Efter att ha blivit utsläppt med många ursäkter osv redan på lördagen så använde jag söndagen till att slappna av och bearbeta det som hänt. Att huset nu var i akut behov av ny färg var jag tyvärr medveten om och blev dessutom påmind om när jag blev hemskjutsad. Båda poliserna stämde upp ett gapskratt när vi kom närmare mitt hus.
- Stänkmålat? frågade den ena polisen.
- Tog färgen slut ? frågade den andra.
Jag bemödade mig inte att svara ens på såna dumma påhopp så jag klev bara ur efter att ha stirrat surt på båda två.
Veckan gick och på torsdagen så hade jag på känn att jag inte sett det sista av Fredag trots det som hänt.
Mycket riktigt, när fredagsmorgonen knappt hade börjat så vaknade jag av att det lät som åska utanför och suckade djupt när jag stapplade mot fönstret för att se vad det var frågan om den här gången.
Fredag med anhang, säkert 8 personer kom rullande på varsitt tomfat nerför gatan mot mitt hus. Tyst var det ju inte och ni som hört tomfat rulla på asfalt av svensk kvalitet vet hur det låter. Ungefär som åska. Jag kastade mig ut genom dörren för att försöka hindra dem men de bara skrattade och tjoade trots att klockan bara var 6 på morgonen och rullade sina tomfat in på min tomt.
- Vad i h-e ska ni göra nu, det är möjligt att min toleransnivå sjunkit en smula sen förra veckans bravader så jag var väl inte odelat positivt inställd direkt.
- Vi tänkte ha grillafton här på din tomt om det går bra, samtidigt som han inte riktigt förväntade sig något svar utan svängde in med tomfaten på tomten och visade vad alla hade med sig förutom tomfaten. En vinkelslip och en stackare hade med sig en liten svets på en kärra också. Jag bara stirrade och hoppades att de inte skulle köra igång riktigt än men jag hade fel. Med skarvsladdar så kopplade de in sig i garageuttaget och satte igång direkt. Det bara dånade i huvudet av 8 st vinkelslipar i kör kl 6 på morgonen. Vad grannarna tänkte vågade jag inte ens fundera på utan jag försökte göra mig hörd men det var lönlöst. En flinande Fredag med en vinkelslip i handen är inget som jag känner att jag vill diskutera med. Jag gick in i garaget och letade reda på mina hörselskydd och gick in igen.
Trots hörselskydden så gick det inte att somna om, jag var för uppretad för att somna och med tanke på vad grannarna skulle hitta på den här gången så tordes jag inte somna om utan var tvungen att gå ut igen till Fredag och hans kompisar.
- Vi ska ha grillfest i hela kvarteret idag skrek Fredag för att överrösta vinkelsliparna. Vi tänkte som lite plåster på såren från förra veckan så du hamnar på plus igen.
- Tror du att det här hjälper skrek jag tillbaka och viftade med armen mot den kör av vinkelslipar som fortfarande gnistrade ikapp.
- De blir glada när de får se vad vi ska grilla, skrek Fredag.
- Vad har ni hittat att grilla då? frågade jag.
- Helstekt gris, fick dem billigt av en kompis till en slaktare, de var bara lite gamla men det går ju att skära bort, vrålade Fredag. Grannarna skulle säkert bli jätteglada tänkte jag när jag fick syn på två av vinkelsliparna som verkade göra lite annorlunda än de andra.
- Vad håller de där på med? vrålade jag och pekade.
- De ska sköta musiken till grillfesten, de håller på att göra Steel Drums för det har jag hört på tv och de verkade lite musikaliska med sina rastaflätor så de fick den uppgiften.
Nu var sammanbrottet nära och jag såg hur grannarna i morgonrock och pyjamas började närma sig med hotfulla steg min tomt. Till min förvåning så såg de glada ut när de kom närmare.
Jag började ursäkta mig och peka med ett ursäktande finger mot Fredag och började förklara vad som stod på. Till min förvåning så verkade de flesta positiva och kom med glada tillrop om att det minsann inte hände så mycket på vår gata så det här skulle nog liva upp lite.
Jag var minst sagt förvånad, kanske inte så mycket över att de tyckte att det var kul med grillfest utan mer på uttalandet om att det inte hände så mycket på vår gata. Undrar var de varit de senaste månaderna när Fredag hittat på allsköns tok, tänkte jag för mig själv. Jag var dock glad att de inte ville hänga mig direkt eller rulla mig i tjära och fjädrar på stört.
Jag spelade såklart med och förklarade att det var min ide att överraska grannarna med något roligt och så tidigt på morgonen att de skulle bli riktigt överraskade.
Grannarna blev överraskade och jag också. Hoppas de tycker köttet smakar bättre än vad Fredag beskrivit bara.
fredag 31 augusti 2012
fredag 24 augusti 2012
Fredag 2012-08-24
Det första jag såg på morgonen när jag vaknade var grannarnas hundar som sprang omkring med fläckar av alla möjliga färger. De verkade panikslagna och jag skulle senare förstå bättre varför.
Där jag stod vid fönstret och studerade hur hundarna sprang omkring hoppade jag plötsligt till av 5 snabba smällar mot fönstret som bildade 5 gula rejäla fläckar på glaset. Jag hoppade faktiskt ganska högt för det small rejält och när jag sen dessutom fick se en person komma krypande längs häcken ut mot gatan. Iklädd full kamouflageutrustning och med något vapen i högsta hugg och med ett stort och belåtet flin i hela ansiktet, ja de delar som syntes genom masken såklart. Tydligen så hade Fredag hittat några glada kompisar som tyckte det här med paintball verkade oemotståndligt och självklart så samlade han ihop alla dessa kompisar hemma hos mig. Plötsligt var hela trädgården full av kamouflageklädda krigare med likadana vapen i händerna, hukandes sprang de ner mina rosor och mina buskar som jag så ömt hade vårdat efter episoden med alla tomburkar och nu äntligen hade fått fason på dem igen.
Nu såg jag att de var ganska många när de samlades utanför mitt fönster. Fredag flinade fortfarande och pekade mot mitt fönster och vinkade. De andra vinkade också och såg minst lika glada ut. Plötsligt var alla borta igen och jag bävade för hur min fasad skulle må efter detta. Visserligen skulle huset ändå målas om men kanske inte med gevär och pistoler och framför allt inte i alla de kulörer som verkade finnas i vapnen.
Jag bad en stilla bön att de nu hade stuckit till skogs men jag hade fel. De hade tydligen bara omgrupperat som det så vackert heter i Hemvärnet. Dvs de hade flyttat lite på sig till grannarnas hus. Innanför de gardinerna hos grannarna såg jag rörelse också och det verkade som att de hytte med nävarna och visade hur långa deras långfingrar var. Jag släppte ner rullgardinen och försökte låtsas som att det regnade när jag hörde sirenerna långt borta och tyvärr i annalkande.
Jag ville verkligen flytta någon annanstans nu och av en händelse glömma bort att berätta för Fredag vart jag tänkte flytta. En gång tidigare hade jag ju försökt göra det med resultatet att Fredag hade varit lite upprörd över att jag flyttat och inte sagt något. Det var något om 4 kubikmeter betong på de nya ägarnas garageuppfart som han tydligen hade tänkt gjuta trädgårdstomtar av och hela det tilltaget slutade med att köparna av mitt gamla hus stämde mig av alla personer för att betongen hamnade där den hamnade. Tydligen så hade de insett att det inte var någon ide att stämma Fredag för han hade bara flinande stått där och sagt att det minsann var mitt fel som inte sagt något till honom. Jag vet inte hur han gör men han verkar alltid gå helskinnad ur alla möjliga situationer.
Polisen kom tydligen med hela styrkan trots att det var fikatid och svängde in på gatan, inte helt olikt hur Fredag brukar köra, med skrikande däck och hela piketstyrkan anlände och jösses, 2 meter långa allihop och med riktiga vapen. De såg rätt irriterade ut och jag misstänker att det kan ha berott på koffeinabstinens när de började springa ilsket runt bland husen och trampade ner det sista av mina rosor.
De kom efter en stund gående med Fredag och alla hans kompisar, som fortfarande flinade glatt, utan vapen i händerna för de bars utav de uppretade poliserna och hela gänget kom nu gående mot mitt hus. Kraftiga bultanden på dörren och någon som skrek att det var polisen - öppna!
Det gick tyvärr inte att gömma mig längre utan det var bara att bita i det sura äpplet och öppna dörren så de fick komma in och förstöra mina möbler också. Hallmattan hade ju kaninerna redan förstört tillsammans med en del av möblerna men några hela fanns ju kvar att förstöra tänkte jag när jag öppnade dörren.
Mycket riktigt, med leriga kängor, klev de bara in och satte handbojor på mig också och förde mig ut till bussen efter att ha frågat hur jag kunde förklara att jag anordnat en Paintball tävling inne i ett villaområde utan att söka tillstånd eller ens fråga grannarna.
Jag tittade på Fredag med ilskna blickar och frågade hur han kunde komma på tanken att leka här hemma hos mig?
- Men du har ju redan en förstörd tomt så då tänkte vi att det inte gjorde så mycket att vi sprang omkring här hemma hos dig. Förresten tillade han när vi studerade fasadens numera fläcksjuka trä, så behövde du ändå måla om huset eller hur? Med sitt sista uttalande svepte han ut med handen mot fasaden för att understryka hur illa det såg ut.
Han hade rätt - nu såg det verkligen illa ut...
Jag lät mig föras iväg till polishuset under djupa, och då menar jag djupa suckar. Riktigt djupa suckar faktiskt.
Hoppas Fredag kan förklara det hela för mig någon gång och min flytt börjar kännas mer och mer angelägen.
Hoppas ni får en bättre helg än jag. Misstänker att jag inte slipper ur häktet på hela helgen.
Där jag stod vid fönstret och studerade hur hundarna sprang omkring hoppade jag plötsligt till av 5 snabba smällar mot fönstret som bildade 5 gula rejäla fläckar på glaset. Jag hoppade faktiskt ganska högt för det small rejält och när jag sen dessutom fick se en person komma krypande längs häcken ut mot gatan. Iklädd full kamouflageutrustning och med något vapen i högsta hugg och med ett stort och belåtet flin i hela ansiktet, ja de delar som syntes genom masken såklart. Tydligen så hade Fredag hittat några glada kompisar som tyckte det här med paintball verkade oemotståndligt och självklart så samlade han ihop alla dessa kompisar hemma hos mig. Plötsligt var hela trädgården full av kamouflageklädda krigare med likadana vapen i händerna, hukandes sprang de ner mina rosor och mina buskar som jag så ömt hade vårdat efter episoden med alla tomburkar och nu äntligen hade fått fason på dem igen.
Nu såg jag att de var ganska många när de samlades utanför mitt fönster. Fredag flinade fortfarande och pekade mot mitt fönster och vinkade. De andra vinkade också och såg minst lika glada ut. Plötsligt var alla borta igen och jag bävade för hur min fasad skulle må efter detta. Visserligen skulle huset ändå målas om men kanske inte med gevär och pistoler och framför allt inte i alla de kulörer som verkade finnas i vapnen.
Jag bad en stilla bön att de nu hade stuckit till skogs men jag hade fel. De hade tydligen bara omgrupperat som det så vackert heter i Hemvärnet. Dvs de hade flyttat lite på sig till grannarnas hus. Innanför de gardinerna hos grannarna såg jag rörelse också och det verkade som att de hytte med nävarna och visade hur långa deras långfingrar var. Jag släppte ner rullgardinen och försökte låtsas som att det regnade när jag hörde sirenerna långt borta och tyvärr i annalkande.
Jag ville verkligen flytta någon annanstans nu och av en händelse glömma bort att berätta för Fredag vart jag tänkte flytta. En gång tidigare hade jag ju försökt göra det med resultatet att Fredag hade varit lite upprörd över att jag flyttat och inte sagt något. Det var något om 4 kubikmeter betong på de nya ägarnas garageuppfart som han tydligen hade tänkt gjuta trädgårdstomtar av och hela det tilltaget slutade med att köparna av mitt gamla hus stämde mig av alla personer för att betongen hamnade där den hamnade. Tydligen så hade de insett att det inte var någon ide att stämma Fredag för han hade bara flinande stått där och sagt att det minsann var mitt fel som inte sagt något till honom. Jag vet inte hur han gör men han verkar alltid gå helskinnad ur alla möjliga situationer.
Polisen kom tydligen med hela styrkan trots att det var fikatid och svängde in på gatan, inte helt olikt hur Fredag brukar köra, med skrikande däck och hela piketstyrkan anlände och jösses, 2 meter långa allihop och med riktiga vapen. De såg rätt irriterade ut och jag misstänker att det kan ha berott på koffeinabstinens när de började springa ilsket runt bland husen och trampade ner det sista av mina rosor.
De kom efter en stund gående med Fredag och alla hans kompisar, som fortfarande flinade glatt, utan vapen i händerna för de bars utav de uppretade poliserna och hela gänget kom nu gående mot mitt hus. Kraftiga bultanden på dörren och någon som skrek att det var polisen - öppna!
Det gick tyvärr inte att gömma mig längre utan det var bara att bita i det sura äpplet och öppna dörren så de fick komma in och förstöra mina möbler också. Hallmattan hade ju kaninerna redan förstört tillsammans med en del av möblerna men några hela fanns ju kvar att förstöra tänkte jag när jag öppnade dörren.
Mycket riktigt, med leriga kängor, klev de bara in och satte handbojor på mig också och förde mig ut till bussen efter att ha frågat hur jag kunde förklara att jag anordnat en Paintball tävling inne i ett villaområde utan att söka tillstånd eller ens fråga grannarna.
Jag tittade på Fredag med ilskna blickar och frågade hur han kunde komma på tanken att leka här hemma hos mig?
- Men du har ju redan en förstörd tomt så då tänkte vi att det inte gjorde så mycket att vi sprang omkring här hemma hos dig. Förresten tillade han när vi studerade fasadens numera fläcksjuka trä, så behövde du ändå måla om huset eller hur? Med sitt sista uttalande svepte han ut med handen mot fasaden för att understryka hur illa det såg ut.
Han hade rätt - nu såg det verkligen illa ut...
Jag lät mig föras iväg till polishuset under djupa, och då menar jag djupa suckar. Riktigt djupa suckar faktiskt.
Hoppas Fredag kan förklara det hela för mig någon gång och min flytt börjar kännas mer och mer angelägen.
Hoppas ni får en bättre helg än jag. Misstänker att jag inte slipper ur häktet på hela helgen.
fredag 17 augusti 2012
Fredag 2012-08-17
Huset fortfarande fullt med kaniner, i garaget och lösa springande ute i trädgården. Grannarnas hundar skäller oavbrutet och har min gräsmatta som en olympisk arena för en enda idrott; Olympisk harjakt!
Fredag skulle ju ha dykt upp för ett par dagar sen men har ringt varje dag med olika skäl till varför han ännu inte dykt upp, det har varit skåpbilar som varit trasiga, chaufförer som varit sjuka och harpest.
Nu i morse dök han äntligen upp i en liten skåpbil med texten: Fredagsmackan. Bilen i sig var ju diskret i en rosa kulör med illgrön text men signaturmelodin som spelades var betydligt värre: "Köp varm korv!" och jag funderade och frågade Fredag varför den melodin användes och fick till svar att man har ju bröd till korv så... För Fredag var det fullkomligt naturligt att ha just den melodin. Fredag var nog ganska ensam om att tycka att det var en bra ide. Dessutom med tutorna som spelade en smula falskt så skulle nog bilen med dess tutande väcka en del irritation även hos andra som drabbades.
Jag var ju mestadels glad över att jag äntligen skulle få lugn och ro i kvarteret. De många ilskna blickarna från grannarna när deras hundar hämtades 10 gånger om dagen från den olympiska harjakten i min trädgård. Att min gräsmatta numera såg ut som Wimbledons gräsmatta efter en kombination av en rejäl tennisturnering och monumentala regnväder är ju också en starkt bidragande orsak till att jag verkligen inte vill ha alla kaninerna/hararna hemma hos mig längre. Min trädgård var välskött tidigare.
Jag tittade på Fredag och hela hans uppenbarelse där han stod i en overall i samma färg som den lilla skåpbilen och suckade.
- Tänker du hämta alla kaninerna nu? frågade jag lite försynt.
- Jepp, nu är det dags, jag har kört ut allt bröd nu och har plats i bilen för kaninerna.
- Har du någon aning om hur många det är numera?
- Nä, men jag tar med så många jag får plats med och sen släpper jag resten i skogen häromkring tänkte jag.
- Helst inte, mina grannar som jag faktiskt har haft en bra relation till är numera på den nivån att de knappt hälsar längre så du får allt släppa de "överblivna" i någon annan skog. Du får helt enkelt köra flera gånger för nu vill jag inte ha kaninerna här längre. Punkt!
- Jajaja, sa Fredag, och började lasta in bur efter bur i bilen.
Efter ett antal resor så var jag äntligen av med allihop, och grannhundarna så ganska ledsna ut när de kom för att titta och "hjälpa till" med inlastningen. Ljudnivån på allt skällande, Fredags gormande och mitt suckande var rätt hög. Till slut så blev det tyst och Fredag kom tillbaka efter den sista resan och kom fram till mig så jag äntligen kunde få klart för mig hur han hamnat i brödbranschen.
- Jo, började Fredag, det började med att jag var hungrig i förra veckan och letade efter något vettigt att äta och kom på att det nog vore en bra ide att börja köra ut bröd till folk som är villiga att prenumerera på bröd varje fredag. Då behöver jag ju inte jobba så mycket heller, la han till.
För att få kunder så har jag lagt en kanin i folks trädgårdar med en lapp om halsen där jag gjort reklam för mina tjänster. Har faktiskt fått jättemånga snälla samtal, ja snälla och snälla förresten, men det är många som ringt och vill ha bröd på fredagarna från mig.
- Hur fick du råd med att köpa skåpbilen då?
- Sålde en del kaniner till en cirkus så det blev lite bytesaffär. De hade den här bilen över och behövde kaniner till trollkarlar och något nytt nummer där det skulle vara en massa kaniner så det blev ett bra byte för oss båda två. Skåpbilen var dessutom redan från början lackerad i den här snygga rosa färgen och tutorna fanns ju också på plats. Texten på sidorna fick jag en av akrobaterna att måla dit. Snyggt va? frågade han och tittade uppfordrande på mig.
- Vet inte riktigt, men du syns ju i alla fall, så det är ju positivt.
- Tack, sa Fredag.
- Du behöver inte komma hit med fler kaniner eller andra husdjur heller för den delen sa jag i ett försök att vara förutseende.
- Ingen fara, det blev så bundet med alla djur.
Jag tänkte att hur Fredag kunde ha blivit uppbunden av kaninerna? De hade ju varit hos mig...
Fredag vinkade när han försvann med skåpbilen, glatt falsktutande runt hörnet och jag gick för att hämta kratta och en kartong med hundpåsar. Jag funderade en stund hur en brödbil kunde låta som en gamaldags bryggarbil men klirrande flaskor? Grannarnas hundar hade ju lämnat efter sig en del högar i leran och jag hade inte vågat skälla på grannarna om att ta upp efter sina hundar. Det kändes inte som att det var läge att ta den diskussionen då de suckande hämtade sina hundar.
Förödelsen både inne och ute var monumental och det skulle bli en lång helg med mycket arbete. Jag började med att försöka planera lite på altanen med en kall öl. Funderade på om det inte skulle vara enklare att bara flytta istället och sälja huset till någon trädgårdsintresserad och av en händelse råka glömma att berätta för Fredag vart jag flyttade. Jag log för mig själv när jag tänkte på att flytta men det var ju bara att bita ihop och sätta igång att kratta och skotta ur huset.
Hoppas ni får en bra helg och hör ni "Köp varm korv"-melodin så lås dörrar och fönster!
Fredag skulle ju ha dykt upp för ett par dagar sen men har ringt varje dag med olika skäl till varför han ännu inte dykt upp, det har varit skåpbilar som varit trasiga, chaufförer som varit sjuka och harpest.
Nu i morse dök han äntligen upp i en liten skåpbil med texten: Fredagsmackan. Bilen i sig var ju diskret i en rosa kulör med illgrön text men signaturmelodin som spelades var betydligt värre: "Köp varm korv!" och jag funderade och frågade Fredag varför den melodin användes och fick till svar att man har ju bröd till korv så... För Fredag var det fullkomligt naturligt att ha just den melodin. Fredag var nog ganska ensam om att tycka att det var en bra ide. Dessutom med tutorna som spelade en smula falskt så skulle nog bilen med dess tutande väcka en del irritation även hos andra som drabbades.
Jag var ju mestadels glad över att jag äntligen skulle få lugn och ro i kvarteret. De många ilskna blickarna från grannarna när deras hundar hämtades 10 gånger om dagen från den olympiska harjakten i min trädgård. Att min gräsmatta numera såg ut som Wimbledons gräsmatta efter en kombination av en rejäl tennisturnering och monumentala regnväder är ju också en starkt bidragande orsak till att jag verkligen inte vill ha alla kaninerna/hararna hemma hos mig längre. Min trädgård var välskött tidigare.
Jag tittade på Fredag och hela hans uppenbarelse där han stod i en overall i samma färg som den lilla skåpbilen och suckade.
- Tänker du hämta alla kaninerna nu? frågade jag lite försynt.
- Jepp, nu är det dags, jag har kört ut allt bröd nu och har plats i bilen för kaninerna.
- Har du någon aning om hur många det är numera?
- Nä, men jag tar med så många jag får plats med och sen släpper jag resten i skogen häromkring tänkte jag.
- Helst inte, mina grannar som jag faktiskt har haft en bra relation till är numera på den nivån att de knappt hälsar längre så du får allt släppa de "överblivna" i någon annan skog. Du får helt enkelt köra flera gånger för nu vill jag inte ha kaninerna här längre. Punkt!
- Jajaja, sa Fredag, och började lasta in bur efter bur i bilen.
Efter ett antal resor så var jag äntligen av med allihop, och grannhundarna så ganska ledsna ut när de kom för att titta och "hjälpa till" med inlastningen. Ljudnivån på allt skällande, Fredags gormande och mitt suckande var rätt hög. Till slut så blev det tyst och Fredag kom tillbaka efter den sista resan och kom fram till mig så jag äntligen kunde få klart för mig hur han hamnat i brödbranschen.
- Jo, började Fredag, det började med att jag var hungrig i förra veckan och letade efter något vettigt att äta och kom på att det nog vore en bra ide att börja köra ut bröd till folk som är villiga att prenumerera på bröd varje fredag. Då behöver jag ju inte jobba så mycket heller, la han till.
För att få kunder så har jag lagt en kanin i folks trädgårdar med en lapp om halsen där jag gjort reklam för mina tjänster. Har faktiskt fått jättemånga snälla samtal, ja snälla och snälla förresten, men det är många som ringt och vill ha bröd på fredagarna från mig.
- Hur fick du råd med att köpa skåpbilen då?
- Sålde en del kaniner till en cirkus så det blev lite bytesaffär. De hade den här bilen över och behövde kaniner till trollkarlar och något nytt nummer där det skulle vara en massa kaniner så det blev ett bra byte för oss båda två. Skåpbilen var dessutom redan från början lackerad i den här snygga rosa färgen och tutorna fanns ju också på plats. Texten på sidorna fick jag en av akrobaterna att måla dit. Snyggt va? frågade han och tittade uppfordrande på mig.
- Vet inte riktigt, men du syns ju i alla fall, så det är ju positivt.
- Tack, sa Fredag.
- Du behöver inte komma hit med fler kaniner eller andra husdjur heller för den delen sa jag i ett försök att vara förutseende.
- Ingen fara, det blev så bundet med alla djur.
Jag tänkte att hur Fredag kunde ha blivit uppbunden av kaninerna? De hade ju varit hos mig...
Fredag vinkade när han försvann med skåpbilen, glatt falsktutande runt hörnet och jag gick för att hämta kratta och en kartong med hundpåsar. Jag funderade en stund hur en brödbil kunde låta som en gamaldags bryggarbil men klirrande flaskor? Grannarnas hundar hade ju lämnat efter sig en del högar i leran och jag hade inte vågat skälla på grannarna om att ta upp efter sina hundar. Det kändes inte som att det var läge att ta den diskussionen då de suckande hämtade sina hundar.
Förödelsen både inne och ute var monumental och det skulle bli en lång helg med mycket arbete. Jag började med att försöka planera lite på altanen med en kall öl. Funderade på om det inte skulle vara enklare att bara flytta istället och sälja huset till någon trädgårdsintresserad och av en händelse råka glömma att berätta för Fredag vart jag flyttade. Jag log för mig själv när jag tänkte på att flytta men det var ju bara att bita ihop och sätta igång att kratta och skotta ur huset.
Hoppas ni får en bra helg och hör ni "Köp varm korv"-melodin så lås dörrar och fönster!
fredag 10 augusti 2012
Fredag 2012-08-10
Fredag ringde redan igår och harklade sig lite och hummade en bra stund innan han kom fram till vad han ville egentligen. Kunde jag möjligen ta hand om hans husdjur över helgen? Svaret jag fick lät ju inte så farligt när Fredag svarade kanin. Vad jag då inte visste fick jag fullkomlig klarhet i när morgonen kom. Insladdande på garageuppfarten kom en gammal skåpbil, modell större, med Fredag sittande vid ratten och någon bekant på passagerarsätet. Fyra snabba och rätt högljudda tutningar senare var jag ju klarvaken och stövlade ut i morgonrocken för att se vad eländet hade hittat på för något. Redan då borde jag ha förstått att husdjur inte nödvändigtvis behöver vara singularis.
Fredag, iklädd en lång svart rock, kom glädjestrålande ur bilen och märkligt nog nykter också och följde med mig runt under tiden som han bedyrade hur tacksam han var att jag skulle ta hand om hans husdjur över helgen. När bakluckorna öppnades så besannades mina värsta farhågor. Hela lastutrymmet var fullt med kaniner i lösvikt och kaniner i burar. Samtliga lösa kaniner kastade sig ur bilen och började springa runt på gräsmattan som galna, just det som galna kaniner. De andra i burarna hade ju naturligtvis en smula svårare att bli lika lössläppta som tur var. Jag började gråta tyst för mig själv och undrade vad det var som gått fel den här gången.
Samtliga burar ställdes på gräsmattan och alla de lösa kaninerna fick bråttom då grannarnas hundar kom springande för att "hjälpa till". Det fungerade inte särskilt bra utan de flesta av kaninerna sprang in i mitt hus, förutom de som sprang till skogs. Tyvärr så lät sig inte grannarnas hundar hindras av att kaninerna sprungit in i mitt hus utan de följde efter med rätt mycket konstiga ljud inifrån huset av tunga saker som föll och det lät faktiskt som porslin som krossades också. Märkligt!
Så småningom lägrade sig lugnet igen och de flesta av grannarnas hundar kom ut ur huset, de flesta slickade sig om nosen konstigt nog. Kanske fått i sig av något i huset? Jag försökte tänka efter men kom inte på att jag haft några kemikalier framme. Nä, inget sånt hade stått framme. Grannarna som förgäves försökt fånga in sina hundar fick äntligen tag på dem och ledde hem allihop under rätt högljudda bannor och strypkoppel.
Nu när jag äntligen fick en liten pratstund med Fredag så frågade jag vad det här skulle betyda?
- Du lovade ju ta hand om djuren över helgen? Kommer du inte ihåg det frågade han och skakade lite på huvudet som att understryka att han tyckte jag börjat bli en smula senil.
- Det är klart jag kommer ihåg att jag lovat det, men du sa inget om mängden när du ringde. Jag var lite förnärmad över hans huvudskakningar och rätt irriterad när jag tänkte på ljuden inifrån huset nyss.
- Hur har du fått tag på så många kaniner frågade jag?
- Köpte en rock av, som det visade sig, en trollkarl på stan. Jag fick den billigt mot att jag lovade att inte ångra mig. Ja, jag fick den faktiskt gratis för övrigt för han tyckte jag verkade schysst. Problemen började först senare när det visade sig att det, i rocken, bodde två kaniner, en av vardera kön. Som du säkert vet, la han till, så förökar sig kaniner rätt snabbt. På den vägen är det sa Fredag och öppnade en öl. Han såg i alla fall nöjd ut där han gick mot passagerarsätet för att åka sin väg. Den nya föraren försvann snabbt in bakom ratten eftersom han förstod att det nog var lite bråttom att åka iväg igen.
Det sista jag såg, och hörde av Fredag var hans vrål ut genom sidofönstret:
TACK SKARU HA! HEDERSKNYFFEL! NU ÄR DET FREDAG IGEN, HURRA!
Då gick jag in för att beskåda förödelsen i huset, krossat porslin, välta möbler och den nya tv:n hade trillat ner över tv-möbeln och krossat mina glasvaser från Orrefors. Den här helgen skulle jag nog komma ihåg ett tag tänkte jag. För evigt troligen!
Trevlig helg på er alla ni andra, när ni lovar att ta hand om husdjur så ställ för sjutton frågan: HUR MÅNGA!
Fredag, iklädd en lång svart rock, kom glädjestrålande ur bilen och märkligt nog nykter också och följde med mig runt under tiden som han bedyrade hur tacksam han var att jag skulle ta hand om hans husdjur över helgen. När bakluckorna öppnades så besannades mina värsta farhågor. Hela lastutrymmet var fullt med kaniner i lösvikt och kaniner i burar. Samtliga lösa kaniner kastade sig ur bilen och började springa runt på gräsmattan som galna, just det som galna kaniner. De andra i burarna hade ju naturligtvis en smula svårare att bli lika lössläppta som tur var. Jag började gråta tyst för mig själv och undrade vad det var som gått fel den här gången.
Samtliga burar ställdes på gräsmattan och alla de lösa kaninerna fick bråttom då grannarnas hundar kom springande för att "hjälpa till". Det fungerade inte särskilt bra utan de flesta av kaninerna sprang in i mitt hus, förutom de som sprang till skogs. Tyvärr så lät sig inte grannarnas hundar hindras av att kaninerna sprungit in i mitt hus utan de följde efter med rätt mycket konstiga ljud inifrån huset av tunga saker som föll och det lät faktiskt som porslin som krossades också. Märkligt!
Så småningom lägrade sig lugnet igen och de flesta av grannarnas hundar kom ut ur huset, de flesta slickade sig om nosen konstigt nog. Kanske fått i sig av något i huset? Jag försökte tänka efter men kom inte på att jag haft några kemikalier framme. Nä, inget sånt hade stått framme. Grannarna som förgäves försökt fånga in sina hundar fick äntligen tag på dem och ledde hem allihop under rätt högljudda bannor och strypkoppel.
Nu när jag äntligen fick en liten pratstund med Fredag så frågade jag vad det här skulle betyda?
- Du lovade ju ta hand om djuren över helgen? Kommer du inte ihåg det frågade han och skakade lite på huvudet som att understryka att han tyckte jag börjat bli en smula senil.
- Det är klart jag kommer ihåg att jag lovat det, men du sa inget om mängden när du ringde. Jag var lite förnärmad över hans huvudskakningar och rätt irriterad när jag tänkte på ljuden inifrån huset nyss.
- Hur har du fått tag på så många kaniner frågade jag?
- Köpte en rock av, som det visade sig, en trollkarl på stan. Jag fick den billigt mot att jag lovade att inte ångra mig. Ja, jag fick den faktiskt gratis för övrigt för han tyckte jag verkade schysst. Problemen började först senare när det visade sig att det, i rocken, bodde två kaniner, en av vardera kön. Som du säkert vet, la han till, så förökar sig kaniner rätt snabbt. På den vägen är det sa Fredag och öppnade en öl. Han såg i alla fall nöjd ut där han gick mot passagerarsätet för att åka sin väg. Den nya föraren försvann snabbt in bakom ratten eftersom han förstod att det nog var lite bråttom att åka iväg igen.
Det sista jag såg, och hörde av Fredag var hans vrål ut genom sidofönstret:
TACK SKARU HA! HEDERSKNYFFEL! NU ÄR DET FREDAG IGEN, HURRA!
Då gick jag in för att beskåda förödelsen i huset, krossat porslin, välta möbler och den nya tv:n hade trillat ner över tv-möbeln och krossat mina glasvaser från Orrefors. Den här helgen skulle jag nog komma ihåg ett tag tänkte jag. För evigt troligen!
Trevlig helg på er alla ni andra, när ni lovar att ta hand om husdjur så ställ för sjutton frågan: HUR MÅNGA!
måndag 6 augusti 2012
En dag i Tusses liv (del 8)
Jag borde ha förstått att det var något otäckt på gång, jag som hade sett fram emot en lugn och skön helg på soffan när husse och matte yrade runt och skulle fixa allting. När matte tog fram borsten, kammen och den lilla otäcka saxen så försökte jag smita men hann inte undan.
Det skulle naturligtvis först badas, jag hatar att bada, det finns ju inte en enda god hundlukt kvar i mig när jag har badat utan jag luktar bara ett vedervärdigt schampo som heter Voff eller nåt sånt, jag är ju inte så bra på att läsa när jag försöker smita undan. Matte fick tag i mig och riktigt tvingade ner mig i badkaret och sen på med antingen alldeles för varmt vatten, som matte tyckte var lagom, eller för kallt vatten som jag tyckte var mycket bättre. Kan man anmäla matte för våldsamhet mot hund tro? Det borde finnas någon sån där HO-hundombudsman tycker jag, gärna en tik.
Ner i badkaret hade jag ju kommit och nu kom allt det jobbiga, schamponeringen, det skulle minsann vara lödder överallt, till och med under svansen. Där vill jag verkligen inte ha schampo för vem vill lukta mig i rumpan då? Ingen jag känner i alla fall. Näväl, hela jag blev inlöddrad och sen skulle det torkas med hårtork så det skulle bli sådär fint och gärna lite lockigt. Jag gillar inte lockar heller. När jag äntligen var torr så skulle saxen, kam och borste börja användas också. Det var nu jag började ana att det var utställning på gång. Jag trodde vi hade slutat med sånt men tydligen så hade matte en annan plan för mig. Hon mumlade något om champinjon eller så när hon borstade mig med alldeles för hårda tag.
HO, var är du?
Matte tittade nöjt på mig när hon var klar efter all tortyr. Jag tordes inte titta mig i spegeln själv för jag ville inte bli skrämd av vad jag då skulle se. En lockig krabat som dessutom luktade gott. Otäckt skulle det vara och jag är ju ganska lättskrämd av mig så jag lät bli.
Jag fick i alla fall vara för mig själv sen resten av kvällen även om jag var tvungen att ha någon konstig dräkt på mig under natten. De anar inte hur svettigt det blir med en sån dräkt, allt för att lockarna skulle vara kvar dagen efter då tydligen utställningen skulle vara hade jag förstått på husses och mattes diskussion tidigare. De hade diskuterat om bara en eller båda skulle åka med på utställningen och matte vann. Båda skulle åka med.
Efter en lång och svettig natt utan särskilt mycket sömn så väcktes jag av matte alldeles för tidigt och äntligen så åkte den förhatliga dräkten av så jag kunde ruska av mig den känslan direkt. Tyvärr, eller tack och lov så blev det ingen långpromenad på morgonen utan det var bara en snabb avrastning utanför dörren och sen in i bilen. Jag försökte hålla mig så länge jag kunde och började gräva lite, bara jättelite, i en rabatt närmast dörren för att få bort lite av lukten, men då var matte där direkt och tog mig därifrån med en trött suck och lyfte mig direkt in i bilen istället. Naturligtvis så skulle jag åka bur igen.
Bara för att husse skulle med också, rätt motvilligt förstod jag på honom. Han försökte också hålla sig så länge han kunde men matte skyndade på honom så vi kom tyvärr iväg så att vi skulle hinna till utställningen. Har ni varit på en utställning någon gång? Hemskt är det, veterinärer som ska kolla allting , att man har fått sprutor, inte ser konstig ut eller löddrar ur munnen. Dessutom ska en massa papper visas upp också så att man inte är någon annan hund. Tänk om det vore så väl att det var någon annan hund. Det skulle jag uppskatta definitivt.
Efter alla kontroller att man var frisk så skulle husse och matte sätta upp ett tält som vi tydligen skulle vara i under hela utställningen. Som tur var så var vi i alla fall utomhus så det gick att lukta lite på gräset på väg till platsen för tältet.
Husse och matte är inte så bra på att sätta upp tält heller. Det var en faslig massa snören och pinnar som skulle passas ihop. Jag försökte hjälpa till lite för jag såg hur det skulle sitta ihop men matte och husse bad mig bara vara tyst och gå in i buren. Inlåst satt jag sen och tittade när de sa en massa fula ord innan tältet var uppe. Snyggt blev det inte om jag får säga det själv.
Nu började väntan istället och jag ägnade tiden åt att titta på alla som sprang med sina hundar. Jösses så fånigt folk kan springa. Liksom trippande steg och med kopplet högt så hundarna skulle springa högt med huvudet. Då kan man ju inte lukta på gräset alls. Lite lustigt var det också att alla var snyggt klädda också, är det inte oss som ska bedömas och ges betyg på? Tjocka tanter fanns det också, jösses! Borde de inte tänka på att äta lite mer Pedigree eller nåt istället för alla chipspåsar och sånt som de äter framför tv:n. Jag kan ta både chipsen och ostbågarna, fast bara om det är rätt sorts ostbågar, OLW måste det vara annars så kan de få behålla dem.
När det var min tur att springa med en tydligt nervös matte i ringen så gjorde jag i alla fall ett försök att springa så snyggt jag kunde. Det gick inte alls, för hur kan man springa snyggt om man samtidigt måste lukta på alla dofter i gräset? Det är ju omöjligt såklart. Sen skulle vi springa fram till en otäck farbror med hårda händer som skulle kolla mina ben och mina tänder och sånt. Jag tyckte inte om honom så jag försökte bita honom bara lite i handen. Det blev ju bara en skråma och blödde inte alls särskilt mycket men matte så ganska ledsen ut när vi gick därifrån med ett papper i handen och en otäck farbror som ruskade på huvudet samtidigt som hans hand blev omplåstrad. Alla som satt runtomkring tyckte att jag var en otäck hund som minsann inte skulle vara med på utställningar. Jag höll med dem, det tyckte inte jag heller men matte var ganska ledsen faktiskt när vi åkte hem igen. Matte fick tydligen väldigt bråttom hem efter att jag bet otäcka farbrorn. Tältet blev inte så snyggt ihoppackat alls utan bara nerrafsat i en påse och stolar och bur åkte raskt in i bilen. Husse försökte trösta matte att jag nog bara haft en dålig dag eller att farbrorn hade luktat konstigt eller så. Matte lät sig inte tröstas utan hon grät hela vägen hem. Undrar varför? Det var ju inte hon som skulle kollas av farbrorn, det var ju jag som fick stå ut med allt elände. Det enda positiva var att lukten av schampo hade börjat försvinna nu sen jag hittade den där lerpölen på väg till bilen.
Jag hoppas det dröjer innan det är dags igen, då ska jag i alla fall vara mer vaken så jag hinner undan innan det är dags för bad och borstning.
Dessutom så måste jag kolla nästa gång om Tassa är där. Då ska jag gå snyggt minsann!
Ha en fortsatt trevlig kväll och hoppas ni slipper utställningar!
Voff på er!
Hälsningar
Tusse
Det skulle naturligtvis först badas, jag hatar att bada, det finns ju inte en enda god hundlukt kvar i mig när jag har badat utan jag luktar bara ett vedervärdigt schampo som heter Voff eller nåt sånt, jag är ju inte så bra på att läsa när jag försöker smita undan. Matte fick tag i mig och riktigt tvingade ner mig i badkaret och sen på med antingen alldeles för varmt vatten, som matte tyckte var lagom, eller för kallt vatten som jag tyckte var mycket bättre. Kan man anmäla matte för våldsamhet mot hund tro? Det borde finnas någon sån där HO-hundombudsman tycker jag, gärna en tik.
Ner i badkaret hade jag ju kommit och nu kom allt det jobbiga, schamponeringen, det skulle minsann vara lödder överallt, till och med under svansen. Där vill jag verkligen inte ha schampo för vem vill lukta mig i rumpan då? Ingen jag känner i alla fall. Näväl, hela jag blev inlöddrad och sen skulle det torkas med hårtork så det skulle bli sådär fint och gärna lite lockigt. Jag gillar inte lockar heller. När jag äntligen var torr så skulle saxen, kam och borste börja användas också. Det var nu jag började ana att det var utställning på gång. Jag trodde vi hade slutat med sånt men tydligen så hade matte en annan plan för mig. Hon mumlade något om champinjon eller så när hon borstade mig med alldeles för hårda tag.
HO, var är du?
Matte tittade nöjt på mig när hon var klar efter all tortyr. Jag tordes inte titta mig i spegeln själv för jag ville inte bli skrämd av vad jag då skulle se. En lockig krabat som dessutom luktade gott. Otäckt skulle det vara och jag är ju ganska lättskrämd av mig så jag lät bli.
Jag fick i alla fall vara för mig själv sen resten av kvällen även om jag var tvungen att ha någon konstig dräkt på mig under natten. De anar inte hur svettigt det blir med en sån dräkt, allt för att lockarna skulle vara kvar dagen efter då tydligen utställningen skulle vara hade jag förstått på husses och mattes diskussion tidigare. De hade diskuterat om bara en eller båda skulle åka med på utställningen och matte vann. Båda skulle åka med.
Efter en lång och svettig natt utan särskilt mycket sömn så väcktes jag av matte alldeles för tidigt och äntligen så åkte den förhatliga dräkten av så jag kunde ruska av mig den känslan direkt. Tyvärr, eller tack och lov så blev det ingen långpromenad på morgonen utan det var bara en snabb avrastning utanför dörren och sen in i bilen. Jag försökte hålla mig så länge jag kunde och började gräva lite, bara jättelite, i en rabatt närmast dörren för att få bort lite av lukten, men då var matte där direkt och tog mig därifrån med en trött suck och lyfte mig direkt in i bilen istället. Naturligtvis så skulle jag åka bur igen.
Bara för att husse skulle med också, rätt motvilligt förstod jag på honom. Han försökte också hålla sig så länge han kunde men matte skyndade på honom så vi kom tyvärr iväg så att vi skulle hinna till utställningen. Har ni varit på en utställning någon gång? Hemskt är det, veterinärer som ska kolla allting , att man har fått sprutor, inte ser konstig ut eller löddrar ur munnen. Dessutom ska en massa papper visas upp också så att man inte är någon annan hund. Tänk om det vore så väl att det var någon annan hund. Det skulle jag uppskatta definitivt.
Efter alla kontroller att man var frisk så skulle husse och matte sätta upp ett tält som vi tydligen skulle vara i under hela utställningen. Som tur var så var vi i alla fall utomhus så det gick att lukta lite på gräset på väg till platsen för tältet.
Husse och matte är inte så bra på att sätta upp tält heller. Det var en faslig massa snören och pinnar som skulle passas ihop. Jag försökte hjälpa till lite för jag såg hur det skulle sitta ihop men matte och husse bad mig bara vara tyst och gå in i buren. Inlåst satt jag sen och tittade när de sa en massa fula ord innan tältet var uppe. Snyggt blev det inte om jag får säga det själv.
Nu började väntan istället och jag ägnade tiden åt att titta på alla som sprang med sina hundar. Jösses så fånigt folk kan springa. Liksom trippande steg och med kopplet högt så hundarna skulle springa högt med huvudet. Då kan man ju inte lukta på gräset alls. Lite lustigt var det också att alla var snyggt klädda också, är det inte oss som ska bedömas och ges betyg på? Tjocka tanter fanns det också, jösses! Borde de inte tänka på att äta lite mer Pedigree eller nåt istället för alla chipspåsar och sånt som de äter framför tv:n. Jag kan ta både chipsen och ostbågarna, fast bara om det är rätt sorts ostbågar, OLW måste det vara annars så kan de få behålla dem.
När det var min tur att springa med en tydligt nervös matte i ringen så gjorde jag i alla fall ett försök att springa så snyggt jag kunde. Det gick inte alls, för hur kan man springa snyggt om man samtidigt måste lukta på alla dofter i gräset? Det är ju omöjligt såklart. Sen skulle vi springa fram till en otäck farbror med hårda händer som skulle kolla mina ben och mina tänder och sånt. Jag tyckte inte om honom så jag försökte bita honom bara lite i handen. Det blev ju bara en skråma och blödde inte alls särskilt mycket men matte så ganska ledsen ut när vi gick därifrån med ett papper i handen och en otäck farbror som ruskade på huvudet samtidigt som hans hand blev omplåstrad. Alla som satt runtomkring tyckte att jag var en otäck hund som minsann inte skulle vara med på utställningar. Jag höll med dem, det tyckte inte jag heller men matte var ganska ledsen faktiskt när vi åkte hem igen. Matte fick tydligen väldigt bråttom hem efter att jag bet otäcka farbrorn. Tältet blev inte så snyggt ihoppackat alls utan bara nerrafsat i en påse och stolar och bur åkte raskt in i bilen. Husse försökte trösta matte att jag nog bara haft en dålig dag eller att farbrorn hade luktat konstigt eller så. Matte lät sig inte tröstas utan hon grät hela vägen hem. Undrar varför? Det var ju inte hon som skulle kollas av farbrorn, det var ju jag som fick stå ut med allt elände. Det enda positiva var att lukten av schampo hade börjat försvinna nu sen jag hittade den där lerpölen på väg till bilen.
Jag hoppas det dröjer innan det är dags igen, då ska jag i alla fall vara mer vaken så jag hinner undan innan det är dags för bad och borstning.
Dessutom så måste jag kolla nästa gång om Tassa är där. Då ska jag gå snyggt minsann!
Ha en fortsatt trevlig kväll och hoppas ni slipper utställningar!
Voff på er!
Hälsningar
Tusse
onsdag 1 augusti 2012
En dag i Tusses liv (del 7)
Jag hade hört hur husse och matte hade viskat i flera dagar och dessutom hade det varit en del telefonsamtal som jag inte fick lyssna på under den senaste tiden. Hur jag än hade försökt att lyssna för att höra vad som var på gång så gick det inte att förstå vad de höll på med. Hörde bara brottstycken av samtalen när jag försökte låtsas sova. Det var något om inkallning och fot som jag hörde men jag kunde inte för mitt liv förstå vad det handlade om i alla fall. Visserligen hade jag hört de orden förut men inte förstått vad de betydde. Matte hade, vid den senaste promenaden sett närmast gråtfärdig ut när jag som vanligt gick ut med matte på kvällen. Det var efter den promenaden som de mystiska telefonsamtalen och de viskande samtalen hade börjat.
Jag fick förklaringen idag när husse och matte kom hem, jag skulle kopplas på en gång och mer eller mindre brutalt knuffas in i bilen. Ni vet ju vad jag tycker om att åka bil när jag inte får sitta i framsätet. Dåligt! Nädå, in i buren och inte ens lite hulkningar redan från början hjälpte heller. Varken husse eller matte gav mig så mycket som en blick utan slängde igen bakluckan så det gjorde ont i mina öron. Vet de inte att vi har väldigt känslig hörsel va?
Bilturen var inte så lång, tre kräkningar bara, så det kändes som en lättnad när jag fick kliva ur bilen igen. Varken husse eller matte såg särskilt glada ut och jag fick förklaringen. Hela parkeringen var full av bilar och hundar tydligen i samma situation som jag. Korta koppel och bestämda steg var tydligen det som gällde. Jag försökte spana lite för att se om jag såg något bekant ansikte men det verkade bara vara nya hundar som jag aldrig sett förut. En hel del snyggingar och en del hundar som såg ut som de kom från brottarskolan, breda och med dreglande munnar. Jag undrade var det här skulle sluta när vi kom fram till en stor gräsplan där det stod en extramatte med nåt som tjöt i munnen. Jag fick reda på sen att det hette visselpipa och den skulle vi minsann lyda.
Extramatte började berätta vem hon var och varför vi allihop var där. Vi skulle lära oss lydnad. Som om jag behöver det? Jag kan minsann lyda jättemycket om jag är på det humöret. Det kanske var där skon klämde för att husse och matte ville att jag skulle lyda dem och inte mina instinkter. Tänkt vad konstigt människor tänker ibland.
Första övningen hette inkallning och den gick ut på att när husse eller matte ropade: Kom Tusse, så skulle jag lyda blint och oavsett vad jag då höll på med och komma springande till husse eller matte och se glad ut och kanske, bara kanske, få lite godis om jag hade varit snabb nog. De vet inte att jag vet var godiset finns hemma. Så man kan ju undra varför jag skulle komma springande, just det springande, för att få lite godis som jag ändå är ganska trött på. Tänk om de kunde köpa lite Frolic istället, eller såna där grisöron som är så goda, då skulle jag minsann springa fort som sjutton för att få lite riktigt godis och inte några såna där leversnittar som är äckliga redan i burken. Undrar varför människorna tror att vi tycker om dem? Vi försöker ju bara vara snälla när de köpt påsvis med såna. Trots att vi ibland vägrar så vägrar även husse och matte att förstå att vi inte tycker om leversnittar egentligen.
Det var meningen att vi skulle sitta snällt i ena änden av gräsplanen och sen vänta på husse eller mattes signal och förtvivlade rop på att vi skulle komma. Jag hamnade bredvid en amerikansk cockerspaniel och vi hade tydligen en hel del att prata om och många gemensamma erfarenheter så första gången så hörde vi inte när det ropades att vi skulle komma utan vi satt fnissande i gräset och berättade historier om våra hussar och mattar och deras försök att få oss att lyda deras minsta vink. Den amerikanska cockerspanieln som hette Tassa, snyggt namn på en snygg tjej förresten, och jag berättade om våra senaste rön vad gällde hunduppfostran och Tassa tyckte mycket om att se Cesar på tv, han var ju så snygg sa hon. Jag kunde ju inte hålla med om att han är snygg, men däremot så kunde jag hålla med om att det var ett roligt program när Cesar skulle försöka få en hund att sluta skälla på bilar. Att bara Cesar förstod att det var ju rätt skojigt att skälla på bilar. De spottar ju ut så mycket avgaser så det är äckligt åt det och det är ju därför vi skäller på dem.
Husse och matte började nu bli en smula irriterade, det kunde jag höra på deras röster när omväxlande husse och matte höjde och höjde rösten tills det blev liksom ett vrål till slut: TUSSE KOM HIT!
Tassas husse och matte försökte också höja rösten så det var ganska roligt att se hur de blev rödare och rödare i ansiktet, det verkade som att de tyckte det var lite pinsamt med bara jag och Tassa kvar på ena sidan av gräsplanen och alla de andra hundarna fjäskade och tog emot leversnittar eller vad det nu var de fick för att ha varit så duktiga.
Jag tittade på Tassa och undrade om vi kanske skulle ta och springa över till de andra nu istället, det verkade som att våra hussar och mattar inte skulle orka så mycket längre så det var väl lika bra kom vi överens om så vi sprang, nåja, sprang var väl kanske lite mycket sagt. Vi gick i sakta mak fram till de som vrålat högst och minsann vi fick inget godis eftersom hon med visselpipan sa att det skulle vi inte ha eftersom vi inte lydde på en gång. Värdelöst, då kunde vi ju lika gärna ha suttit kvar istället.
Nu kom hon med visselpipan fram till oss och visade oss köttbullar och det blev ju en helt annan femma direkt. Köttbullar är ju vansinnigt gott om det bara är rätt sort. Både jag och Tassa viftade såklart på våra svansar och visade uppskattning över att det äntligen var någon som förstod vad vi tycker om. Köttbullar är faktiskt ändå godare än grisöron. Nu gick läraren, dvs hon med visselpipan med både mig och Tassa tillbaka till andra sidan av gräsplanen där vi skulle sitta och vänta på signalen och ropen igen för att komma springande till husse och matte. Nu var det ju en helt annan sak när vi visste att det var köttbullar på andra sidan så våra mattar behövde bara ropa Tusse kom hit och Tassa kom hit så var vi redan halvvägs över gräsplanen, rätt likt raketer om jag får säga det själv. Nu fick vi köttbullar både jag och Tassa och äntligen såg husse och matte lite gladare ut igen. Jag hann se märket på köttbullarna och det var mitt favoritmärke så jag räknade kallt med att nu skulle det finnas köttbullar till tv:n i fortsättningen så jag bet ihop och så gjorde även Tassa under resten av övningarna.
Det var en betydligt gladare husse och matte när vi åkte hem, jag blev klappad och kallad både duktig och klok när jag, hör och häpna blev inlyft i bilen. Visserligen i buren igen men inlyft, det brukade jag bara bli på min födelsedag ibland. Nu var det tydligen ganska skojigt för husse och matte att ha hund igen och jag kräktes därför bara en gång på hemvägen, mest bara för att markera att jag inte tyckte om att de viskat om den här träningen utan att berätta för mig vad de tänkte hitta på. Vi stannade på hemvägen vid affären där husse sprang in och köpte köttbullar, förhoppningsvis till mig.
Återkommer när det är dags för nästa köttbullesession. Förhoppningsvis så dröjer det men man vet ju aldrig med husse och matte.
Voff på er!
Hälsningar Tusse
PS, Tassa och jag har bestämt att vi ska träffas igen i nästa vecka, DS
Jag fick förklaringen idag när husse och matte kom hem, jag skulle kopplas på en gång och mer eller mindre brutalt knuffas in i bilen. Ni vet ju vad jag tycker om att åka bil när jag inte får sitta i framsätet. Dåligt! Nädå, in i buren och inte ens lite hulkningar redan från början hjälpte heller. Varken husse eller matte gav mig så mycket som en blick utan slängde igen bakluckan så det gjorde ont i mina öron. Vet de inte att vi har väldigt känslig hörsel va?
Bilturen var inte så lång, tre kräkningar bara, så det kändes som en lättnad när jag fick kliva ur bilen igen. Varken husse eller matte såg särskilt glada ut och jag fick förklaringen. Hela parkeringen var full av bilar och hundar tydligen i samma situation som jag. Korta koppel och bestämda steg var tydligen det som gällde. Jag försökte spana lite för att se om jag såg något bekant ansikte men det verkade bara vara nya hundar som jag aldrig sett förut. En hel del snyggingar och en del hundar som såg ut som de kom från brottarskolan, breda och med dreglande munnar. Jag undrade var det här skulle sluta när vi kom fram till en stor gräsplan där det stod en extramatte med nåt som tjöt i munnen. Jag fick reda på sen att det hette visselpipa och den skulle vi minsann lyda.
Extramatte började berätta vem hon var och varför vi allihop var där. Vi skulle lära oss lydnad. Som om jag behöver det? Jag kan minsann lyda jättemycket om jag är på det humöret. Det kanske var där skon klämde för att husse och matte ville att jag skulle lyda dem och inte mina instinkter. Tänkt vad konstigt människor tänker ibland.
Första övningen hette inkallning och den gick ut på att när husse eller matte ropade: Kom Tusse, så skulle jag lyda blint och oavsett vad jag då höll på med och komma springande till husse eller matte och se glad ut och kanske, bara kanske, få lite godis om jag hade varit snabb nog. De vet inte att jag vet var godiset finns hemma. Så man kan ju undra varför jag skulle komma springande, just det springande, för att få lite godis som jag ändå är ganska trött på. Tänk om de kunde köpa lite Frolic istället, eller såna där grisöron som är så goda, då skulle jag minsann springa fort som sjutton för att få lite riktigt godis och inte några såna där leversnittar som är äckliga redan i burken. Undrar varför människorna tror att vi tycker om dem? Vi försöker ju bara vara snälla när de köpt påsvis med såna. Trots att vi ibland vägrar så vägrar även husse och matte att förstå att vi inte tycker om leversnittar egentligen.
Det var meningen att vi skulle sitta snällt i ena änden av gräsplanen och sen vänta på husse eller mattes signal och förtvivlade rop på att vi skulle komma. Jag hamnade bredvid en amerikansk cockerspaniel och vi hade tydligen en hel del att prata om och många gemensamma erfarenheter så första gången så hörde vi inte när det ropades att vi skulle komma utan vi satt fnissande i gräset och berättade historier om våra hussar och mattar och deras försök att få oss att lyda deras minsta vink. Den amerikanska cockerspanieln som hette Tassa, snyggt namn på en snygg tjej förresten, och jag berättade om våra senaste rön vad gällde hunduppfostran och Tassa tyckte mycket om att se Cesar på tv, han var ju så snygg sa hon. Jag kunde ju inte hålla med om att han är snygg, men däremot så kunde jag hålla med om att det var ett roligt program när Cesar skulle försöka få en hund att sluta skälla på bilar. Att bara Cesar förstod att det var ju rätt skojigt att skälla på bilar. De spottar ju ut så mycket avgaser så det är äckligt åt det och det är ju därför vi skäller på dem.
Husse och matte började nu bli en smula irriterade, det kunde jag höra på deras röster när omväxlande husse och matte höjde och höjde rösten tills det blev liksom ett vrål till slut: TUSSE KOM HIT!
Tassas husse och matte försökte också höja rösten så det var ganska roligt att se hur de blev rödare och rödare i ansiktet, det verkade som att de tyckte det var lite pinsamt med bara jag och Tassa kvar på ena sidan av gräsplanen och alla de andra hundarna fjäskade och tog emot leversnittar eller vad det nu var de fick för att ha varit så duktiga.
Jag tittade på Tassa och undrade om vi kanske skulle ta och springa över till de andra nu istället, det verkade som att våra hussar och mattar inte skulle orka så mycket längre så det var väl lika bra kom vi överens om så vi sprang, nåja, sprang var väl kanske lite mycket sagt. Vi gick i sakta mak fram till de som vrålat högst och minsann vi fick inget godis eftersom hon med visselpipan sa att det skulle vi inte ha eftersom vi inte lydde på en gång. Värdelöst, då kunde vi ju lika gärna ha suttit kvar istället.
Nu kom hon med visselpipan fram till oss och visade oss köttbullar och det blev ju en helt annan femma direkt. Köttbullar är ju vansinnigt gott om det bara är rätt sort. Både jag och Tassa viftade såklart på våra svansar och visade uppskattning över att det äntligen var någon som förstod vad vi tycker om. Köttbullar är faktiskt ändå godare än grisöron. Nu gick läraren, dvs hon med visselpipan med både mig och Tassa tillbaka till andra sidan av gräsplanen där vi skulle sitta och vänta på signalen och ropen igen för att komma springande till husse och matte. Nu var det ju en helt annan sak när vi visste att det var köttbullar på andra sidan så våra mattar behövde bara ropa Tusse kom hit och Tassa kom hit så var vi redan halvvägs över gräsplanen, rätt likt raketer om jag får säga det själv. Nu fick vi köttbullar både jag och Tassa och äntligen såg husse och matte lite gladare ut igen. Jag hann se märket på köttbullarna och det var mitt favoritmärke så jag räknade kallt med att nu skulle det finnas köttbullar till tv:n i fortsättningen så jag bet ihop och så gjorde även Tassa under resten av övningarna.
Det var en betydligt gladare husse och matte när vi åkte hem, jag blev klappad och kallad både duktig och klok när jag, hör och häpna blev inlyft i bilen. Visserligen i buren igen men inlyft, det brukade jag bara bli på min födelsedag ibland. Nu var det tydligen ganska skojigt för husse och matte att ha hund igen och jag kräktes därför bara en gång på hemvägen, mest bara för att markera att jag inte tyckte om att de viskat om den här träningen utan att berätta för mig vad de tänkte hitta på. Vi stannade på hemvägen vid affären där husse sprang in och köpte köttbullar, förhoppningsvis till mig.
Återkommer när det är dags för nästa köttbullesession. Förhoppningsvis så dröjer det men man vet ju aldrig med husse och matte.
Voff på er!
Hälsningar Tusse
PS, Tassa och jag har bestämt att vi ska träffas igen i nästa vecka, DS
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)