Igår såg jag husse göra något som såg lite tokigt ut: han spottade tre gånger och rusade in efter havssaltet. Det där saltet är dyrt har jag hört matte säga och att husse sen bara tar av saltet och kastar det över sin ena axel samtidigt som han säger tvi, tvi och tvi verkar lite bortkastade pengar tycker jag. Det hände sig att husse hade varit iväg med soporna och då hade grannens svarta katt sprungit över vägen och då släppte husse soporna och sprang hem igen. Med mig i kopplet såklart.
Ibland kan minsann husse vara ganska snabb och just den här gången var husse mycket snabbare än jag. Det var ju knappt jag hann lukta i dikena på vägen tillbaka, men jag kunde bromsa husse lite grand i alla fall. Matte brukar skoja med husse om att han är så vidskeplig och måste hålla på sådär varje gång han ser en svart katt springa över vägen. Till saken hör att grannen har en svart katt och den brukar springa runt vårt hus också och då brukar jag tala om för katten att den ska gå hem igen, husse och matte tycker att jag skäller för mycket men det måste jag ju göra för katten verkar höra ganska dåligt och går inte hem alls lika fort som jag tycker att den ska göra. Istället brukar den sätta sig ner utanför fönstret och tvätta sig riktigt nonchalant och liksom bara retas. Jag tycker inte om katter alls för de är så otäcka med sina klor.
Ibland när jag kommer ut för att gå på toa så sitter katten på lagom avstånd och bara kikar på mig och vet att jag inte kommer så långt när jag har kopplet på mig. Då tvättar den sig också och retas jättemycket men häromdagen då jag inte riktigt hann bli kopplad innan husse öppnade dörren så var jag först ut. Husse kom tvåa och sprang efter mig mot katten samtidigt som han spottade och fräste och skrek tvi, tvi och tvi som vanligt. Jag hann nästan ikapp katten innan den smet upp i ett träd och satte sig på en gren och tittade på mig nästan lite medlidsamt och som om den tyckte lite synd om mig. Jag tror att om bara husse eller matte lät bli att klippa mina klor så skulle jag klättra upp efter katten och då skulle den få se på grejer och vad en hund kan göra med en katt på nära håll. Förutom att akta sig för de vassa klorna såklart för de är ganska otäcka faktiskt och det kan göra ganska ont länge.
Som vanligt när jag kikade ut genom fönstret så satt kattskrället där och tittade på mig med sin lite ledsna blick. Undrar om den bara vill leka kanske? Jag får kolla det nästa gång när jag är lite snabb ut genom dörren. Tur att inte husse var här nu förresten för matte har sagt åt honom att låta bli saltet för att maten inte smakar så bra utan salt. Undrar hur mycket salt det ligger runt vårt hus nu, jag tyckte att gräset hade blivit lite brunare närmast huset. Jag håller med matte, saltet är för dyrt för att slösa på en katt och dessutom så verkar det inte hjälpa heller. Katten är kvar och husse går och fräser och muttrar något om att kattägare kan minsann hålla sina katter hemma och inte runt vårt hus. Han tycker om grannarna ändå men katten har han lite svårare för. Jag tror han är psykiskt allergisk mot katter, alltså att han inte tål dem men inte så han får utslag utan mer att han får utbrott av dem.
Nu satt alltså katten utanför mitt fönster igen och tittade in på mig och då kanske jag råkade peta till fönstret lite bakom blomkrukan så fönstret öppnades och blomkrukan verkade vilja ut den också. Luften har varit lite torr inne så jag förstod varför och i och med att det varit husses uppgift att vattna den blomman så förstod jag ändå mer varför den ville ut. I vilket fall som helst så var ju fönstret öppet nu och där satt jag innanför och funderade på om jag inte borde hoppa ut genom fönstret och prata lite med katten en stund för att kolla varför den såg så ledsen ut. Jag hade knappt funderat färdigt så satt katten i mitt fönster och försvann som en blixt in genom köket och ut i vardagsrummet. Jag följde nog efter den lite och förklarade att den inte skulle vara här inne för att husse var allergisk. Katten ville inte riktigt lyssna så jag var tvungen att höja rösten lite och då kom minsann både husse och matte farande och skulle prata med katten också. Det brydde sig katten inte om utan hoppade upp ovanpå bokhyllan som husse redan förra sommaren skulle ha skruvat fast i väggen. Det hade han inte gjort alls. Så nu välte hela bokhyllan med böcker och mina finaste priser ner mot golvet med en faslig fart. Under bokhyllan stod husse och försökte hålla emot och bakom stod matte och bara skrek något om att den där skulle ha varit fastskruvad va?
Katten försvann ut igen och stack ut genom det öppna fönstret och satte sig på gräsmattan igen och tittade medlidsamt på mig och tvättade sig såklart också. Tänk att en katt kunde ställa till så mycket oreda bland mina priser på sådär kort tid, och inte hann vi prata heller för att matte och husse störde. Dessutom så stängde matte fönstret med en smäll och en suck efter att ha plockat upp blomkrukan också. Sen ställde hon undan saltet och gömde det i skåpet ovanför kylen. Där hittar husse det aldrig.
Hoppas ni har en kattfri dag alla hundkompisar! Vi hörs igen!
Hälsningar Tusse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar