Kalles tåg

Kalle var överlycklig, i present hade han fått två lok och 4 vagnar att leka med. Bästa märket såklart, Märklin och i rätt skala. Nu hade Kalle bara ett litet problem och det var att han inte ägde några spår själv utan var helt utelämnad till att få låna Olles spår. Olle var Kalles äldre bror och kanske inte så noga med skicket på rälsen längre. Det var länge sen han lekt med sina spår och de lok och vagnar han tidigare ägt var sedan länge försvunna i diverse flyttar i yngre år. Olle tyckte dock att Kalle gärna fick leka med hans räls och lånade glatt ut dem med förmaningen att han fick hålla koll på dem själv.

Kalle blev naturligtvis glad och började bygga den ena spårparken efter den andra men blev tyvärr lite missnöjd då en del spår var lite krokiga och andra var rostiga. Kalle försökte få Olle att reparera de räls som inte fungerade men Olle hade lite svårt att både få tid till det och få råd att fixa till dem så han lät Olle få lite Svinto att putsa rälsen med. Kalle hade också fått låna den transformator som Olle till sluta hade hittat i en låda på vinden. Med samma förmaningar om att han fick klara sig själv så lät han Kalle använda transformatorn också.

Kalle var både glad och missnöjd då han försökte köra sina tåg. Ibland spårade de ur för att rälsen var riktigt usla bitvis och ibland så fungerade inte transformator för att katten varit där och tyckte att sladdarna var roliga att leka med och försvann med dessa ut i köket. Naturligtvis så ville inte Olle kännas vid dessa problem heller utan tyckte att det var väl Olles problem nu. Kalle tyckte annorlunda och ville kräva av Olle att han höll sin katt inlåst så det gick att leka med tågen som det var tänkt. Kalle struntade fullkomligt i Olles begäran och förklarade att om han skulle hålla katten inlåst så fick Olle hålla katten med kattmat och andra leksaker så det föll på att Kalle inte tyckte det var hans sak att sköta om Olles katt.

Kalle försökte skapa tidtabeller för att det skulle likna verkligheten så mycket som möjligt och med fiktiva stationer längs rälsen så var tanken att det skulle bli ”på riktigt” men det gick ju inte alls med alla de störningar som blev följden av usel räls och snodda sladdar. Dagarna i ända fick Kalle justera tidtabellerna och fick sitta där i pojkrummet och ropa att tåget till Tokholm var inställt och istället ersatt av leksaksbilar eller bussar. Kalle var inte riktigt nöjd men visste inte riktigt hur han skulle göra för att få fason på eländet.

Så höll det på dag efter dag. Varje dag var den andra lik, var det inte rälsen som inte fungerade så var det katteländet som snodde sladdarna och leken fick ett abrupt slut.

Så hur slutade det hela? Jo Kalle köpte egna räls och en egen hund som fick jaga bort katten när det var tågdags. Nu fungerade plötsligt allting smärtfritt och Olle blev nöjd nu när han slapp problemet med att hålla Kalles räls i ordning och dessutom så slapp Olle problemet med katten som sprang till skogs i samma ögonblick som hunden, en liten ilsken pitbull terrier dök upp i hemmet.

Slutet gott allting gott…