Tusse letar svamp

Jag tittade medlidsamt på husse där han satt med huvudet nedsjunket i händerna. Det verkade som att det här skulle bli en ganska spännande dag för husse hade ingen aning om var vi var alls. Jag visste såklart exakt var vi var och vart vi skulle men jag tänkte reta husse lite och hans dåliga lokalsinne.

Såhär långt hade det gått bra tycker jag, han hade verkligen ingen aning om var han befann sig. Hur kul som helst och dessutom så verkade inte hans mobiltelefon fungera heller, en riktigt lyckad dag som började med att husse tog på sig sina finaste kängor och tog fram mitt koppel. När husse dessutom tog fram stora svampkorgen och med ett segervisst leende till matte gav sig av ut genom dörren men höll på att glömma mig så visste jag att det skulle bli en ganska rolig dag. Det var nog dags att ge igen för alla telefonsamtal under våra påtvingade promenader tidigare.

Med glada och forcerade steg försvann vi ut i skogen som luktade sådär höstgott som det bara kan göra i september. Alla löven hade så otroligt fina färger och jag fick faktiskt springa lite lös då och då. Något enstaka rådjur fick jag förklara för att de inte skulle vara just där och då där jag och husse var. Det bästa var att de verkade förstå det och de flesta andra djur också förutom hararna som bara satt och stirrade på mig liksom undrande vad det var för något jag hade tagit med mig ut i skogen.

Jag hade noga sett till att husses alla GPS:er var undangömda i bastun i källaren. Jag fick anstränga mig väldigt mycket för att få upp dörren men till slut lyckades det och nu ligger allesammans där bakom den där varma grejen på väggen.

Inte hittade vi mycket svamp heller, husse sprang mellan allt som glimmade gult och förundrat muttrande varje gång han hittade en samling av gula löv istället för den enda svamp han kände igen, kantareller. Visserligen var husse världens bästa husse men han var inte världens bästa svampplockare direkt. Lite skeptisk till de flesta svampar som inte var gula och såg ut som vattentornet i Örebro, jodå jag har faktiskt sett den en gång när vi åkte bil och jag inte kräktes just då. Snygg men lite färg skulle ju inte skada direkt.

Flera timmar gick och husses svampkorg gapade lika tom som när vi segervisst försvann ut genom dörren, det enda vi hittat var ett antal samlingar av gula löv, några röd och vitprickiga svampar som luktade ganska äckligt faktiskt. Husses muttrande blev till slut nästan öronbedövande så jag stack iväg lite in i skogen, bara lite men husse blev tydligen orolig. Innan vi gick ut efter mattes fundering kring om vi skulle hitta hem igen eller inte så bedyrade husse att han minsann hade mig med sig så det skulle inte vara någon fara alls. Han skulle bara veta att jag inte riktigt hade samma mål med dagens utflykt som han hade. Husse skulle minsann få gå vilse och sen skulle jag rädda honom ur skogens djup med alla vildsvin som grymtade överallt. Jag visste minsann var vildsvinen fanns så dit skulle husse oavsett vad han ville eller inte.

Nu hade vi kommit fram till stället där vildsvinen bodde och jag försökte peka ut för husse var de bökat och fixat till marken så den luktade gudomligt men husse förstod ingenting han bara fortsatte att muttra över alla svampar han inte hittade. Jag hade minsann sett ganska många men valde att inte säga något så jag kunde få rädda honom och låta honom slippa nesan av att inte ha hittat en enda svamp. En rejäl kantarell kunde han få hitta men inte mer. Det fick komma lite senare på vägen hem tänkte jag.

Vildsvinen var inte så pigga på att se oss så några kom grymtande mot oss och jag fick tala om för dem ganska tydligt att jag minsann skulle skydda husse om det var så att de inte tyckte om oss. Då försvann de tillbaka in i en betydligt djupare skog och lämnade en darrande husse kvar. Björnfrossa hade jag hört talas om men inte vildsvinsfrossa. Det hade i alla fall husse nu där han satt på stubben med huvudet i händerna och funderade över var i allsindar han befann sig och jag då tittade medlidsamt på honom. Jag hade haft rätt, det skulle bli en bra dag som antagligen skulle sluta med att jag fick både köttbullar och korv när jag kom hem, bara för att jag räddat husse ur den vilda skogen med alla vildsvin och säkert björnar också.

Jag puffade lite på husse för att tala om att jag fanns kvar vid hans sida, nu verkade det som att husse var ganska bekymrad över att han inte visste var vi var. Jag visste ju som sagt exakt var vi befann oss men ville inte låta husse veta det riktigt än. Några rådjur kunde jag allt skrämma upp några gånger till så jag fick lite mer skojigt innan jag kunde leda husse tillbaka hem.

Plötsligt så brakade det till i buskarna bakom oss och en rejäl vidsvinsgalt kom farande och tvärstannade 25 meter framför oss och bara stirrade på husse och mig. Då var jag tvungen att morra lite och förklara igen ganska tydligt att de andra vildsvinen försvann åt andra hållet rätt så nyss. Då grymtade bara vildsvinet lite till och frustade lite som den där tjuren på tv som satte sig på en humla. En humla, bara en sån sak, tv är verkligen fördummande, det var ju en geting som satt där för humlor kan ju inte stickas på det där sättet. Jag kunde ju inte gärna förklara för husse att det var fel utan fick låta honom tro att det var en humla. Husses biologiska kunskaper var inte så stora alls, snarare ungefär lika stora som hans förmåga att hitta. Många gånger hade matte fått förklara för husse att han skulle ha svängt alldeles nyss när vi var ute och åkte med bilen varpå husse hummande fått göra en kraftig sväng lite längre fram och förklara att han minsann visste vart han skulle. Matte tittade då bara kärleksfullt på honom och lät honom tro att det var så. Sen tittade matte på mig och log lite i smyg och jag log tillbaka för vi visste båda två att han inte hade en aning om var han skulle svänga minsann.

Nu satt vi i alla fall mitt ute i skogen och nyligen blivit lämnade av en muttrande och svärande vildsvinsgalt och en snyftande husse på en stubbe. Det verkade som att det började bli dags att ta hem husse innan han bröt ihop fullkomligt så jag puffade lite på honom och började gå sakta åt rätt håll. Var 5:e steg fick jag vända mig om och titta bestämt på husse så han skulle följa efter och inte försvinna åt något annat håll som han tyckte han kände igen. Husse känner inte igen någonting ifall ni undrar så det var lika bra att hålla koll på honom hela tiden. Jag kanske råkade passera ett av de där svampställena som jag sett innan husse gick vilse och lät honom åtminstone fylla korgen till hälften, inte mer innan vi skulle komma hem.

Husse såg överlycklig ut när vi såg vårt hus på avstånd och glädjestrålande så kastade han sig ner och gav mig en kram. Fast bara efter att ha varit säker på att matte inte skulle se oss från huset. Det spelade inte mig någon roll utan husse fick vara hur glad som helst och nu visste jag att det skulle bli lite korv och sånt efter att matte fått höra alla historier om hur vi blivit uppskrämda i träd och jagade av alla vildsvin osv. Utan att skämmas ett dugg så berättade husse mycket riktigt om alla strapatser vi varit med om och glömde av en händelse att berätta att det var faktiskt jag som lotsade oss hem från stubben där han satt och inte hade en aning om var han var.

Jag fick i alla fall som jag trodde ganska många köttbullar och väldigt god korv senare på kvällen. Husse pratade tyst med mig och sa att han inte visste vad han skulle göra utan mig så då fick jag ta fram mina finaste ögon och titta på honom och lägga huvudet på sned. Det verkade som att husse tyckte om just det för då fick jag de sista köttbullarna också.

Det var en trevlig dag i skogen och matte fick minsann höra historien många gånger till och för varje gång så blev de snälla vildsvinen större och mer ilskna än tidigare. Matte fortsatte bara att le mot mig då hon fick ännu en gång höra allt vi varit med om och ruskade bara lite på huvudet så inte husse skulle se.

De verkade i alla fall tycka om svampen jag hittade åt husse för de åt upp alltihop ganska snabbt så jag såg fram emot ännu en dag i skogen och då skulle husse få se lite björn tänkte jag. Det får bli en annan gång för nu var jag lite trött och ville vila lite på maten.

Hoppas ni får en bra dag om ni går ut plockar svamp och om jag känner mina kompisar rätt, har ni bastu så kolla bakom den där varma grejen om inte gps:erna ligger där innan ni går ut.

Bara ett litet tips i all välmening om ni nu inte vill ha köttbullar och korv förstås för då är det bättre att låta bli att berätta var de finns.

Med vänliga vackra tassar
Tusse

Fredag 2013-09-20

Jag vaknade med ett ryck av tre snabba skott och en vilt skrikande fasan. Tätt följd av Fredags upphetsade och adrenalinstinna röst som vrålade skjut den då din dj-a mes!

Det var då inte lätt att bo i den här trakten sen Fredag kommit på att bjuda in hojkompisarna mfl på jakt i min trädgård. Jodå, han kallade det att de skulle jaga i skogen bakom mitt hus men jag visste nog hur det skulle bli. Jag fick ju rätt också för när jag tittade ut genom fönstret så möttes jag av en kamoflagemålad Fredag med näsan tätt tryckt mot fönstret och med handen höjd till hälsning. I handen ett gevär som verkade vara något högteknologiskt och hämtat ur en rymdfilm. Jag anade att det inte var någon vanligt fasanjägarvapen alls.

Sekunden senare så vände sig Fredag om och avfyrade en salva upp mot skogen följt av ett mordiskt skrik som besvarades uppifrån kullen av något som jag tolkade som ett skrik från en sårad person. Naturligtvis tätt följt av en galen fasans skrikande som kom nerfarande med fjädrarna på ända mot min trädgård. Där hade tydligen de andra fasanerna sökt sin tillflykt bakom trädgårdsskjulet. Med tanke på att Fredag köpte 500 fasaner så var det både trångt och ett himla oväsen där bakom nu.

Jag gick och hämtade min skyddsväst och satte mig i soffan. Det var lika bra att ta på sig hjälmen också, och hörselskydden. Jag hade kommit på att det gick utmärkt att peta in hörsnäckorna från telefonen innanför så jag kunde lyssna på någon kassettbok eller liknande istället för att höra Fredag och hans kompisars vilda skjutande. Precis innan jag skulle sätta mig i soffan så hörde jag köksdörren slängas upp och in kommer först en av fasanerna och efter i en galen fart Fredag med geväret/vapnet skjutklart och siktandes mot den stackars fasanen. Jag skulle precis skrika: "Du får inte skjuta härinne din idiot!" när jag hörde en salva avlossas och en vilt stirrande och flinande Fredag sprang fram till väggen för att kolla om han fått död på fasanen eller inte.

Fasanen levde och fortsatte springa fram och tillbaka varpå naturligtvis Fredag avlossade hela magasinet för säkerhets skull och skapade något som inte såg bra ut på min vägg direkt. Snarare som en schweizerost eller nåt sånt för fullt med hål blev det och dammet låg nu som en dimma över hela vardagsrummet där Fredag nu laddade om bössan.

Jag grät en liten skvätt när jag såg att min finaste tavla hade passerat stadiet där det var någon ide att försöka renovera. Det var ingen ide att ens försöka såg jag där den vackra landskapstavlan nu hängde i trasor.

Köksdörren slängdes upp och jag hörde upphetsade röster i radion.

"Jag såg den bakom soffan försök komma åt den från söder" hörde jag Fredag vråla varpå några av hans kompisar skulle genskjuta fasanen bakom soffan och då kan ni ju själva förstå vad jag gjorde. Jag smet ut genom dörren och försökte lugna mina skräckslagna grannar istället. Det gick inte så bra och när så polisen svängde in på gatan så insåg jag att slaget var förlorat och ringde hotellet inne i stan igen samt den byggfirma som brukade få fixa till huset när Fredag varit i farten igen.

Hoppas ni får en trevlig helg, jag tänker tillbringa hela helgen på hotell och äta hotellfrukost och ha det lugnt och skönt och Fredagsfritt. För jag kan ju inte tänka mig att Fredag slipper ut alls under helgen med tanke på den oreda som de skapat för en liten stillsam jakt i skogen bakom mitt hus som han kallade det. Pyttsan, stillsamt blev det ju inte direkt alls.