Hur jag än stretade emot och drog åt alla håll så hjålpte det inte ett dugg. Vi skulle tydligen gå hela varvet idag. Jag kämpade verkligen emot och försökte inte ens se glad ut när hon kom. Vägrade sitta ner när kopplet skulle på efter att ha blivit infångad.
Tänk om det gick att förklara för både dagmatte och husse och min vanliga matte att jag vill inte gå någon lunchpromenad. Jag kan hålla mig en hel dag och de skulle bara veta hur duktig jag blivit på att gå på toaletten själv. Det var lite bökigt i början att spola men nu funkar det utmärkt sen jag kom på hur jag skulle peta ner knappen. Promenaden ja, långt så det nästan gjorde ont i tassarna, lite kul var det förstås när jag skrämde upp den där haren men det var också enda glädjeämnet. Dagmatte har fått någon ide om jag minsann ska uppfostras när vi är ute och går också, det ska gås fot, och stanna och ligg i en oändlig röra. Jag vägrade kategoriskt att göra som hon ville så till slut så gav hon upp. Jag fick förstås inget hundgodis men det är ju inte gott i alla fall så det kunde jag gärna hoppa över. Jag äter ju bara hundgodis för att göra matte glad inte för att det är gott. Så om jag struntar i att göra som matte säger så slipper jag hundgodis – snacka om win-win-situation. Där har jag lyckats tycker jag rätt bra.
Efter att ha flåsat runt hela varvet så skulle dagmatte gulla med mig också en stund. Vet inte om hon får betalt för att klia mig men där kan husse och matte också spara pengar. Tog en bra stund innan klådan försvann. När hon sen äntligen gick så kunde jag gå och lägga mig i soffan igen och vila mig en stund. Det är faktiskt rätt jobbigt att vara hund, alla dessa promenader som måste gås jämt och ständigt. De fattar ju inte att jag mycket hellre ligger på filten eller när de inte är hemma i soffan. När jag vilat en stund i soffan så kände jag att jag behövde få bort smaken av promenad ur munnen så jag kilade iväg till kylskåpet och kikade efter vad jag kanske missat på förmiddagen, tänka sig, där fanns några köttbullar. Riktigt goda faktiskt. Hittade tyvärr inte någon sås till dem så de fick duga ändå. Mätt och nöjd så bar det av till tv:n för att kika lite innan husse och matte skulle komma hem och det skulle fjantas framför fönstret igen så de verkligen skulle förstå hur glad jag blev att de äntligen kommit hem igen. De skulle bara veta. Hittade ett program om lavinhundar på tv:n och det verkade spännande men såg ganska kallt ut så jag la filten över mig så jag skulle slippa frysa. Fantastiska hundar och jag frågar mig varför springer de omkring i snön? Det är ju jättekallt. Minns den kalla vintern och alla promenader som husse och matte ansåg att jag behövde. Fattar de inte att de kan gå själva och lämna mig hemma istället? Det är väl inte mitt fel att de blivit lite runda och ospänstiga. Låt mig vara säger jag bara, jag har det mycket bättre i soffan.
Kikar ut genom fönstret och ser grannarna leka med sina hundar på gräsmattan så jag skäller oavbrutet en liten stund för att göra de glada. De ser inte så glada ut utan ruskar bara på huvudet åt mitt håll så jag skäller lite till innan jag river ner en blomkruka lite på trots. Om husse och matte förstår eller åtminstone tror att jag haft tråkigt så kanske jag får en köttbulle när de kommer hem. Det är verkligen jobbigt att försöka vara människorna till lags och göra som de tror att vi gör. Om de kunde byta till en bättre fjärrkontroll till tv:n så skulle dagarna bli ganska så mycket behagligare. Lättare att byta kanal och kanske höja ljudet också, med den här kontrollen så är det lite svårt att få till det perfekta ljudet så det blir lite skränigt ibland.
Eftermiddagen går sin gilla gång och jag har lagom hämtat mig efter lunchpinan när jag hör en bil komma farande över gruset och då gäller det verkligen att se lite uttråkad och jätteglad samtidigt. De anar inte hur svårt det kan vara att få fram det rätta ansiktsuttrycket när de kommer hem, rynka på pannan och sen skälla okontrollerat. Det är jättejobbigt faktiskt. Det är tyvärr sånt man måste göra för att husse och matte ska få lite dåligt samvete. Idag hade jag tur, de hade köpt några roliga leksaker som jag fick, ett tuggben (rätt äckligt efter ett tag) och några grisöron. Vem kom förresten på att vi skulle tycka om grisöron? Vad har grisarna gjort för ont? Jag kan se framför mig en större mängd grisar utan öron på gårdarna runt omkring där vi bor och tycker lite synd om dem.
Strunt samma, idag hade jag tur för varken husse eller matte verkade vara på humör för någon kvällspromenad så idag blir det som tur är soffan hela kvällen innan det är dags för en nattpinkning och sen direkt i säng. Det känns som en vanlig dag, fast ganska bra ändå. Bra program på tv:n en skön stund i soffan och det enda som störde lite var den långa lunchpromenaden men om det gör dagmatte glad så får man väl bita ihop. Det vore ju synd om hon skulle må dåligt när hon ändå gör sig besväret att komma hit och tro att hon gör en insats och räddar mig från tråkigheten att vara själv en hel dag. Hon skulle bara veta. Kära dagbok, vi hörs igen när det finns något nytt att berätta men förhoppningsvis så är dagarna likadana som den här, förutom lunchpromenaden, så när det händer något spännande så säger jag till. Voff!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar