Husse fick något konstigt ryck häromdagen som jag glömt bort att berätta. Vi hade varit på utflykt med bilen, jag kräktes inte en enda gång så det så, och när vi var som längst bort så fick husse för sig att vi skulle ta en promenad hem. I mörkret, det var faktiskt jättemörkt ute så jag funderade lite på hur husse skulle klara det. Han är ju dessutom lite skraj för vildsvin och sånt så det såg jag fram emot att se en vilt springande husse när det dundrade i skogen. Ibland så är vildsvinen lite roliga när de kommer skumpande mot oss och jag får skälla lite, ganska mycket förresten. Nu i mörkret så vet jag att husses mörkerseende är ganska dåligt, nästan lika dåligt som hans förmåga att hitta faktiskt. Husse har därför många ficklampor, en som han sätter i pannan som lyser jättestarkt och långt och en som han brukar ha i handen. Jag tror faktiskt att han är lite rädd för mörkret men inte vill avslöja det. Som tur är så har ju husse mig, jag är minsann inte rädd för mörkret alls men det kan ju hänga ihop med att jag ser troligen mycket bättre än husse när det är mörkt. Det kanske är tur det också förresten med tanke på husses rädsla för mörker. Tänk om han visste vilka skojiga djur han missar när vi är ute i mörkret. Senast när vi var ute så såg jag massor av vildsvin ute på en stor äng men husse minsann hade tur att inte se dem alls. Det var ganska många och de såg rätt så irriterade ut över att vi gick just där på vägen ganska nära deras äng.
I vilket fall som helst så skulle vi minsann gå nu i mörkret igen och husse hade sin stora jacka med de där grejerna på som blänker ganska snyggt när det lyser på dem. Jag tror att husse brukar kalla dem för reflexer. Såna behöver inte jag, jag reagerar direkt istället och klarar mig ändå. Det var verkligen mörkt ute, husse tände båda lamporna så vi såg ut som ett tivoli där vi gick längs vägen och som vanligt så hade husse inte en aning om vad som rörde sig i skogen och det var som vanligt tur. Om husse hade sett alla djuren vi gick förbi så hade han sprungit hela vägen hem och det hade varit ganska jobbigt för mig så jag lät bli att berätta om vad jag såg. Det är klart att jag drog lite i kopplet när jag såg några rådjur men inte så mycket så att husse skulle bli rädd utan bara lagom lite. Husse var glad för han hittade en sån där pinne som låg i vägkanten, plast tror jag det var, med sån där reflex på mitten som liknade den han har på sin stora jacka. Jag tyckte den verkade ganska fånig men husse såg nöjd ut så jag lät honom hållas en stund. Jag ska gräva ner den när vi kommer hem istället så kan husse få leta lite sen. Det blir nog en skojig lek.
Vi kom till det där stället där jag sett vildsvin förut och mycket riktigt de stod där den här gången också utan att husse kunde se dem. Fantastiskt vad husse missar när han är ute, fastän han har så mycket lampor med sig. Jag tycker nästan lite synd om honom och allt han missar för det är verkligen rätt kul att se så många djur i skogen när vi är ute. Jag tror dessutom att husses luktsinne inte är som mitt alls. Jag kan känna lukten av djur på långt håll och då är det ju lättare att hitta dem också. Det kan inte husse heller. Han hittar faktiskt ingenting när vi är ute, utom möjligen en sån där löjlig pinne i plast som man inte kan ha till någonting. Husse verkade nöjd i alla fall där han gick och svängde med sin pinne i mörkret. Ett par bilar kom farande också och dem skällde jag lite på för de störde djuren i skogen och det tyckte jag var ganska onödigt. Som tur var så stod rådjuren kvar i alla fall, de rådjur som jag har träffat, eller träffat och träffat förresten, de verkar vara ganska fega också för de springer sin väg så fort jag vill prata med dem. De verkar vara lite korkade för de vill både vara i ljuset från bilen och inte och ibland så vill de springa fram för att prata med bilarna och det verkar ju vara jättedumt ju. De kan ju slå sig ganska mycket, jag vet minsann att bilar är väldigt hårda och det är inte rådjur.
Den här gången var det väldigt många vildsvin som verkade stå och prata inne i skogsdungen, de hade rivit upp mycket jord där de stod och pratade så jag skällde lite för sådär får det ju inte se ut. De verkade inte bry sig om mig alls utan bara fnyste lite åt mitt håll och fortsatte prata och riva i jorden så jag försökte berätta för husse att de förstörde skogen men husse verkade inte lyssna utan lyste med sina ficklampor åt andra hållet istället. Hör han ingenting husse? Att han inte ser så bra det vet jag ju men att han inte hör heller det var en liten överraskning för mig den här gången. Vildsvinen lät ju jättehögt där de grymtade och höll på. Jag måste nog kolla husses öron när vi kommer hem. Efter jag har grävt ner den där plastpinnen först såklart. Måste fundera ut hur jag kan smita ut sen bara. Det brukar lösa sig för småhussarna är inte så snabba att stänga dörren alls.
Det hände inte så mycket mer på hemvägen annat än att vi såg några harar och ett par rådjur, eller jag såg, husse gjorde det inte där han gick och flåsade över att det var ganska mycket längre än han tänkt sig. Han är inte så bra på att hitta, hör dåligt, ser dåligt och dessutom så är hans känsla för avstånd jättedålig. Jag tyckte det var precis lagom långt när vi kom hem och jag fick äta lite mat och dricka lite vatten. Husse försvann ner i soffan direkt och såg ganska nöjd ut.
Jag grävde ner plastpinnen senare under kvällen bakom lekstugan men säg inget så får husse fundera en stund över var den tog vägen.
Vi hörs igen snart skulle jag tro, för min husse verkar ha en del grejer för sig hela tiden som jag måste berätta om. Det dröjer nog inte länge alltså...
Med vänliga hälsningar
Tusse
