tisdag 24 juli 2012

Brädad


Redan i tidiga år hade han köpt en tomt nere vid sjön. Tyvärr hade ekonomin inte tillåtit honom att bygga något hus eftersom han ständigt och jämt satt inlåst med statlig mat. Något tjyvaktig var han väl, det ska villigt erkännas men karaktären på de brott han dömts för var inte så elakartade att det borde bestraffas på dessa sätt.
Han var medellång, rätt tjock, trots fängelsematen och kutryggigt lagd. Som om inte det räckte var han dessutom kraftigt närsynt och tunnhårig. Det mesta av håret var borta även om han kammade de få strån han hade kvar väldigt noga på morgonen innnan han började spika pallar eller vad han nu gjorde i fängelset. De flesta brott han dömts för rörde stölder. Inte så allvarliga stölder utan mer av en ringa karaktär. Han hade egenheten att han inte kunde gå förbi ett hus på natten utan att stjäla en fasadbräda. Samlingen på den hemliga tomten hade blivit rätt ansenlig med åren så brädhögen var ett betydande inslag de få gånger han besökte tomten med sjöutsikt. Det hade börjat redan i tidiga år då han besökt byggarbetsplatser och förvånande nog för föräldrarna kommit hem med minst en planka efter varje besök. Föräldrarna hade naturligtvis undrat eftersom inte en planka var den andra lik utan alla hade olika färger. Dessutom i olika storlekar. Det gjorde nu inget eftersom det viktigaste för honom var att samla plankor. Någon psykolog hade säkert kunna göra en analys redan tidigt om det uppmärksammats men så skedde inte varför ett antal förvånade byggarbetare och senare även husägare upptäckte att ljudet de hört under natten härstammade från den egna fasaden som på morgonen saknade en planka, ibland även någon ytterligare läkt också. De stunderna var som bäst för vår huvudperson då han efter en nattlig räd kom hem med både läkt och en fasadplanka. Mycket noga märktes plankorna upp med adress och tidpunkt så han skulle kunna gå tillbaka för att minnas just den kvällen/natten i framtiden. Han förstod aldrig vad som drev honom till detta utan det fick fortgå under många år tills han lyckades införskaffa tomten med sjöutsikt då han så sakteliga började förstå vad som drev honom till dessa illdåd. Tidningarna runt om i länet och senare även i angränsande län skrev om de mystiska stölder som skedde under framförallt nattetid och till synes helt utan sammanhang eller andra gemensamma faktorer än just att det på morgonen fattades en planka lite här och där. Några gånger hade han blivit ertappad av någon vilsekommen polispatrull som mycket riktigt hade förundrat sett en man, enligt tidigare beskrivning, släpat på en planka mitt i natten någonstans och i de flesta fall hade de låtit det passera eftersom de förklaringar som vår man hade lämnat hade verkat trovärdig i polisernas ögon. Nu vet inte jag hur rödkantade dessa ögon varit men om jag hade varit polis så hade jag nog tyckt att det varit en smula misstänkt att en kutryggig, närsynt man hade släpat omkring på en bräda mitt i natten utan vettig förklaring till varför. Efter en tids skriverier så blev ju det hela något mer misstänkt även i polisens ögon varför det blev en del besök i fängelser runt om i landet men det enda det förde med sig var att stölderna av fasadbrädor verkade upphöra lämpligt nog varje gång det upptogs en plats i fängelset av vår man.
Efter ett antal år så var nu brädhögen av en mer rejäl sort på tomten och det började utvecklas mer och mer till att se ut som en byggarbetsplats. Nu började vår man också inse att det inte räckte med alla brädor utan det behövdes även betong mm så tidningarna fick en hel del nya vinklingar på stölderna då även enstaka tegelpannor började försvinna i trakten tillsammans med stegar och annat byggmaterial. Stölderna av fasadbrädor upphörde dock aldrig utan fortsatte med någon bräda i veckan. Polisen tyckte dock att måttet var rågat den dagen då räcket utanför polishuset försvann en natt utan att någon förstod hur det gått till eller vem som gjort det. Misstankar fanns men ingen kunde bindas vid brottet så ett nytt räcke beställdes och levererades och försvann ännu en gång efter några veckor.
Polisen började nu att fundera ut en kampanj mot dessa byggstölder, naturligtvis efter vissa gliringar i lokalpressen med rubriker som:
Polisen räcker inte till, och Vi bygger en ny polisorganisation osv gjorde naturligtvis sitt till att driva på kampen mot dessa nidingsdåd som pågick och hade pågått under en längre tid. Därför så bildades en helt ny grupp inom polisen som hade enbart till uppgift att få bukt med dessa stölder så på nätterna så cirkulerade polisen i pickuper märkta med Nisses bygg, Vi köper byggmaterial osv för att locka till sig den person eller liga av gruvligt kriminell natur som höll hela trakten i ett järngrepp (enligt tidningarna såklart). De stora kvällstidningarna hade nu fått nys på den här nyheten och slog upp artiklar i mittuppslag och med stora färgbilder på de fasader som såg ut som en tandläkarmottagning för barn med mjölktänder enbart då det var svarta hål i fasader lite här och där. En närbild på hur det såg ut framför polishuset i staden publicerades också och fick polisledningen att reagera starkt och utfäste belöningar hit och dit och hotade samtidigt med stränga straff för de som ertappades med att sälja eller köpa bevisat stulet byggmaterial. Detta hade dock ingen effekt då vår man, likt tjuren Ferdinand enbart satt nöjd på sin tomt med allt sitt byggmaterial som han skulle bygga hus av. Han hade ingen aning om eller levde aningslöst vidare och var lycklig med sina små stölder av byggmaterial.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar