i ansiktet. Han såg nästan ut som grannens hund ett tag och jag blev nästan lite illa till mods men sen gick det över när matte förstod vad husse gjort. Då kom det där hemska pekfingret igen och husse fick gå till sitt hemliga skåp och ta något i ett glas som luktade jättestarkt. Undrar hur han kan tycka att det är gott? Hur som helst så blev husse på bättre humör sen och matte också för matte fick minsann tycka om det där starka också så sen blev det lugnare.
Undrar hur julen blir i år och om de tänker ha de gröna köttbullarna i år också? Jag hoppas de låter bli och bara har bruna köttbullar. Hoppas också att de pillar bort allt det stickiga från julskinkan också innan jul. Kan inte förstå varför det finns sånt. Jag såg minsann att både husse och matte pillade bort allihop också så då kan man väl låta bli att sätta dit dem från början va?
Glömde bort att berätta förresten att jag troligen inte får några julklappar i år eftersom jag råkade öppna några stycken innan jul förra året. Kanske råkade öppna allihop förresten och det var inte så populärt heller. Var ju tvungen att hitta mitt tuggben som de gömt lite listigt i en liten låda med snören på. Det var ganska lätt att öppna och sen var jag ju tvungen att kolla om det fanns fler tuggben i de andra paketen men det var mest mjuka grejer, långa saker av tyg som tydligen skulle svepa runt halsen och mössor och vantar.
Hoppas ni får en God Jul i år allihop och peta bort det stickiga och låt gärna dörren till köket stå öppen och ge matte sånt där som luktar starkt.
God Jul från Tusse!
I vilket fall som helst så blev matte mycket riktigt lite irriterad när jag bara gjorde som jag trodde att de ville att jag skulle göra. Nädå, då fick man skäll direkt och ett ilsket pekfinger pekat mot mig. Varför kan de aldrig titta på Cesar på tv så de lär sig prata med mig så jag förstår. Nu till exempel förstod jag inte vad de menade med sitt pekfinger. Jag försökte ju bara göra båda två lite gladare och slippa gå ut med mig i tid och otid men det var tydligen inte bra det heller. Det är naturligtvis möjligt att deras allmänna sinnesstämning är lite under fryspunkten sen igår förstås och att deras toleransnivå är kanske en gnutta lägre än vad den brukar vara. Jag var i köket igår och matte var det inte.
Det doftade ljuvligt från köksbänken där det stod något som doftade så otroligt gott men det goda låg under en blank filt. Den blanka filten var ju ingen match alls däremot så blev jag lite irriterad på de små stickiga sakerna som matte stuckit ner i det som doftade så gott. De försökte jag lägga ganska snyggt på bänken bredvid den blanka filten. En liten trevlig hög blev det. Sen kom matte tillbaka och då var det inte bara pekfingret hon använde, hon försökte till och med låtsasgråta och satte sig ner på huk för att skälla på mig. Hur kunde jag tro att den var till mig? Jag vill väl också fira jul med julbord och köttbullar och sånt. Det där gröna det hoppar jag nog över när det finns annat att mumsa på. Fick bara lite ont i magen efteråt och jag tror att jag måste fått i mig någon av de stickiga grejerna för det andra var ju hur gott som helst och dessutom lite ljummet också. Sen tog matte och husse fram kniven och började skära bort en massa gott som de kastade sen. Hörde ni vad jag sa: de kastade bort det! Allt det där goda som jag pillat bort det stickiga på. Efter den här händelsen så fick jag inte vara själv i köket alls utan matte var som en hök och vaktade på mig. Hade inte matte tid att vakta mig så var dörrarna stängda så jag inte kunde komma in alls. Urtrist!
Det är möjligt att min provsmakning hänger ihop med mattes lite usla humör så när jag väl provade toaletten så var det kanske inte så konstigt att hon började hänga läpp igen och fick det där blöta i ögonen direkt. Husse var dock snäll och förklarade för matte att det är svårt för en killhund att låta bli när man bär in "en gran" i huset. Det var ju bra att jag fick reda på vad toaletten kallades i alla fall även om jag tydligen inte skulle använda den på det sättet. Jag bara undrar, varför i hela friden har de släpat in den då? Träd ska vara i skogen och de ska kissas på, mycket.
Fick reda på sen också att det jag smaskat på heter julskinka och det är bra för då vet jag vad jag ska hålla utkik efter sen när de börjar lugna ner sig mera. Det brukar bli bra efter att alla ätit mat sen på julafton och blir sådär trötta som människor blir när de ätit för mycket. Då brukar det vara perfekt att få prova på både det ena och det andra. Förra året fick jag ont i magen av de gröna köttbullarna så de låter jag bli i år. Chokladen var däremot perfekt rumstempererad men den hann jag bara smaka lite grand på innan matte anade oråd och tog undan hela asken. Husse verkade betydligt lugnare och klappade mig på huvudet och sa God Jul, husse är snäll han. Efter att de tittat på tv så smög han till mig en liten chokladbit till och fick ett sånt där milt uttryck i ansiktet. Han såg nästan ut som grannens hund ett tag och jag blev nästan lite illa till mods men sen gick det över när matte förstod vad husse gjort. Då kom det där hemska pekfingret igen och husse fick gå till sitt hemliga skåp och ta något i ett glas som luktade jättestarkt. Undrar hur han kan tycka att det är gott? Hur som helst så blev husse på bättre humör sen och matte också för matte fick minsann tycka om det där starka också så sen blev det lugnare.
Undrar hur julen blir i år och om de tänker ha de gröna köttbullarna i år också? Jag hoppas de låter bli och bara har bruna köttbullar. Hoppas också att de pillar bort allt det stickiga från julskinkan också innan jul. Kan inte förstå varför det finns sånt. Jag såg minsann att både husse och matte pillade bort allihop också så då kan man väl låta bli att sätta dit dem från början va?
Glömde bort att berätta förresten att jag troligen inte får några julklappar i år eftersom jag råkade öppna några stycken innan jul förra året. Kanske råkade öppna allihop förresten och det var inte så populärt heller. Var ju tvungen att hitta mitt tuggben som de gömt lite listigt i en liten låda med snören på. Det var ganska lätt att öppna och sen var jag ju tvungen att kolla om det fanns fler tuggben i de andra paketen men det var mest mjuka grejer, långa saker av tyg som tydligen skulle svepa runt halsen och mössor och vantar.
Hoppas ni får en God Jul i år allihop och peta bort det stickiga och låt gärna dörren till köket stå öppen och ge matte sånt där som luktar starkt.
God Jul från Tusse!
torsdag 13 december 2012
Fredag 2012-12-13
Vaknade av ett hummande och brummande redan idag, en torsdag. Mycket märkligt men vaknade gjorde jag och det kändes som fredag i alla fall. Morgonrock på och mot fönstret som vanligt och naturligtvis så var det Fredag som kom farande. Jag var tvungen att gnugga mig i ögonen, dels för att det bara var torsdag men också för vad jag såg utanför fönstret. För övrigt så kostade fönsterreparationerna en smärre förmögenhet och jag fick ju förnya det mesta av porslinet sen förra veckan.
Den här veckan verkade det ändå lite mer stillsamt, det kan ju kanske bero på att det inte hade snöat på en vecka också.
Utanför fönstret så skred, ja, jag menar skred, en längre procession av bilar, snöskotrar, fyrhjulingar och diverse andra motordrivna åkdon, inklusive gräsklippare. På samtliga satt en vitklädd gestalt livligt gastande luciasånger. Jag vet inte om det var själva sången eller den lastbil som kom sist med en jättelik högtalaranläggning på som gjorde mig mest skrämd eller om det var gestalten först i tåget. Fredag!
Stående på en fyrhjuling, vrålandes: SAAAAAANKTTTTAAAAA LUUUUUUUCIIIIIIIIIAAAAA stod han där stolt som en tupp och log mot mig när han passerade. På ryggen hade samtliga stora dödskallar, verkade inte som att de tyckte om stjärngossetanken fullt ut så de var väl tvungna att "piffa till det" lite. Snyggt var det inte och framför allt så var det inte snyggt med 11 tatuerade lucior som också sjöng för full hals. Nu såg jag att de verkade kasta något åt alla håll också och en påse landade i min trädgård och jag var ju tvungen att gå ut och kolla vad det var. I påsen låg 5 st lussekatter, visserligen stenhårda kände jag men tanken var ju god i alla fall. Undrar varför det var just 5 förresten?
Nåja, klok på Fredag blir jag ju aldrig så jag brydde mig inte ens om att fundera över varför - men konstigt var det.
På andra varvet så var jag ute och hann stoppa hela tåget innan de passerade så jag passade på att fråga Fredag vad han höll på med.
- Vad gör ni? Varför måste ni alltid vara här hos mig? Frågade jag med en kanske, det ska jag erkänna, lätt irriterad ton.
- Lugn och fin nu, svarade Fredag med sin vanliga gladlynta och fullkomligt oförstörbara goda humör. Vi kände bara att det här tråkiga grannskapet behövde piggas upp lite och bullarna, han pekade på berget av lussebullar på alla fordon, har vi fått från ett bageri som gick i konkurs för nån vecka sen.
- Nån vecka sen, frågade jag, de är ju alldeles stenhårda?
- Kanske två veckor sen då, svarade Fredag, eller var det en månad sen? Kommer inte ihåg men jag fick dem billigt i alla fall.
- Det kan jag förstå för de är ju inte ätbara, om man inte är tandläkare och letar efter jobb.
- Nu ska du inte vara grinig, du borde vara glad att vi åker runt här och sprider lite julglädje i dina kvarter och ändå är det bara torsdag sa Fredag och log sitt sneda leende.
- Du tänker väl inte komma hit imorgon också frågade jag?
- Nä, jag tänker inte komma hit imorgon också sa Fredag, vi stannar i din trädgård inatt och ska ha luciafest. Det har du väl ingenting emot?
- Nu får du väl ändå ge dig, ni kan väl inte ha fest i min trädgård utan att fråga mig först?
- Jag frågade ju nästan dig nu ju? Men du kan ju inte säga nej nu i alla fall. De där, sa Fredag och svepte ut med armen mot de dödskalleförsedda luciorna och stjärngossarna, skulle nog bli väldigt besvikna då tror jag. Några av dem var redan när vi startade på lite dåligt humör för att det inte gick att åka motorcykel men du kan ju alltid säga till dem att vi inte får vara här på din gård och leka. Tyst tillade han, om du törs!
Jag såg de glada och förväntansfulla deltagarna i luciatåget redan börjat packa ur lastbilen med glögg i dunk och de självklara öllådorna så jag drog mig försiktigt tillbaka till sovrummet där jag pluggade in min gamla Walkman och lyssnade på Bachs cellosuite istället på högsta volym. Jag skulle troligen kunna spela den utan noter i helgen med tanke på hur många gånger jag skulle behöva lyssna på den. Jag hade ju tyvärr bara en kassett med musik så det fick ju bli den.
Hoppas ni haft en trevlig lucia och att ni inte får objudna gäster i trädgården.
Hej då från mig och Fredag!
Den här veckan verkade det ändå lite mer stillsamt, det kan ju kanske bero på att det inte hade snöat på en vecka också.
Utanför fönstret så skred, ja, jag menar skred, en längre procession av bilar, snöskotrar, fyrhjulingar och diverse andra motordrivna åkdon, inklusive gräsklippare. På samtliga satt en vitklädd gestalt livligt gastande luciasånger. Jag vet inte om det var själva sången eller den lastbil som kom sist med en jättelik högtalaranläggning på som gjorde mig mest skrämd eller om det var gestalten först i tåget. Fredag!
Stående på en fyrhjuling, vrålandes: SAAAAAANKTTTTAAAAA LUUUUUUUCIIIIIIIIIAAAAA stod han där stolt som en tupp och log mot mig när han passerade. På ryggen hade samtliga stora dödskallar, verkade inte som att de tyckte om stjärngossetanken fullt ut så de var väl tvungna att "piffa till det" lite. Snyggt var det inte och framför allt så var det inte snyggt med 11 tatuerade lucior som också sjöng för full hals. Nu såg jag att de verkade kasta något åt alla håll också och en påse landade i min trädgård och jag var ju tvungen att gå ut och kolla vad det var. I påsen låg 5 st lussekatter, visserligen stenhårda kände jag men tanken var ju god i alla fall. Undrar varför det var just 5 förresten?
Nåja, klok på Fredag blir jag ju aldrig så jag brydde mig inte ens om att fundera över varför - men konstigt var det.
På andra varvet så var jag ute och hann stoppa hela tåget innan de passerade så jag passade på att fråga Fredag vad han höll på med.
- Vad gör ni? Varför måste ni alltid vara här hos mig? Frågade jag med en kanske, det ska jag erkänna, lätt irriterad ton.
- Lugn och fin nu, svarade Fredag med sin vanliga gladlynta och fullkomligt oförstörbara goda humör. Vi kände bara att det här tråkiga grannskapet behövde piggas upp lite och bullarna, han pekade på berget av lussebullar på alla fordon, har vi fått från ett bageri som gick i konkurs för nån vecka sen.
- Nån vecka sen, frågade jag, de är ju alldeles stenhårda?
- Kanske två veckor sen då, svarade Fredag, eller var det en månad sen? Kommer inte ihåg men jag fick dem billigt i alla fall.
- Det kan jag förstå för de är ju inte ätbara, om man inte är tandläkare och letar efter jobb.
- Nu ska du inte vara grinig, du borde vara glad att vi åker runt här och sprider lite julglädje i dina kvarter och ändå är det bara torsdag sa Fredag och log sitt sneda leende.
- Du tänker väl inte komma hit imorgon också frågade jag?
- Nä, jag tänker inte komma hit imorgon också sa Fredag, vi stannar i din trädgård inatt och ska ha luciafest. Det har du väl ingenting emot?
- Nu får du väl ändå ge dig, ni kan väl inte ha fest i min trädgård utan att fråga mig först?
- Jag frågade ju nästan dig nu ju? Men du kan ju inte säga nej nu i alla fall. De där, sa Fredag och svepte ut med armen mot de dödskalleförsedda luciorna och stjärngossarna, skulle nog bli väldigt besvikna då tror jag. Några av dem var redan när vi startade på lite dåligt humör för att det inte gick att åka motorcykel men du kan ju alltid säga till dem att vi inte får vara här på din gård och leka. Tyst tillade han, om du törs!
Jag såg de glada och förväntansfulla deltagarna i luciatåget redan börjat packa ur lastbilen med glögg i dunk och de självklara öllådorna så jag drog mig försiktigt tillbaka till sovrummet där jag pluggade in min gamla Walkman och lyssnade på Bachs cellosuite istället på högsta volym. Jag skulle troligen kunna spela den utan noter i helgen med tanke på hur många gånger jag skulle behöva lyssna på den. Jag hade ju tyvärr bara en kassett med musik så det fick ju bli den.
Hoppas ni haft en trevlig lucia och att ni inte får objudna gäster i trädgården.
Hej då från mig och Fredag!
fredag 7 december 2012
Fredag 2012-12-07
Vaknade av ett fasansfullt dån på morgonkvisten. Svårt att placera ljudet men det lät som krossat glas och någon motor av något slag. Som vanligt med morgonrocken tätt omslutande min lilla runda kropp sprang jag till fönstret bara för att se hur det krossades med ett dån. Glassplitter precis överallt och naturligtvis så trampade jag i det. Ute på gatan såg jag bara ett vitt sken av en massa extraljus och bakljus från en lastbil, troligen som svängde runt hörnet. I grannarnas fönster såg jag uppretade människor samtidigt som de såg en aning förvånade ut. Jag vet inte riktigt hur de lyckades med det teaterstycket men det såg rätt märkligt ut.
Inte ett fönster på mitt hus var helt, samtliga fönster mot gatan var numera ett minne blott och glassplitter låg överallt så det var bara att hämta tofflorna och börja sopa upp eländet. Att det var Fredag som var i farten tvivlade jag inte en sekund på utan funderade mest på vad i hela friden han hittat på nu.
Tydligen så var det någon form av varvlopp som lastbilen höll på med för nu kom den igen och de få rutor som fortfarande var hela pepprades nu med närmast militär precision till samma status som de andra fönstren. Mina var ju redan sönderskjutna så hos mig kunde det ju inte bli värre. Trodde jag! Nu gick porslinet istället samma väg som fönstren och mormors fina kinesiska vas blev en liten hög med, visserligen snygga, skärvor och resten av Höganäsporslinet gick samma väg. Där ser man vådan av att dels vara bekant med Fredag (troligen) och dels ha öppna hyllor i köket. Hade jag bara haft vanliga skåp och luckor så hade porslinet klarat sig. Inte mormors fina vas, den hade gått åt skogen i alla fall.
Där gick induktionshällen också förresten och det var väl lika bra det. Det var ju liksom lättare att ringa försäkringsbolaget och prata om totalskada än enstaka fönster som blivit trasiga.
Det dånade fortfarande ute på vägen och belysningen på lastbilen gjorde att det var svårt att se vad som fanns bakom ratten men jag hade redan bilden klar för mig; det var klart att det var Fredag.
Lastbilen försvann ännu en gång bakom grannarnas häck och jag sprang ut i morgonrocken för att se vad som hänt. Grannarna sprang visst också ut och dessutom åt mitt håll så jag sprang inte så långt innan jag vände och sprang in igen. Lika kallt inne som ute så egentligen kunde jag har sprungit runt på baksidan av huset istället men det var svårt att tänka klart i en situation som denna.
Hela grannskapet såg nu ut som en krigszon med sönderskjutna fönster överallt och uppretade grannar som hötte med näven åt mitt håll. Som om jag hade haft sönder deras fönster va?
Nu hörde jag lastbilen igen och sprang ut på gatan tillsammans med grannarna som äntligen fått något att fokusera på, lastbilen! Hela folkhopen ställde sig mitt i vägen och med tjutande bromsar stannade lastbilen någon centimeter framför oss och med rutan nervevad så stack en alltid lika glad Fredag ut huvudet och svepte ut med handen på sitt vanliga sätt:
- Visst blir det snyggt va?
- Ja, men kanske en smula dragigt hos oss vrålade hela hopen tillbaka.
- Det där, sa Fredag, kan jag inte ta hänsyn till, ni får väl skaffa nya fönster. Jag sköter bara snöröjningen här i trakten.
- Vad är det här, stammade jag, och pekade på lastbilen som såg ut som ett riktigt monster. Jag räknade till 12 extraljus och naturligtvis så var dessa av den värsta sorten så det var nog bäst att inte titta för länge in i ljuset.
- Det här, sa Fredag stolt, är en militär snöslungelastbil som jag fick billigt och ungefär samtidigt som jag fick kontraktet på att röja lite snö här i stan. Hela stan söder om ån har jag fått kontrakt på så nu har jag inte tid med er längre sa han och gjorde en handrörelse och fick hela hopen av människor att hoppa förskräckt in bland buskar och häckar. Med en rivstart så försvann Fredag igen till ljudet från något enstaka före detta helt glas eller porslin som krossades.
Varför blev det inte en mild vinter i år så vi hade fått det lugnt och skönt istället för den här krigsliknande situationen.
Förbannade Fredag att han ska vara så påhittig. Varför skulle han hitta ett sånt där monster till snöröjningsfordon dessutom.
Skotta själva är mitt tips och släpp inte in lastbilar med snöslunga på gatan under några omständigheter, det kan ju vara Fredag.
Trevlig helg på er!
Inte ett fönster på mitt hus var helt, samtliga fönster mot gatan var numera ett minne blott och glassplitter låg överallt så det var bara att hämta tofflorna och börja sopa upp eländet. Att det var Fredag som var i farten tvivlade jag inte en sekund på utan funderade mest på vad i hela friden han hittat på nu.
Tydligen så var det någon form av varvlopp som lastbilen höll på med för nu kom den igen och de få rutor som fortfarande var hela pepprades nu med närmast militär precision till samma status som de andra fönstren. Mina var ju redan sönderskjutna så hos mig kunde det ju inte bli värre. Trodde jag! Nu gick porslinet istället samma väg som fönstren och mormors fina kinesiska vas blev en liten hög med, visserligen snygga, skärvor och resten av Höganäsporslinet gick samma väg. Där ser man vådan av att dels vara bekant med Fredag (troligen) och dels ha öppna hyllor i köket. Hade jag bara haft vanliga skåp och luckor så hade porslinet klarat sig. Inte mormors fina vas, den hade gått åt skogen i alla fall.
Där gick induktionshällen också förresten och det var väl lika bra det. Det var ju liksom lättare att ringa försäkringsbolaget och prata om totalskada än enstaka fönster som blivit trasiga.
Det dånade fortfarande ute på vägen och belysningen på lastbilen gjorde att det var svårt att se vad som fanns bakom ratten men jag hade redan bilden klar för mig; det var klart att det var Fredag.
Lastbilen försvann ännu en gång bakom grannarnas häck och jag sprang ut i morgonrocken för att se vad som hänt. Grannarna sprang visst också ut och dessutom åt mitt håll så jag sprang inte så långt innan jag vände och sprang in igen. Lika kallt inne som ute så egentligen kunde jag har sprungit runt på baksidan av huset istället men det var svårt att tänka klart i en situation som denna.
Hela grannskapet såg nu ut som en krigszon med sönderskjutna fönster överallt och uppretade grannar som hötte med näven åt mitt håll. Som om jag hade haft sönder deras fönster va?
Nu hörde jag lastbilen igen och sprang ut på gatan tillsammans med grannarna som äntligen fått något att fokusera på, lastbilen! Hela folkhopen ställde sig mitt i vägen och med tjutande bromsar stannade lastbilen någon centimeter framför oss och med rutan nervevad så stack en alltid lika glad Fredag ut huvudet och svepte ut med handen på sitt vanliga sätt:
- Visst blir det snyggt va?
- Ja, men kanske en smula dragigt hos oss vrålade hela hopen tillbaka.
- Det där, sa Fredag, kan jag inte ta hänsyn till, ni får väl skaffa nya fönster. Jag sköter bara snöröjningen här i trakten.
- Vad är det här, stammade jag, och pekade på lastbilen som såg ut som ett riktigt monster. Jag räknade till 12 extraljus och naturligtvis så var dessa av den värsta sorten så det var nog bäst att inte titta för länge in i ljuset.
- Det här, sa Fredag stolt, är en militär snöslungelastbil som jag fick billigt och ungefär samtidigt som jag fick kontraktet på att röja lite snö här i stan. Hela stan söder om ån har jag fått kontrakt på så nu har jag inte tid med er längre sa han och gjorde en handrörelse och fick hela hopen av människor att hoppa förskräckt in bland buskar och häckar. Med en rivstart så försvann Fredag igen till ljudet från något enstaka före detta helt glas eller porslin som krossades.
Varför blev det inte en mild vinter i år så vi hade fått det lugnt och skönt istället för den här krigsliknande situationen.
Förbannade Fredag att han ska vara så påhittig. Varför skulle han hitta ett sånt där monster till snöröjningsfordon dessutom.
Skotta själva är mitt tips och släpp inte in lastbilar med snöslunga på gatan under några omständigheter, det kan ju vara Fredag.
Trevlig helg på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)