Jag har lite ont här, sa han och pekade mot bröstet. I samma ögonblick föll han ihop till slutvinjetten av något lekprogram på tv. Kvinnan i fåtöljen lyckades nu flytta blicken från tv:n och såg förvånat på mannen som låg vid hennes fötter. Trevligt, tänkte hon, där ska männen vara. Sen började hon fundera lite om det var normalt eller vettigt att han bara låg där och blev lätt blåfärgad i ansiktet. Hon stängde av tv:n och letade reda på sin telefon för att ringa larmcentralen. Efter två glas vin så var hon inte helt nykter och hade en del problem med att dels hitta telefonen och dels att lyckas slå numret. Hur svårt kunde det vara egentligen? 112 - men siffrorna ville inte riktigt infinna sig i rätt ordning så det blev alla möjliga kombinationer innan hon kom fram och en man i andra änden svarade: 112, vad har hänt?
Anders Johansson var en medelålders man med en något förhöjd risk för hjärtinfarkt på grund av fetma men vällevnad hade alltid fått komma först redan som liten. När de andra barnen sparkade fotboll och sprang och hoppade så satt alltid Anders vid sidan av och ruskade på huvudet. Alltid var det någon bok som väckte hans intresse i större utsträckning än att springa sig svettig efter en boll. Det hela ledde fram till en kraftig övervikt samt ett stort intellektuellt förråd av roliga historier och vetenskap.
Genom hela lekskolan, grundskola och resterande skolgång inklusive universitetet där han lyckades ta sig igenom en 3-årig utbildning till geografiexpert, förmådde Anders inte träna alls utan ägnade sig bara åt vin, öl och böcker. Den kraftiga övervikt som i tidiga år var bara kraftig blev med tiden för examen till en sjuklig övervikt. Dock kunde ingen ta ifrån honom hans enda intresse; böcker och lärdom. Med tiden så blev Anders mer och mer stillasittande och kunde knappt resa sig upp vid fyllda 40. Andra människors 40-årskriser gick honom helt förbi. Det var motorcyklar, träningsfanatism och skilsmässor i en enda röra tyckte Anders som bara ryckte på axlarna och fortsatte läsa. Under studenttiden så hade Anders träffat en kvinna som såg bortom allt det feta och bara tyckte om det som fanns inuti Anders och alltså tyckte om honom i alla fall. Under några år efter examen hade hon försökt få honom att minska på sockerätandet och kanske röra på sig en smula. Anders hade bara hummat lite och bytt sida i boken varje gång det kom på tal och till slut hade kvinnan givit upp och insett att hon skulle få leva med Anders precis som han såg ut. Kanske inte så länge till insåg hon men gick det inte att ändra på honom så gick det ju inte. Två barn hade de lyckats få tillsammans vilket bara det var en bragd. De måste ha sett ganska lustiga ut, en mager kvinna och en mycket överviktig man när de vid något lyckligt tillfälle lyckades gå en tur på stan. Nu gick de ju inte så långt utan bara ner till kiosken för att köpa cigaretter och kanske lite godis så Anders kunde nöjt försjunka i sina böcker igen med en cigarett i mungipan.
Operatören på larmcentralen valde att omedelbart skicka en ambulans för att hämta upp Anders. Han suckade medan han lyssnade på kvinnans hysteriska röst i telefonen. Tänk om folk kunde låta bli att bli så feta att de dog alldeles för tidigt. Han försökte få reda på ungefär hur mycket personen vägde men fick bara till svar att vågen inte räckte till. Med den informationen så vidarebefordrade han larmet till ambulansen som svarade med att de fick skicka med en extra sjukvårdare för att kunna få in Anders i ambulansen. Med tjutande sirener så hörde kvinnan hur ambulansen närmade sig och strax efteråt hördes några bastanta och bestämda knackningar på dörren och hur lägenheten plötsligt fylldes av en febril aktivitet.
Kvinnan verkade en smula förvirrad och tv:n stod på i tv-rummet på hög volym. Fjärrkontrollen hade hon fortfarande i handen och verkade dessutom chockad och stod bara och såg på när Anders släpades ur lägenheten ner till den väntande ambulansen.
Väl framme på sjukhuset så var det som vanligt ett organiserat kaos men då Anders hade problem med hjärtat så fick han omedelbar förtur och hamnade direkt på hjärtintensiven. Ett febrilt arbete vidtog och flera läkare arbetade i skift för att få Anders på benen igen men hur mycket de än arbetade så verkade det inte hjälpa utan Anders svävade längre och längre in i dimman för att så småningom försvinna helt.
Läkarna förstod ingenting utan stod bara handfallna och hjälplösa och såg på hur Anders hamnade i koma.
Anders märkte ingenting av all uppståndelse utan låg där bara och drömde om solvarma stränder och såg sitt liv passera revy, en gammal kliché tänkte han i dimmorna men plötsligt så stannade tiden för honom där han låg och drömde och han var tillbaka på 70-talet och kände sig både smal, smidig och ung igen. Visserligen med alla böckerna travade omkring honom men ändå var han en sticka jämfört med sitt jag som låg där på sjukhussängen.
Han såg sig själv vandra ur sitt rum i lägenheten han bodde i och gick ut i solen och tittade på barnen som sparkade fotboll som vanligt. Barnen såg förvånat på Anders då han tecknade att han ville vara med och sparka fotboll. Det hade ju aldrig hänt förut men Anders hade ju såklart läst allt böcker som fanns även inom idrotten och ansåg sig vara en fulländad fotbollspelare, åtminstone i teorin. Han kunde allt om frisparkar, straffläggning och dåtidens offsideregler och dessutom så kunde han det mesta inom taktisk fotboll. Hur det än var så hade han trots sin stora kroppshydda följt med även senare i livet när det gällde taktik osv inom fotbollen. Konditionen var dock inte den bästa med de lungor som närmast var att likna vid en rökares lungor men istället för tjära och rök så var Anders lungor fyllda med bokdamm. Dessa kunskaper kom Anders väl till pass nu för springa var han inte så bra på men var han skulle vara i varje ögonblick på planen hade han full kontroll över och lyckades till sin förvåning få iväg både en och två riktigt bra passningar som båda ledde till mål. De andra barnen såg bara förvånat på Anders och ruskade på huvudet som om det här var något som gick över deras förstånd helt. När så Anders råkade stå framför mål, ingen vet hur han kommit dit och med vilken hastighet och skulle försöka sig på en cykelspark också så fann jublet inga gränser när de fick se hur Anders försvann upp i luften, missade bollen och landade mycket illa på en axeln och fick bäras av planen av några lärare som råkade vara i närheten och förvånat tittat på när Anders spelat fotboll. Det här var något att berätta i lärarrummet senare.
Anders fru sen många år satt stillatigande vid sjuksängen och tittade på sin oformlige make ovetandes om de bragder Anders utförde samtidigt på fotbollsplanen men hon höll Anders i handen och fick ingen kontakt med honom alls och upptäckte till sin förvåning att hon fortfarande höll fjärrkontrollen i handen. Lite på måfå tryckte hon på några knappar och riktade den mot Anders huvud som om hon hoppades att det skulle få Anders att vakna. Naturligtvis så hände ingenting som hon såg. Däremot så hände det något för Anders.
Plötsligt såg Anders hur tiden försvann för honom och han blev plötsligt äldre igen, fortfarande något smalare än han var i sjuksängen men fetare än han varit som barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar